Kategori: Välfärd

Demokrati & ideologi, Stockholm, Välfärd

Äldre riskerar drabbas av stor-stadsdelarna

Liberalerna är starkt kritiska mot den föreslagna sammanslagningen av stadsdelsnämnder i Stockholms stad. Mycket tid och kraft kommer gå åt i processen, i ett känsligt läge för såväl socialtjänst som äldreomsorg. Och avståndet kommer öka mellan staden och dess invånare. Det riskerar att drabba inte minst äldre medborgare. Därför agerar jag även i äldrenämnden.

Östermalm och Norrmalm ska bilda Norra Innerstaden som blir större än de nästan alla svenska kommuner. Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista ska bilda Järva, i ett läge då utmaningarna är stora inte minst för det brottsförebyggande och bekämpande arbetet.

Oppositionsborgarrådet Jan Jönsson har pekat på hur mycket av socialtjänstens viktiga arbete riskerar att försvåras under lång tid, med den omfattande process, byte av chefer m.m. som det kommer innebära. Medborgardialog lär försvåras och avståndet till såväl förtroendevalda som förvaltningar öka. Och även för äldre och äldreomsorgen ser vi risker. Därför lade jag en skrivelse till Stockholms stads äldrenämnd. Hela texten nedan, för den intresserade.

Risk för försämrad medborgardialog och äldreomsorg i samband med sammanläggning av stadsdelar

Liberalerna är av uppfattningen att service och myndigheter behöver finnas nära och tillgängliga för stadens invånare. Att genomföra den planerade sammanläggningen av stadsdelsnämnder riskerar dock att istället öka avståndet till både medborgarservice och lokalpolitiken för stockholmarna i dessa områden, något som inte minst drabbar äldre. Liberalerna har varit skeptiska till flera av de tidigare sammanläggningarna de senaste åren och våra farhågor har ofta visat sig berättigade.

Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista som ska bilda den nya stadsdelen Järva står inför stora utmaningar inte minst kring sociala insatser och trygghet, där stadens arbete riskerar att försvåras när kraften måste läggas på en administrativ förändring, oaktat det eventuella kraftsamlande värdet av en sådan sammanslagning på längre sikt. Detta riskerar att undergräva både gjorda, aktuella och kommande insatser för att stärka de rättsliga och sociala insatserna i området, något som drabbar de berörda och befolkningen direkt och indirekt. I ett utsatt område med särskilda utmaningar så är en god medborgardialog mycket viktig, något en stor centralisering försvårar. En risk vi ser är att grupper av äldre på Järva med utländsk bakgrund, som redan har lågt förtroende för myndigheter, nu än mer kommer dra sig för att kontakta förvaltningen för att få stöd.

Vad gäller sammanläggningen av Östermalms och Norrmalms stadsdelsnämnder till Norra Innerstaden så kommer den nya stadsdelen, i kombination med planerad ny bebyggelse, motsvara befolkningsmängden i våra största svenska städer.

Alltför stora stadsdelsnämnder är inte förenliga med god närdemokrati och ökar avståndet mellan medborgare och förvaltning. Tillgängliga stadsdelsnämnder och lokalpolitiker är viktiga för många äldre, som framkommit i bland annat dialog med stadens pensionärsråd. Även det rent fysiska avståndet till förvaltning och nämndmöten kommer att öka då stadsdelsnämndernas område utökas. Därtill finns en rent ekonomisk risk med en kostsam process och under en övergångsperiod ökade lokalkostnader, om man som uttalats kommer att söka efter en ny, gemensam förvaltningslokal åtminstone i Norra Innerstaden.

Det rödgröna styrets planerade återkommunalisering av verksamheter, med ett mål om att 60 procent ska vara i kommunal regi, kommer få stora konsekvenser för kvaliteten på äldreomsorgen. I kombination med de stora behoven av utbyggnad och det stora antalet ärenden inom äldreomsorgen är det minst sagt anmärkningsvärt att samtidigt genomföra en stor omorganisering och sammanläggning av stadsdelar. Fokus borde vara på att förstärka, utöka och utveckla äldreomsorgen i staden.

Vi i Liberalerna ser nu en risk för att en hemtagning av äldreboenden i samband med sammanläggningen kan drabba de äldre. Som exempel kan nämnas Sabbatsbergsbyn på Norrmalm men även äldreboenden på Östermalm. Självklart är det möjligt att på sikt få en välfungerande organisation på plats. Men att göra detta samtidigt som sammanläggningen, som dessutom genomförs på väldigt kort tid sett till hur stor omorganisation det gäller, är högst oroväckande.

