Tagg: Anna Starbrink

Lärlingsvägen mot jobb

Alltför många unga är arbetslösa. Lärlingsutbildning är en väg som kan hjälpa många unga – och arbetsgivare. Ungdomsavtal är en annan. Stockholms stad och Stockholms läns landsting går i bräschen.

HAR VARIT FÖR FÅ. Lärling hos golvläggare i Malmö 1987. Bildkälla: Wikimedia, foto Jonn Leffmann.
HAR VARIT FÖR FÅ. Lärling hos golvläggare i Malmö 1987. Bildkälla: Wikimedia, foto Jonn Leffmann.

Ungdomsarbetslösheten är hög i Sverige – om än inte lika allvarlig som den ser ut när man talar om att var fjärde under 25 går arbetslös. En stor del av dessa unga är studerande, ibland på gymnasienivå, som söker sommar- eller extrajobb (läs bl a Sivert Aronsson). De flesta unga går också arbetslösa en kortare tid; Sverige har ju också som helhet den lägsta andelen långtidsarbetslöshet.

Men även om det finns reservationer kring problemets omfattning, är ungdomsarbetslösheten allvarlig nog. Allra mest förstås för de unga som inte kommer i jobb efter några veckor eller få månader. Etableringen på arbetsmarknaden tar för lång tid, och det betyder att hela vuxenlivet med dess självständighet och ansvar försenas.

Den stela svenska arbetsmarknaden och starka arbetsrätten gynnar inte unga (eller invandrare), framför allt inte om man vill ha en fast anställning. Men för många handlar det om att överhuvudtaget få in en första fot på arbetsmarknaden, att få den första chansen som ger viktiga erfarenheter och referenser.

Lösningen kan inte vara ”garantier” och AMS-åtgärder som prövats och misslyckats, eller utbildningstvång för de skoltröttaste. Vi behöver nytänkande, men behöver inte börja från början utan kan inspireras av historien och omvärlden. Lärlingssystem har länge i princip saknats i Sverige, men är en framgångsfaktor i länder som Tyskland, med låg ungdomsarbetslöshet. Folkpartiet och alliansregeringen har börjat bygga upp ett nytt system med lärlingsutbildningar och lärlingsanställningar, och från 1 juli blir den kopplingen starkare då kommuner och andra kan erbjuda gymnasiala lärlingsanställningar under utbildningen.

Lärlingar är lika viktiga för arbetsgivarna, som får möjligheten att utbilda och anställa unga framtida medarbetare i bristyrken. Stockholms stad med Lotta Edholm (FP) kommer att utnyttja denna möjlighet, som kan ge lärlingarna 8-9 000 kronor i månaden på motsvarande en halvtid (Newsdesk; DN).

En annan väg framåt är ungdomsavtal som också kopplar en anställning till utbildning. Folkpartiet har lagt förslag om ungdomslöner men än så länge är det arbetsmarknadens parter som driver frågan. Genom fackförbundet Kommunal är det även här kommuner och landsting som kan gå i bräschen – och det gör nu Stockholms läns landsting och Anna Starbrink (FP) med ett kollektivavtal om introduktionsanställningar, som ger 75 % av lönen men då också 25 % tid för utbildning (Stockholmsbloggen).

Unga behöver många, och nya, vägar in i arbetslivet. Att kombinera anställningar som med lägre löner ger både utbildning och erfarenhet är viktiga vägar.

Vill LO kvotera sig själva?

LO förespråkar nu tydligt kvotering av kvinnor till svenska bolagsstyrelser – men har själva svårt med jämställdheten. Frustration inför den långsamma utvecklingen av jämställdheten i näringslivet är förståelig, men bör man inte först göra något på hemmaplan?

MANSDOMINANS. Glada miner och många män i LO:s ledning och styrelse.
MANSDOMINANS. Glada miner i LO:s ledning och styrelse. Avtalssekreterare Torbjörn Johansson, ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, andre vice ordförande Ingela Edlund och förste vice ordförande Tobias Baudin. Foto: LO, Lars Forsstedt.

