Tagg: Trafik

Stockholm, stolta storstad

I Stockholm är det bäst att leva. Här är bästa platsen både att arbeta och att bli äldre, men vi behöver jobba hårt för att få plats med fler som vill bli stockholmare. Bygg tätare och grönare, bli ännu bättre på skola och kollektivtrafik!

MÅNGSIDIGT. Några av Stockholms alla sidor, montage Wikimedia.
MÅNGSIDIGT. Några av Stockholms alla sidor, montage Wikimedia.

Det är inte alltid lätt att vara störst. Storstaden har sina problem, som fysisk trängsel och social ensamhet och utsatthet för vissa. Men storstäderna har också stora fördelar, och de väger tyngre när Fokus i år har gjort sin svenska kommunranking mer avancerad och väl underbyggd. I storstadskampen är Sveriges största stad Stockholm solklar vinnare – och tar hem även den övergripande förstaplatsen. Här är det bäst att vara äldre, och  bäst att arbeta. För unga når vi bronsplats, efter storstadskommunerna (får man ändå säga) Solna och Lund. I grundläggande variabler, där storstaden automatiskt hämtar hem många plus kring t ex flyg, bredband, arbetsplatser, befolkningstillväxt och öppenhet, blir det också en tredjeplats. Den stora utmaningen ligger i kategorin ”att ha familj”, där Stockholm landar först på 30:e plats. Det är utmaningar vi är väl bekanta med.

Där många människor samlas, i en stad som växer och har framtidstro, är det också enklare att få bra och roliga jobb – och jobb överhuvudtaget. Här finns underlag för både kommers och kultur, den service, förströelse och förkovran som många efterfrågar. Och här finns utrymme att vara sig själv, förverkliga sina drömmar och livsprojekt, ensam eller i sällskap med andra.

Den växande storstaden har alltså många inneboende fördelar. Men framgången är inte ödesbestämd. Det kan gå olika bra, och det kan även gå nedåt. Politiska beslut, eller avsaknad av beslut, påverkar i olika riktning. Stockholm har varit lyckosamt på flera punkter men har också utmaningar, inte minst med trängseln, bland bostäderna och i trafiken.

Vi behöver helt enkelt bygga fler bostäder, och möjliggöra för äldre, billigare bostäder att omsättas. Unga måste ha någonstans att bo och de som blivit lite äldre och vill flytta till ett mindre, kanske mer centralt, boende måste kunna göra det utan att man känner sig ekonomiskt osäker inför ålderdomen. Det handlar mycket om lagar och regler som krånglar till, fördyrar och försenar byggprocesser (att det är fler överklagandemöjligheter kring ett bostadsbygge än en morddom har påpekats ofta men förtjänar att upprepas). Men det handlar också om hur kommunerna agerar. Stockholm är bra men kan bli ännu bättre på att få fram detaljplaner. Ett onödigt högt parkeringstal gör dessutom att bostäderna blir dyrare, och kanske onödigt stora (om man bygger många ettor, med sannolikt bilfria hushåll, måste man paradoxalt nog ordna fler P-platser än om man bygger större men färre lägenheter på samma yta). Vi måste också ha överenskommelser med byggarna så att det som lovas verkligen byggs. Och de kommunala bostadsbolagen måste göra sitt till, inte minst för att vi ska få fler hyresrätter.

Stockholm ska bygga 140 000 nya bostäder till 2030. I hela Stockholmsregionen talas det om 20 000 bostäder per år. Men de ska inte bara bli många – de måste också bli bra! Och då talar vi inte bara om viktiga frågor om boendekvalitet, bra byggmateriel för hälsa och miljö, bra arbetsvillkor för dem som bygger – utan också om den stadsmiljö som de nya husen skapar.

