Etikett: skolpolitik

Kunskap & skola

Rösta för skolan

Alliansens omfattande skolpaket är både väntat och välkommet. I fokus står en storsatsning på läraryrket, med en kraftig utökning av karriärtjänsterna. Det är bra för skolan och bra för jämställdheten. Lågstadiet får berättigad uppmärksamhet för sin grundläggande betydelse.

Skolan är en av valets viktigaste frågor och prioriteras högt av både partier och väljare. Det är en välmotiverad prioritering: skolan är helt enkelt den kanske viktigaste framtidsfrågan för Sverige. De stora reformer som har genomförts de senaste åren börjar nu sätta sig och ge effekt. Nya läroplaner, betygssystem och skollag med krav på skolbibliotek och skolpsykolog, återinförd speciallärarutbildning, karriärtjänster som förstelärare, ny lärarutbildning, högre lärarlöner (åtta miljarder på två år, sex procent bara i år i Stockholm)… Men mer kan göras för att alla barn ska få lika chanser och få med sig den kunskap de behöver i livet.

Vi behöver ge lärare och skolledare mer resurser och rätt verktyg att klara sitt viktiga uppdrag. Läraryrket måste få den ställning och status som dess betydelse berättigar. Barns svårigheter och talanger måste uppmärksammas tidigt så att stöd och uppmuntran kan ges i tid och på rätt sätt.

665x320_klassrum (1)

Alliansens skolpolitik i det gemensamma valmanifestet bygger vidare på de reformer vi har genomfört och stärker svensk skola ytterligare. Förslagen fokuserar på två saker: lärare och lågstadiet, och visar hur Folkpartiet får stöd för våra idéer. Karriärtjänsterna som förstelärare ska utökas kraftigt från 14 000 till 22 000 tjänster. Det betyder, som Jan Björklund skriver, att var femte utbildad lärare får ett lönelyft på 5 000 kronor. Det är lärare med stor betydelse för skolans utveckling och kunskapsuppdrag. Extra mycket satsas där det behövs allra mest: i s k utanförskapsområden inrättas särskilda karriärtjänster, med dubbelt så stor löneökning. Utbildningarna byggs ut för lärare, förskollärare och speciallärare. Fortbildning ska ges i de centrala ämnena svenska och matematik. Och minst lika viktigt som en god löneutveckling är en minskad administrativ börda: bl a ska nationella prov i framtiden rättas centralt.

Att lyfta läraryrket, och därmed skolan, är viktigt för jämställdheten av två skäl: Det skapar karriärvägar och löneutveckling i ett yrke som domineras av kvinnor. Det måste löna sig utbildning, erfarenhet, ansvar och skicklighet, även  för kvinnor i offentlig sektor! Dessutom är skolan inte bara den viktigaste jämlikhets- utan också en viktig jämställdhetsskapare. I dag är det flickor som ligger före pojkar, som generellt har sämre skolresultat, läser mindre osv. Därför är alla skolsatsningar också jämställdhetssatsningar, och därför går Folkpartiets två huvudfrågor så väl ihop.

För att alla pojkar och flickor ska få lära sig skriva, läsa och räkna och få börja bygga kunskaperna från början, görs strategiska satsningar på skolans första år och på stödet för de elever som, långsiktigt eller under en viss tid, har det lite svårt i skolan. Det är ett stort problem att svensk skola sätter in särskilt stöd så sent, oftast först i åttan, fast man ofta ser behovet mycket tidigare.

Lågstadielyftet innebär mindre klasser, fler lärare och fler speciallärare. Skolstarten tidigareläggs till sex år – många barn gick redan i s k förskoleklass, nu blir det året en del av den tioåriga grundskolan. Kunskapsmål för läsning införs i årskurs 1, det blir mer svenska för nyanlända elever, mer tid för matematik och mer tid för idrott (det sistnämnda dock kanske snarast på högstadiet). Läxhjälp och sommarskola ska erbjudas alla elever som behöver, i alla skolor. Och i slutet av grundskolan ska den som trots dessa förändringar och satsningar inte lyckas nå behörighet till gymnasiet, få ett år till i grundskolan.

