Etikett: kvartersstad

Äntligen stad i Stadshagen

Kungsholmen växer – och växer samman. Nu är det dags att bygga kvartersstad även i Stadshagen. Liberalerna har varit pådrivande för utveckling av Stadshagen.

Nya korsningen S:t Göransgatan/Mariedalsvägen. Ill David Wiberg (stockholm.se)
Nya korsningen S:t Göransgatan/Mariedalsvägen. Ill David Wiberg (stockholm.se)

Förändring och förtätning har skett snabbt på norra och västra Kungsholmen. En helt ny stadsdel har växt fram, i den populära kvartersstadens form. Stenstadens klassiska kvartersstruktur är inte bara uppskattad: den har också fördelen att den rymmer många bostäder för ett växande Stockholm.

Nu är det dags för nästa steg, luckan mellan Hornsberg och ”gamla” Kungsholmen om man så vill: Stadshagen.

De nya gatorna och kvarteren i Stadshagen (stockholm.se)
De nya gatorna och kvarteren i Stadshagen (stockholm.se)

Stadshagen präglas i dag av relativt gles bebyggelse, och mycket obebyggda områden. Buskage och backar som nu ska få lämna plats för bostäder, totalt 1 900; flera nya torg; och park. Förtätningen kommer ske vid S:t  Göransgatan och vid nya gator – det är Kellgrensgatan och Franzéngatan som kommer förlängas och mötas uppe på Stadshagsberget, intill idrottsplatsen. Stockholmdirekt har skrivit om planerna för nya Stadshagen. Samråd pågår just nu i Stockholms stad. I veckans Mitt i skriver vi från Liberalerna om planerna, se nedan!

Vi liberaler har länge arbetat för att bygga mer stad på Kungsholmen: kvarter, parker, torg. Det ger fler bostäder, förutsättningar för folkliv, och ökad trygghet. Det kommer bli ett lyft för oss och hela Stockholm.

Bygg ihop Kungsholmen

Stadshagen är en del av Kungsholmen med stor potential. Här kan det bli både tryggare och snyggare – och plats för fler bostäder och verksamheter. Liberalerna har länge förespråkat förtätning och att vi bygger ihop Kungsholmen genom stadsmässig bebyggelse, och det gäller inte minst Stadshagen. Liberalerna har inte minst genom Kungsholmsbon Björn Ljung varit drivande i utvecklingen och vi gläds över de planer som nu presenteras.

Stadens planer för nya Stadshagen kommer medföra stora fördelar: För de personer som kommer flytta in i de 1 900 nya bostäderna (många mindre lägenheter). För dem av oss som välkomnar nya verksamheter, affärer, restauranger och mer folkliv. För tennisspelare. För alla dem som gillar den klassiska stenstadens populära kvartersstruktur. Och för alla som önskar ökad trygghet.

Vi vill slå vakt om att möjligheter till aktiviteter och folkliv värnas, inte bara i kommersiella utan också i offentliga utrymmen. Idrottsplats, nya torg och parker är därför viktiga att värna – när vi äntligen bygger klart Stadshagen.

Mitt i Kungsholmen 2 februari 2016.
Mitt i Kungsholmen 2 februari 2016.

Bygg en tätare och grönare stad

Stockholm växer fortare än någon räknat med och växtvärk råder på flera områden. Det är bra att vi bygger mer, tätare och ibland högre – men vi får heller inte glömma alla andra viktiga kvaliteter som krävs för en bra stad. Dit hör grönskande parker och offentliga rum, där människor vill och vågar vara.

TÄTARE OCH GRÖNARE. Skisserat exempel.
GRÖNSKA OCH FOLKLIV. Skisserat exempel.

Stockholm är inte färdigbyggt och tur är det. När vi har passerat 900 000 invånare och beräknas nå en miljon stockholmare, bara inom stadens gränser, redan om åtta år, behövs fler bostäder, utrymme för fler och expanderande arbetsplatser, och all infrastruktur som hör den goda staden till; förskolor, skolor, och inte minst kollektivtrafik – för vi vill ju att staden ska växa hållbart för både människor och miljö. De kommande 140 000 fler bostäderna som Alliansen planerar till 2030 är helt nödvändiga inte bara för alla enskilda och familjer som behöver någonstans att bo, utan också för arbetsgivarna i såväl privat som offentlig sektor som utan bostäder för nya anställda ser rekryteringsproblem och hotad konkurrenskraft. (DN om privata rekryterare och SvD, Vårdfokus och Stockholmsbloggen om vården och Folkpartiets förslag om fler personalbostäder inom landstinget).

