Debattens stora frågor är inte alltid de största i verkligheten. Det visar sig tydligt när väljarna rangordnar de viktigaste Stockholmsfrågorna i valet. Skolan dominerar – och när det gäller stadsbyggnadsfrågor är det bostäder som är stockholmarnas fokus. Slussen är en marginalfråga.
STOCKHOLMARNAS VIKTIGASTE FRÅGOR. Enligt DN/Ipsos 10 september. Klicka för större bild.
För den som har följt Stockholmspolitiken det senaste året verkar Slussen som en av de absolut viktigaste frågorna – i debatten i allmänhet och i stadsbyggnadsdebatten i synnerhet. Det högljudda motståndet mot ombyggnaden av en, förvisso central, trafikplats i Stockholm har dock gett en mycket skev bild av verkligheten. Inte bara så att förslaget till ombyggnad, trots alla arga angrepp, verkar vara det mest populära alternativet – även i en märkligt formulerad opinionsundersökning. Den allra största skevheten gäller stockholmarnas intresse för hela frågan. Som dagens DN/Ipsos-mätning om Stockholmsväljarnas viktigaste valfrågor visar, är Slussen en väldigt marginell fråga. Att den ens kämpar sig upp till en procent är ett bevis på debattens livlighet. (Undersökningen finns inte på webben, men se bilden ovan).
INTE PRIORITERAD. Gustaf W:son Cronquists flygfoto från 1936 visar Slussens klöverblad i dess blomningstid. Den omfattande betongkonstruktionen, byggd för vänstertrafik, har aldrig utnyttjas till sin fulla kapacitet. Bild från Stockholmskällan.
Slussen-motståndarna må vara högljudda och finnas representerade i en del tongivande kretsar med tillgång till kultur- och debattsidor. Bland stockholmarna i allmänhet är det dock en annan stadsbyggnadsfråga som dominerar: Bostäder.
Det kan verka konstigt att bara sju procent anger bostäder i undersökningen – men svaren handlar om ”vilken samhällsfråga eller politisk fråga [som] är viktigast för dig när du ska bestämma hur du ska rösta i kommunalvalet”. Då är det inte märkligt att skolan överlägset hamnar i topp, följt av sjukvården. Det är de stora och dominerande frågorna för väljarna i Stockholm och Sverige. Bostadsfrågan kommer dock markant mycket högre i Stockholm än på andra håll i landet – och det är inte konstigt.
Fler bostäder, och hur vi bygger dem, är helt avgörande för vår växande huvudstads framtid. Ska nya invånare få plats? Ska vi skapa nya, goda stadsmiljöer där vi lär av historiens goda erfarenheter och dyrköpta misstag? Det är frågor som väljarna gör helt rätt i att prioritera, och att ställa till politikerna.
Ingen borde förvånas över att många stockholmare är tveksamma inför ombyggnaden av Slussen – men en opinionsmätning som anger ”upprustning” som ett alternativ är inte rättvisande. Att hälften av dem med en åsikt stödjer Nya Slussen är mot bakgrund av debatten och bevakningen ett överraskande starkt stöd.
1930-TALSLÖSNING. Gustaf W:son Cronquists flygfoto från 1936 visar Slussens klöverblad i dess blomningstid. Den omfattande betongkonstruktionen, byggd för vänstertrafik, har aldrig utnyttjas till sin fulla kapacitet. Bild från Stockholmskällan.
Nya Slussen har inte haft någon lätt resa, och än har inte spaden satts i jorden. Är det något som står klart är det dock det överhängande behovet att ersätta dagens sönderfallande trafikkonstruktion. Man kan ha många olika åsikter om den nya konstruktion som Stockholms stad i demokratisk ordning och efter många års diskussioner och utredningar har beslutat att genomföra och fått en godkänd detaljplan för. Men 1930-talets Slussen har kommit till vägs ände.
Den färska undersökningen från Opinion Stockholm som påstås visa att stockholmarna ger svagt stöd för Nya Slussen, säger därför i mina ögon något helt annat. Av dem som uttrycker en åsikt är över hälften för Nya Slussen – och det alternativ som placeras som motpol är upprustning av nuvarande Slussen. Ett alternativ som alltså i realiteten inte existerar.
Det är inte förvånande att många stockholmare uttrycker skepsis inför ombyggnaden av Slussen – och jag tror att det är just om ombyggnaden, med den långa byggtiden och stöket, som många ryggar inför och som får en hel del stockholmare att efterfråga ett alternativ. Problemet är att allt stök inte går att undvika, oavsett alternativ – och att sönderfallet har gått så långt att en ombyggnad brådskar. Och om ombyggnaden ändå måste göras, är det verkligen en kopia av dagens Slussen som man vill se? Är det en överdimensionerad betongkonstruktion, byggd för bilar och inte för människor, som stockholmarna vill se?
