Etikett: ärekränkning

Lyft (med) jämställdheten

Jämställdhetsfrågan är en god  liberal tradition. För många folkpartister känns det givet att det ska vara en av våra prioriterade frågor inför valet. Det behövs liberal jämställdhetspolitik. Jag lyfter gärna jämställdheten – och Folkpartiet med den!

Man-and-woman-icon.svgDet har sagts förr men behöver sägas om och om igen: Ja, vi har kommit långt med jämställdheten i Sverige. Men vi har lång väg kvar. Ännu tjänar kvinnor mindre än män. Offren för våldsamma övergrepp är oftare kvinnor, förövarna är oftare män. På ledande poster i samhället ser det rätt bra ut i politiken – men i näringslivet och akademin är det sämre, på vissa håll riktigt uselt.

Folkpartiet och Maria Arnholm har en diger och viktig uppgift nu när jämställdheten lyfts fram inför valet nästa år (Aftonbladet med Maria Arnholm: ”Frågan som ska lyfta FP”, SR: Jan Björklund talade om jämställdhet).

En nyckel till ökad jämställdhet är arbetsmarknaden. Förväntan att kvinnor ska ta ansvar för barn, hem och familj (kanske också åldriga föräldrar?) gör att de kan få svårare i karriären och sämre löneutveckling. En sådan inställning leder inte till fler kvinnliga styrelseordförande och VD:ar!

Ojämställdheten drabbar förstås även män som också tvingas in i könsroller av omgivningens förväntningar. Den man som vill vara föräldraledig i stor utsträckning kan fortfarande möta höjda ögonbryn.

Mot ojämställdheten har vi flera vapen: Lagstiftning (mot t.ex. ärekränkning och näthat som jag skrev om i går, eller för att skydda kvinnor från våld i hemmet, eller skärpt våldtäktslagstiftning). Pengar. Och opinionsbildning.

På Folkpartiets landsmöte i helgen handlar det bl.a. om pengarna – och opinionen. En tredje månad vikt åt ena föräldern i föräldraförsäkringen är att fortsätta i god liberal anda, att göra den individuella delen av föräldraskapet tydligare. Jag har tidigare bloggat om varför jag anser det vara liberalt med en tredje mamma/pappamånad. Det handlar om pengar i form av en generös allmän socialförsäkring, som föräldraförsäkringen är. Men det handlar också om att bidra till att skifta opinionen i än mer jämställd riktning.

Först när ojämställdhet är orimligt i allas ögon – i tanke och i handling – når vi jämställdhet.

Läs mer om Folkpartiets hjärtefråga, jämställdheten.

Lag och kunskap mot näthatet

Regeringen skärper lagen om ärekränkning. Tillsammans med ökad kunskap är rättsväsendet rätt väg för att bekämpa näthatet. Det är en fråga om rättssäkerhet, och om jämställdhet.

Internet är en välsignelse som skapar möjligheter till kontakt mellan människor över avstånd och i en skala som mänskligheten aldrig upplevt. Men det innebär också en potential att skada och göra människor illa, anonymt och hämningslöst.

Jämställdhetsminister Maria Arnholm tar krafttag mot näthatet (regeringen.se).
Jämställdhetsminister Maria Arnholm tar tillsammans med justitieminister Beatrice Ask krafttag mot näthatet (regeringen.se).

Hatet, mobbningen och trakasserierna på nätet är ett problem som lagstiftningen inte kunnat hantera. Den som har känt sig kränkt har tvingats att själv driva ett rättsfall, som enskilt åtal. Något som många utsatta människor förstås varken orkar eller har resurser till.

Att Alliansregeringen nu skärper lagen och gör det möjligt för åklagare att väcka avtal för ärekränkning är mycket välkommet. Lika välkommet är att Brottsförebyggande rådet får uppdraget att kartlägga näthatet: hur många drabbas, vilka är offren, och vilka är förövarna? (SVT.)

