Etikett: Kollektivtrafik

Stockholm

Bostäder, inte bilar

Stockholm behöver fler bostäder, framför allt mindre lägenheter – men bostadsbyggandet hämmas av krav på parkeringsplatser. Den som verkligen vill få en stad med plats för alla måste allvar göra upp med bilismen som norm.

DN STHLM 29 september 2014 (klicka för större bild).
DN STHLM 29 sept 2014 (klicka).

Icke-existerande bilar hindrar byggandet av bostäder, framför allt små lägenheter. Det är de s k parkeringstalen som ställer till det: för varje nybyggd lägenhet ska en viss faktor bilparkering anläggas. Och parkeringar är dyra.

Kommunerna har dragit ner på kraven på P-platser men de är fortfarande så höga att de ofta gör att byggherrar väljer större lägenheter på samma yta (färre lägenheter ger färre P-platser) – eller väljer att inte sätta igång och skjuta upp byggprojekt.

Resultatet är en stark bidragande faktor till att det byggs för lite, för stort och för dyrt, vilket drabbar framför allt unga. Ett problem som DN uppmärksammar i dag (se också bild till höger). Och ett helt onödigt problem: mer än vartannat hushåll i lägenhet saknar bil. Och om fler studentbostäder och andra småbostäder byggdes billigare skulle de som flyttade in där knappast sakna stora och dyra garage.

Under bilismens storhetstid byggdes satellitstäderna, med stora trafikleder, och med stora gröna ytor reserverades för asfalterade parkeringar i markläge. Så bygger vi lyckligtvis inte längre – men när bilarna ska ner i garage blir P-platserna avsevärt dyrare: 3-400 000 kronor. Även om parkeringstalen inte längre kräver en P-plats per lägenhet gör det nya bostäder onödigt dyra och är en omöjlig kostnad att bära för mindre lägenheter.

Jag har tidigare skrivit om bilismens kvardröjande strypgrepp på bostadsbyggandet (Parkering kan inte vara normen). I Stockholms län varierar parkeringstalen mellan 0,25 (för de minsta lägenheterna i Sundbyberg) till 1,7 (Vallentuna) P-platser per lägenhet. Stockholms stad får i DN rätt bra betyg, men med 0,7 P-platser per lägenhet i snitt och 0,5 som parkeringstal även i de nya miljöstadsdelarna Norra Djurgårdsstaden och Årstafältet finns mer att göra även här. Och i kranskommunerna kan man förstås göra ännu mycket mer. Utbyggnaden av kollektivtrafiken kopplas redan till bostadsbyggande. Då bör det också vara bostadsbyggande som bygger på kollektivtrafik.

P-skyltStockholm är tätt med svenska mått men kan bli tätare – och därmed ännu bättre lämpat för kollektivtrafik och cykel. Bygg tätt, och grönt – och smått och yteffektivt. Låt bilarna i högre utsträckning bära sina egna kostnader, också för markanvändning och kapitalkostnader för parkeringar och garage. Förstärk kollektivtrafiken och gör den mer resenärsvänlig, med nya spår, mer kapacitet på befintliga spår tack vare ny teknik, förarlösa tåg och nya signalsystem, och nya attraktiva inslag som skapar nya samband och snabba förbindelser på tvären, med spårvägar och pendelbåtar.

Gör det enklare att ta med cykeln på pendeltåg och tunnelbanor (det är redan på gång). Bygg ordentliga cykelbanor, som inte slutar mitt i biltrafiken och inte har livsfarliga stolpar mitt i vägen men däremot hänger ihop i tydliga stråk också över kommungränser. Och kombinera ett lägre P-tal för bilar med ett avsevärt högre P-tal för cyklar! Det är inte bara studenter som cyklar i dagens Stockholm. (Folkpartiet lade inför valet fram ett ambitiöst cykelprogram: DN.)

Stockholm behöver kort sagt en stadsbyggnadspolitik för bostäder, inte bilar.

