Tagg: konst

Stoppa inte digital tillgång till stadens konst

Fotografering och spridning av bilder på offentliga platser kan i praktiken bli förbjudet – om där finns offentliga konstverk. Högsta domstolens tolkning av rättsläget hotar det offentliga rummet.

Ska man få ta bilder på offentliga konstverk  som statyer och skulpturer och ladda upp på nätet? Kanske inte längre, utifrån Högsta domstolens avgörande av tvisten mellan Wikimedia och en upphovsrättsorganisation för konstnärer (IDG, SR, SVT). Orimligt och djupt omodernt, menar vi liberaler i Stockholms kulturnämnd. Rättsläget verkar dessutom oklart. Tvisten avsåg det lovvärda initiativet offentligkonst.se – en guide med karta och bildbank över offentliga konstverk – men beslutet kan inte avgränsas så enkelt. Vad gäller t ex sociala medier som Facebook och Instagram, som också är ett slags databaser med bildbanker?

Vi liberaler vill att konsten ska vara tillgänglig för fler – och vi vill bejaka den digitala utvecklingen för att öka spridningen. Alla kan inte ta sig dit konsten är. Och alla inte hittar den inte så enkelt. En digital katalog med karta och bilder är därför en självklar del av en modern, digital syn på konsten och det offentliga rummet. (Läs gärna om våra förslag för mer tillgänglig kulturhistoria och offentlig konst.) Vi kommer nu att lägga en skrivelse för att få veta hur staden ser på konsekvenserna av HD:s Wikimedia-beslut, för Stockholm och stockholmarna – och alla våra turister och andra besökare.

IDG har intervjuat mig. Uppdatering 160415: Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag skriver också i Dagens Samhälle.

TILLÅTEN PUBLICERING? Jan Håfströms Mr Walker i Järnvägsparken i Stockholm. Bild från Wikimedia (larske).
TILLÅTEN PUBLICERING? Jan Håfströms Mr Walker i Järnvägsparken i Stockholm. Bild från Wikimedia (larske).

Skrivelse om konst i det offentliga rummet

Högsta domstolen beslutade den 4 april 2016 att Wikimedia Sverige inte får avbilda och sprida bilder av offentlig konst på sin hemsida. Beslutet från Högsta domstolen (HD) innebär att det inte är tillåtet att avbilda och sprida konstverk digitalt och gratis på nätet, utan konstnärens tillstånd.

Upphovsrätten är viktig, och måste värnas. Men det offentliga rummet äger vi gemensamt. Själva syftet med att lägga offentliga medel på konst är att människor ska ha tillgång till den i sin vardag. Den kommer att fotograferas. Det kan vi aldrig förbjuda. Att bilderna sedan sprids på olika sätt är oundvikligt i den digitala tid vi lever i. Dessutom borde alla medborgare kunna få ta del av offentliga konstverk som finansieras av staden, inte bara de som kan ta sig till den faktiska platsen där konstverket finns.

Högsta Domstolens beslut visar på en lagstiftning som behöver anpassas till nutiden och den digitala utvecklingen. Staden bör för sin del eventuellt se över de avtal som staden har med de konstnärer vars konst finansieras av offentliga medel. Godkänner de att deras verk kan komma att fotograferas? Och att bilderna kan hamna på andra ställen än i privata fotoalbum och Instagram-flöden?

Utgångspunkten för oss som liberaler är att man ska värna upphovsrätten samtidigt som man värnar det offentliga rummet och gemensamma ägandet. Offentlig konst måste få fortsätta vara offentlig. Det är en uppgift för lagstiftaren att tillse att våra offentliga rum inte riskerar att inskränkas genom hänvisning till upphovsrätten.

Mot bakgrund av vad som ovan anförs vill vi fråga förvaltningen:

Hur ser rättsläget och regelverket ut idag vad gäller fotografering och spridning av bilder på offentliga konstverk i Stockholms stad?

Vilka konsekvenser får Högsta Domstolens beslut?

Liberalerna i Stockholms stads kulturnämnd

Rasmus Jonlund (L) vice ordförande

Hanna Gerdes (L) ledamot

Anne-Lie Elfvén (L) ersättare

Låna konst på biblioteket

Låna konstverk på Stockholms bibliotek – det kan bli möjligt i framtiden, om Folkpartiet och Alliansen får genomslag för vårt förslag om konstbibliotek.

Biblioteken bör vara de viktigaste kulturinslagen i en stad, och så är det i Stockholm. Bibliotekens roll både för bildning och som gemensamma vardagsrum – med respekt för de andra som vistas där – har stärkts under Folkpartiets år som ansvariga för kulturpolitiken i Stockholm. Det är inte vi politiker som skapar goda bibliotek, men vi har gett förutsättningar för biblioteken att utvecklas. I den utvecklingen ingår t ex nya medieformer och mötesplatser. Det är länge sedan det bara var för pappersböcker man gick till biblioteken. Nu föreslår vi från Folkpartiet och Alliansen ännu ett steg: Konstbiblioket. Du ska helt enkelt kunna låna hem en tavla eller annat konstverk. Det kunde ge fler stockholmare tillgång till konst, och fler möjligheter för fler konstnärer. Kanske kan vi också få större nytta av stadens, dvs stockholmarnas gemensamma, konstsamling.

Rent praktiskt ser jag framför mig en webbaserad katalog, där man får beställa det önskade verket och hämta det på ”sitt” bibliotek. På biblioteken kan man ha ett urval verk som exempel och naturligtvis tillgång till webbkatalogen. Urvalet av konst sker med hjälp av en professionell referensgrupp. Konstnärer som deltar bör givetvis få ersättning, en parallell kan vara utställningsersättningen som förhandlats fram och som Stockholms stad numera alltid ska använda (ett beslut från Folkpartiets tid som ansvariga för kulturen i staden).

