I dag invigs Kungsholmens nya tillskott av park och konst. Brovaktsparken är ett på flera sätt lysande exempel på hur en växande stad består av träd – inte bara hus.

Under Essingeledens bastanta broar, mellan två nybyggda hyreshus – vid en av portarna till Stockholm. Där ligger Kungsholmens nya park, och där invigs i dag det senaste tillskottet till den offentliga konsten på Kungsholmen. Efter att ha suttit med i arbetsgruppen som föreslog Albin Karlssons konstnärliga gestaltning så känns det väldigt bra att nu, flera år efteråt, vara med om invigningen. Det mystiska, vita trädet har stått på plats under hösten. Nu kommer det väckas till liv – och väcka intresse, frågor och förundran under många år framöver.

Brovaktsparken är en speciell plats. Här var förut en bortglömd, undangömd yta i stans utkant. När nordvästra Kungsholmen blivit kvartersstad, blir Brovakten en park – en av de gröna ytor som den täta staden behöver.

Platsens mystik består. Brovaktsparken i Hornsberg har inga bänkar och inbjuder inte till att slå sig ned för lässtund, picknick eller kontemplation. Platsen under Essingeleden – fortfarande i väntan på Förbifarten vår stora nord-sydliga förbindelseled – innebär risker. Här, liksom på motorvägen ovanför, ska man passera, inte stanna. Här ska grönskan – och konsten – leva lite av sitt eget liv.

Men Brovaktsparken är mycket tydligt en plats för människor. En plats att passera, javisst, men ofta och gärna. Med sitt evigt, återkommande blommande träd i blickfånget – tack vare enprocentregeln.

En tätare, grönare och konstnärligare stad vill jag vara med och fortsätta bygga.

Madeleine Sjöstedt bloggar, med foton från invigningen och nämner Albin Karlssons beskrivning av sitt träd som ”härjat och hamlat, återskapat och ihopsytt av svetsen, fossilt och förstenat”.