Det är den populära men också uppskattade kvartersstaden som vi bör bygga vidare på, där många människor får plats, och många människor trivs. För att den ska bli bra krävs också att vi bygger varierat – och bygger grönt! I den täta staden behöver människor se olika uttryck på fasader och byggnadsdetaljer, man behöver ha träd och grönska omkring sig, och konstnärlig gestaltning i den offentliga miljön – vårt vardagsrum.

Trafiken är en ödesfråga för varje storstad. Stockholm har tur – vi är redan en ganska tät stad. Trängselskatten var en nödvändig åtgärd, både för trängseln och för finansiering, även om processen kring införandet kan ifrågasättas. Vissa strukturella vägbyggen återstår för att skapa en förbifart förbi och en ringled runt stan, men annars måste vi fokusera på kollektivtrafiken – framför allt på spår, och inte bara nya tunnelbanor. Vi behöver kapacitetsstarka, attraktiva spårvägar , liksom snabba pendelbåtar, om på tvären binder ihop och kompletterar vårt kollektivtrafiknät.

Skolan är en annan ödesfråga. Där vinner Stockholm, inte minst jämfört med de andra  storstäderna Göteborg och Malmö, i resurser och resultat. Här krävs satsningar på elever och skolor som har det tuffast, och Stockholm fördelar medel utifrån socioekonomiska faktorer. Integrationen är överhuvudtaget avgörande för storstädernas och Sveriges framtid. Den kräver nationell politik kring arbetsmarknad, skatter, regelverk m m, men kommunalt kan vi göra mycket inte minst för de uppväxande generationerna, med skola, sommarjobb och meningsfulla fritidsaktiviteter.

En stad som är bra för sina invånare behöver också vara bra för sina företagare, för utländska besökare och investerare. Där har Stockholm och hela Stockholmsregionen stora fördelar, men även här är både nationella och lokala politiska beslut avgörande.

Vi behöver investera kraftigt i bostäder och kollektivtrafik. Vi måste utveckla ett arbetsliv där människor med alla slags bakgrunder och erfarenheter kan få plats. Vi måste bygga ut skolor och förskolor, satsa på kvalitet, lärarlöner och fler utbildade förskollärare. Vi behöver fortsätta att stärka vårt rika kulturliv: både genom de kommunala institutionerna, och genom ett starkt fritt kulturliv. Storstadens fortsatta attraktivitet bygger på dess inneboende kraft – men är också beroende av klok politik.

Läs mer i Fokus om deras kommungranskning. Se också TT/Aftonbladet och SvD.

Parkering kan inte vara normen

I en växande, tät stad där vi vill att många människor ska rymmas, måste bilar ta mindre plats. Målet om minskad bilism måste få genomslag när vi bygger nya stadsdelar.

P-skyltDet är trångt i trafiken i Stockholm – och fler bussar, spårvagnar, cyklar och fotgängare behöver få plats om staden ska växa på ett hållbart sätt, för människor och miljö. Också leveranser behöver få plats att komma fram i en mer tätbefolkad stad.

Det betyder att bilarna måste maka på sig – framför allt de stillastående parkerade men också de som rullar. Det gynnar förstås också vår lokala luftkvalitet och det globala klimatet.

Minskad bilism i Stockholm handlar dock inte bara om gatuutrymme eller miljö. Det gäller om vi ska ha plats för och råd med alla de nya bostäder vi behöver bygga.

Med bilen som norm har bostadsområden länge planerats med många parkeringsplatser. Det kostar, i värdefull mark eller i dyra nedgrävda garage. Det betyder mindre plats för bostäder, högre kostnader för bostadsbyggande, dyrare lägenheter, högre hyror och/eller sämre ekonomi i byggprojekten. Dessutom har bilismen som vi vet gett utglesade städer och krav på vägar som också tar plats.