Demokrati & ideologi, Stockholm

SD vill stänga Stockholm

Jag vet inte om Sverigedemokraterna är stolta över Stockholm. Deras politiska förslag går i varje fall ut på att stänga ner huvudstaden, både för nya invånare och för utveckling. Det vore förödande för Stockholm och Sverige.

MÅNGSIDIGT MED MÅNGFALD. Några av Stockholms alla sidor, montage Wikimedia.
MÅNGSIDIGT MED MÅNGFALD. Några av Stockholms alla sidor, montage Wikimedia.

Ett Stockholm utan nya människor, nya bostäder och stadsdelar, nya idéer eller nya kulturella uttryck – det vore ett Stockholm som stagnerar. I Stockholmspolitiken har det alltid funnits olika åsikter om hur snabbt utvecklingen ska gå, och hur den ska se ut; var ska nya hus byggas, hur ska de kunna se ut, vad av ett äldre Stockholm och av omgivande natur är värt att bevara, hur ska vi få alla stockholmare att kunna ta del av den positiva utvecklingen, hur ska vi lösa trafiksituationen… Ingen seriös politisk kraft har dock på allvar sagt nej till utveckling överhuvudtaget. Förrän nu.

Sverigedemokraternas program för Stockholm, som det beskrivs av partiets företrädare Martin Westmont i Direktpress lokaltidningar (t ex ”min” Vårt Kungsholmen) handlar om att stänga Stockholm. Mest tydligt för nya invånare – och tydligen inte bara från andra länder, som vi är vana att höra från SD. Inte heller personer från andra delar av Sverige göre sig besvär, åtminstone inte om de har fyllt trettio år, när SD vill ”prioritera stockholmarna”. Hur det ska gå med företag och välfärd i Stockholm utan att t ex ingenjörer och sjuksköterskor från omvärlden (vare sig det är Aleppo, Bangalore eller Charlottenberg) kan komma hit är förstås en stor och obesvarad fråga. Detta redan innan vi ställer frågorna om vårt delade ansvar för medmänniskor på flykt, eller människors möjlighet att finna kärleken.

Sverigedemokraterna är ett parti som, med den välkända metaforen, har hittar en rejäl hammare: varje politisk fråga ser ut som en spik. Oavsett vilken utmaning man ställs inför är svaret minskad invandring. Så tydligen också för bostäderna. Vi ska inte bygga mer – utan stänga Stockholm.

Sverigedemokraternas endimensionella och främlingsfientliga syn på invandring blir extra problematisk i Stockholm. Invandrarna som de påstår tar ”våra” jobb och bostäder har haft en avgörande roll för att Stockholm är den dynamiska stad och region vi är i dag. Många flyttade in i miljonprogramshus som när de stod färdiga inte hade några hyresgäster. De har fyllt och fyller viktiga uppgifter i näringsliv och välfärd. Var fjärde vårdanställd och var tredje buss- och tågförare i Stockholm är utlandsfödd.

Främlingsfientligheten återspeglas också i en uttalad kulturfientlighet. Häromveckan var det riksdagsledamoten Margareta Larsson som ville slänga i hennes ögon misshagliga konstnärer i fängelse – nu vill hennes Stockholmskollegor stoppa allt kulturstöd till det tydligen osvenskt nyskapande och annorlunda. Nej till fria teatrar men ja till Skansen (som ju dock är ett statligt ansvar) och vikingamuseum. Den fria kulturens betydelse för yttrandefrihet och samhällsdebatt verkar betydelselöst för en sverigedemokrat. Man kan också undra hur SD ställer sig till Stadsmuseets kommande nya basutställning som bland mycket annat lär skildra invandringens och invandrarnas betydelse för alla tiders Stockholm. Hur de tror att entré bara för personer utan svenskt medborgarskap skulle främja integrationen. Eller hur de ser på Stadshuset med sina tre kronor men med drag av bl a italienskt dogepalats – som på sin tid var ett kontroversiellt nybygge.