Det resonemang som förs från den rödgröna majoriteten att sammanläggningen av stadsdelsnämnderna paradoxalt nog kommer att öka närheten till medborgarna saknar logik. Det skulle i så fall innebära att ju mer som centraliseras och ju fler stadsdelsnämnder som slås samman, desto närmare blir stadens förtroendevalda och service till medborgarna. Det kan ibland finnas skäl till att små och specialiserade verksamheter behöver samordnas mellan flera stadsdelar. Men att medborgarnas inflytande och kontakt med lokalpolitiken skulle stärkas genom att det blir längre till stadsdelsnämndens politiker är orimligt.

Vi liberaler kommer givetvis alltid att bidra konstruktivt till att sammanläggningarna blir genomförda på ett för medborgare och medarbetare så bra sätt som möjligt, om beslutet blir ett faktum. Men vi kommer mycket noga att följa upp hur den rödgröna majoriteten tar sitt ansvar. Vi ser tyvärr redan tecken på att misstag som tidigare begåtts håller på att upprepas igen, bl. a. vad gäller oklarheter i informationen ut till medarbetarna.

Service och myndigheter behöver mycket riktigt finnas nära och lätt tillgängliga för invånarna. Sammanläggningar av stora och befolkningstäta stadsdelar ökar däremot avståndet för stockholmarna och riskerar leda till försämringar i samhällsservicen och minska förtroendet för den lokala politiken.

Med anledning av ovanstående vill vi ställa följande frågor till förvaltningen:

Hur bedöms sammanslagningen och processen kring detta i de berörda stadsdelarna påverka möjligheterna till

1) en god tillgång och god kvalitet på äldreomsorgen;

2) samverkan och dialog mellan äldre och deras organisationer, och stadsdelsförvaltningarna;

3) äldres tillgänglighet till stadsdelsnämnderna och deras lokala förtroendevalda?

Demokrati & ideologi, Kunskap & skola, Liberalerna & andra, Miljö, Trafik, Välfärd

Jag kandiderar till riksdagen – för jag tror på en liberal framtid

Sverige och världen behöver mer liberalism. Jag vill göra skillnad, och kandiderar därför till riksdagen i Liberalernas provval som startar 1 september.

  • För människors frihet att forma sina egna liv.
  • För konkurrenskraft , hållbarhet och välfärd.
  • Mot extremism och populism.

Det är en svår tid för liberaler, och den svåraste någonsin för vårt parti som vi kallar Liberalerna. Samhällsklimatet och utvecklingen går oss emot. Samtidigt är jag övertygad om att efterfrågan på principfasta liberala lösningar och på varmhjärtad och pragmatisk socialliberal politik, också är större än på länge.

När det blåser antiliberala vindar är också behovet av liberalismen som störst. Liberalismen handlar om motståndskraft. Men också om ett positivt budskap: om glädje och framtidstro.

Jag tror att framtiden kan vara liberal. Men då måste vi liberaler kunna och våga ge de tydliga och principfasta svaren. Jag vill vara en av de principfasta liberalerna som gör det. Jag tror på framtiden, om vi arbetar för den. Jag vill vara med och ta ansvar. Därför kandiderar jag till riksdagen i Stockholms stad och län, 2022.

Fortsätt läsa ”Jag kandiderar till riksdagen – för jag tror på en liberal framtid” →
Jämlikhet, Liberalerna & andra, Publicerat, Välfärd

Nya HBTQI-reformer behövs

Det liberala samhället är den bästa platsen i historien för HBTQI-personer. Men det betyder inte att reformerna är säkra – eller tillräckliga. Fortsatt reformarbete behövs, skriver Barbro Westerholm och jag i det liberala nyhetsmagasinet NU i dag. Läs artikeln nedan!

Homo-, bi- och transpersoner behöver starkare skydd

HBTQI-reformerna i Sverige har gått i stå. Det gäller bland annat barn i regnbågsfamiljer, och transpersoners rättigheter. Samtidigt växer nya hot fram, om ett mer antiliberalt samhällsklimat. Därför krävs hårt arbete på två fronter: Dels försvar av gjorda landvinningar. Dels genomförande av viktiga nya reformer.