Efter den långdragna diskussionen och alla påståenden, myter och lögner, är det inte konstigt att stockholmarna börjar känna sig mer än en smula trötta på hela Slussenfrågan. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att en tredjedel inte vet vad de tycker eller vill se ett annat förslag (ett annat förslag som tiden, och den sönderfallande betongen, sannolikt inte medger).
Det märkliga är att stadens förslag, trots svartmålningen och debatten, får stöd av det flesta antalet svarande. Med 35 procent är Nya Slussen det största alternativet i Opinion Stockholms undersökning.
Motiven för Nya Slussen har inte blivit svagare. Behovet att ersätta dagens sönderfallande trafiklösning inte mindre. Att den tidigare planerade bussterminalen i Katarinaberget stoppas betyder inte att Nya Slussen inte kan eller bör byggas.
LÅNG FÄRD MOT LJUSET. Slussenprocessen har varit lång, med förankring och demokratiskt fattade beslut. Bild från yimby.se
Glädjeropen var höga bland motståndarna när bussterminalen i Katarinaberget stoppades. Likaså hånet mot stadens beslutsfattare, och andra som har det tydligen stora oförnuftet att stå bakom Nya Slussen (till råga på allt helt utan betalning, Ola Andersson [DN]). Osanningar sprids, som att vattendomen för hela Slussen skulle vara beroende av bussterminalen. De implicita dödsdomarna mot Nya Slussen utfärdas också på nyhetsplats. Inte minst DN verkar ha bestämt sig för den vinkeln (se Så körde Nya Slussen rakt in i en bergvägg, DN-artikel 2 april, tillgänglig 24 timmar; vilket också visades i DN:s ”succé”-tolkning av motståndarnas mytfyllda film om Nya Slussen, som delades av många människor i sociala medier – utan att de nödvändigtvis delade det felunderbyggda budskapet).
Jag vet inte om Slussenmotståndarna ägnar sig åt retorik, eller önskedrömmar. Förvisso vann bussterminalen i Katarinaberget inte juridiskt gillande i sin rådande utformning och planering. Det betyder inte att hela Slussenprojektet måste, bör eller kan stoppas. Konstruktionen i gamla Slussen har inte blivit stabilare. Risken för översvämningar från Mälaren inte svagare. Behovet av en stadsbyggnadslösning som sätter människor, till fots, på cykel eller i kollektivtrafik, i fokus – och i ljuset, inte mindre. 30-talets bilism och betong inte modernare, eller mer ändamålsenliga. Och något tänkbart alternativ inte mer realistiskt eller ens existerande.
Jag skrev för en vecka sedan mer utförligt om varför det är dags att ta ansvar för Slussen (och vad än Ola Andersson m fl må tro så är vi flera som ser och lyfter fram Nya Slussens fördelar). Stadens tjänstemän uttrycker det, befriande byråkratiskt, mer kortfattat: ”dagens anläggning är i dåligt skick” och vi behöver ”öka avtappningskapaciteten av Mälaren och bygga bort dagens översvämningsrisker och trygga dricksvattnet för två miljoner människor.
En bussterminal kommer förstås att behövas vid Slussen. Även när tunnelbanan byggs ut till Nacka kommer bussar från både Nacka och framför allt det snabbt växande Värmdö fortfarande köra in till centrala Stockholm. En del kan kanske få andra ändhållplatser, och därigenom erbjuda ännu fler bytesmöjligheter, men många kommer att gå till Slussen. Och där finns både provisoriska lösningar, och möjlighet och tid att finna en bättre, och mindre, permanent konstruktion. Mycket möjligt i Katarinaberget.
Jag kan verkligen förstå våndan och frustrationen som många känner inför Slussen: Oavsett om man har minnen av en mer välfungerande anläggning, motsätter sig husbyggen, oroas över allt stök, eller tycker att man själv har den bästa, perfekta lösningen. Processen har varit lång och för vissa uppslitande. Låt mig dock vara tydlig på en punkt: Sällan har ett stadsbyggnadsprojekt diskuterats, vänts och vridits så mycket och så länge som Slussen. Alternativ har prövats, förkastats eller vävts ihop till en kompromiss. Och kompromisser må inte göra alla nöjda, men de är nu en gång demokratins verktyg och resultat.
Det talas om demokratiska brister och en process som ingen tar ansvar för eller vill försvara (t ex från Ola Andersson, ovan). Men se då den demokratiska beslutsgången! Se, och uppskatta, de politiker som har tagit ett svårt beslut, och som tar ansvar för det! Och se även oss andra, som inte har fattat beslutet (och, för att åter ta upp den infama anklagelsen, inte har någon ekonomisk koppling). Nya Slussen är inte bara välbehövd. Den är nog mer välkommen, och av fler, än ni tror.
