Tagg: Solna

Eurovision till Stockholm 2016 (om liberala schlagervänner får bestämma)

Stockholm gläds över Måns Zelmerlöws och Sveriges seger i Eurovision Song Contest – och vi ser fram mot att få vara värdar för ESC-finalen 2016!

esc_generic_logoDen musikaliska och fredliga kampen mellan Europas länder är över. Sverige och Måns Zelmerlöw står som välmotiverade segrare. Nu vidtar den lika fredliga men kanske inte mycket mindre frejdiga striden mellan svenska städer och arenor: Var ska Eurovision Song Contest-finalen gå av stapeln 2016? Även här ser vi en, efter rättfärdig kamp, välmotiverad segrare: Stockholm. Efter att den förra europeiska finalen på svensk mark, 2013, hölls i Malmö är det dags att återvända till rikets största stad.

Och även om de svenska finalerna de senaste åren har hållits i Solnas Friends Arena, bör väl de europeiska gästerna och TV-publiken denna gång få välkomnas till vår huvudstad?

Anläggningarna för ett bra arrangemang – och större än i Malmö senast – finns. Det gäller arenan för själva delfinalerna och finalen (Globen liksom år 2000, eller nya grannen Tele2 Arena?), men också allt som krävs runtomkring: hotell, restauranger, och möjligheter till andra kringarrangemang. ESC i Stockholm innebär förstås satsningar och en del stök, men kan också ge mycket tillbaka till vår stad och region. Värden och uppmärksamhet som senast till stor del landade i Köpenhamn. Från vår horisont som liberala schlagervänner i kulturnämnden vore det en glädje att få välkomna Eurovision Song Contest 2016 till Stockholm!

HannaAnne-Lie
Hanna Gerdes och Anne-Lie Elfvén i schlagerutstyrsel från tidigare tillfälle.

Tidigare ESC-finaler i Sverige har arrangerats i Stockholm, Göteborg och Malmö. Kanske finns andra städer som vill ge sig in i kampen i år. I vår egen Stockholmsregion finns förstås Solna, där vår partivän Anders Ekegren redan är ute på banan.

Stockholmsregionen har ett starkt gemensamt kort: Anne-Lie Elfvén, vår vän och kollega i kulturnämnden, tillika politisk sekreterare i Solna – som nu har sett Sverige segra på plats i Baku 2012 och Wien 2015.

Vi  har ännu inte kunnat komma i kontakt med vår korrespondent på plats men Anne-Lies varma band till såväl Stockholm och Solna gör oss övertygade att hon gärna vill se Eurovision 2016 i Stockholmsregionen.

Allt vi kan säga är: Låt bästa stad vinna!

Rasmus Jonlund (vice ordförande) och Hanna Gerdes (ledamot)
Folkpartister i kulturnämnden, Stockholms stad

– – –

DN: Oklart vilken svensk stad som får Eurovision 2016, SVT: VD lyrisk efter Sveriges Eurovision-vinst, Wikipedia: Eurovision Song Contest 2016.

StockholmDirekt skriver om vårt schlagerliberala förslag.

Stockholm, stolta storstad

I Stockholm är det bäst att leva. Här är bästa platsen både att arbeta och att bli äldre, men vi behöver jobba hårt för att få plats med fler som vill bli stockholmare. Bygg tätare och grönare, bli ännu bättre på skola och kollektivtrafik!

MÅNGSIDIGT. Några av Stockholms alla sidor, montage Wikimedia.
MÅNGSIDIGT. Några av Stockholms alla sidor, montage Wikimedia.

Det är inte alltid lätt att vara störst. Storstaden har sina problem, som fysisk trängsel och social ensamhet och utsatthet för vissa. Men storstäderna har också stora fördelar, och de väger tyngre när Fokus i år har gjort sin svenska kommunranking mer avancerad och väl underbyggd. I storstadskampen är Sveriges största stad Stockholm solklar vinnare – och tar hem även den övergripande förstaplatsen. Här är det bäst att vara äldre, och  bäst att arbeta. För unga når vi bronsplats, efter storstadskommunerna (får man ändå säga) Solna och Lund. I grundläggande variabler, där storstaden automatiskt hämtar hem många plus kring t ex flyg, bredband, arbetsplatser, befolkningstillväxt och öppenhet, blir det också en tredjeplats. Den stora utmaningen ligger i kategorin ”att ha familj”, där Stockholm landar först på 30:e plats. Det är utmaningar vi är väl bekanta med.

Där många människor samlas, i en stad som växer och har framtidstro, är det också enklare att få bra och roliga jobb – och jobb överhuvudtaget. Här finns underlag för både kommers och kultur, den service, förströelse och förkovran som många efterfrågar. Och här finns utrymme att vara sig själv, förverkliga sina drömmar och livsprojekt, ensam eller i sällskap med andra.