Stockholm har med några få undantag alltid varit en växande stad – och det är när staden inte har växt som vi har haft störst problem. Storstaden är mer än några andra miljöer ett motbevis mot tesen att ”jobben skulle ta slut” eller att utvecklingen blir bättre av enfald istället för mångfald. Och det som är bra för storstaden Stockholm är bra för Sverige.

Folkpartiet går till val på att ett rikt kulturliv, invandring och jämställdhet är något positivt. Liberaler älskar storstadens dynamik och framstegsanda. Stagnation är inte bra för en storstad. Vi har plats för både nya invånare och nya tankar. Utan dem förtvinar vi.

Demokrati & ideologi, Jämlikhet

Visst är bristande tillgänglighet diskriminering

När människor som lever med en funktionsnedsättning möts av otillgänglighet är det självklart diskriminerande. Nu blir bristande tillgänglighet diskriminering också i lagens ögon. Integrationsminister Erik Ullenhags förslag bör välkomnas av långt fler än funktionshinderrörelsen.

PÅTRYCKARE. DHR har kampanjat varje torsdag vid Rosenbad i den s k Torsdagsaktionen.
PÅTRYCKARE. DHR har kampanjat varje torsdag vid Rosenbad i den s k Torsdagsaktionen. Foto lånat från dhr.se

Funktionshinder sitter inte i individen. Funktionshinder skapas av omgivningen och samhället, när man inte klarar att möta människor som lever med en funktionsnedsättning. Det är egentligen något självklart men tål att upprepas. När regeringen genom integrationsminister Erik Ullenhag (FP) i dag presenterar förslaget om utvidgad diskrimineringslag, är det förstås en seger för funktionshinderrörelsen som har drivit ett långsiktigt och målmedvetet påverkansarbete inte minst med Torsdagsaktionen, och för alla de människor som berörs direkt. Men det är också en landvinning för alla andra.

”Om skäliga åtgärder för tillgänglighet ej vidtagits” är det fråga om diskriminering, föreslår integrationsministern, som också ger fler detaljer kring hur det är tänkt att fungera (SvD Brännpunkt). Det är då viktigt att komma ihåg att alla funktionsnedsättningar inte syns utanpå, vilket t ex alla de många som har nedsatt hörsel, eller alla med födoämnesallergi nog har erfarit. Att utgå från att alla uppfyller ”normen” för vad som är normalt är en vanlig fälla som leder in i diskriminering och kränkande bemötande.

Som all diskriminering kan bristande tillgänglighet vara svår att se för dem som inte själva är direkt utsatta. Jag vet inte hur det är att inte kunna gå på möten för att jag inte kommer fram till eller kan röra mig i lokalen, jag vet inte hur det är att kanske rentav – som inträffat alltför många gånger – inte kunna komma in i vallokalen på valdagen, jag vet inte hur det är att inte förstå vad som sägs då det saknas teknisk utrustning eller tolkning för syn- och hörselnedsättning, hur det är att inte kunna äta den mat som serveras, att inte kunna ta sig fram till tunnelbanan eller bussen på egen hand, att hänvisas till en i bästa fall fungerande, kanske urinstinkande hiss, att vara beroende av färdtjänst som kanske inte ger mig ett värdigt bemötande eller rentav inte kör mig dit jag skulle…

Jag vet inte hur detta utanförskap känns, men jag kan föreställa mig. Jag bär också min särart, även om den är dold. Alla som någon gång har varit i någon slags liknande situation, att inte passa in, att förbises, att ingen har tänkt på dina behov, att du måste påpeka eller bekväma dig om att vara obekväm, kan ta den upplevelsen och mångfaldiga den, göra det till en återkommande permanent inslag i vardagen. Då kanske vi är på väg att förstå.

