Tagg: landsmöte

Förstatliga skolan

Den svenska skolan måste bli bättre. Bättre på att rusta eleverna med kunskap. Bättre på att ge eleverna arbetsro. Och bättre på att ge lärarna en bra arbetsmiljö och löneutveckling. Kommunerna har misslyckats på flera punkter. Eftersom alla elever inte har chansen att gå i skolan i en Folkparti-kommun är det nu dags att åter ge staten huvudansvaret för den svenska skolan

STÖD FÖR STATLIG SKOLA. Lärarnas riksförbund drev kampanj på Folkpartiets landsmöte - fast både folkpartisterna och folket är redan övertygade. Foto: Birgitta Ohlsson.
STÖD FÖR STATLIG SKOLA. Lärarnas riksförbund drev kampanj på Folkpartiets landsmöte – fast både folkpartisterna och folket är redan övertygade. Foto: Birgitta Ohlsson.

Flera viktiga skolreformer har sjösatts av Folkpartiet i Alliansregeringen, de flesta trädde i kraft för bara några år sedan och kommer nu börja ge effekt. Det handlar t.ex. om bättre villkor för lärarna med karriärtjänster som förstelärare och lektor; bra lärare är det absolut viktigaste för en bra skola.

Flera viktiga reformer har ökat det statliga inflytandet över skolan, och likställigheten över landet; det gäller t.ex. den nya skollagen som bl.a. kräver tillgång till skolbibliotek, nya läroplaner med tydligare kunskapskrav och den statliga skolinspektionen. Men flera viktiga reformer hindras av att ansvaret för skolan inte ligger på staten – utan på kommunerna.

En av de viktiga reformer som hejdas är just karriärtjänsterna för lärare. En av fyra tjänster är inte ens tillsatta (SvD). Som regeringens utredare Leif Lewin visar i dag, har kommunerna misslyckats med skolan på flera punkter, inte minst kring resursfördelning och lärarnas stöd och status (DN Debatt, regeringen.se). Det är därför inte konstigt att en majoritet av svenskarna liksom Folkpartiet vill förstatliga skolan. Eller att en majoritet av lärarna har samma åsikt (SVT).

De dåliga resultaten i PISA-studierna visar på utmaningarna för svensk skola. Även om resultaten till stor del bygger på politiken från de socialdemokratiska regeringsåren, så måste mycket göras. Framför allt handlar det om att ge skolan, lärarna och eleverna förutsättningar – och arbetsro. Det är viktigast för de elever som har störst behov av en bra skola – för dem som har sämre stöd hemifrån.

Skillnaderna mellan svenska kommuners skolresultat är ett problem. Men skillnaderna visar också att mycket kan göras, och att man med rätt politik och upplägg kan ge just de förutsättningar som skolor, lärare och elever behöver. Det är förutsättningar som alla elever borde ha rätt till!

I Stockholm och andra kommuner där Folkpartiet har inflytande, går det ofta bättre för skolan. Dagens Samhälle har visat att 80 procent av de 50 bästa skolkommunerna styrs av Alliansen, medan 76 procent av de 50 sämsta skolkommunerna styrs av S eller V (se också bilder nedan). Och i Allianskommuner är det förstås ofta Folkpartiet som har ansvaret för skolan. I Stockholm är Lotta Edholm (FP) skolborgarråd sedan 2006. Här har skolan större resurser som också fördelas utifrån socioekonomiska faktorer – mer till skolor och elever med tuffare utmaningar. Lärare får högre löner, och möjlighet att göra karriär som förstelärare eller lektorer. Och kunskapsresultaten blir också högre.

I Landskrona är Torkild Strandberg (FP) ordförande i kommunstyrelsen, och Lisa Flinth (FP) ordförande i utbildningsnämnden. Där har man lyckats förbättra skolresultaten rejält. I Huddinge är Malin Danielsson (FP) kommunalråd med ansvar för skolan. Där har man avskaffat alla kommunala mål och använder sig av de nationella; man bygger sin pedagogiska plattform på forskning; och 1 000 fler elever är godkända i dag än de hade varit med resultaten då Socialdemokraterna styrde Huddinge.