Fler kvinnor i bolagsstyrelserna berör kanske inte så många individer. Många pekar på att det viktigaste för ett mer jämställt näringsliv är att kvinnor kan nå höga chefspositioner på likvärdiga villkor med män. Men styrelsernas sammansättning ska inte underskattas – som symbolfråga, som föredöme för näringslivet i stort, som möjlighet för fler kvinnor att kunna bygga erfarenhet, kompetens och maktpositioner.

Det skulle sannolikt också vara gynnsamt för en verksamhet att inte gå miste om kompetensen och erfarenheterna hos halva befolkningen. Någon brist på kompetenta kvinnor torde inte råda i våra dagar.

Skälen för jämställda bolagsstyrelser är tydliga, för en liberal som tror på jämställdhet. Men är kvotering vägen att nå dit? LO har bestämt sig för att så är fallet, ”vi har pratat om det så länge men ingenting händer” som ordförande Karl-Petter Thorwaldsson säger till TT (SVT). Men borde inte den som talar  högt om jämställdhet också se bjälken i det egna ögat, som verkar vara minst lika stor som den hos näringslivet?

I LO:s egen styrelse är 16 procent, tre av arton ledamöter, kvinnor. Bland LO-medlemmarna är det 46 procent (Cornucopia). Nu brukar LO hävda att det inte är en rättvisande jämförelse eftersom styrelsen består av ordföranden i de olika medlemsförbunden, och männen tenderar att finnas i fler, mindre, fackförbund. Störst av förbunden är kvinnodominerade Kommunal. Men låt oss då se till de kongressvalda, ledningen för LO: där är tre av fyra män. Det var till och med så att man tvingades tillskapa en ytterligare post, eftersom de tre dittills föreslagna alla var män (TT/SVT: LO-ledningen utökas).

Låt oss vara ärliga: Jämställdheten i svenska bolagsstyrelser är erbarmlig. På 90-talet brukade man peka på det absurda faktum att det fanns fler som hette Göran än kvinnor i de svenska börsbolagens styrelser. Och visst har vi nått förändring! I dag är det Anders som gäller. Kvinnorna, däremot, är fortfarande förfärligt få

Kvotering är förstås ett verksamt vapen mot ojämställda bolagsstyrelser, som vi har sett i Norge. Men bolagsstyrelserna måste i grunden vara ägarnas ansvar. Kvoteringsvapnet kan dock få effekt redan genom sin potential att användas, och därför bör hotet om kvotering hållas levande. Jag är dock övertygad om att vi kan nå jämställda styrelser utan kvotering – om ägare och valberedningar ser till kompetensen. Förebilder finns – t ex i Stockholms läns landstings professionella bolagsstyrelser, där bland andra jämställdhetslandstingsrådet Birgitta Rydberg har lyckats få en helt jämn fördelning bland ledamöter och ordförande – utan kvotering, men med kompetens (Stockholmsbloggen: Jämställda styrelser – det går om ägarna vill). Eller som landstingsrådet Anna Starbrink (FP) brukar säga: ”Vi sökte kompetens och fann att den var jämnt fördelad mellan kvinnor och män.”

LO kan dock knappast kallas förebild för jämställda ledningar och styrelser.

Mer om LO och kvinnorna: Dagens Arena med LO:s andre vice ordförande Ingela Edlund: ”Inte min sak att svara på varför jag blir ensam kvinna”. Intervju med Helén Pettersson i Socialpolitik: LO klarade inte ny kvinna.

Surfplattor kan underlätta för patienter och personal i vården

Med surfplattor på sjukhus kan patienter få ökad kontroll över sin situation – och vårdpersonal kan slippa tidsödande moment. Surfplattor är ett litet men viktigt förslag för att göra vården bättre och smidigare, och för att vi ska kunna få vara människor, även när vi blir patienter på sjukhus.

NYTTA OCH NÖJE. Med surfplattor på sjukhusen kan patienter hålla kontakt med omvärlden, och använda e-hälsotjänster.
NYTTA OCH NÖJE. Med surfplattor på sjukhusen kan patienter hålla kontakt med omvärlden, och använda e-hälsotjänster.

Vården behöver moderna, ändamålsenliga IT-lösningar. I dag vittnar många som jobbar i vården om krånglande datasystem och administration som kräver mycket tid. Det blir inte bättre av att man ibland måste hantera flera olika system parallellt.