Förebilder för konstbibliotek finns utomlands, i t ex Berlin och Minneapolis som framgår nedan, och konstutlån i samarbete med konstnärer har prövats i Tensta. Vi hoppas att konstbiblioteket är en idé som går att förverkliga i större skala. Nedan ser du hela vår skrivelse!

Stockholmdirekt skriver om förslaget om konstbibliotek. Även Stockholmsbloggen skriver om konstbibliotek.

UPPDATERING: I dag 25 maj skriver Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag på Dagens Samhälle om vårt förslag om konstbibliotek.

BOKKONST. Bibliotekarien av Arcimboldo, Skokloster (Wikimedia).
BOKKONST. Bibliotekarien av Arcimboldo, Skokloster (Wikimedia).

Inrätta konstbibliotek i Stockholm

Biblioteken är på många sätt bildningssamhällets ryggrad. Vi anser att biblioteken ska ligga där medborgare lätt kan besöka dem, exempelvis nära kollektivtrafiken, ska vara öppna när medborgarna har tid att besöka dem; på kvällar, helger och somrar. I Alliansen är vi stolta över att ha kunnat rusta upp och inviga nya bibliotek inte minst i ytterstadsdelar, som det nya biblioteket i Kista eller Hagsätras nyligen återinvigda bibliotek ,och över tunnelbanebiblioteken.

Men det är också viktigt att biblioteken fortsätter att utveckla sin verksamhet så att den kan locka både nya och återkommande biblioteksbesökare att ta del av kultur. Att låna hem ett konstverk, t.ex. ett grafiskt tryck eller en skulptur till ditt hem i några veckor, precis som du lånar en bok på bibliotek, kan bli ett sådant intressant komplement till bibliotekens verksamhet.

Möjligheter att låna hem konst finns på flera håll i världen, ofta under benämningen ”artotek”. I Berlin finns alltsedan 1970-talet ett Arthotek vid Neuer Berliner Kunstverein, en verksamhet som har ca 11 000 utlån per år. Samlingarna innehåller både målningar, skulpturer, akvareller och fotografi, med flera tekniker.

Vid Minneapolis Art Lending Library (MALL) vid American Swedish Institute i Minneapolis kan varje biblioteksbesökare, som besöker bibliotekets olika ”utställningsomgångar”, kostnadsfritt låna hem ett konstverk från en känd eller ”kämpande” konstnär som är verksam lokalt i området.

Sedan våren 2014 finns möjligheten att låna hem konst även i Stockholm, från Tensta bibliotek. Allt den konstintresserade behöver är ett bibliotekskort för Stockholms stadsbibliotek. I fyra veckor får man sedan ha en konstnärs verk i sitt eget hem. Initiativet bygger på att ett antal konstnärer gått ihop med, i detta fall, Tensta konsthall och Stadsbiblioteket. Artoteket i Tensta har sedan givit sig ut i landet och bland annat gästat kulturhuset Komedianten i Varberg. Långt vanligare än ”konstbibliotek” är möjligheten för anställda att låna konst till sin arbetsplats. Så är till exempel fallet för anställda i Stockholms stad, som kan få låna konst att ha vid skrivbordet och som sedan återlämnas till stadens samlingar. Möjligheten för allmänheten att också kunna låna vissa verk ur stadens konstsamling bör prövas med de reservationer som krävs för värde, oersättlighet etc.

Ett konstbibliotek måste naturligtvis hitta former för att minimera risken för att konst skadas, tappas bort eller stjäls ochett ansvars- och avtalsförhållande måste finnas för låntagaren. Erfarenheterna från andra städer och länder, inte minst från Berlins Arthotek, visar dock på möjligheterna. För konstnärer kan detta vara ett sätt att hitta en större publik, och för biblioteksbesökarna blir det ett sätt att njuta av konst utan krav på större investeringar.

Vi vill att fler stockholmare ska kunna njuta av och kanske låna hem ett konstverk. Vi vill nu be kulturförvaltningen utreda förutsättningarna för att sprida arbetssättet med konstlån på bibliotekskortet till fler bibliotek på fler håll i staden. Urvalet i ett konstbibliotek behöver naturligtvis göras på professionellt sätt där biblioteket företrädesvis samverkar med Liljevalchs/Stockholm konst med stöd av en referensgrupp.

Debattdebut – för ett rikare, friare kulturliv

Stockholms folkvalda debatterar i dag stadens framtid för andra dagen i rad. Ärendet gäller stadens budget för 2015 – men det handlar om mycket mer än anslagsnivåer och budgetposter. Det gäller olika alternativ för stadens framtid. Jag gjorde en insats som Folkpartiets huvudtalare i kulturdebatten.

Ett rikare och friare kulturliv – i och utanför kommunens hägn. Resurser till kultur istället för byråkrati. Kultur för alla barn och unga. Kultur som bygger på mångfald och överbryggar gränser. Det var mina huvudbudskap i dagens kulturdebatt i Stockholms stadsfullmäktige. Som tillträdande vice ordförande i kulturnämnden hade jag det hedrande uppdraget som huvudtalare för Folkpartiet liberalerna. Läs mitt huvudanförande och mitt andra inlägg nedan!

 

Ordförande, ledamöter, åhörare.

En Dödsdans på Maxim – eller på Strindbergs Intima. Ett allkonsthus mitt i stan som fylls av allt från dans till debatt. Ett år av magiskt tänkande som gjort succé på Galeasen och tar klivet till nationalscenen. Musikaler i toppklass på flera scener. Radiosymfonikernas och barnens från Husbys samarbete i El Sistema. Berättarministeriet som väcker barns och ungas kreativitet och självkänsla. En Parkteater med över 150 kostnadsfria föreställningar, över 150 000 besökare, på ett 40-tal platser över hela Stockholm. Sveriges första internationella komedifilmfestival, delvis tack vare det nya kulturstödet – och ett Hillfonskt konstnärshem som tack vare privata initiativ nu verkar bevaras och bli ett museum.