Parkeringstalen med ett visst antal P-platser per ny lägenhet var länge styrande och hämmande. Tyvärr verkar de fortfarande leva kvar i Stockholm – om än inofficiellt. Arkitekten Bodi Karlman skriver i Fastighetsnytt om 0,7 parkeringsplatser som norm i våra nya stadsdelar, och 0,5 även i våra miljöstadsdelar som Norra Djurgårdsstaden och kommande Årstafältet (Stockholm byggs fortfarande med bilisten som utgångspunkt). Det är smått absurt eftersom bilinnehavet i snitt numera är nere på 0,45 bilar per lägenhet! Som Karlman visar riskerar parkeringsnormen dessutom leda till att det blir färre av de smålägenheter som Stockholm så väl behöver – med större bostäder behöver byggherrarna bygga färre dyra P-platser…

Om vi ska ha en parkeringsnorm i Stockholm borde den självklart ligga lägre än bilinnehavet – snarare 0,4 således, och ännu lägre i miljöstadsdelar värda namnet. Målet måste vara att minska bilismen – för trängselns, miljöns och bostädernas skull. Se istället till att det byggs ordentligt med säkra cykelparkeringar!

Fortsatt och kraftfull utbyggnad av kollektivtrafiken är också nödvändig, och innan våra nya tunnelbanor är på plats behöver vi fler bussar, nya stadsspårvägar och tvärbanor, och snabba pendelbåtar som kan skapa nya resvägar och samband. Kombinationen cykel och kollektivtrafik har också stor potential och räckvidd.

Bilarna måste också bära sina egna kostnader – också för parkering. Det är orimligt att kostnaden för dyra parkeringsplatser, som i den täta kvartersstad vi nu (lyckligtvis) bygger måste sprängas och grävas ned i garage, ska belasta alla bostäder. Det är orimligt att bostadsbyggande och bostäder därmed blir dyrare, för byggherrar och framtidens boende, när vi mest av allt behöver mer bostäder, bra men också så billiga som möjligt.

Att, som de flesta Stockholmshushåll i dag, flytta in i en ny lägenhet och tvingas betala extra för parkeringsplatser man inte använder kan knappast kallas prisvärt. Också gatuparkeringen behöver i högre grad bära sina egna kostnader, på de gator där den kan finnas kvar. Priset har länge legat stilla och det är bra att det nu höjs.

Gångfartsgata skyltJag är ingen fiende till bilen – det är ett bra och ofta nödvändigt transportmedel. Bilen har en plats även i storstaden, inte minst för resor ut från stan, till platser som inte lätt nås med kollektivtrafik, eller när man behöver transportera skrymmande och tunga saker.

Men jag vågar nog kalla mig en fiende till bilismen, i den form som lett till städers utglesning, stora trafikleder, trånga stadsgator, hälsofarligt dålig luftkvalitet och utsläpp av klimatgaser.

Folkpartiet i Stockholm har i sitt trafikprogram tagit ställning för högre framkomlighet och färre bilar i stan. Vi har också ambitiösa förslag för cyklande, fotgängares säkerhet m m. Läs gärna mer i länkarna nedan!

Modernismens Stockholm byggdes med bilen, och parkeringen, som norm. Framtidens Stockholm bygger vi med bilen som undantag.

Lotta Edholm (FP), pressmeddelande: Bättre Stockholmsluft med färre bilar. Lotta Edholm, om Stockholms framkomlighetsstrategi: Hållbart resande i Stockholm. Folkpartiet Stockholms trafikprogram (fil).

Uppdatering 4 maj: Läs gärna .

 

Nu tar byggandet fart i Stockholm

Förra året byggdes fler bostäder än på länge i Stockholm – och 2014 väntas byggandet ta fart på allvar. Det handlar både om bostäder och trafikprojekt när byggkonjunkturen stiger i Stockholm och Mälardalen.

MER BOSTÄDER... (idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset, från Stockholms stad).
MER BOSTÄDER… (idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset, från Stockholms stad).

Vi fortsätter att bli allt fler stockholmare. Mellan 2012 och 2013 ökade befolkningen i Stockholms län återigen med nära 40 000 personer, och Stockholms stad har nu 900 000 invånare. För hela Sverige var det den största befolkningsökningen sedan 1946 (SCB, Aftonbladet).