20140216-141333.jpgTillgänglighet och eliminering av funktionshinder (som alltså finns i omgivningen, inte hos personen i sig!) är av avgörande betydelse för alla som lever med en funktionsnedsättning. Men det är också något som är bra för oss alla. En tillgänglig miljö gynnar förstås alla som har lite svårt att ta sig fram, tillfälligt eller mer långvarigt; alla med barnvagn, eller cykel. Viktigare är att i en miljö och ett samhällsklimat där man utgår från att människor inte nödvändigtvis tillhör ”normen”, kan vi alla andras och agera friare. Varje steg mot att alla människor behandlas individuellt, utan förutfattade meningar och fördomar, är ett steg mot ett bättre samhälle som verkligen utgår från allas lika värde.

En utvidgad diskrimineringslag är ett sådant viktigt steg. Det löser inte alla problem – tvärtom, nu återstår alla kvarvarande problem fortfarande att lösa. Alla trösklar, bokstavliga och bildliga, försvinner inte över en natt. Alla kommer inte att kunna försvinna. Själv kommer jag bl a att fortsätta lägga kraft inte minst på ett tillgängligt kulturliv. Nu har vi fått ett ytterligare, vasst verktyg.

TT (i bl a SvD): Restaurangtrösklar kan bli olagliga. Hanna Gerdes: Bristande tillgänglighet som ny form av diskriminering i lagstiftningen. Läs också Maria Johansson och Lars Lindberg.

Stockholm

Nu tar byggandet fart i Stockholm

Förra året byggdes fler bostäder än på länge i Stockholm – och 2014 väntas byggandet ta fart på allvar. Det handlar både om bostäder och trafikprojekt när byggkonjunkturen stiger i Stockholm och Mälardalen.

MER BOSTÄDER... (idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset, från Stockholms stad).
MER BOSTÄDER… (idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset, från Stockholms stad).

Vi fortsätter att bli allt fler stockholmare. Mellan 2012 och 2013 ökade befolkningen i Stockholms län återigen med nära 40 000 personer, och Stockholms stad har nu 900 000 invånare. För hela Sverige var det den största befolkningsökningen sedan 1946 (SCB, Aftonbladet).

Det är oerhört positivt att Stockholm är attraktivt. Men det innebär förstås också utmaningar.

Fler bostäder och utbyggd hör till de viktigaste faktorerna för att Stockholms attraktionskraft ska bestå. Och där ser det nu ljusare ut än på länge – med det viktiga beslutet om tunnelbanan häromdagen (Stockholmsbloggen), med det högsta byggandet sedan 2006 (ABC) och med planer på 140 000 nya bostäder bara i Stockholms stad.

...OCH MER KOLLEKTIVTRAFIK. I går togs ett historiskt beslut om tunnelbanans utbyggnad. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.
…OCH MER KOLLEKTIVTRAFIK. I går togs ett historiskt beslut om tunnelbanans utbyggnad. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.

Nu kommer också lovande nyheter inför 2014: byggkonjunkturen stiger och slår det tidigare toppåret 2007, spår Sveriges Byggindustrier. Allra mest ökar byggandet i Stockholm och Mälardalen – och här är det just bostäderna och trafikprojekten som driver utvecklingen (DN).

Byggandet av bostäder, tunnelbana, spårvägar och vägar drivs av och driver på den förbättrade konjunkturen och samhällsekonomin. Det hänger också i högsta grad samman med politiska beslut i riket, landstinget, staden och andra kommuner. Mycket mer behöver göras – också för vård och annan välfärd – men Alliansen, som noterar ökat förtroende bland stockholmarna, kan se framtiden an med viss tillförsikt.

Och vi stockholmare kan känna den stärkta framtidstro som ofta är en orsak till att vi flyttar hit till storstaden.

Liberalerna & andra, Stockholm

Trägen vinner – ökat Alliansstöd i Stockholm

Förtroendet för Alliansen ökar när stockholmarna sätter betyg i de viktiga sakfrågorna. Mest ökar förtroendet för sjukvården, kollektivtrafiken och bostadsbyggandet. När valet närmar sig granskas alternativen hårdare – och oppositionen får svårare att lova guld och gröna skogar, särskilt när de inte kan enas om var guldet ska tas eller vilka gröna skogar som avses.