Statligskola_665x320_aI en skola med statligt ansvar för allt som har med undervisningen att göra, skulle kommunerna fortfarande ansvara för praktiska frågor, som ofta kan ha stor lokal betydelse, som lokaler och skolmat. Friskolorna skulle förstås finnas kvar – vi värnar elevers och föräldrars valfrihet – men även för friskolor och friskoleelever skulle det bli rakare rör med en statlig huvudman, istället för 290 kommunala med olika resursfördelningssystem.

Alla Sveriges elever borde få känna effekten av en bra skolpolitik. Kommunaliseringen av skolan i slutet av 80-talet var ett misslyckande. Kommunerna hade ingen tradition och vana av att ansvara för skolor. Därför vill Folkpartiet ge tillbaka ansvaret för skolan till staten!

SKOLSKILLNADER. De flesta av de bästa skolkommunerna styrs av Alliansen och Folkpartiet, enligt Dagens Samhälle. Bild från dagenssamhalle.se
SKOLSKILLNADER. De flesta av de bästa skolkommunerna styrs av Alliansen och Folkpartiet, enligt Dagens Samhälle. Bild från dagenssamhalle.se
OLIKA RESULTAT. Skillnaderna mellan Allianskommuner och S- och V-styren är genomgående i Dagens Samhälles redovisning.
OLIKA RESULTAT. Skillnaderna mellan Allianskommuner och S- och V-styren är genomgående i Dagens Samhälles redovisning.

Miljöpartiet föreslår istället ”samarbetsavtal” mellan staten och de kommuner/skolhuvudmän som önskar; jag frågar mig hur det ska säkra kvalitet och likvärdighet, eller komma runt det faktum att kommunerna har misslyckats med skolan (SvD Brännpunkt).

SR: ”Kommunaliseringen blev ett misslyckande”. SvD/TT: ”Skolans kommunalisering misslyckades”. LT/TT. GP/TT. SR: ”Lärarna var inte med på båten”. SvD: Utredare: Därför misslyckades kommunaliseringen av skolan. DN: FP-ledaren skyller på S och M.

Bloggar: Lotta Edholm (även på Stockholmsbloggen), Hans Åberg, Folkpartiet Sundbyberg, Folkpartiet Tyresö, Anna LundbergNicholas Nikander, Helene Odenjung, Jesper Svensson, Per Altenberg, Christer Sörliden.

Folkpartiet och folket säger ja till statlig skola

Folkpartiet har länge varit rätt ensamt om att driva ett återförstatligande av skolan. Men svenskarna verkar hålla med liberalerna och Jan Björklund – åtminstone 84 procent i en färsk opinionsmätning.

Lärarkampanj på landsmöte. Foto: Birgitta Ohlsson.
Lärarkampanj på landsmöte. Foto: Birgitta Ohlsson.

Det är sällan liberaler förespråkar förstatliganden. Men när det gäller att återta ansvaret från den svenska skolan från kommunerna, har Folkpartiet konsekvent stått på den statliga sidan (”Statlig skola, Folkpartiet.se). Där är vi partipolitiskt rätt ensamma, men ändå i gott sällskap: av Lärarnas riksförbund, som driver kampanj, även på det i dag avslutade landsmötet (se bild). Och även av ett folkflertal.

Att tanken på ett statligt ansvar för skolan är något många håller med om, har vi väl vetat sedan tidigare. Den opinionsmätning från Demoskop som Expressen har presenterat ger dock ett överraskande överväldigande stöd: 84 procent säger att de vill att staten ska ha huvudansvaret för den svenska skolan.

En statlig skola innebär inte att allt ska detaljplaneras på statlig nivå av mängder av nya statsanställda tjänstemän och byråkrater. Var skolorna ska ligga är t.ex. något som bäst avgörs lokalt.