Det är oerhört positivt att Stockholm är attraktivt. Men det innebär förstås också utmaningar.

Fler bostäder och utbyggd hör till de viktigaste faktorerna för att Stockholms attraktionskraft ska bestå. Och där ser det nu ljusare ut än på länge – med det viktiga beslutet om tunnelbanan häromdagen (Stockholmsbloggen), med det högsta byggandet sedan 2006 (ABC) och med planer på 140 000 nya bostäder bara i Stockholms stad.

...OCH MER KOLLEKTIVTRAFIK. I går togs ett historiskt beslut om tunnelbanans utbyggnad. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.
…OCH MER KOLLEKTIVTRAFIK. I går togs ett historiskt beslut om tunnelbanans utbyggnad. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.

Nu kommer också lovande nyheter inför 2014: byggkonjunkturen stiger och slår det tidigare toppåret 2007, spår Sveriges Byggindustrier. Allra mest ökar byggandet i Stockholm och Mälardalen – och här är det just bostäderna och trafikprojekten som driver utvecklingen (DN).

Byggandet av bostäder, tunnelbana, spårvägar och vägar drivs av och driver på den förbättrade konjunkturen och samhällsekonomin. Det hänger också i högsta grad samman med politiska beslut i riket, landstinget, staden och andra kommuner. Mycket mer behöver göras – också för vård och annan välfärd – men Alliansen, som noterar ökat förtroende bland stockholmarna, kan se framtiden an med viss tillförsikt.

Och vi stockholmare kan känna den stärkta framtidstro som ofta är en orsak till att vi flyttar hit till storstaden.

Säkra Kungsholmens farligaste korsning

Trafiksäkerheten måste bli ännu bättre i Stockholm. Vi måste göra allt för att undvika att människor skadas eller i värsta fall dör i trafiken. Det är hög tid att bygga om en av Stockholms farligaste korsningar, och den farligaste på Kungsholmen: S:t Eriksgatan-Fleminggatan, vid Daglivs och Västermalmsgallerian.

I en levande storstad uppstår också mycket trafik, av olika slag. Det innebär också risker, framför allt för fotgängare och cyklister. Många olyckor har skett i Kungsholmens farligaste korsning – S:t Eriksgatan/Fleminggatan. Folkpartiet tog för några år sedan initiativ till en ombyggnad, vilket fick bifall i staden. Tyvärr har ombyggnaden dröjt. Nu ska den äntligen starta i höst – det är hög tid, skriver Charlotta Schenholm och jag i veckans nummer av Vårt Kungsholmen (se nedan; klicka på bilden för att se urklippet i större version).

Trafiken vid S:t Eriksgatan-Fleminggatan hänger förstås ihop med den andra planerade ombyggnadsplatsen i närheten – Drottningholmsvägen och Fridhemsplan. Där har Folkpartiet krav på en helhetslösning på all slags trafik och byggnation. När man nu förändrar för en säkrare korsning S:t Eriksgatan-Fleminggatan vid Västermalmsgallerian, behöver man naturligtvis också ta hänsyn till hur planerna vid Fridhemsplan och Åhléns-kvarteret kan påverka.

Hög tid att säkra Kungsholmens farligaste korsning!

Vårt Kungsholmen 1 februari 2014.
Vårt Kungsholmen 1 februari 2014.

Att ta sig igenom korsningen S:t Eriksgatan/Fleminggatan är ofta en utmaning – oavsett om man kommer i bil eller buss, på cykel eller till fots.  Och stressade och irriterade trafikanter bidrar till att göra korsningen till en av Stockholms farligaste. Bara under 2013 skedde 17 olyckor med personskador i korsningar längs S:t Eriksgatan.

Farligast är det för fotgängare och framför allt för cyklister. Flera allvarliga olyckor har inträffat. Därför tog Folkpartiet initiativ till en ordentlig översyn och ombyggnad av korsningen. Tyvärr har det tagit längre tid än vi hade önskat. Först till hösten startar ombyggnaden.