Det är allvarligt att så stor del av vårdpersonalens arbetstid går åt till annat än vård, och det behöver vi göra mycket åt. Stora förhoppningar, och mycket arbete, läggs på nästa generations journalsystem. Men vi kan också göra en del med mindre insatser – till nytta och glädje för både patienter och vårdpersonal.

Folkpartiet i Stockholms läns landsting föreslår inför landstingsvalet i höst att patienter på sjukhusen ska kunna låna godkända surfplattor – säkra ur både IT-säkerhets- och smittskyddssynpunkt. Tanken är att patienten ska kunna använda den säkra surfplattan både för förströelse och kommunikation med omvärlden – behovet av att hålla igång sitt sociala nätverk via digitala medier torde ju rentav kunna bli större under en sjukhusvistelse. Patienten ska också kunna använda en rad smarta servicetjänster på sjukhuset; beställa mat eller fylla i enkäter som i dag kan ta mycket tid från vårdpersonalen.

Någon stor investering handlar det inte om; om alla vårdplatser i hela Stockholms läns landsting rustades med surfplattor och med några i reserv handlar det om upp mot 15 miljoner i inköpskostnad. Det kan jämföras med de 42 miljarder som investeras

Avsikten med surfplattor för patienter på sjukhusen är att underlätta för både patienter och personal. Det är ett led dels i en modernisering av IT-miljöerna i vården, dels i att främja ett synsätt där patienter också ses som hela människor – inte bara en diagnos. Och kan ge mer tid för vård och viktiga patientkontakter.

Det är viktigt att IT inte ses som något avskilt från resten av vården. IT kan inte läggas ovan- och utanpå utan måste vara en integrerad del av arbetssätt. När IT-system införs eller uppgraderas, måste det göras i samklang med organisationen, eller som en del av en organisationsförändring. Framför allt får ingen IT-lösning inte bli huvudsaken – det är ett verktyg.

I framtidens hälso- och sjukvård med sina moderna vårdmiljöer kommer vi att se fler enkelrum och mer avancerad teknik i både själva vården och för kringservice. Surfplattorna är redan på väg, till exempel på de vårdplatser på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge som byggts som ett slags testversion av framtidens vårdmiljöer. På Danderyds sjukhus används konceptet PatientPad t ex för att patienter som vårdas i respirator ska kunna kommunicera med omvärlden på ett smidigt sätt. (Läs mer om exemplet PatientPad, med röster från dem som jobbar med verktyget, hos företaget AMAB.)

Äldre är vårdens vanligaste patienter, och även för äldre patienter kan en surfplatta ofta bli ett hjälpmedel. De är intuitiva och enklare att förstå sig på än datorer. Och äldre kan lika väl som yngre patienter på så sätt få större kontroll och makt över sin situation. Men inga e-hälsolösningar ska vara obligatoriska för patienterna.

Sjukhus är inga hotell; där vistas man för att få god och effektiv vård, ofta ganska korta tider. Men patienter har rätt att förvänta sig god service, som inte handlar om något annat än ett gott bemötande, aldrig om att åsidosätta prioriteringar utifrån vårdbehov.

Surfplattor är ett sätt att ge patienter möjligheter att påverka sin situation, att förbättra service och att underlätta för vårdpersonalen. IT ska hjälpa, inte stjälpa; ge tid till annat, inte stjäla tid; underlätta, inte försvåra.

Anna Starbrink: Surfplattor i vården. Computer Sweden: Folkpartiet vill ge patienter plattor. Stockholmsbloggen: Folkpartiet vill rusta patienter med surfplattor

Låt ingen dö ensam

Vart vi än går när livet tar slut, kan ingen följa med oss. Däremot kan vi ge tröst och sällskap till andra de sista stunderna i livet. Jag önskar att alla skulle få dö som min pappa – insvepta i kärlek och omtanke. Fler volontärer i vården kan tillföra tid och kvalitet, utan att ersätta behovet av mer utbildad vårdpersonal.

VILOPLATS. Vi tog avsked av pappa i Kinnevikens stilla vatten.
VILOPLATS. Vi tog avsked av pappa i Kinnevikens stilla vatten.

