Engagemanget för en bättre skolhälsovård delar jag till fullo med Vårdförbundets företrädare i Stockholm, liksom med många andra. Folkpartiet och Jan Björklund har t.ex. dragit en lans för skolhälsovården och den nya skollagen innebär skärpta krav på skolsköterska, läkare, psykolog och kurator på alla skolor.

Den oro som luftas i dagens Stockholmsnytt angående privata vårdgivare i skolhälsovården känns dock mindre befogad. Erfarenheterna från fristående aktörer i hälso- och sjukvården är övervägande positiva. Konkurrens uppstår inte bara om kostnader, utan också om nya idéer. Verksamheter kan utvecklas, arbetssätt bli bättre och effektivare, vilket gynnar både personal och patienter – dvs eleverna, och i skolans värld även alla andra som berörs: lärare, föräldrar, skolkamrater osv.

En god hälsa grundläggs genom goda vanor, och genom att problem upptäcks i tid. Där har skolhälsovården en viktig roll att spela, såväl för det fysiska som psykosociala välbefinnandet. Kraven ska vara höga – men vem som står för hälsovården i skolan spelar mindre roll än resultaten, och tryggheten för eleverna.