Fortsätt läsa ”Nya HBTQI-reformer behövs” →
Demokrati & ideologi, Hälsa, Jämlikhet, Kungsholmen, Stockholm, Välfärd

Corona kräver uthållighet – ta ansvar!
Tillsammans klarar vi coronakrisen, om vi tar ansvar för oss själva och varandra. På Kungsholmen och i Stockholm arbetar de kommunala verksamheterna hårt för att värna de mest sårbara i vårt samhälle. Och vi måste också värna vårt öppna, fria samhälle i sig. Håll ut, håll avstånd och håll ihop!

Just nu genomgår vi den största prövning många av oss svenskar förhoppningsvis någonsin kommer att uppleva. En pandemi som kommer att prägla en generation. För de flesta av oss är den förändrade vardagen och de långsiktiga följderna hanterliga. Andra drabbas värre och alltför många mister sina liv, eller mister en anhörig eller vän.

Denna kris prövar vårt samhälle, och oss som individer. Kommer vi klara att skydda de som är sårbarast för viruset? Kommer vi klara att ta ansvar och följa rekommendationer – till exempel inte trängas på uteserveringar även om solen ligger på och isoleringen känns tuff. Kan vi förvalta den frihet vi äger? Kommer vårt öppna fria samhälle påverkas? Fortsätt läsa ”Corona kräver uthållighet – ta ansvar!” →

Droger, Publicerat, Välfärd

Gårdsförsäljning: Varför ska det vara så svårt?
Varför ska inte svenska vinodlare få sälja några flaskor till besökare? Är du emot småföretag och levande landsbygd? Men gårdsförsäljning handlar inte om näringspolitik – utan om alkoholpolitik.

Gårdsförsäljning av alkohol är återigen en het fråga i den politiska debatten. Få borde kunna vara emot att småskaliga svenska vinodlare kan sälja lite av sina produkter till besökare. Många ser positivt på turism och blomstrande vingårdar som kan bidra till en levande landsbygd. Och så kommer vi glädjedödare som säger: Nej, Fortsätt läsa ”Gårdsförsäljning: Varför ska det vara så svårt?” →

Ekonomi & arbete, Välfärd

Don Quijote av den svenska modellen

”Den svenska modellen” är knappast hotad av liberala förslag om ökade möjligheter till jobb och självbestämmande. Istället för att likt Don Quijote rida till storms mot väderkvarnar och svartmåla sina fienders påstådda ondsinthet, kan S och Stefan Löfven debattera med Liberalerna om hur #allaskamed – på riktigt.

donquijoteväderkvarnHur säger man quixotic på svenska? Donquijotesk, föreslår ordboken; överdriven, orealistisk idealism. Det är ett adjektiv som just nu känns välbehövligt för att skildra en ny, men inte obekant, giv i svensk politik. Statsminister Stefan Löfven (S) har inte en avundsvärd position. Trängt opinionsläge, och en stor utmaning att ta itu med integrationen i ett läge där Sverige på kort tid har fått många nya invånare. Regeringen väljer dock inte att föreslå några nya reformer – utan blåser istället till strid om den svenska modellen. Fiendebilden är klar: en ondsint ”höger” som vill sänka löner och försämra välfärden.

Socialdemokraternas strategi känns igen: i regeringsställning försöker man förflytta fokus i debatten och lägga ansvaret på andra. Motståndarens politik vantolkas, och skrämselpropagandan plockas fram. Men Stefan Löfven rider likt Don Quijote till angrepp mot väderkvarnar.

Efter åtta års Alliansregering, med ökade resurser till välfärden och kraftigt ökad sysselsättning, har verkningskraften i den socialdemokratiska skrämselpropagandan sannolikt avtagit avsevärt. Fler och fler torde inse det absurda i att en statsminister försöker gå i opposition när det är han som regerar, hans regerings politik som genomförs. En politik som saknar reformförslag för fler jobb – och som tvärtemot motverkar fler jobb och ökade intäkter till välfärden, genom kontraproduktiva skattehöjningar, genom att göra det mindre attraktivt att arbeta och att driva företag. Lena Mellin fångar det som så ofta väl: Löfven rallarsvingar ur sitt underläge.

Men vem bryr sig om verkligheten, den egna regeringsmakten och behovet av konkreta reformer när man kan iklä sig rustningen som den svenska modellens riddare, och rida till storms mot den ondsinta ”högern”?