Nya Slussen är förmodligen efterlängtad av en majoritet stockholmare. Inte för att de sluter upp mangrant bakom varje del av förslaget, men för att de inser att något måste göras åt detta söndervittrande monument över funktionalismen, som sedan länge förlorat det mesta av sin funktion. Något egentligt alternativ finns heller inte – förutom ytterligare förseningar som kan bli ödesdigra för säkerheten och vattenmiljön.
UNDER YTAN. Gamla Slussen sjunker sakta men säkert ihop under sin egen tyngd. Bild från yimby.se
Slussendebatten är en infekterad följetong i Stockholm, som jag hittills har hållit mig ifrån. Medan jag från sidlinjen har betraktat diskussionen, förslagen och mängden påståenden och myter har jag dock blivit alltmer övertygad: Något måste göras. Och Nya Slussen har mycket som talar för den. Framför allt är Nya Slussen det förslag som efter åratal av diskussioner, processer, planerande och skissande har vunnit stöd av en majoritet i Stockholmspolitiken, och som nu har en detaljplan som har vunnit laga kraft.
Nya Slussen är det alternativ som finns, för nuvarande Slussen håller sakta, men allt fortare, och definitivt säkert, på att vittra sönder. Något enhetligt alternativ finns ju heller inte – bara en önskan om att få mer tid. Tid som inte finns.
Jag kan verkligen se charmen i idén om dagens Slussen, 1930-talets manifestation av funktionalismen; jag kan se lockelsen i ingenjörskonstens triumf, den sinnrika fyrklövern, där bortåt 100 000 bilar skulle kunna röra sig utan att riskera att stanna för rödljus eller korsande fotgängare eller cyklister. Men i denna funktion ligger också Slussens ursprungliga huvudproblem: Den är byggd för bilismen, för en tid då man såg ökande antal bilar som problemfritt och positivt. Den innehåller enormt mycket asfalt och betong. Den har dessutom heller aldrig fyllt sin funktion – den är rätt unik för Stockholm som en trafikkonstruktion som alltid utnyttjats långt under sin kapacitet. Och den var heller aldrig så genial som trafikmaskin i verkligheten, när den lämnat ritbordet (Yimby, Slussenmyter del 9).
FÖRLORAD FUNKTION. Slussen från 1930-talet har förlorat sin funktionalitet och en rekonstruktion är inte realistisk. Bild från yimby.se
Alternativet att bygga upp en ny Sluss i samma utseende som dagens faller i mina ögon på sin egen orimlighet (Yimby: Slussen plan B, en analys). Men inte heller alternativet med Ny syn på Slussen är särskilt realistiskt, inte minst eftersom en nedsänkt tunnelbana skulle kräva en så omfattande, dyr och tidskrävande ombyggnad att varken pengarna eller tiden helt enkelt finns (Yimby, Slussenmyter del 6, Den osänkbara tunnelbanestationen).
Ändå fortsätter debatten. En film som påstår sig skildra Nya Slussen gör viral ”succé” (DN – se även Resumé) – fast frågan är hur rättvisande det epitetet är. Att döma av diskussionen i sociala medier är frågan är hur många av delningarna som verkligen tyder på att de som sprider filmen står bakom dess budskap (ABC, Yimby).
Det ifrågasatta bussgaraget i Katarinaberget är heller inget argument för att stoppa Nya Slussen. Naturligtvis ska vi inte bygga ett större bussgarage än vad som behövs men det är inget som hindrar att vi går vidare. Ur kulturhistorisk och stadsantikvarisk synpunkt vore mindre öppet vatten att föredra, om man vill återkoppla till det historiska näset. Och höjdskillnaden från havsnivå till Söders höjder kommer alltid innebära en utmaning – men den försvinner ju inte om vi sänker Södermslmstorg utan flyttar bara till ett annat – brantare? – läge.
Nya Slussen har flera fördelar – och har blivit bättre genom Folkpartiets medverkan. Det blir mindre asfalt och betong, mindre plats för bilar och mer plats för människor. En central plats som i dag präglas av otrygghet, blir ett offentligt rum för stockholmarna. Säkert kan en del punkter förbättras ytterligare, jag månar särskilt om att tillgängligheten blir den bästa möjliga på denna utmanande plats.
Med allt detta sagt är det dags att ta ansvar; och politikers ansvar är att ta beslut. Ansvar för perspektivet framtidens Stockholm. Ansvar för en sammanvägd kompromiss och för att säga när nog är nog.
Och är det inte nog när betongen och asfalten faller samman av sin egen tyngd? Är det inte nog när Mälarens vatten hotar att svämma över tunnelbanan vid vinterstorm och vårflod? Är det inte nog när denna potentiellt vackra plats är ett otryggt, mörkt och illaluktande ställe som man helst undviker och passerar snabbt? Är det inte nog när funktionalismens fyrklöver har förlorat sin funktionalitet?
Jag är glad att Folkpartiet har varit med och tagit ansvar för framtagandet av Nya Slussen, jag är glad att vi är med och tar ansvar för beslutet, och för genomförandet.
Rasmus (liberal) 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.