Näthatet är i högsta grad en jämställdhetsfråga. Personer av båda könen drabbas, men vi vet med största sannolikhet att kvinnor, tjejer och även minoriteter som hbt-personer är särskilt utsatta. Det handlar förstås inte bara om omfattningen, utan också arten och graden av näthatet. Kvinnor i offentlig ställning liksom unga flickor som utsätts för ryktesspridning, ofta av sexuell karaktär, är två mycket utsatta grupper, vilket såväl Uppdrag Gransknings program om näthat mot kvinnor i vintras, som det s.k. Instagram-målet har visat.

Med lag och kunskap kan vi bekämpa näthatet. Och vi kan alla stärka och stötta offren – och visa att det som är oacceptabelt i ”verkliga livet” också är det på nätet.

Dömande värderingar – när hovrätten blir sexuallivsexperter

Är det omodernt att inte vilja få sitt sexliv ofrivilligt uppvisat för andra? Efter den omdebatterade hovrättsdomen om en ung man som spred en film med sig och sitt ex, finns behov att fastslå att domstolar inte ska spekulera om saker som saknar relevans. Särskilt om de saknar expertis i ämnet.

Domstolar ska följa lag och praxis. Hovrättens dom som sänkte skadeståndskravet mot den unge mannen som spred en film med sexuellt innehåll med sin f d flickvän, kan mycket väl vara korrekt ur dessa utgångspunkter (SvD, DN). Det kan inte jag som lekman avgöra. Innan en lagändring om kränkande fotografering i somras var enskildas möjlighet till skadestånd under liknande omständigheter begränsad (DN).

Göta hovrätt.
Göta hovrätt.

Här finns en parallell med den tidigare, mycket uppmärksammade våldtäktsrättegången för snart en månad sedan, där ett flertal unga män friades av Svea hovrätt. Efter en lagändring i somras skulle de unga männens handlingar mot en ensam flicka sannolikt ha bedömts hårdare. Och dessa lagändringar, som stärker offren i framtida liknande situationer, tycks innebära mindre chanser för de här utsatta unga kvinnorna att få sina fall prövade på nytt. (Detta hindrar inte att många anser att även den nya lagstiftningen är otillräcklig; se t.ex. Cecilia Elvings och Anna Mårtenssons inlägg.)

Det må vara hur det vill med den juridiska korrektheten i Göta hovrätts dom i sexfilmsmålet. Det domstolar inte ska göra är att spekulera fritt, på områden där de inte har någon expertis. Oavsett om det har någon relevans för fallet eller inte. Därför baxnar vi så inför hovrättens förbluffande tondöva formulering: ”inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor”.

Man kan raljera mycket över hovrättsdomarnas insikter i och erfarenheter av hur öppna och utåtriktade människor ”med tiden” har blivit med sina sexuella vanor. Problemet är att sådana bedömningar näppeligen tillhör de höga juristernas expertis. Domare ska vara experter på lagen, praxisen, rättsprocessen. För en mängd andra kunskaper får man lyssna på sakkompetens. Om det, som sagt, är relevant för målet. (Här finns en annan parallell, till den mordanklagade läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, som efter en lång och traumatisk process slutligen frikändes – och där processen nog hade gått mycket annorlunda om rättsväsendet, i det fallet åklagaren, tidigt hade konsulterat relevant, medicinsk, expertis.)

Domare ska självklart också använda sig av sunt förnuft och en förankring i det allmänna rättsmedvetandet (här har de också i tingsrätt och hovrätt hjälp av nämndemän). Men då får de också tåla hård kritik när det sunda förnuftet sviker så som i Göta hovrätts formulering. För vem ska avgöra att just jag ska vara öppen med mina egna sexuella vanor, annan än jag själv? Är det en expartners uppgift? Eller en hovrättsdomares?

Det nedsatta skadeståndet i sexfilmsdomen kanske är motiverat ur juridisk synpunkt. Formuleringen om den alltmer accepterade sexuella öppenheten kanske inte hade någon som helst relevans för den värderingen. Men viktigare än värdet av skadeståndet är värdet av orden. Det är inte värderingen i kronor – utan nedvärderingen i mänsklig värdighet som det handlar om, när en svensk domstol kränker en ung person, ett brottsoffer, ännu en gång.