Det är många kloka liberala förslag för bildning och kunskap som nu förs fram. Ett förslag har dock Folkpartiet ännu inte fått med sig Alliansen på: statlig skola. Det skulle innebära att staten tog över huvudmannaskapet och arbetsgivaransvaret från kommunerna, och ge förutsättningar för en likvärdig skola med mer likvärdiga möjligheter för alla rektorer och lärare och mer likvärdiga chanser för alla elever. Ett förslag som t ex Lärarnas Riksförbund varmt stödjer. I väntan på det gäller det att alla kommuner implementerar de viktiga skolreformerna, satsar på lågstadiet och anställer förstelärare.

Det säkraste om man vill rösta för skolan, är en röst på Folkpartiet. Målet? En skola som åter får internationell topplacering i kunskap, och som ger alla elever en bra start i livet.

Aftonbladet, SVT, Skolvärlden, Alliansen.

Kunskap & skola

Fler förstelärare på rätt plats

En bra skola är det viktigaste för att ge alla människor mer likvärdiga livsvillkor, och lärarna är det viktigaste för en bra skola. Fler förstelärare på skolor i s k utsatta förorter är en helt riktig prioritering. Studierna har störst betydelse för dem som har det svårast i skolan: utbildning bryter utanförskap.

FÖRVÄNTANSFULLT LEDARSKAP. Lärare måste vara ledare i klassrummen - och själva få stöd av goda ledare i skolledning, och politik.
RÄTT FOKUS. Fler förstelärare är viktigt för hela skolan – och framför allt för elever med störst behov och skolor i utanförskapsområden.

Skolans betydelse för jämlikhet och trygghet kan inte nog understrykas. Det är med en god utbildning som människor har störst chanser att förändra sina livsvillkor. Omvänt är dåliga skolresultat, eller rentav en avbruten skolgång, den största riskfaktorn för att det ska gå illa i livet. Därför måste vi fortsätta satsa på en skola för kunskap, med fokus på undervisning och arbetsro, med bra förutsättningar för lärare och skolledningar, och med resurser på rätt ställe.

Att satsa på fler förstelärare i skolor i s k utsatta förorter är därför rätt prioritering av flera skäl. Bra lärare är det enskilt viktigaste för att lyfta skolan, och det är allra viktigast i utanförskapsområden. Utbildning bryter utanförskap.

Svensk skola har i internationellt perspektiv gott om resurser, men de måste användas rätt. Pengarna i skolan måste i högre grad användas till undervisning. Lärare måste få bättre löner och arbetsvillkor. Och en högre andel av resurserna måste gå till elever och skolor med särskilda problem och utmaningar. Det handlar om stöd till elever på individnivå, oavsett var de bor, och det handlar om skolor i utanförskapsområden – där utbildningsnivåerna och inkomsterna är lägre, och arbetslösheten högre. Det är tuffa förutsättningar, men de behöver inte gå i arv.

Folkpartiets och Alliansregeringens skolreformer har redan inneburit steg på rätt väg. Återupprättandet och utökningen av speciallärare och specialpedagoger är angelägen för att kunna ge individuella elever rätt stöd. Ökade krav på skolhälsovård, skolpsykologer och skolbibliotek gör också att skolan enklare klarar sitt kunskapsuppdrag. Fler förstelärare i skolorna i utanförskapsområden är en logisk fortsättning och riktig prioritering. Förstelärarnas uppgift är att utveckla pedagogiken och inspirera sina kollegor. Karriärtjänsterna med lektorer och förstelärare innebär att välbehövligt lyft för läraryrket, och ett välkommet lönelyft på 5-10 000 kronor för de lärare som omfattas, men framför allt förstås i förlängningen ett lyft för skolan och eleverna.  Och det lyftet behövs bäst där de nu ska bli flest, i utsatta områden t ex i Rinkeby och Tensta i Stockholm och i Ronna i Södertälje.

175 förstelärare extra på 40 skolor kan låta som en liten satsning – men den är strategisk. Det är i utanförskapsområdena som utmaningarna är störst. Men så länge skolan är ett kommunalt ansvar kan regeringen och en liberal utbildningsminister aldrig göra allt det som behövs.

En bra skola är beroende av engagerade lokala politiker – som inte detaljstyr ger sina skolor, rektorer och lärare rätt förutsättningar. I Stockholm satsar vi t ex på karriärtjänster, lärarlöner och större resurser utifrån socioekonomiska faktorer. Andra enskilda kommuner, ofta med folkpartister som ansvariga som Landskrona, är också framgångsrika och har bibehållit goda eller vänt dåliga skolresultat. Omvänt har inte minst socialdemokratiskt styrda kommuner, som Sveriges andra stad Göteborg, en tristare utveckling.

