Ambitiösa ungdomar förtjänar rätt förutsättningar

Ungas villkor tar med rätta stor plats i årets valrörelse. Vilka blir framtidens företagare, forskare, hantverkare, lärare, kulturskapare, sjuksköterskor, läkare, ingenjörer..? Vilka skapar tillväxten, jobben, skatteinkomsterna och välfärden? Och hur ska de unga bygga sina egna lyckliga liv i gemenskap med andra?
Ungdomsarbetslösheten är frågan för dagen – rent bokstavligt, åtminstone på de stora Stockholmstidningarnas debattsidor (DN, SvD). Oturligt nog för S-ungdomsnamnet Thomas Bodström så speglades hans inlägg med sedvanlig bredsida om inte minst den höga ungdomsarbetslösheten med ett klargörande från ansvarigt tjänstemannahåll: statens egna statistiker på SCB slår fast att problemet är överdrivet, siffran 30% ungdomsarbetslöshet kan inte användas rakt av utan måste problematiseras betydligt.
Alla unga som studerar, på högskolan eller rentav på gymnasiet, kan helt enkelt inte med någon rimlighet räknas som arbetslösa på samma sätt som de som verkligen vill ha och behöver ett arbete för att försörja sig.
Det betyder inte att ungdomars arbetslöshet inte är ett problem. Det är rentav ett stort problem, och det har sina grunder betydligt djupare än de senaste årens ekonomiska kris. Alliansregeringen har försökt göra en hel del genom att bl.a. göra det lönsammare för alla att arbeta, betydligt billigare att anställa just unga, och skapa bättre utbildningsmöjligheter, men strukturer och attityder behöver förändras för att göra långsiktig skillnad.
Utbildningen är förstås en nyckelfaktor. Där kommer de viktigaste av Alliansregeringen, Folkpartiets och Jan Björklunds reformer ta lite längre tid att verka – och det gäller att de får verka. (T.ex. förändringen av gymnasieskolan och satsningen på lärlingsutbildning liksom nya matematiksatsningen – se DN, SvD.) Men även arbetsrätten behöver ses över. Rådande stelbenta regelverk för arbetsmarknaden skapar snarast otrygghet inte minst för unga som inte fått in en enda fot i arbetslivet.
Ungas problem ska tas på allvar, men svartmålning hjälper inte. Det gör inte heller förvanskningar av verkligheten – som att ”aktivitetsförbudet” som Thomas Bodström går till storms mot skulle ha införts av Alliansregeringen. Grundtanken att unga inte ska fastna i arbetsmarknadsåtgärder utan först intensivt få stöd för att hitta ett riktigt jobb, är förstås riktig. Det erkänner jag gärna, även om detta s.k. ”aktivitetsförbud” infördes av en tidigare S-regering. I kristider är det förstås viktigt att kunna vara mer flexibel vid behov så regeln får gärna ses över.
En fråga som söker svar är fortfarande de rödgrönas fördubbling av arbetsgivaravgiften ska ge fler unga jobb. (Se bl.a. av Alliansens ungdomsförbundsordförande i söndagens SvD.)
Jag har tidigare skrivit om ungdomsarbetslösheten, bl.a. här. Christer Sörliden, Kent Persson, Helena von Schantz bloggar också.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s