Trafiken på Kungsholmens tyngst trafikerade stråk, infarten från Västerort, behöver en helhetslösning för bilar, bussar, cyklar, fotgängare och framtidens spårvagnar. Trafiken behöver också vävas in med planerna för Fridhemsplan, där Folkpartiet har krävt en samlad syn på hus och trafik.

När ombyggnaden av den farliga korsningen nu äntligen sker, vill vi att man tar hänsyn till framtidens förändringar vid Fridhemsplan så att det blir en säkrare miljö även där. Inte minst med tanke på de skolor och förskolor som finns i området är det viktigt att barn och ungdomar kan röra sig på ett säkert sätt utan att föräldrarna tvingas skjutsa och därmed förvärrar en redan svår trafiksituation.

Säkerheten i korsningen S:t Eriksgatan/Fleminggatan kan inte vänta. Hösten 2014 är i sanning hög tid!

Charlotta Schenholm (FP)
Stadsdelsnämnden Kungsholmen & trafiknämnden Stockholm

Rasmus Jonlund (FP)
Ordförande Folkpartiet Kungsholmen

Stockholm i trafiktoppen

Bra kollektivtrafik, bra cykelvägar och säker trafik: det handlar om Stockholm. I en internationell jämförelse mellan städers trafiksystem vinner vår stad silver. Men bra måste bli mycket bättre!

Det kanske inte är så det upplevs av Stockholmstrafikanter i allmänhet men Stockholmstrafiken är faktiskt i internationell toppklass. Åtminstone om man tillfrågar Urban Mobility Index, där vi bara överträffas av Hongkong. Internationella jämförelser mellan städer av det här slaget ska förstås ta med en nypa vägsalt men ibland är det bra med en utblick. Allt är kanske långtifrån perfekt – men vi resenärer i Stockholm har det ibland ganska bra.

En väl utbyggd och, med SL-kortet, prisvärd kollektivtrafik. Ett cykelvägnät som är omfattande sett till ytan (naturligt nog med tanke på just Stockholms yta) och många hyrcyklar. En hög säkerhet med få dödade i trafiken. Låga utsläpp av kvävedioxider och partiklar. Det är Stockholms styrkor som gör att vi når 57,5 poäng i indexet, snäppet före Amsterdam. (Se dagens DN, urklipp nedan, ej på nätet.)

En styrka är också de politiska ambitionerna om trafiken. Nu görs också mycket riktigt historiska satsningar, bl a på utbyggd tunnelbana. Det behövs för att Stockholm ska behålla sin position och förbättra resmöjligheterna för stockholmare och besökare. Men mer än mer tunnelbana behövs.

För Kungsholmen är det viktigt att omvandla 4:ans buss till spårvagn, som Folkpartiet förespråkar. Ännu tidigare borde vi kunna få snabba pendelbåtar, som kan skapa nya förbindelser mellan stadsdelarna i en stad på vatten – här borde det bara vara att införskaffa båtar och sätta dem i trafik. Nordvästra Kungsholmen, med tusentals nya invånare, måste snarast få bättre förbindelser med Fridhemsplan och övriga stan med en ny stombusslinje, vilket är på gång (SR).

Vi har ett stabilt trafiksystem i Stockholm, framför allt tack vare kollektivtrafiken, som med stor kapacitet gör storstaden urban till mindre kostnad och mindre ingrepp i natur- och kulturmiljön. Men stockholmarna har rätt att ha höga – och högre – förväntningar. Vi ger oss inte förrän vi har infriat fler av de förväntningarna, för människorna och miljön i vår växande världsstad!

DN 29 januari 2014.
DN 29 januari 2014.

Fridhemsplan och Folkpartiet kräver en helhetslösning

Planerna är många för kvarteren runt Fridhemsplan. Folkpartiet fortsätter att kämpa för en helhetslösning för byggnader, trafik och ett nytt torg – som vi skriver i senaste Mitt i.

