Varför ska inte svenska vinodlare få sälja några flaskor till besökare? Är du emot småföretag och levande landsbygd? Men gårdsförsäljning handlar inte om näringspolitik – utan om alkoholpolitik.

Gårdsförsäljning av alkohol är återigen en het fråga i den politiska debatten. Få borde kunna vara emot att småskaliga svenska vinodlare kan sälja lite av sina produkter till besökare. Många ser positivt på turism och blomstrande vingårdar som kan bidra till en levande landsbygd. Och så kommer vi glädjedödare som säger: Nej, tyvärr, det går inte ihop med den svenska alkoholpolitiken.

Hur rigida får man vara? Hur kan småskaliga svenska vinodlare hota Systembolagets monopol? I dag skriver jag hos SvD om gårdsförsäljning – denna tulipanaros.

Problemet är inte de svenska vinodlarna. Problemet är att Systembolaget finns kvar tack vare ett svenskt undantag från EU:s regelverk, och det undantaget bygger på att vi inte ger några aktörer en positiv särbehandling. Utländska producenter får inte diskrimineras. Därför har de utredningar som tittat på gårdsförsäljning inte kunnat visa hur det kan genomföras, eller så har de föreslagit en lösning som i praktiken innebär att Systembolaget faller likafullt. För att inte positivt särbehandla enbart svenska producenter skulle alla europeiska alkoholtillverkare behöva ges tillstånd att öppna egna butiker. De kan då hamna var som helst – och vips är idén med Systembolaget borta.

Den svenska alkoholpolitiken har varit relativt framgångsrik i att hålla nere dödsfall och alkoholskador. Försäljningsmonopolet, som ger en tillgänglighet och ett utbud över hela landet men drivs utan intresse av vinst eller merförsäljning, är en av de viktigaste delarna.

Givetvis ska Systembolaget fortsätta att utveckla sin service, och kan säkert bli bättre både på tillgängligheten inte minst på landsbygden och i utbud. Men detta är det enda monopol som jag som liberal vill slå vakt om.