Egyptisk vårvinter, arabisk vår?

Någon minut över fem på fredageftermiddagen avbröts så abrupt veckorna av spekulationer och analyser av regimens styrka och demonstrationerna i Egypten – av att det äntligen hände. Där jag gick hemåt i det svenska snöupplysta vintermörkret, kändes det förstås stort, dramatiskt, oväntat. Regimen Mubarak har styrt Egypten i princip under hela min hittillsvarande livstid. Glädjen och hoppet, som givetvis bara är ett blekt återsken av de glädjeexplosioner vi det senaste dygnet har kunnat bevittna från Kairo och andra egyptiska städer, är något vi måste ta tag i.

25 januari passerade egyptierna en gräns där regimens hot och maktmekanismer inte längre räckte. Det är något att vara genuint glad över. Mycket har också sagts om internets betydelse, Facebook- och Twitter-generationen, de många olika krafter som verkar inom oppositionen, bristen på tydligt ledarskap, entusiasmen som trots detta kanaliserats och fokuserats dag efter dag, vecka efter vecka.

Spekulationerna och analyserna fortsätter, och lär så göra. För nu är situationen om möjligt ännu mer osäker. Bland allt vårt hopp och vår tro att egyptierna efter sin framgångsrika, i stort sett oblodiga revolution nu kan bygga en hållbar demokrati, finns också frågetecknen kring framför allt militärens och islamistiska krafters ambitioner och potential, liksom kring påverkan på utrikesrelationer och omgivande länders inrikespolitik i en skör region.

Inget vore mer glädjande än om de tunisiska och egyptiska revolutionerna kunde sprida sig – och om vi skulle få se ett dominofall följt av ett pärlband av nya demokratiska stater. Om Egyptens vårvinter kan spricka ut i en blommande vår, med efterföljare i hela regionen. Står Algeriet på tur?

Omvärldens roll i den egyptiska omvälvningen tycks hittills i mycket ha varit den överrumplade åskådarens. Nu finns ett behov och möjligheter att göra skillnad. Att stödja vägen mot demokrati – demokratibistånd har väl aldrig varit mer motiverat. Att vara tydlig i relationen till den egyptiska militären om att det är demokrati med rättsstat och flerpartival som måste gälla. Och att visa samma tydlighet mot odemokratiska ledare i liknande länder. USA har självklart en nyckelroll men EU, med vår närhet och vår möjlighet till ekonomiskt samarbete och morötter, måste till fullo ta sin.

För odemokratiska ledare som nu oroas över konsekvenserna av den egyptiska omvälvningen finns en rekommenderad väg framåt: börja bygga demokratin och släpp fram pluralistiska politiska krafter. Nu.

En del av allt som skrivits om Egyptens väg nu och framåt: DN, DN ledare, Expressen med Birgitta Ohlssons twittrande om en demokratisk tsunami, SvD, Claes Arvidssons ledare i SvD, Svante Cornell och Martin Ängeby i replikskifte på SvD Brännpunkt, Ängeby och Annika Beijbom på Newsmill. Ängeby (x2) och Beijbom har också bloggat liksom andra liberaler såsom Gabrielle Peteri, Olov Lindquist, Niklas Odelberg. Gunnar Hökmark manar till varsamhet i tolkningarna av det som nu har skett.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s