Etikett: Lärarnas riksförbund

Kunskap & skola

Dags för nytt ansvar för skolan

Merparten av svenskarna, i alla partier, vill ge tillbaka ansvaret för skolan till staten. En samlad, statlig styrning vore bra för skolan, eleverna, lärarna och Sverige. Det är dags att på allvar pröva frågan om förstatligad skola.

STÖD FÖR STATLIG SKOLA. Lärarnas riksförbund och Folkpartiet har flertalet av svenskarna med sig. Foto från Folkpartiets landsmöte i fjol: Birgitta Ohlsson.
STÖD FÖR STATLIG SKOLA. Lärarnas riksförbund och Folkpartiet har flertalet av svenskarna med sig. Foto från Folkpartiets landsmöte i fjol: Birgitta Ohlsson.

Skolan har samhällets viktigaste uppdrag – och en av politikens viktigaste uppgifter är att ta ansvar för skolan. Det blir allt mer tydligt att det uppsplittrade ansvaret mellan 290 kommuner med högst olika kompetens och ambitioner inte fungerar. Tiden har kommit att våga tänka om kring huvudmannaskapet för skolan – och låta det återgå till staten.

De senaste åren har varit fyllda av skolreformer vars effekter på kunskapsresultat ännu är svåra att mäta. (Förutom att senaste Pisa-resultaten ifrågasätts utifrån elevernas engagemang i proven, genomfördes de av niondeklassare som gått hela grundskolan under den tidigare läroplanen.) Vi ser dock bl a ett ökande söktryck på lärarutbildningarna. Många är ense om att arbetsro inte bara behövs i klassrummen, utan även för skolan, och de politiska åsiktsskillnaderna har minskat betydligt. Framför allt Socialdemokraterna och Miljöpartiet har accepterat det mesta av Folkpartiets och Alliansens reformer. Som framgår av det förstnämnda partiets artikel på SvD Brännpunkt i dag skiljer sig deras förslag inte mycket från regeringens och Folkpartiets: större resurser till elever och skolor med större behov och utmaningar, fler speciallärare och specialpedagoger, minskad administration genom bl a digitalt rättade nationella prov, ytterligare satsningar på läraryrket… Jan Björklunds karriärtjänster för lärare har också bred politisk uppslutning.

Problemet är att reformerna inte förverkligas fullt ut. Problemet är att lärare och elever inte för rätt och likvärdiga förutsättningar. Problemet är att det spelar alltför stor roll vilken kommun du jobbar eller går i skolan i. Och här saknar både S och stora delar av Alliansen svar.

En hel del kommuner lyckas. Vi ser stigande kunskapsresultat, ökade resurser skolor och elever med störst behov, högre lärarlöner, osv. Det gäller inte minst i Stockholm och även i exempelvis Folkparti-styrda Landskrona. Men alla borde få del av den goda skolpolitiken. Genom att återge staten huvudmannaskapet för skolan, och arbetsgivaransvaret för lärarna, skapas de förutsättningarna. Många viktiga praktiska frågor kan beslutas om lokalt, skolledare och lärare får en större frihet att lösa sitt uppdrag inom styrningens ramar, och styrningen blir tydligare för både offentligt drivna och fristående skolor.

Folkpartiet vill återförstatliga skolan. Det vill också majoriteten av svenskarna, hos alla partiers väljare, och den överväldigande majoriteten av lärarna, som LR:s ordförande skriver på dagens DN debatt. En utredning har redan granskat kommunaliseringens följder. Efter valet är det dags att utreda framtiden.

Kunskap & skola

Förstatliga skolan

Den svenska skolan måste bli bättre. Bättre på att rusta eleverna med kunskap. Bättre på att ge eleverna arbetsro. Och bättre på att ge lärarna en bra arbetsmiljö och löneutveckling. Kommunerna har misslyckats på flera punkter. Eftersom alla elever inte har chansen att gå i skolan i en Folkparti-kommun är det nu dags att åter ge staten huvudansvaret för den svenska skolan

STÖD FÖR STATLIG SKOLA. Lärarnas riksförbund drev kampanj på Folkpartiets landsmöte - fast både folkpartisterna och folket är redan övertygade. Foto: Birgitta Ohlsson.
STÖD FÖR STATLIG SKOLA. Lärarnas riksförbund drev kampanj på Folkpartiets landsmöte – fast både folkpartisterna och folket är redan övertygade. Foto: Birgitta Ohlsson.

Flera viktiga skolreformer har sjösatts av Folkpartiet i Alliansregeringen, de flesta trädde i kraft för bara några år sedan och kommer nu börja ge effekt. Det handlar t.ex. om bättre villkor för lärarna med karriärtjänster som förstelärare och lektor; bra lärare är det absolut viktigaste för en bra skola.