Inom stadens gränser finns också plats att växa. Byggandet tar fart i Stockholm, på Årstafältet utökas planerna med 50 procent, för  5 000 fler invånare (Direktpress). Vi kan förtäta den befintliga staden, bygga vidare på den populära kvartersstaden (eller ”promenadstaden” som Stockholms stad ibland kallar den), både i den klassiska innerstaden och i förorterna. ”Utanför tullarna” kan vi också på vissa håll bygga högre, men de spektakulära skyskraporna blir nog få och det är heller inte med sådana som vi kommer att lösa bostadsbehoven.

Kvartersstaden, med sina täthet och 6, 8 eller möjligen i vissa nya kvarter 10 våningar är inte bara populär – den är också oerhört effektiv när det gäller nya bostäder på en viss yta. De som bor tätt bor också miljövänligt, med många bostäder och boende blir också underlaget stort för kollektivtrafik och behovet av bil mindre. Tunnelbana, spårväg och bilpooler kommer att bli det moderna Stockholms melodi.

En stad är inte en samling hus. En stad är sina invånare, och stadens karaktär och styrka uppstår i mötet mellan dessa invånare, och dem som besöker staden. Det räcker inte att bygga fler bostäder, arbetsplatser och butikslokaler, nej, det räcker inte ens att bygga fler förskolor och skolor och mer kollektivtrafik. Vi måste skapa fler och kvalitativa offentliga rum, där människor vill vistas och mötas – även utan kommersiella ändamål. Hur vi planerar för våra offentliga utomhusplatser är särskilt viktigt i en nordlig, nästan arktisk stad som Stockholm, där kyla och mörker råder stora delar av året.

Bra offentliga miljöer måste sätta människorna först. I de delar av Stockholm som präglats av modernismens bildyrkan handlar det om att prioritera ned biltrafiken. Breda, ibland framsprängda motorleder som bildar sår i stadsmiljön kan läkas genom att smalnas av och kantas av hus och träd. Det ska inte behöva innebära sämre framkomlighet för bilar som behöver köra i staden; det värsta är förstås bilar som står stilla – parkerade i gatumark, eller allra värst i bilköer. På platser som Fridhemsplan finns stora möjligheter att genom effektivt utnyttjande av platsmarken ge folklivet större utrymme utan konflikt med bilarna, och anlägga ett grönskande, myllrande torg i soligt söderläge.

Varierad kvartersstad är en uppskattad boendemiljö - som inte borde vara förbehållen förra sekelskiftets stenstad. (Avsaknaden av solsken 2 januari är däremot inget stadsbyggnaden kan göra något åt.)
VARIATION. Varierad kvartersstad en vinterdag på Kungsholmen.

Bra städer består också av de fasader som husen vänder utåt. Den populära kvartersstadens tillgång har också varit dess varierade arkitektur – vi ska blanda olika stilar, åldrar och uttryck på husen; balkonger, portar, och alla andra detaljer bör kunna användas för en levande stadsbild – också det viktigt vintertid!

I den täta staden blir inte bara torgen (och fasaderna) utan även parkerna oerhört viktiga. Täta kvarter med ofta små gårdar gör att människor i alla åldrar behöver någon annanstans att gå för att få ljus och luft. När vi förtätar staden kommer och bör vi bebygga vissa ytor som kanske är gröna men ofta också igenväxta, otillgängliga, mörka, otrygga och helt enkelt rätt oanvändbara när vi bygger en stad. Istället kan vi skapa både effektivare och mer attraktiva parker med gräsmattor, träd, välansade buskage, bra belysning och inte minst hög tillgänglighet för såväl barn och äldre som personer med olika funktionsnedsättningar.

För att säkerställa att vi inte bara bygger en tätare utan också en grönare stad vill jag att vi har som mål att för varje ny bostad plantera ett nytt träd. Kan det inte ske i en park så kanske på en gård eller längs gatorna – för visst är trädkantade gator genast oerhört mycket trevligare? Och är det inte trivsel och trygghet vi vill känna i vår stad? En stad som finns till för de människor som bor där och besöker den; en stad som består av sina hus, torg och parker.

Folkpartiet bejakar Stockholms utveckling och en tätare stad. Men vi ser också de ytterligare kvaliteter som behövs för att vi verkligen ska bygga den goda staden. När vi i morgon beslutar om vårt valprogram för Stockholms stad kommer jag att föreslå att vi blir ännu tydligare kring det som handlar om torg och offentliga miljöer. Och det är frågor som jag kommer att driva hårt i valrörelsen, för Kungsholmen och hela Stockholm.

 

Den varierande kvartersstaden

När Stockholm växer handlar mycket om att bygga vidare på kvartersstaden. Men även kvartersstaden kan – och måste – vara rik på variationer. Monoton stadsbyggnad är inte vad människan behöver.