ÖKAT ALLIANSSTÖD. Invånarna i Stockholms län känner ökat förtroende för Alliansen i sakpolitiken.
ÖKAT ALLIANSSTÖD. Invånarna i Stockholms län känner ökat förtroende för Alliansen i sakpolitiken. Bild Wikimedia/Kildor.

Regerande tär inte bara på krafterna, utan ofta även på väljarstödet. Inte minst i en storstadsregion som Stockholm är man nog ofta otålig och ombytlig, och kan åtminstone i opinionsmätningar osentimentalt byta både parti och block. När det närmar sig val brukar dock energin inte brista hos politiker som åter får chansen att möta väljarna, diskutera, lyssna, förklara och argumentera för sin politik.

Samtidigt kan väljarna väntas bli mer mottagliga för att hörsamma de konstruktiva argumenten. Under mellanvalsperioder är fokus naturligt nog nästan uteslutande på den styrande majoritetens politik; det är ju den som genomförs. Det är då lätt att fokusera på det som inte fungerar tillräckligt bra, och lätt att lyssna på oppositionens locktoner om hur allt kunde bli mycket bättre. När det närmar sig val, frågar väljaren sig däremot gärna närmare hur de olika alternativen verkligen ser ut.

Att alternativen bedöms och granskas mer rättvist är det som gör valåret så spännande. Och den spänningen börjar nu alltmer att infinna sig i Stockholm. Enligt Opinion Stockholm har invånarna i Storstockholm det senaste dryga halvåret fått ett ökat förtroende för Alliansen i alla regionens viktigaste frågor: vård, skola, äldreomsorg, bostäder och kollektivtrafik. Oppositionens försprång krymper (Metro).

En orsak till att Alliansen börjat knappa in är troligen just en hårdare granskning av oppositionens alternativ – som ju än så länge är svårt att se i annat än plural. Och därtill ett plural som inte verkar helt lättförenligt. Av de frågor som Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle behöva komma överens om, som DN listade i går, är det en typisk Stockholmsfråga som verkar mest svårknäckt, mest ”digital”: Förbifart Stockholm kan antingen byggas – eller inte byggas. Och det är en fråga som kan avgöra både en statsministertaburett och en finansborgarrådsportfölj (och kanske en finanslandstingsrådsstol).

Oppositionens lättuggade kritik av det mesta majoriteten gör – om allt från förlossningsvård till äldreomsorg – och lättsmälta löften om mer till allt och alla, förlorar också allt mer realism ju närmare valdagen vi kommer.

Men granskningen av oppositionens alternativ – och skiljaktigheter – har knappt börjat. Än så länge är fokus för de rödgröna snarare på det politiska spelet än sakpolitiken. I sakpolitiken är det istället Alliansen som har levererat, och mest påtagligt på trafik- och bostadsområdet.

Satsningarna på t ex hälso- och sjukvården rullar på och får kanske inte alltid den uppmärksamhet de förtjänar. Stora investeringar i utbyggnad och upprustning, högre anslag till vården och lönesatsning på sjuksköterskor är sådant som ger trovärdighet och goda argument i valdebatten. Och förtroendet ökar också, med sex procentenheter. (Läs gärna mer hos min chef, landstingsrådet Anna Starbrink.)

Mer spektakulära är då satsningarna på trafik och bostäder – som hänger ihop och möjliggör varandra. Ett historiskt stort tunnelbanepaket med utbyggnad till Nacka/Gullmarsplan, Barkarby och Hagastaden-Arenastaden är en bedrift för den styrande Alliansen i såväl regeringen som landstinget, Stockholms stad och andra kommuner i Stockholms län (DN Debatt, Stockholmsbloggen). Att det samtidigt möjliggör nästan 80.000 nya bostäder, med en helt ny karta över Stockholm, är förstås av avgörande betydelse för vår regions utveckling. Och säkert avgörande för att Alliansens förtroende ökar tydligt både kring bostäderna och kollektivtrafiken.