Statlig skola handlar om en likvärdighet, inte minst i resurser. Skolpengen är i dag olika mellan olika kommunala skolor, och mellan kommunala skolor och friskolor. Variationer behövs förstås – beroende på socioekonomiska behov (där behöver variationen nog öka!), geografiska avstånd och befolkningsunderlag m.m. Men det bör vara på en saklig grund och inte slumpartat beroende på hur kommunpolitiker, med många ansvarsområden i sina budgetar, prioriterar skolan. Det behövs också en central tillsyn och uppföljning, något som Skolinspektionen utför i dag men som kan behöva stärkas ytterligare.

Kommunerna skapades en gång för att sköta sociala frågor och har även lång tradition av att ägna sig åt samhällsbyggnadsfrågor och detaljplaner. På samma sätt har landstingen alltid haft ett ansvar för hälso- och sjukvården. Skolan är dock en senkommen och udda fågel, både jämfört med kommunernas övriga verksamhet, och landstingens.

Vi ger oss inte förrän vi har övertygat om vikten av en statlig skola. Vi har förstås en uppförsbacke då nästan alla de andra seriösa partierna är motståndare. Men vi vill mer! Och när man tror sig ha rätt, och har ett folkligt stöd dessutom, är det dock väldigt stimulerande att kämpa på. Om goda argument inte övertygar hela vägen, kanske folkviljan gör det.

Nej till ”gårdsförsäljning”, ja till nollvision om rökning

Folkpartiets landsmöte sade i dag nej till både s.k. gårdsförsäljning och nollvision för rökning. Jag välkomnar det förra – och hoppas att vi kan återkomma om det senare.

Den som värnar en restriktiv alkoholpolitik bör säga nej till så kallad ”gårdsförsäljning”. Inte för att det skulle vara någon katastrof för vare sig hälsa eller detaljhandelsmonopolets upprätthållande om små producenter kunde sälja sina egna produkter i liten skala direkt till kunder – utan för att själva förändringen skulle undergräva monopolet rent rättsligt. Gårdsförsäljning som det utretts och föreslagits är dessutom något helt annat än det småskaliga, idylliskt pastorala och landsbygdsutvecklande småföretagsvänliga, som gärna målas upp.

Om gårdsförsäljningen och varför Folkpartiet bör säga nej har jag skrivit tidigare, bl.a. med Cecilia Elving i NU häromveckan, vilket jag bloggade om här. Därför är jag väldigt glad över att landsmötet i dag har sagt nej!

En annan tids tobaks-PR med barnfokus.
En annan tids tobaks-PR med barnfokus.

Ett annat nej gällde nollvision för rökning. Där hade jag hoppats på ett annat beslut. En nollvision handlar inte om något förbud – men om ett mål att vi inom ett visst antal år inte längre ska ha någon som vill röka. Framför allt handlar det om att minska nyrekryteringen av rökare, som är tobaksindustrins stora mål.

Är rökning inte något personligt, och inte politiskt? Förvisso är det vars och ens val att börja eller sluta röka. Men med sjukvårdens och övriga gemensamma samhällsfunktioners kostnader för rökningens skadeverkningar, och med den låga debutålder som gäller för de flesta rökare, är rökning också politik.

En nollvision i sig gör förstås inte att någon slutar, eller inte börjar röka. Men dels skulle den ha en normerande effekt, dels ställa krav och resa förväntningar på konkreta åtgärder för att nå dithän. Det handlar i dagsläget inte minst om att anonymisera cigarettpaketen och även i övrigt göra dem ”osexiga” och osäljande, med stora, sanningsenligt avskräckande bilder. Att inte exponera cigaretter i butiker är också viktigt för att undvika att ungdomar lockas eller kan köpa dem.

En nollvision handlar helt enkelt om att vi inte ger oss förrän ingen väljer att börja röka. Det måste vara vårt mål. Att fatta ett nationellt beslut om det vore att ställa krav på oss själva. Sverige har alltför länge lutat sig tillbaka i kampen mot rökningen och dess skadeverkningar.