Stockholms kulturliv är rikt, mångfasetterat och expansivt. Jag kunde nämna så många fler exempel. En del i kommunal regi, andra med kommunalt stöd, åter andra helt fristående. Det gemensamma är att de bygger på enskilda människors engagemang, kunskap och vilja – och att de alla tillsammans bidrar till att bygga det Stockholm vi älskar, det Stockholm vi vill visa upp för omvärlden, det Stockholm som omfamnar människor av olika slag, men som vi ibland kritiserar – för allt är långtifrån perfekt – det Stockholm vi vill göra bättre.

Konst och kultur är för oss liberaler både medel och mål för individens frihet. Kultur kan främja yttrandefrihet, demokrati, integration och dialog – men finns framför allt till för sin egen skull. Stadens kulturpolitik bör handla om att öka människors tillgång till kulturupplevelser av hög kvalitet, och möjligheter att skapa de kulturupplevelserna.

Kulturen behöver mer resurser – till kultur, inte till byråkrati. Kulturen behöver större frihet – inte mer politisk klåfingrighet. Kommunala kulturinstitutioner är nödvändiga, kommunalt kulturstöd är bra, men genom att kulturlivet kan få ökade intäkter också från andra håll stärks både dess resurser och dess frihet.

Ordförande. Biblioteken är grunden i Stockholms kulturella infrastruktur och grunden i bildningssamhället. Stockholm måste fullfölja och förstärka utbyggnaden av framtidens bibliotek – som tar plats där stockholmarna rör sig, i det fysiska stadsrummet, och digitalt. Här behövs mer konkretion om satsningar – och finansiering av driften av nya bibliotek – än vad den nya majoriteten presterar i sitt budgetförslag.

Konsten ska finnas för alla stockholmare. Konst i den offentliga miljön är en oundgänglig del av den stad vi bygger ut och förtätar.

Det är angeläget att staden fullföljer utbyggnaden av Liljevalchs konsthall och ombyggnaden av Stadsmuseet.

Berättarministeriet och El Sistema hör också till den förra mandatperiodens viktiga initiativ. Där behöver vi satsa mer och bygga ut!

Det fria kulturlivet ska ges fortsatta förutsättningar att bli både rikare, och friare.

Det nya kulturstödet har stärkt principen om armlängds avstånd och öppnat stadens kulturstöd för nya sökande. 30 procent av kulturstödet går till barn och unga. Många fler söker kulturstöd, och fler –och nya aktörer – får också kulturstöd beviljat. Detta borde vi slå vakt om! Incitamentsstrukturen för ökade besök och ökade egna intäkter ska finnas kvar och utvecklas.

Ordförande, det finns mycket mer att säga. Jag återkommer i debatten men börjar med att yrka bifall till Folkpartiets förslag till budget.

* * *

 Ordförande, ledamöter, åhörare!

Alla barn ska kunna delta i Kulturskolans undervisning. Det sker bland annat genom möjligheten till reducerad avgift – men vi kan och borde göra mer för att de barn och unga som kanske allra mest behöver kulturen, kan få ta del av den och utöva den. Den rödgröna regeringen ville som bekant tyvärr avskaffa den av Alliansregeringen införda fritidspengen, som gjorde det möjligt för familjer med knappare ekonomiska omständigheter att låta sina barn delta i idrotts- och kulturaktiviteter. Det hade varit ett mycket missriktat beslut vilket säkert en del socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister i Stockholm kan hålla med om!

Vi bör istället utöka möjligheterna för alla barn att delta i fritidsaktiviteter, genom stadens norm för ekonomiskt bistånd. För barnfamiljer med försörjningsstöd ska motsvarande avgiften för kulturskola eller idrottsförening kunna ingå i det ekonomiska biståndet. Det skulle kompensera nya eventuella förslag om en slopad fritidspeng, eller skapa ett extra utrymme.

Ordförande! Jag har tidigare i dagens debatt berört fall där den nya majoriteten väljer att fullfölja eller åtminstone bibehålla våra satsningar från den förra mandatperioden på till exempel bibliotek, El Sistema och annat. Men jag är undrande inför hur och var utbyggnaden ska ske, och var pengarna ska tas – det saknas konkretion!

Kring Stadsarkivet och den för demokratin och yttrandefriheten viktiga utbyggnaden av e-förvaltningen hoppas jag att vi kan jobba vidare tillsammans.

Jag har framför allt talat om de förslag Folkpartiet har i vår budget. Men jag vill också uttrycka min oro för beslut och tendenser som syns från den nya majoriteten.

Det nya kulturstödssystemet har som sagt ökat transparensen, lett till fler ansökningar och beviljade stöd, och stärkt principen om armlängds avstånd. Jag ser med oro på den aviserade översynen av kulturstödet. Kommer Socialdemokraterna låta Vänsterpartiets syn råda – kommer bedömningarna av kulturstöd åter att politiseras?

Ordförande. Kulturen behöver mer resurser – till kultur. Men den nya rödgröna majoriteten gör en stor satsning på byråkrati. 7 miljoner till kultursekreterare – det lika mycket som hela Kulan-premien, dvs hela subventionen till skolors möjlighet att ta del av det fria kulturlivet! (En subvention som vi för övrigt vill bygga ut med över 20 procent.)

Det är en oroande prioritering att satsa på byråkrati före kultur.

Låt konsten lyfta staden

En trivsam och attraktiv stad byggs av många delar. Den offentliga konsten är en byggsten som vi ska använda bättre – t ex vid Tegelbacken.

800px-Järnvägsparken_2012_MjauMjauMjauMjau
CENTRALT OCH ÖDE. Järnvägsparken (Wikimedia, MjauMjauMjauMjau).