Fridhemsplan kunde vara ett naturligt centrum för Kungsholmsborna, en mötesplats för människor: Med kultur och kommers, tryggare trafik och ett grönskande torg i soligt söderläge. I veckans nummer av lokaltidningen Mitt i skriver jag tillsammans med partivännerna Björn Ljung från stadsbyggnadsnämnden och Charlotta Schenholm från stadsdelsnämnden om vår Folkparti-linje. Se texten och bilden från tidningen (som går att klicka upp i större storlek) nedan.

Mitt i Kungsholmen 13 januari 2014.
Mitt i Kungsholmen 13 januari 2014.

Dags att ta ett helhetsgrepp på Fridhemsplan

Fridhemsplan är en stor plats med kommers, kultur och mycket människor i rörelse – och en entré till Stockholms innerstad västerifrån. Det skulle kunna vara Kungsholmens levande centrum och med alla små butiker, bibliotek och annat mycket mer trivsam. Istället känns den mest som en överdimensionerad trafikplats.

Nu föreslås om- och påbyggnader av kvarteret Väktaren (”Åhléns-huset” m m) samtidigt som trafiken ska förändras. Folkpartiet har synpunkter i bägge fallen – men vi vill se det som en helhet, inte styckevis och delt.

Chansen finns nu att verkligen göra något åt Fridhemsplan. Folkpartiet på Kungsholmen och i stadens nämnder föreslår ett helhetsgrepp på byggnader och trafik: Med plats för både kultur och kommers, med säkerhet för fotgängare och cyklister, och den spårvagn vi vill se på linje 4.

Ta bort den absurda mittrefugen, som motsvarar två körfälts bredd, och flytta bilarna in i skuggan. Då kan Kungsholmen få ett attraktivt torg i soligt söderläge, med fler träd, serveringar och folkliv.

Hjälp oss bygga människornas Fridhemsplan – som vi kan vara stolta över även om 50 år!

Rasmus Jonlund (FP)
Ordförande Folkpartiet Kungsholmen

Björn Ljung (FP)
Gruppledare stadsbyggnadsnämnden

Charlotta Schenholm (FP)
Gruppledare stadsdelsnämnden

Läs gärna vad jag mer har skrivit om Fridhemsplan.

Mer meddelarfrihet!

Det utökade meddelarskydd som föreslås för anställda i privata företag i välfärden är välkommet – men har brister. Att bara vård, skola och omsorg omfattas är en för snäv begränsning. Å andra sidan bör företagshemligheter få förbli hemliga.

Illustration: Wikimedia Markus Schweiss / MichaelFrey (talk)
Illustration: Wikimedia/Markus Schweiss/MichaelFrey (talk)

Möjligheten att slå larm om missförhållanden i offentliga verksamheter är ingenting som borde vara beroende på vem som driver verksamheten. När det är skattepengar som betalar verksamheten, och när alla invånare har tillgång på samma sätt, då ska samma meddelarskydd gälla för medarbetarna – även om arbetsgivaren är ett privat företag. Möjligheten att fritt meddela sig med medierna, och vara skyddad mot eftersökande av källan, är en viktig mekanism för att upptäcka och förebygga problem och brister.

Folkpartiet har länge drivit frågan om meddelarfrihet och för oss som för andra har det främst handlat om skola, vård och omsorg. En utredning kom till slut till stånd, även om det tog lång tid tills den verkligen fick sina direktiv och kunde sätta igång. Nu väntas förslaget komma, som SVT rapporterade i måndags. Det är efterlängtat, men tyvärr inte utan brister.

En stor brist är just begränsningen till vård, skola och omsorg. Hur ska man se på t.ex. trafikunderhåll? Städ- och andra servicetjänster i anknytning till välfärden eller andra offentliga verksamheter? Eller hela kollektivtrafiken, som ju är en stor verksamhet inte bara i Stockholms läns landsting?