Svenska elever borde inte behöva vara beroende av att ha folkpartister som ordförande för utbildningsnämnden. En bra skola har störst betydelse för de elever som har det svårast i skolan och elever borde ha likvärdiga villkor och chanser över hela landet. I väntan på att Jan Björklund får förstatliga skolan ska vi dock göra det bästa av situationen, med hjälp av reformer som förstelärare.

SR: Lönelyft ska rädda utsatta skolor, SvD/TT: Extra förstelärare i utsatta områden. Lotta Edholm på Stockholmsbloggen: Fler förstelärare i Tensta och Rinkeby.

Dessa skolor berörs i Stockholms stad (läs mer från Lotta Edholm om hur satsningen på extra förstelärare berör Stockholm):
Akalla grundskola
Hjulstaskolan
Rinkebyskolan
Askebyskolan
Husbygårdsskolan
Knutbyskolan
Kvarnbyskolan
Kvarnbackskolan
Oxhagsskolan
Ärvingeskolan

Kunskap & skola

Rätt med tidigare betyg

Det är inte konstigt att de flesta 12-åriga elever på Kungsholmen välkomnar betygen, som har införts från år  6. Betyg är ett hjälpmedel för lärare, föräldrar och elever. Utvärdering och uppföljning är viktigt i alla verksamheter, så också i skolan. Därför är det rimligt att gå vidare med betyg i tidigare år.

BETYGSFÖRESPRÅKARE. En klar majoritet av sjätteklassare i Kungsholmens grundskolor är positiva till betygen.
BETYGSFÖRESPRÅKARE. En klar majoritet av sjätteklassare i Kungsholmens grundskolor är positiva till betygen, enligt senaste Vårt Kungsholmen (11/2014).

För många som gick i den tidigare, nästan betygsfria grundskolan var de första betygen i åttan något att både bäva inför och se fram mot. Vad betydde lärarnas olika omdömen, av varierande klarhet? Hade man lärt sig tillräckligt? Hur väl stod sig kunskaperna, inför gymnasieval och kommande yrkesliv? För vissa blev det en del, mer eller mindre obehagliga, överraskningar.

Att vi överhuvudtaget fick betyg hade inte varit självklart. Enligt den tidigare rådande kunskapssynen, och en helt seriös statlig utredning, var betyg något som riskerade att sätta fokus på kunskapsinhämtning (!), och som därför borde avskaffas. Så långt gick det lyckligtvis inte ens i den värsta socialdemokratiska flumskolan, även om både den och betygssystemet som bekant lämnade mycket övrigt att önska.

Rätt använda ger betyg ett kvitto på hur elevens kunskaper förhåller sig till målen – och framför allt av hur skolan har lyckats med sitt kunskapsuppdrag. Det är ett kvitto som behövs tidigt, och därför har Folkpartiet arbetat för både tidigare och tydligare betyg.

Nu ges betyg från år 6 – och jag är inte förvånad över att sjätteklassare i Stockholm och på Kungsholmen välkomnar detta, som Vårt Kungsholmen rapporterar i helgen (se också klipp ovan till vänster). Förväntningar är viktiga, på eleverna och på skolan. Uppföljning och betyg är viktigast för elever som behöver extra stöd – så att man tidigt ser när det måste sättas in. Men det är också viktigt för att elever som ligger långt framme ska få stimulans, och erkännande.

Betyg i sexan är bra – men uppföljningen behöver bli tydligare även för yngre elever. Elever och föräldrar vittnar om hur svårt det kan vara att få veta hur man ligger till, hur väl eleven och skolan når målen. Därför föreslår Folkpartiet betyg från fyran.

Kunskap & skola

Jag minns mina lärare med värme och tacksamhet

Bra lärare är det viktigaste för en bra skola. Det kan nog alla enas om – särskilt om vi tänker tillbaka på våra egna skolår och lärarerfarenheter.

Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.
Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.

Alla har vi våra minnen från skoltiden, goda och dåliga. Och alla minns vi väl våra lärare: de bra, och de mindre bra. Med åren känner jag hur det är de goda lärarerfarenheterna som finns kvar, och rentav växer.