Ekonomin är också en viktig fråga när väljarna bedömer de politiska alternativens regeringsfähighet, men kanske främst på nationell nivå. Ordning på pengarna och ordentliga överskott är dock också något som även Alliansen i bl a landstinget och Stockholms stad har levererat. Och det möjliggör i sin tur just satsningar på utbyggd kollektivtrafik och bostäder.

BYGGPLATS. Snart ska det byggas betydligt mer i Älvsjö än en ny pendeltågsstation: Tunnelbana, Spårväg syd och 10.000 nya bostäder. Bild Wikimedia/MjauMjauMjauMjau.
BYGGPLATS. Snart ska det byggas betydligt mer i Älvsjö än en ny pendeltågsstation: Tunnelbana, Spårväg syd och 10.000 nya bostäder. Bild Wikimedia/MjauMjauMjauMjau.

Hur Stockholms stads goda ekonomi kommer invånarna till nytta blev tydligt i dag: Man kan och vill finansiera en helt ny tunnelbaneutbyggnad och därmed ytterligare 10.000 nya bostäder. Nu handlar det om Älvsjö – som kommer att bli en dubbelt så stor stadsdel, förhoppningsvis tätt bebyggd i populär kvartersstruktur, med grönskande stadsgator och parker (DN, ABC).

Och Älvsjö blir också en stor knutpunkt för kollektivtrafiken. Förutom den nya tunnelbanan, den befintliga pendeltågsstationen och omfattande busstrafik, kommer Spårväg syd bli en kapacitetsstark tvärförbindelse för hela Söderort. (Stockholmsbloggen, Lotta Edholm.)

Med ett högt ställt mål om 140 000 nya bostäder, bara i Stockholm stad, till 2030 har Alliansen höga ambitioner. Med de beslut man nu har tagit, med kraftigt ökat byggande under 2013 (ABC) och med en kollektivtrafik som trots allt står sig väl i internationella jämförelser (DN), visar vi också att vi kan leverera resultat. Sedan handlar det också om att visa att vi kan bygga bra stadsmiljöer, där människor trivs. Och om att vi kan komplettera trafiken innan tunnelbanan är klar, ungefär samma period till 2030, med smarta tvärförbindelser, framför allt spårväg och snabba pendelbåtar (Stockholmsbloggen).

Alliansen tar in tack vare sakpolitiken – och då har valåret, och granskningen av oppositionen, bara börjat. Det är bra att stockholmarna är otåliga och har höga krav på sina politiker – och resultaten och trovärdigheten i framtidsalternativet kommer att väga tungt 14 september.

Vilka stockholmarnas viktigaste frågor är uppmärksammades redan förra veckan (Stockholmsbloggen).

Uncategorized

Stockholm i trafiktoppen

Bra kollektivtrafik, bra cykelvägar och säker trafik: det handlar om Stockholm. I en internationell jämförelse mellan städers trafiksystem vinner vår stad silver. Men bra måste bli mycket bättre!

Det kanske inte är så det upplevs av Stockholmstrafikanter i allmänhet men Stockholmstrafiken är faktiskt i internationell toppklass. Åtminstone om man tillfrågar Urban Mobility Index, där vi bara överträffas av Hongkong. Internationella jämförelser mellan städer av det här slaget ska förstås ta med en nypa vägsalt men ibland är det bra med en utblick. Allt är kanske långtifrån perfekt – men vi resenärer i Stockholm har det ibland ganska bra.

En väl utbyggd och, med SL-kortet, prisvärd kollektivtrafik. Ett cykelvägnät som är omfattande sett till ytan (naturligt nog med tanke på just Stockholms yta) och många hyrcyklar. En hög säkerhet med få dödade i trafiken. Låga utsläpp av kvävedioxider och partiklar. Det är Stockholms styrkor som gör att vi når 57,5 poäng i indexet, snäppet före Amsterdam. (Se dagens DN, urklipp nedan, ej på nätet.)