En annan brist är å andra sidan också att företagshemligheter inte skyddas. Privata företag ska inte kunna gömma sig bakom att de behöver skydda sig mot konkurrenter, men sådan information om företags ekonomi och annat som kan vara konkurrensstörande om den kommer ut, bör även fortsatt vara skyddad.

Exakt var gränserna ska dras är förstås en bedömningsfråga. Men de bedömningarna måste vi göra.

Att frågan har levt länge visar sig av att jag bloggade för snart tre år se dan om ”Arbetsglädje över meddelarfrihet”. Folkpartiet om meddelarfrihet. Birgitta Rydberg bloggar om att meddelarskyddet bör omfatta även t.ex. kollektivtrafiken.

Framtidsfokus med Folkpartiet

Folkpartiledaren Jan Björklunds sommartal hade inte bara fördelen att förlänga sommarkänslan när jobbsäsongen drar igång. Det innehöll också flera viktiga ställningstaganden. Mest påtagligt i fråga om infrastruktursatsningar.

Av olika anledningar har jag rest extra mycket i Sverige det senaste året, både med bil och tåg, framför allt mellan Stockholm och Västsverige. Det är ofta vackra landskap som jag har haft förmånen att färdas i, men tiden som tillbringas där – mellan startpunkten och målet – blir ofta onödigt lång.

En god infrastruktur i form av vägar och järnvägar har avgörande betydelse vårt vidsträckta, glest befolkade och exportberoende land. Tyvärr har den länge inte varit så god som vi kunde önska. Det märks i smala, farliga vägar – till exempel på långa sträckor av E20 som gäller för att vara huvudvägen mellan våra två största städer. Och det märks inte minst för alla järnvägstrafikanter. Själv är jag numera en ganska lågfrekvent tågresenär, och de resor jag har gjort de senaste åren har inte stärkt förtroendet för tåg som ett stabilt och pålitligt transportsätt. Vilket är synd – för även om målet i dessa fall är det viktigare än resan, är tågfärden i sig ju ofta ett avkopplande och tilltalande sätt att tillbringa den.

Sveriges infrastruktur behöver uppenbarligen byggas ut. Men så ofta handlar det inte bara om nya storslagna satsningar, utan om det kanske mindre storslagna långsiktiga arbetet med att se till att det som finns fungerar, att det som ska göras verkligen kan göras.

Folkpartiledaren Jan Björklunds budskap var därför mycket välkommet: Förutom viktiga nysatsningar på motorvägar, spår och tåg som gör att vi kan transportera oss snabbare och tryggare behöver vi långsiktigt och permanent höja underhållet av infrastrukturen. Det är ett mycket angeläget ställningstagande. I vårt vidsträckta land räcker det inte att lägga ut rälsen och dra ledningarna – systemen måste också fås att fungera, dygnet runt, året om, på ett mycket mer tillfredsställande sätt än i dag.

Återkommande förseningar och trafikkaos på våra järnvägsstationer med tusentals människor som får vänta i timmar, är helt enkelt inte acceptabelt.

Jämte fortsatta satsningar på forskning och angelägna sänkningar av skadliga skatter, är mer pengar till underhåll och utbyggnad av infrastruktur sannerligen strategiska framtidsinvesteringar. Med en gynnsam finansiell situation finns det all anledning att ta chansen att rusta landet för en framtid som inte kommer att råda brist på utmaningar.

Media: ABDNGPSvDSVT. Blogg: Jesper Svensson.

Uppdaterat: Läs också gärna Gunnar Wetterbergs krönika i dagens Expressen om infrastrukturbehoven i och runt Stockholmsregionen.

”Gör Fridhemsplan till ett riktigt torg”

Så lyder rubriken på en insändare i helgens nummer av Vårt Kungsholmen. Jag skriver där om Folkpartiets idé om att skapa en större plats för människor mitt i Kungsholmens urbana hjärta, området runt Fridhemsplan. Kungsholmen behöver en sådan central samlingsplats för folkliv, torghandel och möten. Se hela texten nedan!