Den växande storstaden har alltså många inneboende fördelar. Men framgången är inte ödesbestämd. Det kan gå olika bra, och det kan även gå nedåt. Politiska beslut, eller avsaknad av beslut, påverkar i olika riktning. Stockholm har varit lyckosamt på flera punkter men har också utmaningar, inte minst med trängseln, bland bostäderna och i trafiken.

Vi behöver helt enkelt bygga fler bostäder, och möjliggöra för äldre, billigare bostäder att omsättas. Unga måste ha någonstans att bo och de som blivit lite äldre och vill flytta till ett mindre, kanske mer centralt, boende måste kunna göra det utan att man känner sig ekonomiskt osäker inför ålderdomen. Det handlar mycket om lagar och regler som krånglar till, fördyrar och försenar byggprocesser (att det är fler överklagandemöjligheter kring ett bostadsbygge än en morddom har påpekats ofta men förtjänar att upprepas). Men det handlar också om hur kommunerna agerar. Stockholm är bra men kan bli ännu bättre på att få fram detaljplaner. Ett onödigt högt parkeringstal gör dessutom att bostäderna blir dyrare, och kanske onödigt stora (om man bygger många ettor, med sannolikt bilfria hushåll, måste man paradoxalt nog ordna fler P-platser än om man bygger större men färre lägenheter på samma yta). Vi måste också ha överenskommelser med byggarna så att det som lovas verkligen byggs. Och de kommunala bostadsbolagen måste göra sitt till, inte minst för att vi ska få fler hyresrätter.

Stockholm ska bygga 140 000 nya bostäder till 2030. I hela Stockholmsregionen talas det om 20 000 bostäder per år. Men de ska inte bara bli många – de måste också bli bra! Och då talar vi inte bara om viktiga frågor om boendekvalitet, bra byggmateriel för hälsa och miljö, bra arbetsvillkor för dem som bygger – utan också om den stadsmiljö som de nya husen skapar.

Det är den populära men också uppskattade kvartersstaden som vi bör bygga vidare på, där många människor får plats, och många människor trivs. För att den ska bli bra krävs också att vi bygger varierat – och bygger grönt! I den täta staden behöver människor se olika uttryck på fasader och byggnadsdetaljer, man behöver ha träd och grönska omkring sig, och konstnärlig gestaltning i den offentliga miljön – vårt vardagsrum.

Trafiken är en ödesfråga för varje storstad. Stockholm har tur – vi är redan en ganska tät stad. Trängselskatten var en nödvändig åtgärd, både för trängseln och för finansiering, även om processen kring införandet kan ifrågasättas. Vissa strukturella vägbyggen återstår för att skapa en förbifart förbi och en ringled runt stan, men annars måste vi fokusera på kollektivtrafiken – framför allt på spår, och inte bara nya tunnelbanor. Vi behöver kapacitetsstarka, attraktiva spårvägar , liksom snabba pendelbåtar, om på tvären binder ihop och kompletterar vårt kollektivtrafiknät.

Skolan är en annan ödesfråga. Där vinner Stockholm, inte minst jämfört med de andra  storstäderna Göteborg och Malmö, i resurser och resultat. Här krävs satsningar på elever och skolor som har det tuffast, och Stockholm fördelar medel utifrån socioekonomiska faktorer. Integrationen är överhuvudtaget avgörande för storstädernas och Sveriges framtid. Den kräver nationell politik kring arbetsmarknad, skatter, regelverk m m, men kommunalt kan vi göra mycket inte minst för de uppväxande generationerna, med skola, sommarjobb och meningsfulla fritidsaktiviteter.

En stad som är bra för sina invånare behöver också vara bra för sina företagare, för utländska besökare och investerare. Där har Stockholm och hela Stockholmsregionen stora fördelar, men även här är både nationella och lokala politiska beslut avgörande.

Vi behöver investera kraftigt i bostäder och kollektivtrafik. Vi måste utveckla ett arbetsliv där människor med alla slags bakgrunder och erfarenheter kan få plats. Vi måste bygga ut skolor och förskolor, satsa på kvalitet, lärarlöner och fler utbildade förskollärare. Vi behöver fortsätta att stärka vårt rika kulturliv: både genom de kommunala institutionerna, och genom ett starkt fritt kulturliv. Storstadens fortsatta attraktivitet bygger på dess inneboende kraft – men är också beroende av klok politik.

Läs mer i Fokus om deras kommungranskning. Se också TT/Aftonbladet och SvD.

Klocktornet: En skandalrivning av flera skäl

Häromdagen revs Klockhuset vid Norra Station – i trots mot kommunfullmäktiges beslut. Det är en skandalrivning både ur demokratisk och kulturhistorisk synvinkel. Folkpartiet kräver nu att rivningen kompenseras – det finns fortfarande chans att rädda Klockhusets pendang.