Järnvägsparken är knappast en plats som frejdar ögat eller lyfter humöret. En liten bit stenöken, på en av Stockholms mest centrala platser, omgiven av dundrande tåg och bullrande bilar. Nu får den snart ett välbehövligt lyft – tack vare konsten. Järnvägsparken är en plats som kräver mycket, men också tål mycket. Jan Håfströms sju meter höga konstverk ”Mr Walker” kommer nog väcka en del uppseende, häpna miner och frågetecken. Den kommer lyfta både platsen och humöret.

Konstverket invigs i morgon kl 12 av kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (pressinbjudan). Läs mer hos Stockholm Konst och i dagens DN Kultur!

MrWalkerHåfström
”MR WALKER” av Jan Håfström. Snart på plats i Järnvägsparken. (stockholmkonst.se)

”Mr Walker” i Järnvägsparken är det senaste projektet från Stockholm Konst – och ett av de få som kommer till stånd utan den s k enprocentregeln. Detsamma gäller den hemlösa räven vid Rosenbad, som jag lyfte fram som ett av stadens konstverk i en serie på Stockholmsbloggen. Den snurrande jättemannen vid Tegelbacken och den tyst vädjande lilla räven med sin unge på Drottninggatan må skilja sig stort i storlek, men har mer gemensamt.

De tillför något, kompletterar – och komplicerar – stadsbilden på ett sätt som gör vår stad mer intressant. De pryder sina platser, men de väcker också frågor och utmanar tanken så som god offentlig konst bör göra.

En stad byggs inte av hus, gator och torg enbart. Vi behöver förstås parker och ytor för rekreation, förströelse och kontemplation. Och – vi behöver konst. På de lugna platserna. På gatorna och torgen, mitt i vimlet. Mellan husen, på skolgårdarna och i äldreboendena. En stor del av detta åstadkommer vi genom att en procent av investeringar vid om- och nybyggnader går till konstnärlig gestaltning. Men ibland behövs mer, även på redan ”färdiga” platser.

Som Järnvägsparken med all önskvärd tydlighet visar är staden aldrig färdigbyggd. Framför allt inte för konsten.

Uppdatering 5 september: Nu är Mr Walker invigd – läs mer hos Madeleine Sjöstedt!

Fler kvinnor bland statyerna

Statyer och monument över personer föreställer till övervägande del män. Historien kan inte skrivas om i efterhand, men den kan kompletteras, som i dag med Elin Wägner på S:t Eriksplan. Den stora jämställdhetsfrågan är dock konstnärerna.

MAN MED MAKT. Ryttarstatyn av Gustav II Adolf på torget som bär hans namn. Foto Helger Ellgaard via Wikimedia.
MAN MED MAKT. Ryttarstatyn av Gustav II Adolf på torget som bär hans namn. Foto Helger Ellgaard via Wikimedia.

Vår moderna demokrati har tagit över den gamla tidens makt och platser – och skapat nya. Mitt i våra städer, ofta på framträdande platser, tronar dock alltjämt de gamla makthavarna. Vårt eget Stockholm är fullt av kungar, krigare och kulturpersonligheter – och de är i princip uteslutande män. Kvinnors frånvaro bland statyerna i våra städer speglar förstås historiska realiteter. Männens överordning var länge överväldigande och institutionaliserad i varje del av samhället.

Den tid då kvinnor varit formellt jämställda är i ett historiskt sammanhang oerhört kort, och vi vet förstås att vi har långt kvar till jämställdhet i praktiken (något som drabbar framför allt kvinnor men även män). Statyerna bär vittnesbörd och är en påminnelse om den jämställdhetskamp vi fortfarande måste föra.

Ojämställdheten fanns, och finns, även bland konstnärerna och skulptörerna. Betydligt färre kvinnliga konstnärer är representerade i Stockholms offentliga miljöer.

KVINNA MED NÅGOT ATT SÄGA. Siri Derkerts skulptur "Elin Wägner håller tal" har skapats i större skala av Rune Rydelius. Foto Klara Nilsen via Stockholm Konst.
KVINNA MED NÅGOT ATT SÄGA. Siri Derkerts skulptur ”Elin Wägner håller tal” har skapats i större skala av Rune Rydelius. Foto Klara Nilsen via Stockholm Konst.

Historien kan inte korrigeras, och även av estetiska skäl kan vi inte i efterhand ta bort eller numerärt balansera krigarkungarna. Dagens skulpturkonst och offentliga gestaltning ser annorlunda ut. Vad vi kan och bör göra är att komplettera bilden: när chansen och platsen finns att i skulpturkonst av hög nivå hedra minnet av framstående kvinnor bör den givetvis tas. Så är fallet med den staty av författaren, debattören och liberalen Elin Wägner som min partivän Madeleine Sjöstedt inviger på S:t Eriksplan i dag, och som donerats av Elin Wägner-sällskapet. Statyn är skapad utifrån en mindre skulptur av Siri Derkert.

Man kunde också fråga sig om det inte är dags för drottning Kristina, vars offentliga och privata personlighet väcker så många fler tankar än de flesta krigarkungars. Men oavsett chanserna för något sådant lär dylika tillskott ändå bli undantag. Det handlar om platser, men också om att Stockholms offentliga konst finansieras av enprocentregeln vid ny- och ombyggnationer.

Kvinnor ska synas mer med konst i det offentliga rummet – och det ska framför allt ske genom att fler kvinnliga konstnärer får möjlighet att skapa konstnärliga gestaltningar.

Läs gärna vad jag skrivit om enprocentregeln och konst i staden.

Större publik är liberal kulturpolitik

Kulturstödet i Stockholm har utökats kraftigt och förändrats under liberalt styre. Både kvalitet och räckvidd står i fokus. Nu gör vi om kulturbonusen, som ska fokusera på ökad publik och fler besökare. Det är ett viktigt, och riktigt, kulturpolitiskt mål.