Gör Fridhemsplan till ett riktigt torg

Ett nytt torg med marknadsplats vid Rålambsvägen ingår i planerna för Marieberg, som Vårt Kungsholmen skrev om 11 maj. Det är en mycket bra idé – som borde upprepas på fler platser.

Folkpartiet vill göra Fridhemsplan till ett riktigt torg och en samlingsplats för människor igen – inte bara en trafikplats med bilar, tunnelbana och bussar. Det kan göras genom att biltrafiken på Drottningholmsvägen, liksom i planen för Rålambsvägen, samlas längs den ena, skuggiga sidan. Istället för en bred öde mittremsa skulle vi kunna fördubbla den norra trottoarens bredd och få en avlång torgbildning i soligt söderläge.

Marknadsstånd, caféer, uteserveringar, fler träd och planteringar skulle kunna skapa det centrala torg som Kungsholmen saknar. En attraktiv miljö med grönska och folkliv skulle också göra Fridhemsplan tryggare.

Fridhemsplan som ett riktigt torg är en viktig del av en helhetssyn på området från Hantverkargatan till S:t Eriksbron – trevligare, trafiksäkrare och tillgängligare för alla.

Rasmus Jonlund (FP)
Ordförande Folkpartiet Liberalerna
Kungsholmen-Essingeöarna

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kungsholmen än mer i centrum – tunnelbana till Nacka

För mig som har förmånen att både bo och arbeta på Kungsholmen är vår vackra stadsdel förstås på många sätt världens centrum. Och en sak som jag och många Kungsholmsbor verkligen uppskattar är att det går så lätt att ta sig hit – och härifrån, när vi vill ut i världen. Om det så är till Vasastan, Solna eller Paris.

Nu ska det också bli betydligt enklare att ta sig söderöver i Stockholmsregionen – med tunnelbana hela vägen till Nacka (DN STHLM Debatt).

Folkpartiet har länge drivit på för en utbyggnad av tunnelbanan. Vi har varit med och förhandlat fram de stora trafiköverenskommelserna för Stockholmsregionen, senast 2007 där en utbyggnad av blå linje från Kungsträdgården till Nacka finns med. I fjol skrev ledande regionala företrädare i DN om att tidigarelägga viktiga infrastrukturinvesteringar, bl.a. tunnelbana till Nacka. Och förra veckan satte Erik Ullenhag och Birgitta Rydberg ned foten, förordade ett visst alternativ (bergtunnel) och ville börja förhandla om finansiering och genomförande av en sådan tunnelbana (SvD Opinion).

Alla har inte varit lika positiva. Från våra större Alliansvänner Moderaterna har det ibland låtit som om tunnelbanan skulle vara färdigbyggd. Och visst behöver vi bygga mycket annat – bl.a. komplettera det radiella tunnelbane- och pendeltågsnätet med ett kraftfullt stomnät av bl.a. spårvagnar. Folkpartiet vill konvertera 4:ans buss till spårvagn, och gärna fler linjer efter det. Men tunnelbanan kommer också ett behövas. Och utbyggnaden till Nacka är väldigt logisk – den knyter samman norra och södra länet bättre, avlastar röda och gröna linjerna och Slussen, och kommer öppna för tiotusentals nya bostäder.

Och vi Kungsholmsbor får det ännu lättare att ta oss runt i regionen.

Bloggar: Birgitta Rydberg 1, 2, FP-bloggen Stockholms län 1, 2, FP-trafikbloggen 1, 2, Anna Starbrink 1, 2, Christoffer Fagerberg 1, 2, Jesper Svensson 1, 2, FP Nacka 1, 2, Lotta Edholm, Lars Lundqvist, 2, Anders Ekegren, 2, Mark Klamberg, 2.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,