På filmen nedan (lånad av Sverker Stödberg på Youtube) begås en stadsbyggnadsmässig skandal. Klockhuset, som påminde om den tid då Norra Stationsområdet var just ett stationsområde, rivs genom sprängning. Detta trots att kommunfullmäktige i Stockholm 2009 beslutade att klocktornet om möjligt skulle bevaras och flyttas till en annan plats inom den nya stadsdelen Norra Station.

Nu skylls på byråkratiska strukturer – ingen har velat ta ansvar för huset – vilka ledde till att stadsbyggnadskontoret på delegation gav rivningstillstånd. Men det låter som dåliga ursäkter. Motsvarande rivning av Bobadillhuset vid Slussen blev, som Folkpartiets stadsbyggnadspolitiker Björn Ljung påpekar, en politisk fråga. Varför lyftes då aldrig Klocktornet på nytt, så att de ansvariga politikerna kunde ha sett till att förvaltningarna förverkligade fullmäktiges beslut?

En växande stad innebär ständiga förändringar. Ska alla nya stockholmare (och vi blir stadigt fler; SCB, AB) som föds och flyttar hit få plats, krävs nya bostäder. Vi vill förtäta och använda redan exploaterad mark, för att inte bebygga mer grönområden än nödvändigt, och för att skapa urbana stadsmiljöer som är människo- och miljövänliga. Det är kvartersstaden som ska växa, bl a i Norra Stationsområdet.

Men att vi bygger nytt innebär inte att vi kan dra ett streck över det gamla Stockholm. Tvärtom är en av vår stads styrkor dess långa historia och de spår som finns av den. Gamla inslag i den nya stadsbebyggelsen kan tillföra stora värden och ge en variation som ögat och sinnet uppskattar, på samma sätt som ny arkitektur kan komplettera gamla kvarter.

RIVNINGSOBJEKT? Klockhuset och klocktornet fick häromdagen skatta åt förgängelsen. Chansen att bevara en kultur- och stadshistorisk koppling i Norra Stationsområdet blev bokstavligen bortsprängd.
OMOTIVERAT RIVNINGSOBJEKT. Klockhuset och klocktornet fick häromdagen skatta åt förgängelsen. Chansen att bevara en kultur- och stadshistorisk koppling i Norra Stationsområdet blev bokstavligen utraderad. Bild: Holger Ellgaard via Wikimedia.

Vi kan och ska inte bevara allt – men att inte anstränga sig för att bevara det som kan tillföra nya områden viktiga kvaliteter, som kan glädja gamla och nya stockholmare, om det kan bevaras – det är inget annat än en kulturhistorisk och stadsbyggnadsmässig skandal. Detta utöver det klart problematiska i att tjänstemän har tillåtits att köra över demokratiskt fattade beslut i Stockholms högsta organ, kommunfullmäktige.

Nätverket Yimby, som knappast kan anklagas för att vara bakåtsträvare, lyfter och problematiserar behovet av och möjligheten att blanda det gamla och det nya. Hur man kan göra, visar Solna stads och stadsbyggnadskommunalrådet Anders Ekegrens (FP) exempel: de s.k. ”rödingarna”, också de med koppling till de järnvägar som gick hand i hand med 1800- och 1900-talets urbanisering, flyttas för att kunna bevaras.

För Klocktornet är det för sent. Stockholm har försuttit en chans att väva ihop historien med framtiden och ge den nya stadsdelen Norra Station en förankring bakåt. Men 100 meter bort finns Klockhusets pendang – utan torn, men ändå en viktig koppling till en annan tid då Stockholm växte kraftigt och en ny teknik och infrastruktur rusade fram. Folkpartiet kräver nu att ”skandalrivningen” av Klocktornet kompenseras genom att detta liknande hus om möjligt bevaras.

Låt Stockholms årsringar synas. Gammalt och nytt kan gå hand i hand. Stadens historia och demokrati ska respekteras.

Lotta Edholm: Skandalös rivning. Madeleine Sjöstedt: Klockhuset rivet trots fullmäktiges beslut, Skandal att klocktornet rivits – undersök möjligheten att bevara pendangen. Vi i Vasastan: Klocktornet vid Norra Stationsgatan rivet. Lars Epstein i DN uppmärksammar Folkpartiets förslag: Rädda Klockhusets tvilling på Norra Station. DN skriver också om att Folkpartiet vill rädda Klockhus-tvilling.

Mer spår också för Kungsholmen

Att tunnelbanan ska byggas ut med nya och förlängda linjer är viktigt också för Kungsholmen. Våra spårförbindelser förbättras och vi gynnas när Stockholm kan växa. Men vi behöver också egna bättre spårförbindelser – närmast spårväg på linje 4.