Flera viktiga reformer har ökat det statliga inflytandet över skolan, och likställigheten över landet; det gäller t.ex. den nya skollagen som bl.a. kräver tillgång till skolbibliotek, nya läroplaner med tydligare kunskapskrav och den statliga skolinspektionen. Men flera viktiga reformer hindras av att ansvaret för skolan inte ligger på staten – utan på kommunerna.

En av de viktiga reformer som hejdas är just karriärtjänsterna för lärare. En av fyra tjänster är inte ens tillsatta (SvD). Som regeringens utredare Leif Lewin visar i dag, har kommunerna misslyckats med skolan på flera punkter, inte minst kring resursfördelning och lärarnas stöd och status (DN Debatt, regeringen.se). Det är därför inte konstigt att en majoritet av svenskarna liksom Folkpartiet vill förstatliga skolan. Eller att en majoritet av lärarna har samma åsikt (SVT).

De dåliga resultaten i PISA-studierna visar på utmaningarna för svensk skola. Även om resultaten till stor del bygger på politiken från de socialdemokratiska regeringsåren, så måste mycket göras. Framför allt handlar det om att ge skolan, lärarna och eleverna förutsättningar – och arbetsro. Det är viktigast för de elever som har störst behov av en bra skola – för dem som har sämre stöd hemifrån.

Skillnaderna mellan svenska kommuners skolresultat är ett problem. Men skillnaderna visar också att mycket kan göras, och att man med rätt politik och upplägg kan ge just de förutsättningar som skolor, lärare och elever behöver. Det är förutsättningar som alla elever borde ha rätt till!

I Stockholm och andra kommuner där Folkpartiet har inflytande, går det ofta bättre för skolan. Dagens Samhälle har visat att 80 procent av de 50 bästa skolkommunerna styrs av Alliansen, medan 76 procent av de 50 sämsta skolkommunerna styrs av S eller V (se också bilder nedan). Och i Allianskommuner är det förstås ofta Folkpartiet som har ansvaret för skolan. I Stockholm är Lotta Edholm (FP) skolborgarråd sedan 2006. Här har skolan större resurser som också fördelas utifrån socioekonomiska faktorer – mer till skolor och elever med tuffare utmaningar. Lärare får högre löner, och möjlighet att göra karriär som förstelärare eller lektorer. Och kunskapsresultaten blir också högre.

I Landskrona är Torkild Strandberg (FP) ordförande i kommunstyrelsen, och Lisa Flinth (FP) ordförande i utbildningsnämnden. Där har man lyckats förbättra skolresultaten rejält. I Huddinge är Malin Danielsson (FP) kommunalråd med ansvar för skolan. Där har man avskaffat alla kommunala mål och använder sig av de nationella; man bygger sin pedagogiska plattform på forskning; och 1 000 fler elever är godkända i dag än de hade varit med resultaten då Socialdemokraterna styrde Huddinge.

Statligskola_665x320_aI en skola med statligt ansvar för allt som har med undervisningen att göra, skulle kommunerna fortfarande ansvara för praktiska frågor, som ofta kan ha stor lokal betydelse, som lokaler och skolmat. Friskolorna skulle förstås finnas kvar – vi värnar elevers och föräldrars valfrihet – men även för friskolor och friskoleelever skulle det bli rakare rör med en statlig huvudman, istället för 290 kommunala med olika resursfördelningssystem.

Alla Sveriges elever borde få känna effekten av en bra skolpolitik. Kommunaliseringen av skolan i slutet av 80-talet var ett misslyckande. Kommunerna hade ingen tradition och vana av att ansvara för skolor. Därför vill Folkpartiet ge tillbaka ansvaret för skolan till staten!

SKOLSKILLNADER. De flesta av de bästa skolkommunerna styrs av Alliansen och Folkpartiet, enligt Dagens Samhälle. Bild från dagenssamhalle.se
SKOLSKILLNADER. De flesta av de bästa skolkommunerna styrs av Alliansen och Folkpartiet, enligt Dagens Samhälle. Bild från dagenssamhalle.se
OLIKA RESULTAT. Skillnaderna mellan Allianskommuner och S- och V-styren är genomgående i Dagens Samhälles redovisning.
OLIKA RESULTAT. Skillnaderna mellan Allianskommuner och S- och V-styren är genomgående i Dagens Samhälles redovisning.

Miljöpartiet föreslår istället ”samarbetsavtal” mellan staten och de kommuner/skolhuvudmän som önskar; jag frågar mig hur det ska säkra kvalitet och likvärdighet, eller komma runt det faktum att kommunerna har misslyckats med skolan (SvD Brännpunkt).

