Etikett: kvinnofrid

Jag är ingen våldtäktsman (men jag förstår om du skyndar på stegen)

Könsroller drabbar både kvinnor och män. Det märks i den mest vardagliga av situationer. Även om behovet att se sig över axeln av rädsla för överfall är den klart största frihetsinskränkningen, är rollen som potentiell våldtäktsman inget att bagatellisera. Om inte annat borde den få oss att tänka efter.

kvinna promenad hot skugga morgon kväll solAlla män har nog upplevt det: När vi är ute och går, kanske lite extra raskt för att hinna till tunnelbanan eller komma in från kylan en mörk kväll, håller vi på att gå ikapp en kvinna – och märker hur hon ökar på stegen. Och redan innan dess har vi ofta hunnit tänka tanken: nu undrar hon vem jag är och vad jag har för syfte…

Varje man har helt enkelt upplevt känslan av att misstänkas vara på väg att planera ett överfall – av att vara en potentiell våldtäktsman.

På så sätt drabbas vi också av de män som verkligen överfaller och våldtar kvinnor. För den som ifrågasätter om könsrollerna finns, om de är ett problem och vem de drabbar är det bara att tänka sig in i den situationen – för mannen. Men förstås framför allt för kvinnan.

Man: Om du inser hur ofta du riskerar att uppfattas som potentiell våldtäktsman – tänk dig då in i hur det är för de kvinnor, som så ofta i sin vardag upplever rädslan av att ha dessa potentiella våldtäktsmän i hälarna. Som måste kalkylera med risken att mannen bakom, som skyndar på stegen, inte alls är en harmlös folkpartistisk pressekreterare och kulturpolitiker som möjligen kan såra någon i en vass replik, utan någon som vill dem ont.

Det spelar liten roll att fakta talar för att det är män som utsätts för mest våld, att den farligaste platsen för kvinnor är deras hem, och den farligaste mannen (eller kvinnan) är den de redan lever med. För de flesta kvinnor, i deras hem och med deras partner, är det ju inte alls fallet – men överfallet utomhus är alltid en möjlig risk.

Våld och våldtäkter är den yttersta manifestationen av könsrollerna. De drabbar kvinnor ojämförligt hårdast, men ja, de drabbar även män. Inte för att det borde behövas för att vi majoriteten goda män ska ta vårt ansvar, för våra kvinnliga vänner, flickvänner, hustrur eller kollegor. Mycket kan göras politiskt för att öka kvinnors trygghet och frihet. Folkpartiets Jan Björklund föreslog några åtgärder häromveckan. Men även vi som inte är partiledare och ministrar kan göra något.

Följ en kvinna hem eller till tunnelbanan. Gå rakryggat och ljudligt, byt sida på gatan, sakta ner på stegen. Offra något för tryggheten för en annan människa. Och slappna inte av i den gemensamma kampen mot förtryckande könsroller, våld och hot.

Kompromisslös kvinnofrid

Var tredje vecka misshandlas en kvinna till döds i Sverige. Tusentals kvinnor utsätts för våld i en relation eller hotas av en expartner. Folkpartiet föreslår en rad skärpningar för att stärka kvinnors rättigheter.

UTAN URSÄKTER. Våld kan aldrig accepteras eller ursäktas. Oljemålningen Tarquinius och Lucretia av Tizian, 1571.
UTAN URSÄKTER. Våld kan aldrig accepteras eller ursäktas. Oljemålningen Tarquinius och Lucretia av Tizian, 1571.

Mäns våld mot kvinnor är det yttersta och mest förkastliga uttrycket av förtryckande könsroller. Tiotusentals kvinnor misshandlas varje år, 17 till döds. I den färska undersökning från EU:s rättighetsbyrå FRA som jag skrev om häromdagen uppger nästan varannan tillfrågad kvinna i Sverige att de någon gång utsatts för våld eller sexuella övergrepp av en närstående. Och när kontaktförbud har utfärdats verkar männen kunna överträda dem utan konsekvenser; av 6 400 anmälda överträdelser av kontaktförbud under 2012 ledde inte ett enda till den sanktion som lagen ger möjlighet till, elektronisk fotboja.

För Folkpartiet liksom för alla moderna, tänkande människor finns det inga som helst ursäkter för våld. Vi ger oss inte förrän kvinnor kan vara trygga i sina liv och i sina hem. Alliansregeringen har med liberala jämställdhetsministrae satsat på jämställdhet och bl a tiodubblat det ekonomiska anslaget. Men vi vill mer!

När folkpartisterna samlades till liberalt riksmöte i Örebro på kvinnodagen kunde vår partiledare Jan Björklund och jämställdhetsminister Maria Arnholm berätta om nya skarpa förslag för att stärka kvinnors rättstrygghet och frihet. Vi vill att fotboja används oftare, redan som steg 2 vid ett utvidgat kontaktförbud. Och vi vill att nästa steg ska vara fängelse.

Straffen för kvinnofridskränkning ska skärpas. Kvinnojourer och skyddade boenden ska stödjas. Det förebyggande arbetet för jämställdhet – mot förlegade könsroller – ska sättas in tidigt, redan i skolan. Våldsverkare ska alltid få ta del av behandlingsprogram under fängelsetiden – och den som vägrar att låta sig behandlas ska heller inte kunna vara aktuell för frigivning efter två tredjedelar av strafftiden (som t ex den förre polischefen Göran Lindberg, nu frigiven).