Varierad kvartersstad är en uppskattad boendemiljö - som inte borde vara förbehållen förra sekelskiftets stenstad. (Avsaknaden av solsken 2 januari är däremot inget stadsbyggnaden kan göra något åt.)
Varierad kvartersstad är en uppskattad boendemiljö – som inte borde vara förbehållen förra sekelskiftets stenstad. (Här Hantverkargatan mot väster; avsaknaden av solsken 2 januari ska inte lastas stadsplaneringen.)

Stenstaden, promenadstaden – kärt barn har många namn. Själv föredrar jag begreppet kvartersstad, som berättar vilken struktur som den populära stadsbyggnadsformen bör ha – och även förmedlar en känsla av vilka fler kvaliteter det handlar om.

Den goda kvartersstaden är variationsrik. Den ger många bostäder – också för äldre och funktionsnedsatta – men innehåller också handel och andra verksamheter, idrottsmöjligheter, skolor och förskolor, konst, kultur och inte minst grönska och parker. Den är välförsörjd med bra kollektivtrafik. Och den har en varierad arkitektur.

I Stockholm har vi på senare år byggt mycket kvartersstad, och även om vi inte har lyckats på alla punkter så har vi blivit bättre. Men vi bygger fortfarande för variationslöst. Det har blivit inflation i plana fasader i jordtoner, med rader av glasade balkonger. Och även de små detaljerna saknas; i portiker, balkongräcken, armaturer… Lite tristare för alla de som betraktar husen – från gatan eller från sina egna fönster och balkonger. Och lite tristare för dem som varje dag går in in och ut ur portarna och trapphusen.

Stadsbyggnadsdebatten i Stockholm har handlat mycket om hushöjder. När jag får frågan vad jag föredrar är svaret att jag sällan ser behovet av höga hus för deras egen skull. Däremot ser jag behovet av fler vackra hus. Det är t ex min största kritik mot den förfärligt fula och framför allt trista hotellbyggnad som tillåts dominera vyn mot norra Mälarstranden i Waterfront-komplexet. Och därför gläds jag över DN:s uppslag i dag (läs artikeln, tillgänglig för icke-prenumeranter i 24 timmar) om olika arkitektidéer om andra slags hus och fasader. Inte för att alla idéer är genomförbara, men för att de behövs, och kan ge inspiration och nya föreställningar om hur vi kan bygga vår stad.

Det vackra i människors ögon ligger i både sammanhang och variation. När vi bygger vidare på kvartersstaden bör vi ha bägge de värdena med oss. För vilken slags årsringar i staden är det vi vill lämna efter oss?

Jesper Svensson bloggar.

Mer konst, mer park till Kungsholmen

I dag invigs Kungsholmens nya tillskott av park och konst. Brovaktsparken är ett på flera sätt lysande exempel på hur en växande stad består av träd – inte bara hus.

Brovakten, parken efter mörkrets inbrott, med levande och gestaltat träd. Foto: stockholmkonst.se
Brovakten, parken efter mörkrets inbrott, med levande och gestaltat träd. Foto: stockholmkonst.se

Under Essingeledens bastanta broar, mellan två nybyggda hyreshus – vid en av portarna till Stockholm. Där ligger Kungsholmens nya park, och där invigs i dag det senaste tillskottet till den offentliga konsten på Kungsholmen. Efter att ha suttit med i arbetsgruppen som föreslog Albin Karlssons konstnärliga gestaltning så känns det väldigt bra att nu, flera år efteråt, vara med om invigningen. Det mystiska, vita trädet har stått på plats under hösten. Nu kommer det väckas till liv – och väcka intresse, frågor och förundran under många år framöver.

Albin Karlssons magiskt blommande träd i närbild. Foto: stockholmkonst.se
Albin Karlssons magiskt blommande träd i närbild. Foto: stockholmkonst.se

Brovaktsparken är en speciell plats. Här var förut en bortglömd, undangömd yta i stans utkant. När nordvästra Kungsholmen blivit kvartersstad, blir Brovakten en park – en av de gröna ytor som den täta staden behöver.

Platsens mystik består. Brovaktsparken i Hornsberg har inga bänkar och inbjuder inte till att slå sig ned för lässtund, picknick eller kontemplation. Platsen under Essingeleden – fortfarande i väntan på Förbifarten vår stora nord-sydliga förbindelseled – innebär risker. Här, liksom på motorvägen ovanför, ska man passera, inte stanna. Här ska grönskan – och konsten – leva lite av sitt eget liv.

Men Brovaktsparken är mycket tydligt en plats för människor. En plats att passera, javisst, men ofta och gärna. Med sitt evigt, återkommande blommande träd i blickfånget – tack vare enprocentregeln.

En tätare, grönare och konstnärligare stad vill jag vara med och fortsätta bygga.

Madeleine Sjöstedt bloggar, med foton från invigningen och nämner Albin Karlssons beskrivning av sitt träd som ”härjat och hamlat, återskapat och ihopsytt av svetsen, fossilt och förstenat”.