SR: ”Kommunaliseringen blev ett misslyckande”. SvD/TT: ”Skolans kommunalisering misslyckades”. LT/TT. GP/TT. SR: ”Lärarna var inte med på båten”. SvD: Utredare: Därför misslyckades kommunaliseringen av skolan. DN: FP-ledaren skyller på S och M.

Bloggar: Lotta Edholm (även på Stockholmsbloggen), Hans Åberg, Folkpartiet Sundbyberg, Folkpartiet Tyresö, Anna Lundberg, Nicholas Nikander, Helene Odenjung, Jesper Svensson, Per Altenberg, Christer Sörliden.

Kunskap & skola

Statlig skola viktigast för dem med störst behov

Kommunerna har misslyckats med skolan. De har misslyckats som arbetsgivare för lärarna, de har misslyckats med likvärdigheten för eleverna och de misslyckas uppenbarligen med att ge rätt stöd åt alla barn med särskilda behov. En statlig skola är viktigast för eleverna med störst behov.

Kommunaliseringen av skolan var en av det sena 1900-talets mest genomgripande reformer. För allt fler framstår det också som ett genomgripande misslyckande. Parallellt med åren i kommunal regi har skolan blivit allt sämre på att rusta elevernas kunskap, och det drabbar framför allt elever med sämre förutsättningar. Lärarnas status och löner har sjunkit, och färre vill satsa på en karriär i skolans värld.

Och i dag får vi höra hur skolor ofta underlåter att ge rätt stöd till elever med särskilda behov – stöd de har rätt till. ”…enligt en undersökning som Lärarförbundet gjort i år bedömer sex av tio lärare att det finns minst en elev i varje klass som inte får det särskilda stöd hon eller han har rätt till.” Och överklagandena kring åtgärdsprogrammen ökar. (SR)

Bild från stockholmsbloggen.se
Bild från stockholmsbloggen.se

Mycket annat som påverkar skolan har naturligtvis hänt, i skolvärlden och i omvärlden. Det fria skolvalet har kommit för att stanna, och forna tiders boendesegregerade skola var knappast att föredra, men valfriheten kräver rätt omständigheter – att alla skolor är bra och attraktiva. Missriktade reformer har försvagat undervisning och kunskapsfokus. Mot detta har Folkpartiet och Alliansregeringen satt in en rad reformer.

Allt Jan Björklund gör blir inte 100 % rätt från början. Ödmjukhet behövs inför skolvärlden. Den administrativa bördan gjorde att omfattningen av skriftliga omdömen skalades tillbaka.

Men allt Jan Björklund gör tappar effekt om inte kommunerna sköter sin sida av saken. En del kommuner gör, och många försöker förstås göra, vad de kan, men alla når inte fram, och långtifrån alla försöker. Kommunerna brister kring lärarreformen med karriärtjänster och kring en likvärdig skola där alla elever får resurser och stöd utifrån sina förutsättningar. Lärarnas riksförbund, som tillsammans med Folkpartiet hittills har stått rätt ensamt för en statlig skola, skriver i dag på DN Debatt att ”kommunerna har haft sin chans”.

De goda exemplen bland kommuner och skolor visar vad som går att göra. I kommuner där Folkpartiet är med och styr, som i Stockholm (Lotta Edholms blogg) och Landskrona (Folkpartiets webbsida), stiger resultaten. Det gäller att vara tydlig med fokus på kunskap – som en rättighet för alla elever, med lärarnas status och utvecklingsmöjligheter, och med resursfördelningen. Vissa skolor behöver mer pengar.

Med ett statligt huvudmannaskap för skolorna kan de goda exemplen spridas lättare över landet. Lärarna får en bättre och tydligare arbetsgivare, i de offentliga skolorna, och friskolorna och deras lärare får en tydligare relation till en huvudpart. Det lokala inflytandet över lokalisering av skolor osv bör naturligtvis bestå – vi ska inte centralisera för centraliserandets skull.

Statlig skola handlar om kunskap och likvärdighet. Om en skola där både elever och lärare har goda och lika förutsättningar.

Kunskap & skola

Reflektioner om PISA

Svenska niondeklassares sjunkande resultat i PISA-undersökningen är en mycket allvarlig signal. Orsakerna går att finna långt tillbaka. Många förändringar som kan vända utvecklingen är redan på plats. Nu behövs arbetsro.

PISA-undersökningarna har inte varit någon rolig läsning för svenskar de senaste åren. Årets redovisning – som utgår från test som gjordes 2009 – innebär ingen ljusning, tvärtom. (Om Pisa i SvD, Nattsvart chock för svenska skolan; i DN: Sverige sämst i klassen, Björklund: Det är allvarligt; och från Jan Björklund: Spiken i kistan för gamla skolpolitiken.)

Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.
Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.