En styrka är också de politiska ambitionerna om trafiken. Nu görs också mycket riktigt historiska satsningar, bl a på utbyggd tunnelbana. Det behövs för att Stockholm ska behålla sin position och förbättra resmöjligheterna för stockholmare och besökare. Men mer än mer tunnelbana behövs.

För Kungsholmen är det viktigt att omvandla 4:ans buss till spårvagn, som Folkpartiet förespråkar. Ännu tidigare borde vi kunna få snabba pendelbåtar, som kan skapa nya förbindelser mellan stadsdelarna i en stad på vatten – här borde det bara vara att införskaffa båtar och sätta dem i trafik. Nordvästra Kungsholmen, med tusentals nya invånare, måste snarast få bättre förbindelser med Fridhemsplan och övriga stan med en ny stombusslinje, vilket är på gång (SR).

Vi har ett stabilt trafiksystem i Stockholm, framför allt tack vare kollektivtrafiken, som med stor kapacitet gör storstaden urban till mindre kostnad och mindre ingrepp i natur- och kulturmiljön. Men stockholmarna har rätt att ha höga – och högre – förväntningar. Vi ger oss inte förrän vi har infriat fler av de förväntningarna, för människorna och miljön i vår växande världsstad!

DN 29 januari 2014.
DN 29 januari 2014.
Ekonomi & arbete, Kunskap & skola, Liberalerna & andra, Välfärd

Opinionsångest

Alliansen har större utmaningar än någonsin för att vinna väljarna. Men inte heller oppositionen rosar väljaropinionen. Och det finns ljuspunkter som ger hopp för 2014.

Svagt väljarstöd och två partier på gränsen till riksdagen. Lägre tilltro i flera av de viktiga sakfrågorna (DN). Sjunkande förtroende för den länge så överlägset populäre statsministern.

Alliansens anhängare, strateger och idéutvecklare kan vara ursäktade en släng av opinionsångest. Men det behöver inte vara så illa som det ser ut.

 

Dagens Samhälles opinionsprognos.
Dagens Samhälles opinionsprognos.

Vår svaghet motsvaras inte av oppositionens styrka. Varken i väljarstöd för partierna, tilltro i sakfrågor eller personligt förtroende. Många väljare är istället osäkra. Det tycks vara politiken i sig som lockar mindre. Och det är förvisso allvarligt nog.

Ökad tydlighet mellan de politiska alternativen – i sakfrågor men också om vilka man egentligen tänker regera med – är A och O. För Alliansen, och för det politiska samtalet och den demokratiska dialogen i stort. Det är vår uppgift det knappa år som återstår till valdagen.

Och sakpolitiskt finns en hel del som talar för Alliansens politik – som vi kan tala om. Sysselsättningen har ökat sedan 2006, trots mellanliggande finanskris. Våra finanser är likaså stabila, särskilt jämfört med många andra länders. Miljontals människor med vanliga inkomster har fått tusentals kronor mer att röra sig med varje månad – en påtagligt ökad frihet och mer självbestämmande i vardagen.

Vi behöver inte rädas anklagelser om minskade resurser till välfärden. Välfärdens kärna utbildning, vård och omsorg har fått mer pengar och behåller sin position som andel av BNP (som ju också har växt sedan 2006). Våra utbildningsreformer – med allt från högre forskningsanslag över förändrad lärarutbildning till ny skollag med skolpsykologer och skolbibliotek, och lärlingsutbildningar som fortsätter utvecklas – väntar på att bära frukt. Och i dag visar DN att pensionärer inte alls missgynnats – de äldres inkomster har ökat i ungefär samma takt som de yngres de senaste åren. (Utmaningen om pensionerna handlar snarast om dagens unga – framtidens pensionärer – och deras yrkesliv.)