PUBLIKTRYCK. Parkteatern når stor publik - som en del av Stockholms stads egen verksamhet står den utanför kulturstödet och bonusen. Bild från kulturhusetstadsteatern.se
PUBLIKTRYCK. Parkteatern når stor publik – som en del av Stockholms stads egen verksamhet står den utanför kulturstödet och bonusen. Bild från kulturhusetstadsteatern.se

Det offentliga kulturstödet är viktigt. Det finns till för att vi ska kunna få ta del av de konst- och kulturyttringar som inte – inte ännu, eller inte längre – klarar sig på kommersiella villkor. För att vi ska kunna se uttryck och höra röster som ligger utanför huvudfårorna, som kanske är nyskapande och experimentella, eller som vårdar ett viktigt kulturarv. Det är inget konstigt för en liberal; marknaden är inte allt. Därför har vi också kraftigt utökat kulturstödet under vår tid som ansvariga för kulturpolitiken i Stockholm: från 70 till över 110 miljoner kronor.

Vi har också förändrat kulturstödet, vilket vållat en hel del upprörda känslor, men som också har mött mycket stöd – om än ibland inte lika högljutt uttryckt. Ett första kvitto på vårt nya kulturstöds effekt är att fler än någonsin har sökt, och fler än någonsin också har beviljats kulturstöd.

Vi har fått in fler nya aktörer, vilket var avsikten. Stödet har gjorts mer långsiktigt, så att man kan få stöd i upp till tre år, mot tidigare aldrig mer än ett år i taget (även om det i praktiken var många som då fick oförändrat stöd år efter år; en inlåsningseffekt som tillsammans med att stödet inte höjdes särskilt mycket gjorde att just de nya aktörerna hade svårt att få en chans). För att få stöd behöver man göra en ansökan, berätta om vad man har för idé, vad man vill förverkliga, vad man vill tillföra stockholmarna och vårt kulturliv, och konsten. De långsiktiga ansökningarna behöver naturligtvis inte vara lika specifika när det gäller det andra eller tredje året.

Något som är väldigt viktigt att slå fast är att konstnärlig kvalitet alltid är ett grundkrav. Det görs genom en professionell bedömning, med hjälp av en referensgrupp som besitter stor konstnärlig kompetens och erfarenhet. Alla som mottar kulturstöd från Stockholms stad har med andra ord en hög kvalitet eller intressant idé för att utveckla konsten.

Här ryms ett levande kulturarv. Foto från Wikimedia/Esquilo.
BONUSBELÖNAD. Strindbergs Intima Teater har hört till de större mottagarna av kulturbonus. Teatern ingår i Stiftelsen Strindbergsmuseet, där jag är ordförande och därför framöver förstås inte kommer att delta i stödbeslut i kulturnämnden. Bild från Wikimedia/Esquilo.

Här kommer kulturbonusen in. Den införde vi redan i början av vår tid som ansvariga, så fort vi kunde efter valet 2006. Vi ville, redan inom det då rådande kulturstödssystemet, uppmuntra aktörer som fick en högre andel egna intäkter, som lyckades nå en större publik eller nådde många barn och unga. Att det kvalitativa kulturliv vi stödjer med skattemedel kan nå en större publik är ett mycket viktigt kulturpolitiskt mål för oss i Folkpartiet. Och att man kan få intäkter från fler håll än det offentliga är förstås också mycket viktigt, för kulturlivets styrka och frihet. Ingen kan – mot bakgrund av att vi höjt kulturstödet kraftigt – med intellektuell hederlighet anklaga oss för att detta skulle innebära någon slags besparingsiver på det fria kulturlivet.

När kulturstödet har förändrats är det också dags att förändra kulturbonusen. Kvaliteten är alltså redan bedömd, när man får kulturstöd. Barn och unga är också en viktig bedömningsgrund i själva kulturstödet. Återstår så publiken. För att få en rimlighet i förhållande mellan bonus och stöd, och för att det är viktigt att nå en större publik just för de aktörer som har större mer långsiktig verksamhet, kommer bonusen att göras sökbar, för dem som har ett kulturstöd på minst 350 000 kronor per år.

Att nå en större publik – utifrån förutsättningarna i allt från lokaler till aktivitetens upplägg eller ålder på deltagarna – kan aldrig vara ett problem för ett kulturliv med offentligt stöd.

Läs artikel om nya kulturbonusen i dagens DN Kultur (ännu ej på öppna nätet men tillgänglig 24 timmar här). Madeleine Sjöstedts i pressmeddelande: ”Det finns de som anser att kulturstödet ska sänkas när en fri grupp ökar sina biljettintäkter. Men kvalitetskulturen måste komma bort från nollsummetänkandet. Det är när kulturlivet växer som fler konstnärer kan få jobb och berika samhället med sina konstnärskap”. Madeleine Sjöstedts blogg: Publikbonusen fokuserar på ökad publik.

Att försöka göra skillnad

Många lägger stora delar av sin fritid på sitt politiska engagemang. Det handlar om att vilja göra skillnad – i det stora eller i det nära. Jag är djupt imponerad av alla fritidspolitiker och den tid och den energi de lägger ner. Själv fick jag i dag förtroende för ytterligare ett år som ordförande för Folkpartiet på Kungsholmen, och det är samtidigt läge att summera mina uppdrag i Stockholms stad, i det kulturpolitiska 2013.

ORDFÖRANDE. Redogjorde i kväll för den utåtriktade verksamheten i Folkpartiet Kungsholmen under 2013, genom nedslag på vår blogg där vi redovisar våra olika aktiviteter.
ORDFÖRANDE. Redogjorde i kväll för den utåtriktade verksamheten i Folkpartiet Kungsholmen under 2013, genom nedslag på vår blogg där vi redovisar våra olika aktiviteter.