Stefan Löfvens retorik kan granskas av journalister och bemötas av motståndarna i den öppna politiska debatten. Värre är buskagitationen – där Socialdemokraterna också har en lång tradition. Få fingrar läggs emellan i svartmålandet av den förment ondsinta ”högern”; man nöjer sig inte med att sakligt försöka kritisera de konkreta sakpolitiska förslagen, utan angriper själva avsikterna. Liberalernas och andra motståndares syften ifrågasätts; vi tillåts inte själva formulera vår politiska vilja. I vänsterns buskagitation vimlar det av halmdockor och väderkvarnar, av snedvridna tolkningar av motståndarnas reformförslag och föråldrade fiendebilder av en ”höger” som vill försvåra för människor och slå mot de fattiga.

Ett skolexempel är hur t ex Liberalernas förslag om startjobb och andra allianspartiers liknande idéer påstås handla om att ”sänka din lön” (se exv Alliansfritt: Nu vill även KD sänka din lön). Sanningen är förstås att våra förslag går ut på motsatsen: att fler, som i dag inte har ett jobb, överhuvudtaget ska ha ett jobb att gå till, en egen inkomst att leva på. Vi strävar efter att öka varje människas makt och möjligheter, över sitt liv och för sin framtid. Om att öka människors frihet, och självbestämmande.

#allaskamed - Jan Björklunds debattutmaning om den svenska modellen.
#allaskamed – Jan Björklunds debattutmaning om den svenska modellen.

Buskagitationen från vänster oroar mig, för att den också undergräver tilltron till politiken. Men striden om ”den svenska modellen” kan ändå leda till något gott, om vi kan ägna oss åt att debattera våra sakpolitiska förslag och visa på de verkliga skillnaderna i svensk politik. Liberalernas Jan Björklund har tagit upp den kastade handsken och lyfter fram vad den svenska modellen istället bör handla om i framtiden: en arbetslinje där alla ska med. Stefan Löfven och Socialdemokraterna har nu chansen att kliva ned från den quijoteska hästen, avstå från attacken mot väderkvarnarna, och ta en rejäl svensk serie demokratiska debatter.

Kungsholmen, Publicerat, Stockholm, Trygghet, Välfärd

Tryggt Stadshagen

Hela Kungsholmen ska vara tryggt, för alla. I Stadshagen ryms både fler bostäder, och sociala verksamheter. Folkpartiet vill se konstruktiva lösningar kring t ex sprutbytesprogrammet. Det skriver tre liberaler i lokaltidningarna.

Kungsholmen är en av Stockholms tryggaste stadsdelar, om inte rentav den tryggaste. Det uppger Kungsholmsborna själva i enkäter. Den tryggheten måste gälla hela vår stadsdel (och hela vår stad). Samtidigt upplever vissa otrygghet vilket måste tas på allvar. Det kan handla om allt från bättre städning och parkskötsel över belysning, till kunskap och dialog om frågor som sprutbytet och andra sociala verksamheter.

Stadshagen är ett område med annorlunda karaktär än de mer tätbefolkade och kvartersbebyggda delarna. Här finns också flera av stadens sjukvårds- och sociala verksamheter: S:t Görans sjukhus, Norra Stockholms psykiatri, Stadsmissionen och sprutbytesprogrammet. Nu kommer även denna del av Kungsholmen att förtätas med fler bostäder, samtidigt som behovet av sociala verksamheter kvarstår. Vi i Folkpartiet anser att det är viktigt att vi kan skapa trygghet för alla invånare i vår stad – barnfamiljer, äldre, idrottare, men även de som lider av missbruk, hemlöshet eller psykisk sjukdom. Om detta skriver tre Kungsholmsliberaler – Maria Johansson, Magnus Liljegren och jag – i veckans Mitt i – se nedan. Uppdatering 21 oktober: Vi skriver också i Vårt Kungsholmen/StockholmDirekt. 

Tryggt och städat i Stadshagen

MITT I Kungsholmen 13 oktober 2015.
MITT I Kungsholmen 13 oktober 2015. Klicka för större bild.

Många delar av Kungsholmen utvecklas i snabb takt. Stadshagen öster om Hornsberg är nästa steg – här kommer det också bli fler bostäder och verksamheter, inte minst vid Stadshagens IP, vilket kommer att bidra till ökad trygghet. Men redan nu behöver vi göra åtgärder för att öka tryggheten och trivseln.