När utbildningsministern Jan Björklund i sitt jultal som Folkpartiets partiledare lyfter fram lärarna förvånar det föga. Folkpartiets och Alliansregeringens skolreformer har handlat mycket om att stärka lärarnas ställning, höja läraryrkets status, göra det mer attraktivt att utbilda sig till och arbeta som lärare… Allt har inte landat perfekt – lärarlegitimationernas införande har varit en plågsam historia men det gör det förstås inte mindre riktigt att lyfta fram och kvalitetssäkra lärarnas utbildning och meriter, och därmed kvalitetssäkra elevernas utbildning.

Den nya lärarutbildningen kommer att få stor betydelse för framtida generationer lärare. Karriärtjänsterna, som ger pedagogisk utvecklingsansvar och koppling till den akademiska världen för förstelärare och lektorer, betyder mycket redan i dag för lärares möjligheter och vilja att stanna och utvecklas i yrket. Kunde vi bara ge lärarna  tydligare arbetsgivare, genom ett återförstatligande, skulle dessa reformer och andra åtgärder lättare implementeras och få effekt.

Betydelsen av bra lärare kan inte nog betonas. Det är lärarna som ger förutsättningar för att lusten att lära består och växer. Det är lärarna som ger trygghet i skolvardagen, som har den pedagogiska kompetensen att förmedla både kunskap, och kunskapens betydelse. Det är lärare som har förväntningar och ställer krav på barn och ungdomar som ska bli vuxna. Det är lärarna som för vidare vår bildningstradition och knyter ihop det förflutna och framtiden. Det är lärare som skapar skolan där alla barn oavsett förutsättningar får chanser att lyckas.

Jan Björklund minns Margareta, Birgitta och Maj-Lis. Jag minns Lena, Rune, Karin och Staffan; Elisabet, Lennart, Peter, Håkan, Anita, Inga-Lill, Annika och Siv; Helena, Yvonne, Eva, Per, Inga-Britt, Jan, Maria, Ewa och alla er andra. Jag minns er med värme och tacksamhet. Och det vet jag att många andra också gör. Tack. Och god jul!

Läs vad jag skrivit om lärare. LG Wallmark krönicerar om lärarnas betydelse, för honom och i allmänhet, på Stockholmsbloggen.

Kunskap & skola

Skolresultat går att påverka – FP-exemplet Landskrona

Svensk skola har många utmaningar – men situationen är ingalunda nattsvart. Det finns gott om goda förebilder och framgångsexempel. Ett sådant är Landskrona, där Folkpartiets skolpolitik förverkligas.

Dammhagsskolan. Bild från landskrona.se
Dammhagsskolan. Bild från landskrona.se

Förra veckans PISA-resultat har satt skolfrågorna ännu mer i fokus, men en ensidig mörk bild är inte rättvisande för svensk skola. Reformerna som beslutats och genomförts av Folkpartiet och Alliansregeringen pekar framåt, och på lokal nivå kan man göra mycket – redan innan det åter-förstatligande av ansvaret för skolan som Folkpartiet också hoppas genomföra. I dagens SvD beskrivs Landskronas framgångar närmare av kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (FP).

Landskronas framsteg är imponerande: ”Från 2009 till 2013, har betygen i årskurs 9 ökat med 15 %, från meritvärde 178 till årets 206. 2013 ökade andelen elever som uppnådde kunskapskraven i åk 6 i de nationella proven i svenska, från 58 % (2012) till 88 %. I år steg vi 119 placeringar i Lärarförbundets ranking över bästa skolkommuner.” Och detta i en kommun som inte har de enklaste sociala och ekonomiska förutsättningarna.

Den stora utmaningen är ju nämligen en likvärdig skola, som håller ihop och ger kunskap åt alla elever. De vars kunskaper halkar efter är framför allt eleverna med sämre förutsättningar i bagaget. Att vi har fått många elever som själva, eller vars familjer, inte har så lång bakgrund i Sverige, är en extra utmaning.

Vad är då ”lösningen”? Kunskapsfokus, uppföljning, bra lärare och bra rektorer. Och att denna prioritering märks från högsta ort.

I skoldebatten bloggar i dag Martin Skjöldebrand, om ett mindre dramatisk perspektiv på PISA, Anna Lundberg med perspektiv från Hallstahammar, och Christer Sörliden från Skåne med perspektiv från såväl Helsingborg som Landskrona, Sivert Aronsson.