Jag har förmånen att ägna i princip hela dagarna, inklusive många kvällar och helger, åt politik. Jag skriver förmån eftersom jag har ett så roligt jobb, så intressanta uppdrag och får chansen att lära mig, uttrycka mig, och påverka.

För mig är politiken alltså delvis ett helt vanligt, ovanligt jobb. Jag är tjänsteman som hjälper andra att formulera och kommunicera sina idéer och förslag. Att balansera detta med att själv få vara förtroendevald känns både roligt och viktigt. Exempelvis här på bloggen formulerar jag mig som mig själv. Jag har förstås förmånen av en arbetsgivare som är mycket förstående för ett politiskt engagemang. Både på jobbet och som fritidspolitiker träffar jag dagligen andra fritidspolitiker, som har helt andra ”vanliga” jobb och andra sysselsättningar. Oavsett om de är lärare, sjuksköterskor, forskare, företagare, människorättsjurister, barnskötare eller något annat imponeras jag alltid av den tid, den energi och det engagemang de lägger ner jämte sina dagliga värv och andra sysslor – ibland på någorlunda arvoderade uppdrag, ofta helt obetalt.

Politik handlar om att försöka göra skillnad. Och de flesta av oss politiker har det som fritidssyssla – även om engagemanget förstås ofta genomsyrar ett helt liv. Det är vi som fyller de vardagliga styrelsemötena, kampanjerna, nämndsammanträdena och väljarmötena, och får det demokratiska systemet att fungera. Några vill rädda världen, andra vill förbättra sin närmiljö och lokalsamhället, många vill göra både och. Från klimatutmaningar och demokratibistånd till parker och förskolor vill vi göra skillnad.

Jag må delvis tala i egen sak, men jag tycker att fritidspolitiker är värda större uppmärksamhet och mer respekt. Jag tror att det vore viktigt för demokratin. Det är synd att vi har blivit färre, och att färre svenskar därmed känner en ”vanlig” politiker. Det gäller förstås särskilt i en storstad som Stockholm. Läs gärna vad jag tidigare skrivit om demokrati och politik, bl a om att slå ett slag för fritidspolitikerna.

I kväll har jag med drygt 25 andra deltagit i vårt lokala liberala årsmöte för Folkpartiet på Kungsholmen. Vi lyssnade till jämställdhetsminister Maria Arnholm, vars område ju sträcker sig från de minsta till de största sammanhangen. Vi talade om vad vi gjort och vill göra framåt; det handlar mycket om just parker, om förskolor och stadsplanering inte minst för Fridhemsplan. Läs gärna mer på vår blogg fpkungsholmen.wordpress.com där vi samlar insändare, nyhetsartiklar, kampanjrapporter m m.

Jag fick förtroende som ordförande för ytterligare ett år, och det är dessa frågor jag och vi arbetar med lokalt: med Linda, Charlotta, Björn, Lars, Magnus, Lena och alla andra. På jobbet får jag arbeta för bl a de historiskt stora investeringarna i Stockholms sjukhus, och för en starkare och modern psykiatri. Och i mina kulturpolitiska uppdrag ägnar vi oss inte minst åt bibliotek och barnkultur men också mycket annat – läs gärna min lilla årsrapport nedan!

Och läs gärna min vän Hanna Gerdes personligt grundade betraktelse över fritidspolitiken och engagemangets drivkrafter.

Rapport från Stockholms kulturpolitik 2013

BILDNINGSBORG. Interiör från Stockholms Stadsbibliotek.
BILDNINGSBORG. Interiör från Stockholms Stadsbibliotek.

Det har som vanligt varit ett spännande och intressant kulturpolitiskt år i Stockholm. I kulturnämnden fortsätter vi satsningen på bibliotek och läsning, inte minst för barn och unga, och allra mest för att nå pojkar och unga män. Läsning är en jämställdhetsfråga och därför är denna grupp särskilt prioriterad i stadens lässatsning under 2014. En satsning på läsombud på förskolor på Södermalm har mött ett stort intresse och under 2014 är målet att införa läsombud i alla stadsdelar. Många bibliotek har renoverats under året, framför allt i förorterna. Nämnas kan bland annat Skärholmens, Björkhagens, Husby, Aspuddens, Sköndals och Hagsätra bibliotek och det nya biblioteket i Hässelby gård (invigs i februari). Öppettiderna utökas. I Husby invigdes i mars 2013 Stockholms första Berättarministerium. 2014 införs lånekort för papperslösa. Kungsholmens bibliotek, som renoverades för några år sedan, är ett av Stockholms största.

EL SISTEMA finns i många länder och städer. Här en bild från Conservatory Lab Charter School i Boston, vars El Sistema-ansvariga Rebecca Levi Winston belönats med ett musikledarpris från Yale (conservatorylab.org)
MUSIKGLÄDJE. El Sistema finns i många länder och städer. Här en bild från Conservatory Lab Charter School i Boston, vars El Sistema-ansvariga Rebecca Levi Winston belönats med ett musikledarpris från Yale (conservatorylab.org)

Kulturstödet har förändrats och utökats kraftigt. Med det nya stödet har fler än någonsin sökt kulturstöd och långt fler ansökningar har beviljats. Man kan nu få stöd för allt från enskilda program till långsiktig verksamhet upp till tre år, mot tidigare max ett år i taget. Under 2013 har Stockholm varit huvudsaklig finansiär för den mycket uppmärksammade internationella litteraturfestivalen på Moderna museet liksom dansfestivalen Dance hjärta Stockholm. Dansen, som tidigare varit underrepresenterad i bidragsgivningen, har fått flera fleråriga stöd.