Vi liberaler ger oss inte. Det finns inget utrymme för halvmesyrer när det handlar om kvinnors rättigheter. Kvinnofriden är kompromisslös.

Jan Björklund: Vi måste stärka skyddet för hotade kvinnor. Folkpartiets förslag för stärkt skydd för hotade kvinnor. SvD: Björklund: Krafttag mot kvinnovåld. SVT: FP: Skärp straffen för män som hotar.

Våldet mot kvinnor angår alla

Nästan varannan svensk kvinna har utsatts för våld eller sexuella övergrepp i en relation. Det är nästan värst i Europa – där den dystra siffran är var fjärde kvinna. Våldet mot kvinnor som utövas i nära relationer är något djupt förkastligt och farligt som hotar inte bara de utsatta kvinnorna utan hela vårt samhälle. Vi bär alla ett ansvar att stå upp för kvinnofrid.

ALLTID OACCEPTABELT. Bildkälla "Wikimedia Commons and Concha García Hernández" via ryortho.com
ALLTID OACCEPTABELT. Bildkälla ”Wikimedia Commons and Concha García Hernández” via ryortho.com

Redan på 1200-talet stiftade Birger Jarl lagar om kvinnofrid. Att varje individ har rätt till sin egen personlighet och sin egen kropp är en syn som har utvecklats genom århundradena – men fortfarande i dag finns det alltför många som anser sig ha rätten att slå eller ta en annans kropp i besittning. Våldet i nära relationer är särskilt allvarligt då det ofta finns så mycket mindre möjligheter att komma undan – även om de formella, lagliga förutsättningarna att gå sin väg finns, är det långtifrån alltid så självklart enkelt psykologiskt, socialt eller praktiskt.

I en ny stor europeisk undersökning har hela 42 000 kvinnor, varav 1 500 i Sverige, svarat på frågor från EU:s rättighetsbyrå FRA om utsattheten för våld och sexuella övergrepp. Resultaten är dystra. Var tredje kvinna har utsatts för våld, var tjugonde har våldtagits – var fjärde har utsatts för våld eller sexuella övergrepp av sin partner. Och Sverige ligger, efter Danmark, i absoluta toppen: 46 procent av kvinnorna svarar ja på den sistnämnda frågan. Vi ligger också i toppen när det gäller sexuella trakasserier generellt.

Det jämställda Nordens dåliga siffror, i ett i sin helhet mycket dystert resultat, förklaras av forskningschefen Joanna Goodey dels med att kvinnor här i högre grad finns ute i offentligheten, också i traditionella ”manliga” miljöer på arbetsmarknaden, dels med att vi just p g a jämställdheten har en lägre toleranströskel. Synen på och definitionen av våldtäkt är ju i Sverige också strängare än i andra länder. FRA:s chef, danske Morten Kjærum, pekar på alkoholkulturen, och på att jämställdheten kan göra att vissa män känner sig stressade och hotade; könsrollerna förändras, kvinnor tar plats, fler kvinnor är chefer…

Även om våldet mot kvinnor kan förklaras, kan det förstås aldrig försvaras. Och jämställdhet kan aldrig bära skulden. Orsakssamband och drivkrafter är intressanta att diskutera, och kräver säkert sin fördjupning och forskning. Men om förändrade könsroller t ex visar sig ge upphov till våldsimpulser, så är det ju bara ytterligare ett argument för att vi måste motarbeta dessa traditionella mönster. Våldet mot kvinnor är ytterligare ett exempel på hur förlegade könsroller fängslar och skadar både kvinnor och män.

Naturligtvis utsätts även män för våld – totalt sett mer än kvinnor. Det är dock framför allt i offentliga miljöer, och när män utsätts i relationer, handlar det oftare om psykiskt våld, eller lättare fysiskt våld som knuffningar. Det grova fysiska våldet drabbar främst kvinnor. (Läs gärna mer hos Uppsala universitet och Nationellt centrum för kvinnofrid om mäns utsatthet för våld i nära relationer.) Men givetvis ska allt våld i nära relationer tas på allvar, och från att uteslutande tala om våld mot kvinnor rör man sig nu mer mot att tala om allt våld i nära relationer; i Stockholms läns landsting upprättas ett kunskapscentrum och utvidgas handlingsprogrammet i enlighet med detta och på Folkpartiets initiativ (läs mer hos Anna Starbrink och i pressmeddelande från Birgitta Rydberg).

Vad kan då göras? Offentligt är det förstås oerhört viktigt att makthavare, opinionsbildare och andra tar fortsatt och tydlig ställning mot våldet – allt våld, i alla slags relationer. Kvinnor, och män, som utsatts för våld i nära relationer ska få bästa möjliga stöd i vården, från rent medicinskt och psykologiskt omhändertagande till stöd för att våga anmäla. Kvinno- och tjejjourer ska stödjas. Vården ska vara välkomnande och ha hög kunskap, polis och övriga rättsväsendet bemöta på ett korrekt och stöttande sätt – och aldrig lägga fingrar emellan när det gäller att beivra våld.

I grunden är det allas vårt ansvar att visa att våld inte är acceptabelt. Att ha ögonen öppna. Att fråga hur någon mår, att vara beredd på svaret, att stötta och stärka. Våldets första offer är ofta självkänslan. När den relation som ska vara den närmaste och tryggaste sviker, kan självkänslan och tryggheten återupprättas i relation med andra människor. Var en medmänniska.

SR: EU: Mörk bild av våld mot kvinnor. SvD: Sextrakasserier vanligast i Sverige.