Kunskap & skola

Skolmiljarder, lärarkarriärer, elevchanser

Regeringens miljardsatsning på skolan höjer trycket inför valet 2014 – som kan väntas bli ett skolval. De ökad resurserna skapar förutsättningar för lärare att skapa en god undervisning, och för fler elever att nå kunskap.

Lärarna är viktigast för en bra skola – det tål att upprepas. Och lärarna är åter i fokus för en skolsatsning från Alliansen, med tydlig liberal stämpel. Utbildningsminister Jan Björklund får som han önskat, uttryckt bl.a. i hans sommartal som Folkpartiledare, fortsätta och utöka satsningen på karriärtjänster. De är viktiga för att göra skolan bättre, med tydligare koppling till forskning, mer tid för pedagogisk utveckling, osv. Men de är också viktiga för att locka och behålla bra lärare – vilket förstås i sig är en förutsättning för en bättre skola. Att fler förstalärare kan komma till s.k. utanförskapsområden känns förstås särskilt viktigt.

Mer satsning på språk och matematik är också välkomna. Att läsa, skriva och räkna är grunden för så mycket i livet – och för många av de andra skolämnena. Allt är satsningar i samma riktning som regeringen och Folkpartiet tidigare har drivit. Tillsammans stärker det elevers chanser under sin skolgång och i sin framtid.

Jag har tidigare skrivit om att 2014 torde bli ett skolval. Anna Lundberg och Staffan Werme bloggar. Bl.a. Ekot, SVT och DN rapporterar.

Kunskap & skola, Stockholm

Läraryrket viktigast

Att skolan blir en av de största valfrågorna nästa år, står allt mer klart (som jag bloggade om i går). Inom skolpolitikens område finns förstås en lång rad frågor som kan ha olika betydelse: uppföljning med prov och betyg, administration, friskolor – valfrihet och företagsformer…

Allra viktigast för skolans framtid är att lyfta läraryrket.

Det blir tydligt i dagens larmrapport om brist på ämneslärare (DN). Och det tycks också stockholmarna hålla med om, som Opinion Stockholms undersökning av skolpolitiska prioriteringar visar. Att höja lärarnas status är viktigast av de tolv skolpolitiska frågor som panelen fått rangordna. Kontroll av friskolor finns också med, främst prioriterat av unga, som har de färskaste egna erfarenheterna av skolan. De unga efterfrågar också bl.a. fler utbildade lärare.

Stockholmarnas röster kommer att ha oerhört stor betydelse för utgången av valet nästa år, och deras skolpolitiska prioriteringar visar att en fortsatt offensiv och reforminriktad skolpolitik behövs. En skolpolitik som prestigelöst söker de bästa lösningarna, för att lyfta läraryrket (med karriärvägar som också märks på lönebeskedet, och den nya lärarutbildningen) och säkra både valfrihet och trygghet i skolsystemet. En sådan skolpolitik har Folkpartiet alla förutsättningar att leverera.

Kunskap & skola, Liberalerna & andra

Ett skolval

Ju närmare valet kommer, desto tydligare blir det att skola, utbildning och forskning kommer att bli en av de stora valfrågorna. Det är förstås en stor möjlighet för Folkpartiet, som så länge och envetet arbetat för att reformera svensk skola, och för partiledaren och utbildningsministern Jan Björklund. Att ha lett utbildningspolitiken under sju, snart åtta, regeringsår medför naturligtvis ett stort ansvar som ska tas på allvar. Samtidigt har vi liberaler en oerhört stark plattform – den som vill debattera skolpolitik måste utgå från Folkpartiet och Jan Björklund.

De skolpolitiska reformerna måste nu fullföljas, även om det tar tid att få effekt på vissa. Alla reformer är heller inte huggna i sten. En god politiker vet att kunna ändra sig, när verkligheten förändras, eller förslag inte får de effekter man förutsett. Ingen har det skolpolitiska facit – men att reformer har behövts, är uppenbart. Få eller inga debattörer talar heller om en återgång till det som gällde före maktskiftet.

Lärarna är nyckeln till en framgångsrik skola. Det handlar om att ge dagens lärare goda förutsättningar att bedriva sitt arbete, och att utvecklas i sitt yrke. Och det handlar om att locka, utbilda, rekrytera och behålla framtidens lärare.