Sjukvård och sociala verksamheter finns i Stadshagens närhet. Det är viktiga funktioner för att alla stockholmare ska känna trygghet, även den som lider av missbruk, hemlöshet eller psykisk sjukdom. En viktig verksamhet är sprutbytesprogrammet, som sannolikt kommer att permanentas. Då är det viktigt med en dialog i lokalsamhället. Att sprutbytet bör finnas på fler platser och med en mobil verksamhet, inte bara på Kungsholmen, är en tanke som är viktig att utveckla.

Otrygghet handlar också ofta om hur närmiljön ser ut. Där finns en del att göra. Parker behöver skötas, bänkar repareras, klotter saneras, belysningen förbättras, papperskorgar finnas – och tömmas. Det är små, vardagliga åtgärder som kan bidra till ökad trygghet.

Stadshagen ska utvecklas, och enkla men viktiga steg kan tas redan nu. Så får vi ett Stockholm och Kungsholmen med plats för alla.

Maria Johansson (FP)
vice ordförande Kungsholmens stadsdelsnämnd

Rasmus Jonlund (FP)
kommunfullmäktige

Magnus Liljegren (FP)
ordförande Folkpartiet Liberalerna Kungsholmen

Stockholm, Välfärd

Ersta sjukhus – levande kulturhistoria

Kulturhistorien ska värnas när Stockholm växer. Det kulturhistoriska värdet ligger dock inte bara i platser och byggnader. Det är viktigt även för Stockholms kulturhistoria att Ersta sjukhus kan få utvecklas och förbli ett sjukhus.

I en växande stad med lång historia ändras inte bara stadsbilden – ännu snabbare förändras innehållet i gamla hus och platser. Det är bra när nya verksamheter kan ta över lokaler, ett fint tecken på hur staden utvecklas; så som det gamla garnisonssjukhuset blivit landstingshus och många industrilokaler blivit spännande kontor eller bostäder. Men det finns också ett kulturhistoriskt värde i kontinuitet.

HISTORISKT SJUKHUS. Gammalt vykort över huvudbyggnaden för Ersta sjukhus (famgus.se)
HISTORISKT SJUKHUS. Gammalt vykort över huvudbyggnaden för Ersta sjukhus (famgus.se)

Ersta sjukhus är Stockholms äldsta som fortfarande är i bruk som sjukhus. Den äldsta sjukhusbyggnaden på området på Söders höjder byggdes 1864 (drygt 20 år efter det näst äldsta fortfarande sjukhuset, S:t Görans sjukhus från 1888). Huvudbyggnaden uppfördes 1907.

Nu vill Ersta diakoni bygga ut och modernisera sitt sjukhus. Det är välkommet av flera skäl.

Ett växande Stockholm behöver också mer hälso- och sjukvård med fler och modernare vårdplatser. Fristående aktörer är viktiga för vården och välfärden – inte minst ideella sådana som Ersta diakoni.

Stadsmuseet har utifrån sitt kulturhistoriska perspektiv en hel del synpunkter på det liggande utbyggnadsförslaget. De är kloka och viktiga att väga in i den slutliga bedömningen. Personligen, som amatör, kan jag framför allt tycka att förslaget med nya glasade partier och terrasser på den gamla huvudbyggnaden, ut mot vattnet i den mest synliga positionen där uppe på Söders höjder, känns märkliga. Kvalitetskraven på arkitektur och utseende måste i övrigt vara höga på en så central plats; själv tilltalas jag av en blandning av gammal och ny arkitektur på ett balanserat sätt. Stadens nya årsringar bör förstås kunna få synas även på Söders höjder.

I kulturmiljöutskottet skickade vi vidare Stadsmuseets och kulturförvaltningens utlåtande som skrivs utifrån gällande lagstiftning i plan- och bygglagen och miljöbalken. Den sammanvägda bedömningen görs sedan i stadsbyggnadsnämnden och kommunfullmäktige. Men från Folkpartiets sida betonar vi också det kulturhistoriska värdet av att Ersta kan förbli ett sjukhus:

”Folkpartiet ställer sig positivt till förslag som kan möjliggöra en viktig och nödvändig utbyggnad av Ersta sjukhus. Det är viktigt att utbyggnader med en sådan viktig plats i stadsbilden görs med stor omsorg om karaktär och kvalitet i det arkitektoniska uttrycket. Vi vill särskilt understryka det kulturhistoriska värdet av att sjukvårdsverksamhet kan fortsätta bedrivas på platsen i den drygt 150-åriga tradition som Ersta sjukhus representerar.”