Läs gärna Anna Starbrinks blogginlägg om varför hon inte ger sig förrän färre unga börjar röka, och se filmen där Barbro Westerholm och Anna Starbrink motiverar varför de vill se en nollvision, nedan.

Lyft (med) jämställdheten

Jämställdhetsfrågan är en god  liberal tradition. För många folkpartister känns det givet att det ska vara en av våra prioriterade frågor inför valet. Det behövs liberal jämställdhetspolitik. Jag lyfter gärna jämställdheten – och Folkpartiet med den!

Man-and-woman-icon.svgDet har sagts förr men behöver sägas om och om igen: Ja, vi har kommit långt med jämställdheten i Sverige. Men vi har lång väg kvar. Ännu tjänar kvinnor mindre än män. Offren för våldsamma övergrepp är oftare kvinnor, förövarna är oftare män. På ledande poster i samhället ser det rätt bra ut i politiken – men i näringslivet och akademin är det sämre, på vissa håll riktigt uselt.

Folkpartiet och Maria Arnholm har en diger och viktig uppgift nu när jämställdheten lyfts fram inför valet nästa år (Aftonbladet med Maria Arnholm: ”Frågan som ska lyfta FP”, SR: Jan Björklund talade om jämställdhet).

En nyckel till ökad jämställdhet är arbetsmarknaden. Förväntan att kvinnor ska ta ansvar för barn, hem och familj (kanske också åldriga föräldrar?) gör att de kan få svårare i karriären och sämre löneutveckling. En sådan inställning leder inte till fler kvinnliga styrelseordförande och VD:ar!

Ojämställdheten drabbar förstås även män som också tvingas in i könsroller av omgivningens förväntningar. Den man som vill vara föräldraledig i stor utsträckning kan fortfarande möta höjda ögonbryn.

Mot ojämställdheten har vi flera vapen: Lagstiftning (mot t.ex. ärekränkning och näthat som jag skrev om i går, eller för att skydda kvinnor från våld i hemmet, eller skärpt våldtäktslagstiftning). Pengar. Och opinionsbildning.

På Folkpartiets landsmöte i helgen handlar det bl.a. om pengarna – och opinionen. En tredje månad vikt åt ena föräldern i föräldraförsäkringen är att fortsätta i god liberal anda, att göra den individuella delen av föräldraskapet tydligare. Jag har tidigare bloggat om varför jag anser det vara liberalt med en tredje mamma/pappamånad. Det handlar om pengar i form av en generös allmän socialförsäkring, som föräldraförsäkringen är. Men det handlar också om att bidra till att skifta opinionen i än mer jämställd riktning.

Först när ojämställdhet är orimligt i allas ögon – i tanke och i handling – når vi jämställdhet.

Läs mer om Folkpartiets hjärtefråga, jämställdheten.

”Gårdsförsäljning” hotar vår restriktiva alkoholpolitik

Alkoholpolitiken debatteras ofta mycket i Folkpartiet. Så lär det också bli på årets landsmöte. Socialt medvetna liberaler bör rösta nej till förslag om s.k. gårdsförsäljning.

Jag skrev tidigare i höstas om min personliga syn på alkoholpolitiken. Den specifika sakfrågan den här gången gäller gårdsförsäljning – en något missvisande beteckning på vad de aktuella förslagen handlar om. I veckans nummer av det liberala nyhetsmagasinet NU, som är ett medlemsnummer som når alla medlemmar i Folkpartiet, skriver jag tillsammans med Cecilia Elving om varför socialt medvetna liberaler bör rösta nej till förslaget om s.k. gårdsförsäljning.

”Gårdsförsäljning” hotar monopolet

NU 45/2013, 7 november.
NU 45/2013, 7 november.

Alkoholpolitiken brukar vara ett säkert diskussionsämne när liberaler kommer samman. Så också på Folkpartiets landsmöte nästa vecka. Frihet och trygghet sätter alkoholpolitiken i liberalismens viktigaste skärningspunkter. Den största alkoholdebatten under landsmötet kommer tveklöst att handla om gårdsförsäljning.