Folkpartiet och Jan Björklund har under året gått till skolpolitisk offensiv. Samtidigt som Socialdemokraterna och Miljöpartiet båda vill göra den skolpolitiska arenan till sin, och samtidigt som övriga Allianspartier gör skolpolitiska utspel, har utbildningsministern visat att han har kvar initiativkraften. Den administrativa bördan för lärarna ska minskas. Enighet har nåtts med lärarförbunden och arbetsgivarna i kommuner och friskolor om en reforminriktning för att lyfta läraryrket och rädda den svenska skolan (DN Debatt). Friskolekommittén signalerade ett brett partipolitiskt stöd för att värna friskolorna och valfriheten – men minimera risken för avarter. Yrkesutbildningarna ska ses över i dialog med arbetsgivarna. Och så vidare.

I sitt sommartal fortsatte Jan Björklund sin skolpolitiska offensiv. Vi liberaler ger inte upp om kravet att åter ge staten ansvaret för skolan – för att säkra en likvärdighet och en tydligare och bättre arbetsgivare för lärarna. Vi vill gå vidare med att lyfta läraryrket, karriärvägen: fler förstelärare och lektorer ska göra det möjligt att utvecklas, fördjupa sin kompetens, ta en ledarroll utan att bli administratör, och samtidigt få lön därefter. Och vi vill fortsätta med fler lärlingsjobb som är en framgångsfaktor för att få in unga på arbetsmarknaden (i bl.a. Tyskland, som SvD:s reportage visade häromdagen). (DN, SvD, SVT; ta del av talet hos Folkpartiet.)

Folkpartiets skolpolitik fortsätter framåt. Vi ska fullfölja reforminriktningen – samtidigt som vi slipar av det som blivit kantigt och inte fungerar. Och samtidigt som vi förnyar och breddar anslaget i skolpolitiken. Vi ska tala ännu mer om kunskapsskolans betydelse för elever som har tuffare förutsättningar. Om betydelsen av bra skolbibliotek, skolmat och skolhälsovård, jämte undervisning och uppföljning.

Skolan, lärarna och eleverna behöver arbetsro. Förändringar ska genomföras med varsamhet. Men skolan måste fortsätta utvecklas och förändras för att ge dagens och framtidens barn och ungdomar den goda start på ett kunskapssökande yrkesliv som de – och Sverige – behöver.

Kunskap & skola

Glädjebud om fler blivande lärare

Läraryrkets attraktivitet – eller brist därpå – och lärarutbildningarnas tillkortakommanden har varit hett omdebatterade de senaste veckorna. Ja, egentligen har ju läraryrkets status och hur vi ska få fler duktiga unga människor att välja en framtid som lärare, och få människor mitt i en annan yrkeskarriär att växla över och ge av sin erfarenhet och kunskap till skolelever, varit en av skoldebattens största frågor under många år.

Folkpartiets skolpolitik innehåller också en hel del som är ägnat att stärka läraryrket och göra lärarkarriärer möjliga – både ansvars- och lönemässigt: En tydlig roll för läraren som kunskapsförmedlare, satsningar på karriärtjänster som förstelärare och lektorer – med åtföljande rejäla lönepåslag – och en rejäl förändring av lärarutbildningen (som jag bloggade om när den presenterades 2010).

Under våren har det bl.a. rapporterats om lärarstudenter med rekordlåga högskoleprovsresultat och annat som har fått utbildningsministern att signalera krafttag (DN, Jan Björklunds nyhetsbrev). Men redan i höstas syntes faktiskt en tendens att söktrycket på lärarutbildningarna hade börjat öka (vilket jag bloggade om här).

Glädjen borde därför vara allmän när ökningen av sökande till lärarutbildningarna fortsätter – tendensen kan ha blivit en trend. För alla högskoleutbildningar är ökningen sex procent, för lärarutbildningarna nära det tredubbla med 15 procent – och för förskollärarutbildningen hela sexdubbel, 30 procent. (SVT, Jan Björklunds nyhetsbrev.)

Just förskollärarnas utbildning hamnade ju särskilt i kläm i den av S-regeringen tidigare införda lärarutbildningen, där alla åldersinriktningar blandades.

Ökat intresse för att bli lärare är ett första steg. Och det är ett viktigt steg för hela skolans framgång – för att inte säga det allra viktigaste. Bra lärare är A och O.