Ekonomi & arbete, Välfärd

Jag vill inte att SD bestämmer om min pension

Nu vill även Sverigedemokraterna vara med i överenskommelsen om de svenska pensionerna. SD:s syn på invandring diskvalificerar dem SD dubbelt upp,

STABIL PYRAMID. SD har inte det som krävs för att samarbeta om pensionerna - och bibehålla pensionssystemet. (Bild från pensionsmyndigheten.se)
STABIL PYRAMID. SD har inte det som krävs för att samarbeta om pensionerna – och bibehålla pensionssystemet. (Bild från pensionsmyndigheten.se)

Det svenska pensionssystemet vilar på en bred uppgörelse mellan Alliansens fyra partier och Socialdemokraterna. Drivande var inte minst Folkpartiet och dåvarande socialförsäkringsministern Bo Könberg. Det har gett stabilare förutsättningar för framtidens pensioner än i många andra länder, som ser med avund på Sverige. Pensionsuppgörelsen vårdas och utvecklas av de fem partierna i pensionsgruppen, utifrån en gemensam syn på vikten av arbete och tillväxt. När S ville ha in Miljöpartiet i gruppen mot Allianspartiernas vilja blev reaktionerna starka – just på grund av MP:s avvikande syn på arbete och tillväxt (Aftonbladet, DN).

När Sverigedemokraterna gör anspråk på att komma med i pensionsgruppen (SR Ekot) finns hinder av en helt annan dimension. Sverigedemokraterna är ett parti som efter försök att bredda sin politik – inte minst genom löften till pensionärerna – nu har tydliggjort att de bara bryr sig om en enda fråga: minskad invandring. De har deklarerat att de vill göra extravalet i mars 2015 till en folkomröstning om invandring (SVT). Det innebär att de själva mält ut sig från alla konstruktiva politiska sammanhang.

Sverigedemokraterna kommer att använda varje plattform för att idka utpressning om invandring. På något annat sätt kan deras förtydligade enfrågeposition tolkas. Och som den alltid välformulerade Lena Andersson skrev i lördagens DN, går det inte att förhandla med sådana partier.

Sverigedemokraternas invandrings- och främlingsfientlighet innebär förstås alltid problem. Den riktar sig som bekant uttalat och ogenerat även mot svenska invånare som enligt SD:s definition inte är svenska nog. De senaste dagarna har vi tagit först tagit del av Kent Ekeroths förnyade vilja att registrera brottslingar utifrån nationalitet (SvD: Partiet står bakom Ekeroth). Detta följdes av Björn Söders klassificering av kurder, romer, judar och andra som icke-svenskar (Niklas Orrenius intervju i DN, Den leende nationalismen, följdes av avgångskrav mot denne riksdagens andre vice talman [SvD/TT] och en Söder som påstår sig vara missförstådd – men ändå inte [Aftonbladet]). Bägge fallen visar partiets verkliga inställning, accepterad och uttryckt av de högsta företrädarna.

I pensionssammanhang blir främlingsfientligheten och stoppet för invandring extra problematisk. Fler som arbetar och fortsatt tillväxt i Sverige är grunden för goda pensioner liksom all annan välfärd. Och arbete och tillväxt blir svårt utan invandring och en öppen ekonomi. Det är knappast länder med liten invandring som generellt är ekonomiska framgångssagor.

I valet försökte SD framstå som inte minst pensionärernas bästa vänner. De hade tyvärr viss hjälp av dåvarande rödgröna oppositionen, som med stor entusiasm men något mindre intellektuellt sanningsenlighet talade om ”pensionärsskatten” som skulle ha uppstått på grund av Alliansens jobbskatteavdrag (varför ”pensionärsskatten” som begrepp är minst sagt problematisk bloggade jag om i somras). Kring SD:s eventuella roll i pensionsgruppen är socialförsäkringsminister Annika Strandhäll dock tydlig – och pekar på just invandringens betydelse för jobb och pensioner.