Kulturskolan har med sitt nya digitala kösystem fått en mycket smidigare lösning för barn och föräldrar. Det är nu tydligt vad man köar till och var i staden. Det nya kösystemet bidrog till ca 2 000 fler elevplatser i Kulturskolan det första året. En fortsatt utmaning är att öka räckvidden och nå fler barn vilket görs bl a med El Sistema i Skärholmen/Bredäng och Husby. Omkring 330 barn deltog i det stora uppstartsmötet på Berwaldhallen. El Sistema utvidgas 2014. Allt fler elever i skolan får dessutom ta del professionell kultur genom ”Kulan”-subventionen. 2014 blir ett barnkulturår med en storsatsning i Stockholm.

Stockholms Stadsarkiv, beläget på Kungsklippan, är en central verksamhet för demokratin och offentlighetsprincipen i staden. Arkivet arbetar bl a med s k ”History Marketing” av Stockholm. Stadsbyggnadsritningarna som finns bevarade från 1713 har t ex utsetts till världsminne av UNESCO. Arkivet driver också arbetet med en modern e-förvaltning i Stockholm. Glädjande nog ökar besöken till institutionen och öppettiderna har förlängts.

Albin Karlssons blommande, magiska träd i närbild. Foto: stockholmkonst.se
PARKKONST. Albin Karlssons blommande magiska träd i Brovaktsparken. Foto: stockholmkonst.se

Stadsteatern är Nordens största teater och erbjuder en mängd föreställningar, både breda uppsättningar med stor publik och smalare uppsättningar på mindre scener. Från halvårsskiftet 2013 ingår Kulturhuset i samma organisation. Det ger stora möjligheter till att skapa mer kultur inom allt från debatt över design till musik och litteratur. Lokalerna i Sveriges största och mest centrala besöksmål, Kulturhuset vid Sergels torg, kommer också att kunna utnyttjas bättre. Sammanslagningen till Kulturhuset Stadsteatern har gått bra, tagits emot väl och redan gett positiva resultat. 2014 öppnas ett nytt profilbibliotek som riktar sig till tonåringar. Sedan Folkpartiet fick ansvar för kulturpolitiken kommer alltså tre helt nya profilbibliotek ha öppnats i Kulturhuset: Plattan, Tiotretton och Lava.

Konstrådet och Stockholm Konst fortsätter arbetet med konstnärlig gestaltning i stadens fastigheter och offentliga lokaler. Under 2013 slutfördes och invigdes bl a Kristinebergs Slottspark och Brovaktsparken på västra Kungsholmen.

Längtan till Vårsalongen

”Mycket nytt” utlovas på årets vårsalong. Vi är många som har längtat efter att Liljevalchs ska förmedla det första vårtecknet. På fredag är det äntligen dags!

bc806f4b557915e6b43d347ddb970246Vårsalongen på Liljevalchs konsthall är en i princip obruten tradition i Stockholms och Sveriges konstliv sedan 1921. Året efter f föddes den äldsta deltagaren i detta års salong. Genom åren har det gått upp och ned – på senare tid mest upp. Antalet sökande, förhoppningsfulla lovande (men alltså inte nödvändigtvis unga i år räknat) konstnärer har ökat – från knappt 1.600 för sju år sedan till 2.200 i år. Fler har också antagits – i år har man lyckats få plats med 152 konstnärers verk, lite färre än i fjol (157) men betydligt fler än 2007 (121) eller 2008 (101). 288 konstverk visas – något färre än i fjol (315) men fler än något av de föregående sex åren.

Hur många konstverk man får plats med varierar förstås beroende på vilken slags konstverk det handlar om. Och i år verkar det bli en härligt frodig, mångfasetterad blandning av stilar, material, storlekar och uttrycksformer. Vårkänslorna sprider sig av att läsa dagens uppslag i DN Kultur (se nedan). ”I år är det mycket nytt”, säger Liljevalchs chef Mårten Castenfors. Så som det bör vara!

Och vårkänslorna brukar omfatta många fler: Besökarna har blivit många fler de senaste åren och legat stabilt över 60.000. I princip en fördubbling jämfört med 2007.

Själv brukar jag aldrig komma iväg på vernissage – som har en tendens att krocka med mitt privata blygsamma kulturutövande, körsången. Men jag brukar alltid försöka ta mig till Liljevalchs så fort det går – gärna en vardag när det inte är lika många besökare, vilket inte alltid är det lättaste men jag kan ofta gripa tillfället vid ett konstrådsmöte. Jag hoppas att ni med mig blir många fler som gör verklighet av er längtan och besöker årets vårsalong – och kanske vandrar hem med ett bevis på ett nyinköpt konstverk?

För allt på Vårsalongen går att köpa – först till kvarn gäller! Det kan vara i år du finner framtidens stora konstnär, eller din egen nya favorit.

SvD: 44-årig ”hen” vanligast på vårsalong. Läs mer om Vårsalongen hos Liljevalchs. DN-artikel i dag, ej på nätet men bild nedan. Uppdatering 23 januari: I dag skriver även SvD om Vårsalongen.

Dagens DN (22 januari) om årets vårsalong.
Dagens DN (22 januari) om årets vårsalong.

Mer konst, mer park till Kungsholmen

I dag invigs Kungsholmens nya tillskott av park och konst. Brovaktsparken är ett på flera sätt lysande exempel på hur en växande stad består av träd – inte bara hus.

Brovakten, parken efter mörkrets inbrott, med levande och gestaltat träd. Foto: stockholmkonst.se
Brovakten, parken efter mörkrets inbrott, med levande och gestaltat träd. Foto: stockholmkonst.se

Under Essingeledens bastanta broar, mellan två nybyggda hyreshus – vid en av portarna till Stockholm. Där ligger Kungsholmens nya park, och där invigs i dag det senaste tillskottet till den offentliga konsten på Kungsholmen. Efter att ha suttit med i arbetsgruppen som föreslog Albin Karlssons konstnärliga gestaltning så känns det väldigt bra att nu, flera år efteråt, vara med om invigningen. Det mystiska, vita trädet har stått på plats under hösten. Nu kommer det väckas till liv – och väcka intresse, frågor och förundran under många år framöver.