Så kan vi få fler bostäder

Behovet av fler bostäder i Stockholm blir mer akut för varje år. Bostadsbristen är ett stort hot inte bara för bostadssökande utan mot hela regionens framitd. Lösningar som kan råda bot på bostadsbristen finns – men fler politiker, och fler än politiker, måste våga mer.

Stockholm som en av världens snabbast växande städer är en sanning vi vant oss vid. Här finns mycket som lockar – jobb, utbildning, kultur, likasinnade av alla de slag, storstadens tolerans, öppenhet och anonymitet. Och enklare vägar ut i omvärlden.

Frågan är hur länge Stockholm fortsätter att vara attraktivt, när unga inte kan få bostad och följaktligen inte kan ta jobb eller påbörja/slutföra utbildningar här. När vanliga inkomsttagare i viktiga yrken inom vård, skola, service och industri inte har råd att bo – åtminstone inte så bra som de skulle önska eller behöva. När fler måste flytta för att kunna bilda familj. Företag får svårt rekrytera. Alltfler lägger alltmer tid på pendling.

Vi ska inte måla fan på väggen, även om Viktor Barth-Krons lördagskrönika sätter problemen i blixtbelysning. Och när vi år efter år underträffar bostadsbyggarplanerna, samtidigt som befolkningsökningen slår rekord, då är det uppenbart att något måste göras.

Uppenbart är behovet att göra något nog för de flesta. Men vad? Och vem kan, och vågar? Att bygga bostäder är inte raketvetenskap. Men hindren är många, som DN:s artiklar i veckan visar (DN 1, DN 2).

Stenstaden i kvartersstruktur är en populär boendeform - och liksom med Aspudden på bilden från 1932 behöver vi låta kvartersstaden växa utanför tullarna. Bild från Stockholmskällan.
Stenstaden i kvartersstruktur är en populär boendeform – och liksom med Aspudden på bilden från 1932 behöver vi låta kvartersstaden växa utanför tullarna. Bild från Stockholmskällan.

Politiker kan och bör göra mycket. Förenkla byggprocesserna, så fler planer kan bli verklighet: enklare planförfaranden och färre överklagandemöjligheter. I kommunerna kan vi bli ännu bättre både på att ta fram mer egen byggbar mark (också något för staten!), bygga tätare, och ta fram planer. Framför allt i vissa Stockholmskommuner som i dag bygger mycket lite. Kommunala bostadsbolag kan bygga fler hyresrätter.

Statens ansvar är tungt för ny infrastruktur – vägar och framför allt spår, som kan möjliggöra nya bostadsområden. Behovet av tvärförbindelser är stort. Då gäller det att satsa mer statliga medel – och att inte lägga beslag på stockholmarnas trängselskatteintäkter! (Se bl a Birgitta Rydbergs blogg.)

Privata byggherrar har förstås en avgörande roll. Stat, kommuner och byggare kan tillsammans göra mer – kanske efter modell av de finska intentionsavtalen som Anders Ekegren bloggar om. För andra länder visar att det går att bygga! Också subventionerade bostäder för dem som behöver.

Parterna på bostadsmarknaden har också ansvar – för att det kan byggas mer, och för att befintliga bostäder kan komma fler till nytta genom ökad rörlighet. En friare hyressättning, som vi redan har rört oss mot, kan betyda att fler lägenheter blir tillgängliga. Förvisso dyrare – men billiga lägenheter som aldrig kommer ut på den öppna bostadsmarknaden gynnar inga bostadssökande, som idag ofta betalar höga andrahandshyror utan tryggheten i ett eget kontrakt.

Vi kan också behöva bygga billigare – enklare, mer standardiserat under ytan, men fortfarande med variation och kvalitet. Nyproduktion kommer dock aldrig att bli billigt.

Politiker, myndigheter och organisationer kan dock inte göra allt. Vi stockholmare måste inse att vi har blivit och blir fler – och att fler måste få plats. Om vi vill bevara viktig natur och inte bygga nya, socialt och ekologiskt problematiska, satellitstäder, kommer vi alla att behöva få fler nya grannar.

En tätare stad kräver hänsyn till befintliga invånare och befintlig bebyggelse. Vi måste tänka på att bygga bra, vackert och med grönområden och konstnärlig gestaltning. Vi ska peka på hur fler invånare ger mer service, handel, kultur och nöjen till alla. Men vi behöver mindre NIMBY och mer yimby!

Dagens system ger oss som redan bor en stark ställning. Det är dags att tänka lite mer på de som vill och kommer bo i framtiden. Och fler grannar kan helt enkelt vara väldigt bra och roligt.

Som en del av mitt ”valprogram” har jag bloggat om en tätare och grönare stad. Här andra blogginlägg om bostäder. Yimby är ett nätverk som vill att Stockholm ska växa och utvecklas, finns på nätet och förstås på Facebook.