Utbyggnaden av tunnelbanan har varit efterlängtad (DN Debatt). Det är trångt snart sagt överallt i kollektivtrafiken. Det märks inte minst på Kungsholmen, med många både boende och arbetsplatser, och med en av länets största knutpunkter i Fridhemsplan. Tunnelbana Odenplan-Solna (via Hagastaden till Arenastaden), Kungsträdgården-Sofia-Nacka och Kungsträdgården-Sofia-Gullmarsplan, samt Akalla-Barkarby kommer också att avlasta andra delar av kollektivtrafiken. Det blir nya förbindelser, nya knutpunkter och platser att byta på.

För Kungsholmen kommer förbindelserna förbättras markant i båda riktningarna: med blå linje kan vi i framtiden åka både till Barkarby och i andra änden till Nacka, med smidigare förbindelser till både östra Södermalm och Gullmarsplan.

Det blir snabbare och smidigare att ta sig till arbetsplatser, nöjen, vänner, osv. Kungsholmen gynnas förstås också av att hela Stockholm växer. Ny tunnelbana möjliggör nästan 80.000 nya bostäder i de kommuner som berörs och bidrar.

Kungsholmen och Stockholm behöver också tvärförbindelser, med spårväg.
Kungsholmen och Stockholm behöver också tvärförbindelser, med spårväg.

Men tunnelbana är förstås inte nog. Tunnelbana och pendeltåg har egenskapen att snabbt föra många människor mellan olika platser – men det är ett radiellt nät, dvs det går in till och ut från City och andra delar av staden och länet. Vad Stockholm också behöver är mer av tvärförbindelser. Sådana – som Tvärbanans succé visar – skapar nya samband. De avlastar tunnelbanor och pendeltåg och binder samman olika knutpunkter. Med spårväg tar de fler passagerare än bussar, och får ett eget utrymme i gatumiljön.

I Stockholm och på Kungsholmen handlar det om busslinje 4. Denna stomlinje har i dag ca 70.000 passagerare om dagen – mer än dubbelt så mycket som när man i andra länder börjar planera för spårväg. Spårväg på linje 4 är en viktig framtida satsning som Folkpartiet prioriterar!

Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, Jesper Svensson, FP Haninge/Peter Olevik Dunder, Lotta Edholm, Anders Ekegren, FP Upplands Väsby bloggar.

Stockholm behöver mer spår – på längden och tvären

Snart skrivs nästa kapitel i tunnelbanans historia. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.
Snart skrivs nästa kapitel i tunnelbanans historia. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.

Bra kollektivtrafik är nödvändig för en växande storstad. Stockholm verkar nu äntligen få både nya tunnelbanor – och spårväg på tvären. Folkpartiet sätter ned foten, för tunnelbana till Solna, och för spårväg på linje 4.

Ett Stockholm som håller ihop och kan fortsätta växa behöver utbyggd kollektivtrafik. Det är nödvändigt för människor och miljö – och för att vi ska kunna bygga en tät och grön stad. Bra kollektivtrafik möjliggör fler bostäder och arbetsplatser, och håller tillbaka biltrafiken.

För att locka och få plats med så många stockholmare som möjligt är det framför allt mer spårtrafik som behövs. Vi behöver både stärka det radiella nätet – in till och ut från City – och bygga nya tvärförbindelser som binder samman pendeltågs- och tunnelbanelinjerna, skapar nya bytespunkter och nya samband. Som succén tvärbanan, som så sent som i måndags öppnade för trafik till Solna.

Vilken spårlösning som passar bäst var är en diskussionsfråga. Folkpartiet ställer sig nu bakom tunnelbana till Solna, liksom till Nacka/Gullmarsplan och Barkarby. Men vi står också fast vid att Täby behöver få tunnelbana. Det är viktigt för fler bostäder – och för miljön! Nordöstra länet har hög andel bilresande och för få kapacitetsstarka kollektivtrafik-alternativ.

Mer trafik med spårvagn väntas. Bild från Wikimedia.
Mer trafik med spårvagn väntas. Bild från Wikimedia.

Och vi får inte glömma tvärförbindelserna! Spårväg syd och tvärbanans förlängning norrut måste fullföljas.

För Stockholm är en konvertering av busslinje 4 till spårväg högprioriterad. Med 70.000 resenärer om dagen har man överträffat gränsen för när man på kontintenten bygger spårväg med mer än det dubbla.

Läs mer om Folkpartiets ställningstagande kring framtida trafiklösningar hos Birgitta Rydberg, Anna StarbrinkAnders Ekegren, Jessica Ericsson och Folkpartiet i Sundbyberg – och hos ABC och Metro.