Albin Karlssons magiskt blommande träd i närbild. Foto: stockholmkonst.se
Albin Karlssons magiskt blommande träd i närbild. Foto: stockholmkonst.se

Brovaktsparken är en speciell plats. Här var förut en bortglömd, undangömd yta i stans utkant. När nordvästra Kungsholmen blivit kvartersstad, blir Brovakten en park – en av de gröna ytor som den täta staden behöver.

Platsens mystik består. Brovaktsparken i Hornsberg har inga bänkar och inbjuder inte till att slå sig ned för lässtund, picknick eller kontemplation. Platsen under Essingeleden – fortfarande i väntan på Förbifarten vår stora nord-sydliga förbindelseled – innebär risker. Här, liksom på motorvägen ovanför, ska man passera, inte stanna. Här ska grönskan – och konsten – leva lite av sitt eget liv.

Men Brovaktsparken är mycket tydligt en plats för människor. En plats att passera, javisst, men ofta och gärna. Med sitt evigt, återkommande blommande träd i blickfånget – tack vare enprocentregeln.

En tätare, grönare och konstnärligare stad vill jag vara med och fortsätta bygga.

Madeleine Sjöstedt bloggar, med foton från invigningen och nämner Albin Karlssons beskrivning av sitt träd som ”härjat och hamlat, återskapat och ihopsytt av svetsen, fossilt och förstenat”.

En bråkdel av äran i enprocents-pris

Konstprojektet kring Engelbrektshallen där jag har varit delaktig i Konstrådets arbetsgrupp belönades i går med det s.k. Enprocentpriset. Det är en ära att få ha bidragit, med en liten bråkdel, till en så prisvärd konstnärlig gestaltning.

20131126-093652.jpg
Jag med min första prisplakett. Och hjälmfrisyr.

Att vi får mer konst i det offentliga rummet och våra gemensamma fastigheter när staden växer och byggs om, beror på den s.k. enprocentregeln. Det bygger på att de ansvariga beställarna verkligen följer den av kommunfullmäktige beslutade regeln och sätter av en budget för konstnärlig utsmyckning. Processen och samordningen kring valet av konstnär, godkännande av konstverk och genomförande sköts sedan av Stockholm Konst – en liten organisation men oerhört viktig som spindeln i nätet.

Bra konstnärlig gestaltning handlar väldigt mycket om bra samarbete. I arbetsgrupperna sitter representanter för beställarna (som exploateringskontoret eller skolfastighetsbolaget Sisab), arkitekterna, målgruppen (om det t.ex. handlar om en skola), och så förtroendevalda politiker från Konstrådet, som representanter för allmänheten. Majoriteten i arbetsgrupperna har en relevant konstnärlig kompetens.

För att uppmärksamma god konstnärlig gestaltning och väl genomförda projekt finns sedan några år det s.k. enprocentpriset, som delas ut vid en festlig tillställning på Liljevalchs konsthall. I år ägde denna tillställning rum i går. Och ett av de projekt där jag har medverkat i arbetsgruppen, Engelbrektshallen, tilldelades årets pris! (Läs mer om projektet kring Engelbrektshallen och motiveringarna här, där jag också hämtat bilderna). Det handlar om att lyfta funktionen och ge den en konstnärlig form – både i kroppsvärmen från idrottarna i hallen, och i ventilationstornen på det tak som också är en del av elevernas skolgård, i Mikael Lundbergs och Henrik Brandts två verk, Reflektion med vila och Reflektion utan vila.

Från den interiöra konstnärliga gestaltningen, som mäter och visar kroppsvärmen från idrottare i hallen - en pendang till att kunna se dem rent fysiskt.
Från den interiöra konstnärliga gestaltningen, som mäter och visar kroppsvärmen från idrottare i hallen – en pendang till att kunna se dem rent fysiskt.

Projektet kring Engelbrektshallen har förstås som alla Stockholms Konsts uppdrag lett fram till ett bra konstnärligt resultat som jag är övertygad om kommer att uppskattas av de berörda – idrottarna i alla åldrar, eleverna och personalen på Engelbrektsskolan, och alla andra stockholmare som kommer att komma i kontakt med verksamheten. Det är ett glädjande projekt eftersom vi behöver fler idrottshallar och sportmöjligheter i Stockholm. Det är ett speciellt projekt eftersom själva hallen ligger nedsprängd och dold på innergården bakom skolan och bostadshusen.

Den exteriöra delen av konsten vid Engelbrektshallen: ventilationsanläggningens torn, något nödvändigt som blev något spektakulärt, som säger något mer om vad som döljs därunder.
Den exteriöra delen av konsten vid Engelbrektshallen: ventilationsanläggningens torn, något nödvändigt som blev något spektakulärt, som säger något mer om vad som döljs därunder.

Framför allt är det ett lysande exempel på god vilja och samarbetsförmåga mellan flera parter – i detta fall inom staden: skolan och utbildningsförvaltningen, idrottsförvaltningen och fastighetskontoret. I en stor verksamhet som Stockholms stad är det viktigt att få med sig alla berörda parter på ett konstruktivt och positivt sätt.

Konstnärlig gestaltning handlar om att skapa ett bra, trivsamt och vackert offentligt rum. Det handlar om att konsten ska finnas med i vardagen. Men konsten och alla som arbetar med den är också värd lite fest och uppmärksamhet. Den del av äran som tillfaller mig är förstås en bråkdel av den som tillkommer andra inblandade, inte minst konstnären. Så tack för ett roligt år i Konstrådet, för gott samarbete – och grattis!

Läs mer: Om Stockholm Konst – och stockholmarnas konst. Om enprocentregeln.  Tidigare bloggat: En procent – en regel och inget undantag, Mer konst på Kungsholmen.