Min högsta önskan är att pappa aldrig blivit sjuk, att han fått leva vidare med sin dans, sin symaskin, sina broderier, med alla varma vänner, familj, och framför allt oss barn och barnbarn. När människor ska lämna livet ställs mycket på sin spets även för omgivningen. Jag kan fortfarande ha dåligt samvete för att jag inte var där när min älskade pappa till slut gick bort, men jag hade suttit med honom och tagit farväl tidigare samma dag. Och jag visste att han var omgiven av andra familjemedlemmar, och fick bästa tänkbara omsorg och palliativa vård på Hospice Gabriel i Lidköping. Jag var inte heller där när min älskade mormor somnade in, men vet att hon hade sällskap och tröst sina sista dagar.

Som min pappa och min mormor borde alla få ha det. Ingen, som inte själv vill, borde behöva tillbringa sina sista timmar ensam i vården eller omsorgen.

Döden, liksom livet – det nya och det räddade – är närvarande varje dag på våra sjukhus, geriatrik och äldreboenden. Alla vill, kan eller hinner inte komma till ett hospice, som min pappa. Många kan och vill möta livets slut i sitt hem, som min mormor. Möjlighet till stöd och omtanke på dödsbädden kan och bör ändå finnas där det behövs.

Volontärer i vård och omsorg kan fylla en viktig roll inte minst för döende patienter. Volontärer kan bidra med sin tid, men också med kompletterande kompetens. Volontärer finns i dag, inte minst genom Röda Korsets värdar, på många svenska sjukhus och på andra håll i vård och omsorg, men de kan bli fler. Intresset att arbeta ideellt är stort och frivilliga skulle kunna göra mer även inne på sjukhusavdelningar. Danderyds sjukhus projekt på medicinkliniken är ett intressant och lovande föredöme som redan har väckt intresse bland andra sjukhus.

När Folkpartiet föreslår ökad öppenhet för volontärer i vården handlar det inte om att ersätta behovet av annan personal. Vi behöver utbilda och anställa fler sjuksköterskor, inte minst specialistsjuksköterskor, och betala dem bättre. Vi behöver fler läkare, och vi behöver fler undersköterskor för bättre omvårdnad och högre kvalitet.

Som liberal ser jag samtidigt väldigt positivt på det bidrag som frivilligkrafter kan stå för – ibland kompletterande insatser som den offentliga välfärden inte kan eller ska ge. Ideella frivilliga kan ge det extra. Göra vården ännu lite mer mänsklig – så att ingen behöver dö ensam. Jag tror att det är något som de flesta människor, och partier, kan stödja.

DN: Volontärer ger tröst till sjuka och döende. DN: Frivilliga får inte täcka upp för personalbrist. Anna Starbrink: Ingen ska behöva dö ensam. Hans Åberg: Vårdens bemötande och servicevilja; ett ständigt förbättringsuppdrag. Folkpartiet: Ingen ska behöva dö ensam i vården – fler volontärer kan göra vården bättre. Jessica Ericsson: Stackars FogdöStöd gärna Hospice Gabriel.

Kultur för hälsa och hjärna

ABC_kultur-hälsa-131029-2

När man som jag jobbar med politik både yrkesmässigt och på fritiden, får man ibland kombinera arbete och fritidsintresse mer än annars. När chefen Anna Starbrink ser till att vi kan sprida kunskap om kulturens betydelse för hälsan, men råkar vara bortrest, får talesmannen rycka in i ABC. Och som kulturpolitiker i egen kapacitet var det förstås en glädjande plikt. Här kan du se hela kvällens ABC, inslaget om kultur och hälsa kommer efter ca 9:30. DN rapporterade i morse.

Och visst är kultur viktigt för hälsan. Musicerande kan stärka barns hjärnutveckling, något som sitter i många år efteråt. Parkinson-patienter kan få förbättrad rörelseförmåga och balans med hjälp av dans. Läs mer på hemsidan som landstinget nu stödjer, Den kulturella hjärnan. Bakom den står professor emeritus Gunnar Bjursell, som har koll på forskningen både i Sverige och världen.