Vi motsätter oss gårdsförsäljning eftersom vi är övertygade om att den innebär att Sverige tvingas ge upp Systembolagets monopol och därmed underminerar grunderna för vår restriktiva alkoholpolitik.

Frågan om gårdsförsäljning har utretts av två olika statliga utredningar som båda har kommit fram till att gårdsförsäljning i egentlig mening, d.v.s. detaljhandel från t.ex. vinodlare och tillverkare i Sverige, som motion G43 och G44 vill möjliggöra, strider mot EU-rätten eftersom det skulle diskriminera utländska tillverkare. Och ett av villkoren för att vi ska kunna behålla Systembolaget är ju att utländska tillverkare och produkter inte diskrimineras i förhållande till svenska produkter och tillverkare. Båda utredningarna konstaterar vidare att gårdsförsäljning av finsk modell, som livligt debatterades under förra landsmötet, inte kan genomföras i Sverige.

Efter att ha konstaterat att ”Gårdsförsäljning kan inte begränsas till alkoholdrycker som har tillverkats på den egna gården i Sverige”, (SOU 2010:98, s.88) utformar den senaste utredaren Lotta Nordling ett förslag till något helt annat än det vi normalt talar om som gårdsförsäljning.

Nordlings förslag går långt utöver utredningens direktiv om gårdsförsäljning från små företag på den svenska landsbygden. Lotta Nordling föreslår att alla alkoholtillverkare i världen under vissa förutsättningar ska få tillstånd att sälja alkoholdrycker direkt till konsumenter i Sverige. Tillverkare vid ”gårdsförsäljning” ska få sälja inte bara egenproducerade alkoholdrycker utan också andra alkoholdrycker av samma slag och försäljningsstället ska inte behöva ha någon anknytning till tillverkningsstället.

Det är detta förslag som motionärerna i motion G42 hänvisar till när de skriver att ”en statlig utredning om gårdsförsäljning har tagit fram förslag till hur gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker kan ske på ett sätt som är förenligt med EU rätten liksom detaljhandelsmonopolet.” Vi instämmer inte alls i den beskrivningen.

Flera tunga remissinstanser, bl.a. JK, ifrågasätter att förslaget verkligen går att förena med EU-rätten. Även Lotta Nordling själv medger att ”Man kan aldrig helt utesluta möjligheten att EU-domstolen … skulle komma fram till att införandet av utredningens modell till gårdsförsäljning ger skäl att ifrågasätta att den svenska alkohollagstiftningen på ett sammanhängande och systematiskt sätt tillgodoser behovet att nå målet att skydda folkhälsan” (ibid s. 126). Så även denna modell riskerar att vårt svenska EU-undantag som möjliggör Systembolagets monopol ifrågasätts.

Dessa argument om utredningar och EU-rätt kan tyckas torra och trista. Men de visar att debatten på landsmötet i förlängningen kommer att handla om frihet. Friheten att få köpa och dricka vad och när man vill – mot andras frihet att slippa frestas av alkohol ännu oftare i sin vardag. Andras frihet att ens partner, förälder eller barn inte blir full, igen, och kanske våldsam. Allas vår frihet att slippa betala ännu mer för alkoholens skadeverkningar. Den restriktiva alkoholpolitiken gör det svårare och dyrare att få tag i alkohol. Det är precis avsikten – så minskar vi totalkonsumtionen, skadeverkningarna – och ofriheten.

Liberalismen är inte enkel, rätt eller fel. Liberal politik handlar om avvägningar. Min frihet sträcker sig så långt inte någon annans frihet inskränks. Det är avvägningar som behövs i alkoholpolitiken. Det kan kallas pragmatism, utilitarism, medkänsla – eller liberalism.

Cecilia Elving
Landstingskandidat, vice ordförande Folkpartiet Liberalerna Norrmalm

Rasmus Jonlund
Kulturpolitiker (FP) Stockholm, ordförande Folkpartiet Liberalerna Kungsholmen