Vi har en opposition med stora skillnader i sina budgetalternativ. Inte minst Vänsterpartiet skiljer ut sig – medan partiet som gör anspråk på stats- och finansministerposterna, Socialdemokraterna, framför allt förhåller sig till Alliansens skattesänkningar. Det viktigaste de har att säga verkar vara vilka skattesänkningar de lovar att inte återställa – senast bolagsskatten. Och vilka skattesänkningar de kritiserar hårt nu, men bara fram till 31 december. Därefter, inga återställare heller av femte jobbskatteavdraget eller en eventuellt höjd brytpunkt. Och följaktligen ett stort hål i det socialdemokratiska budgetalternativet efter 1 januari.

I Stockholmsregionen har vi också all anledning att tala om Förbifarten – som de flesta stockholmare står bakom (DN STHLM). Också där har vi en splittrad opposition, med ett mycket högljutt Miljöparti som lovar att stoppa Förbifarten med alla medel. Den som vill ha både utbyggd kollektivtrafik, framför allt tunnelbana och nya tvärförbindelser med spårväg, och strukturellt viktiga vägsatsningar gör nog säkrast i att inte rösta på socialdemokrater, som lär bli beroende av de gröna både i Stockholm och Rosenbad.

Vi har många anledningar att ta situationen på allvar – och många argument att föra fram. För mitt eget parti, Folkpartiet, ser det med undantag av några dippar oftast något ljusare ut i opinionen (se t.ex. trenden i Dagens Samhälles opinionsprognos, ovan). Men vi måste stärka oss rejält för att vinna förtroende för ännu en period. Med ett stabilt regeringsunderlag, som Sverige behöver.

Kungsholmen, Stockholm, Trafik

Kungsholmen än mer i centrum – tunnelbana till Nacka

För mig som har förmånen att både bo och arbeta på Kungsholmen är vår vackra stadsdel förstås på många sätt världens centrum. Och en sak som jag och många Kungsholmsbor verkligen uppskattar är att det går så lätt att ta sig hit – och härifrån, när vi vill ut i världen. Om det så är till Vasastan, Solna eller Paris.

Nu ska det också bli betydligt enklare att ta sig söderöver i Stockholmsregionen – med tunnelbana hela vägen till Nacka (DN STHLM Debatt).

Folkpartiet har länge drivit på för en utbyggnad av tunnelbanan. Vi har varit med och förhandlat fram de stora trafiköverenskommelserna för Stockholmsregionen, senast 2007 där en utbyggnad av blå linje från Kungsträdgården till Nacka finns med. I fjol skrev ledande regionala företrädare i DN om att tidigarelägga viktiga infrastrukturinvesteringar, bl.a. tunnelbana till Nacka. Och förra veckan satte Erik Ullenhag och Birgitta Rydberg ned foten, förordade ett visst alternativ (bergtunnel) och ville börja förhandla om finansiering och genomförande av en sådan tunnelbana (SvD Opinion).

Alla har inte varit lika positiva. Från våra större Alliansvänner Moderaterna har det ibland låtit som om tunnelbanan skulle vara färdigbyggd. Och visst behöver vi bygga mycket annat – bl.a. komplettera det radiella tunnelbane- och pendeltågsnätet med ett kraftfullt stomnät av bl.a. spårvagnar. Folkpartiet vill konvertera 4:ans buss till spårvagn, och gärna fler linjer efter det. Men tunnelbanan kommer också ett behövas. Och utbyggnaden till Nacka är väldigt logisk – den knyter samman norra och södra länet bättre, avlastar röda och gröna linjerna och Slussen, och kommer öppna för tiotusentals nya bostäder.

Och vi Kungsholmsbor får det ännu lättare att ta oss runt i regionen.

Bloggar: Birgitta Rydberg 1, 2, FP-bloggen Stockholms län 1, 2, FP-trafikbloggen 1, 2, Anna Starbrink 1, 2, Christoffer Fagerberg 1, 2, Jesper Svensson 1, 2, FP Nacka 1, 2, Lotta Edholm, Lars Lundqvist, 2, Anders Ekegren, 2, Mark Klamberg, 2.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,