Sverigedemokraterna har förstås ingen större vilja att sitta med i pensionsgruppen. SD saknar förstås ambition att i snåriga, konstrktiva förhandlingar skruva på pensionssystemet för att göra det ytterligare lite bättre och stabilare. Det de vill är att i ett taktiskt spel åter iklä sig offerkoftan, som svensk politiks mobbningsoffer, som ”etablissemanget” inte vill ge ”rättmätig” plats vid bordet.

Men de verkliga mobbarna, är Sverigedemokraterna. Och de som mäler ut sig från alla konstruktiva politiska sammanhang, är inga andra än de själva. Det har de senaste veckornas och dagarnas uttalanden gjort extremt klart.

Ekonomi & arbete, Jämlikhet, Välfärd

Vård för integration

Flyktingar och invandrare har ofta kunskaper som kan komma till stor nytta i Sverige. Att inte snabbt låta dem få använda sin kompetens – t ex i sjukvården – är dåligt för både dem och Sverige. Här finns utrymme för god integrationspolitik.

KOMPETENS SOM BEHÖVS. Snabb och smidig bedömning av utländsk vårdpersonals kompetens är bra för vården, och för integrationen (Nurseirie, Wikimedia.)
KOMPETENS SOM BEHÖVS. Snabb och smidig bedömning av utländsk vårdpersonals kompetens är bra för vården, och för integrationen (Nurseirie, Wikimedia.)

Sverige ska vara ett öppet land eftersom det är rätt – både ur rent medmänsklig synpunkt, och eftersom vi har förbundit oss till att ta emot flyktingar enligt internationella avtal och konventioner. Men vi – och andra länder – tjänar också på att vara öppna mot omvärlden. Inte bara varor och tjänster, utan även människor och idéer, ska kunna röra sig friare över gränserna. Därför är liberaler för frihandel, och för en generös och human flykting- och invandringspolitik.

När flyktingar kommer till Sverige ska vi ge dem en fristad. Men vi ska också se vad de, och andra som invandrar hit, kan bidra med till vårt land – som ju också blir deras, om de stannar här.

Sverige har länge varit bra på att ta emot människor som behöver skydd, men vi har varit sämre på att ge dem möjligheter att försörja sig och bidra med sin kompetens. Det måste vi ändra på, inte minst när många fler kommer att behöva få skydd här de närmaste åren. Vi behöver helt enkelt en bättre integrationspolitik, och vad det handlar om är jobben och språket. Och allra helst naturligtvis ett jobb som ligger på rätt kompetensnivå.

Taxichauffören eller pizzabagaren som egentligen är ingenjör eller läkare är ett ofta använt exempel på den länge dåligt fungerande svenska integrationspolitiken. Det är en vandringssägen med starka verklighetsinslag – och det betyder inte att det är något som helst fel på att köra taxi eller baka och sälja pizzor, tvärtom är det exempel på yrken och branscher med många småföretag som är viktiga i många människors vardag. Men en utbildad ingenjör eller läkare är förmodligen inte den bäst lämpade taxichauffören eller pizzabagaren – och skulle göra mycket större nytta på ett industriföretag, som teknikkonsult, som husläkare eller på ett sjukhus. Folkpartiet genomförde i Alliansregeringen viktiga reformer av integrationspolitiken, som ökade fokus på just arbete, men mer behöver göras.

För personer med vårdutbildning från länder utanför EU krävs godkänd medicinsk kompetens och språkkunskaper för att få jobba som läkare, sjuksköterska, psykolog eller annat legitimationsyrke i Sverige. Denna validering sköts av Socialstyrelsen. Många fler har på senare tid ansökt om att få sin utländska vårdutbildning bedömd, rapporterar SvD i dag – men de får vänta allt längre på att ens börja processen. Det är fel och måste få en ändring. (Min chef, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink, skriver om varför vården behöver invandring.)

Arbetskraftsinvandring är numera möjligt tack vare den förra Alliansregeringens uppgörelse med Miljöpartiet om migrationspolitiken. Det bör naturligtvis också omfatta personer som söker asyl och har en kompetens som en arbetsgivare behöver. Och självklart ska flyktingar så snabbt som möjligt få sin utbildning prövad och få de språkkunskaper som behövs för att kunna jobba i Sverige. Snabbare validering är klokt nog en del av Alliansens gemensamma budgetalternativ som presenteras i dag (DN Debatt). Det är en del av arbetslinjen, det är bra sjukvårds- och näringspolitik – och det är därigenom också väldigt bra integrationspolitik.