Vad beror problemen på? De har i varje fall inte uppstått de senaste åren. En partipolitisk vinkling blir mycket tydlig i bilden till höger: De elever som gjorde PISA-testen 2012 hade gått sina nio år i grundskolan enligt det gamla systemet. Först några år senare genomfördes flera av Alliansens viktigaste reformer kring bl.a. betyg och nationella prov.

Andra mycket viktiga reformer handlar om lärarna: Lärarutbildningen har gjorts om och karriärtjänster har inrättats för förstelärare och lektorer. Tillräckligt många och bra lärare är det absolut viktigaste för att vända den svenska skolan. Där behöver mer göras för att få fler att vilja bli, och stanna kvar som, lärare.

Vi folkpartister ska dock inte lägga vårt krut på att skylla ifrån oss. Den utbildningspolitik som Jan Björklund har fört fram i många år har nu i stort sett accepterats brett över det partipolitiska fältet. När vi arbetar framåt ska vi göra det med utgångspunkt i våra reformer, och med öppenhet för de justeringar som behövs. Den partipolitiska enigheten i friskolekommittén och samsynen med lärarfacken och arbetsgivarna är lovande.

Efter alla reformer behöver skolan dock först och främst arbetsro och inte kortsiktiga, panikartade förslag, som ett antal folkpartister skriver i Dagens Samhälle. Det tar tid att vända utvecklingen. Sex år, talar man om i internationella PISA-sammanhang – utifrån de reformer som trädde i kraft runt 2011 blickar vi i så fall mot slutet av detta årtionde innan vi kan se effekter.

En reform som dock återstår är att förstatliga skolan. Där står Folkpartiet tillsammans med Lärarnas Riksförbund (som också debatterar i Dagens Samhälle) ganska ensamma – men fler röster börjar höjas. Om fler vinner insikt om behovet av likställdhet och uppgradering av skolans och lärarnas status, så kan PISA-chocken ha gett något bra.

Bland andra Hans Åberg, Lotta Edholm, Johan Pehrson, Per Altenberg bloggar.

Kunskap & skola, Liberalerna & andra

Folkpartiet och folket säger ja till statlig skola

Folkpartiet har länge varit rätt ensamt om att driva ett återförstatligande av skolan. Men svenskarna verkar hålla med liberalerna och Jan Björklund – åtminstone 84 procent i en färsk opinionsmätning.

Lärarkampanj på landsmöte. Foto: Birgitta Ohlsson.
Lärarkampanj på landsmöte. Foto: Birgitta Ohlsson.

Det är sällan liberaler förespråkar förstatliganden. Men när det gäller att återta ansvaret från den svenska skolan från kommunerna, har Folkpartiet konsekvent stått på den statliga sidan (”Statlig skola, Folkpartiet.se). Där är vi partipolitiskt rätt ensamma, men ändå i gott sällskap: av Lärarnas riksförbund, som driver kampanj, även på det i dag avslutade landsmötet (se bild). Och även av ett folkflertal.

Att tanken på ett statligt ansvar för skolan är något många håller med om, har vi väl vetat sedan tidigare. Den opinionsmätning från Demoskop som Expressen har presenterat ger dock ett överraskande överväldigande stöd: 84 procent säger att de vill att staten ska ha huvudansvaret för den svenska skolan.

En statlig skola innebär inte att allt ska detaljplaneras på statlig nivå av mängder av nya statsanställda tjänstemän och byråkrater. Var skolorna ska ligga är t.ex. något som bäst avgörs lokalt.

Statlig skola handlar om en likvärdighet, inte minst i resurser. Skolpengen är i dag olika mellan olika kommunala skolor, och mellan kommunala skolor och friskolor. Variationer behövs förstås – beroende på socioekonomiska behov (där behöver variationen nog öka!), geografiska avstånd och befolkningsunderlag m.m. Men det bör vara på en saklig grund och inte slumpartat beroende på hur kommunpolitiker, med många ansvarsområden i sina budgetar, prioriterar skolan. Det behövs också en central tillsyn och uppföljning, något som Skolinspektionen utför i dag men som kan behöva stärkas ytterligare.

Kommunerna skapades en gång för att sköta sociala frågor och har även lång tradition av att ägna sig åt samhällsbyggnadsfrågor och detaljplaner. På samma sätt har landstingen alltid haft ett ansvar för hälso- och sjukvården. Skolan är dock en senkommen och udda fågel, både jämfört med kommunernas övriga verksamhet, och landstingens.

Vi ger oss inte förrän vi har övertygat om vikten av en statlig skola. Vi har förstås en uppförsbacke då nästan alla de andra seriösa partierna är motståndare. Men vi vill mer! Och när man tror sig ha rätt, och har ett folkligt stöd dessutom, är det dock väldigt stimulerande att kämpa på. Om goda argument inte övertygar hela vägen, kanske folkviljan gör det.