Etikett: prostitution

OS och mänskliga rättigheter – en varumärkesfråga

Ett OS som förknippas med övergrepp på mänskliga rättigheter betyder problem för sponsorerna. Det är bra om vård av varumärken kan leda till tryck från Nordea och andra, i Sotji och inför framtiden. Allra helst skulle förstås den olympiska rörelsen bekymra sig mer om sitt eget varumärke.

Protester inför Peking-OS. Bilden lånad från http://ohkelly.wordpress.com/2008/08/17/an-event-that-stops-the-worldbut-does-it/
Protester inför Peking-OS. Bilden lånad från http://ohkelly.wordpress.com/2008/08/17/an-event-that-stops-the-worldbut-does-it/

Är idrott politik? Utan att gå in på ”fotbollskriget” mellan El Salvador och Honduras 1969 kan vi konstatera att svaret otvetydigt torde vara ja. Debatten startar regelmässigt inför stora internationella tävlingar. Ibland är det prioriteringar och värderingar i demokratiska länder som sätts i fokus – som med bojkottkrav som protest mot prostitution (Sydvenskan) inför fotbolls-VM i Tyskland 2006 (SvD), en fråga som också levde fyra år senare vid fotbolls-VM i Sydafrika (Arbetet). Vid friidrotts-VM i Moskva i somras var det hårda ryska attityder och lagar mot homosexuella, och Emma Green Tregaros regnbågsmålade naglar, som uppmärksammades (SvD).

Större våndor vållar arrangemang i diktaturer eller stater med mer ofullständiga demokratier, där såväl människors yttrandefrihet som minoriteters rättigheter inskränks. Debattens vågor gick höga kring Peking-OS 2008, som enligt Amnesty rentav innebar en försämring för mänskliga rättigheter i världens största diktatur (SR). Och debatten har varit het inför Sotji-OS 2014.

Det är inte bara det bristande vinterklimatet vid Svarta havets stränder som gör Sotji-OS olämpligt. Situationen i norra Kaukasus, med ibland krigsliknande förhållanden, terrorism och en befolkning som lider under omfattande kriminalitet – inte sällan organiserad i samförstånd med myndighetsföreträdare och politiker; med ökande tryck från den ryska centralmakten, övergrepp av det s.k. rättsväsendets representanter och ökande islamistisk extremism och separatism; den situationen borde i en bättre värld ha fått den olympiska rörelsen att dra öronen åt sig.

OS handlar först och främst om idrottsliga prestationer – det förstår även vi som saknar större intresse för sport. Men vi ser också de andra aspekterna av den olympiska traditionen. OS har alltid handlat om möten mellan människor, länder och världsdelar. Och OS borde handla om universella mänskliga rättigheter.

Idrottsrörelsen kommer inte undan att idrott och stora tävlingar är politik. Det är storpolitik att få arrangera OS, för Blair och London inför 2012 liksom för Putin och Sotji 2014 (och liksom det hade varit för Reinfeldt, Nordin och Stockholm inför 2022 – där planerna strax stöp just på ett politiskt beslut). Det är storpolitik att få visa upp sig inför världen och klä sig i den ära och storslagenhet som ett OS kan förmedla. Och det är stor politik att OS kan användas för att dölja övergrepp, eller rentav blir en faktor som direkt eller indirekt accelererar inskränkningar av mänskliga rättigheter.

Nu kallar Nordea till möte med andra sponsorer och Sveriges Olympiska kommitté (SR, SVT, DI). Det är utmärkt att storbanker och andra företag som sponsorer tar ansvar för mänskliga rättigheter. De handlar säkert av övertygelse, men det handlar också främst om vård av varumärket.

Hoppet är förstås litet att svenska sponsorer, även om man övertygar SOK, kan få Internationella Olympiska Kommittén att i framtiden väga in mänskliga rättigheter när man väljer OS-städer och arrangörsländer. Det krävs många fler, och förhoppningsvis ännu starkare, röster. Men med de sociala mediernas styrka kan många människor, som opinionsbildare men också som konsumenter, utöva sin makt. Makt som känns i plånböcker och kassaflöden.

Företag och politiker pressas i dag snabbare att ta tydligare ställning. För att använda exemplet Nordea i lilla Sverige är man förvisso noga med att påpeka att man stödjer svenska olympiska idrottare – inte OS i allmänhet, och inte OS i Sotji. Men varumärket kanpåverkas likafullt.

Jag kunde bara önska att även den olympiska rörelsen tog sitt eget varumärke på större allvar. Och insåg att det skulle må bättre av att förknippas med mänskliga rättigheter – inte med inskränkningar av dem.

Prostitution problematiseras i Europa

Viljan att göra något åt sexhandeln tycks växa i Europa. Sexköpsförbud vinner ökat stöd samtidigt som prostitutionen problematiseras alltmer även i mer tillåtande länder som Tyskland.

"Tvingad till prostitution", målning av norrmannen Aksel Waldemar Johannessen, 1915.
”Tvingad till prostitution”, målning av norrmannen Aksel Waldemar Johannessen, 1915.

Den svenska sexköpslagen hade länge få efterföljare, särskilt inte utanför Skandinavien. Men för en vecka sedan röstade Frankrike  igenom en lag som förbjuder köp av sexuella tjänster (DN) – trots protester från självutnämnda ”snuskhumrar” med den, i mina ögon, motbjudande travestin på antirasismrörelsens devis, ”rör inte min hora” (SvD). Även i Storbritannien höjs röster för att förbjuda sexköp (se dagens DN, papperstidningen, och Guardian på nätet).

Att kriminalisera just köparna, inte säljarna, av sex är ett traditionsbrott. Prostituerade kvinnor, och män, har i nästan alla tider föraktats och kunnat behandlas illa, utan större konsekvenser. Sexköparna har däremot mött större förståelse och kunnat behålla samhällsstatus och respekt. På ett sätt är det en historisk orättvisa som sexköpslagar rättar till.

Allra mest är sexköpslagar dock ett praktiskt verktyg för att motverka övergrepp, misär och trafficking – modern slavhandel och organiserad brottslighet med framför allt kvinnor som offer. Den svenska sexköpslagen har inte lett till särskilt många fällande domar, delvis p.g.a. den låga straffskalan, men tycks ha haft positiva effekter.

Motståndare till sexköpsförbud menar bl.a. att risken är att prostituerade drivs under jorden och att den illegala, ljusskygga och förtryckande verksamheten bara ökar. De riskerna motsägs delvis av erfarenheterna från Tyskland – där nu den ”liberalaste lagen om prostitution omvärderas”, som SvD:s Tomas Lundin rapporterar i dag.

Fler tvingas till prostitution, människohandeln tycks öka, antalet sexarbetare är svårt att uppskatta, liksom hur många som arbetar frivilligt. Men oavsett om det är 200.000 eller en miljon människor – övervägande delen kvinnor – som lever i prostitution, så är de 44 som hittills anmält sig för socialförsäkring en försvinnande liten grupp. Förbud mot sexköp handlar om att skydda dem som ofrivilligt hamnar i prostitution.

Förbud mot sexköp är, förutom sina praktiska effekter, en viktig symbolisk markering – en viktig jämställdhets- och frihetsreform.

Dubbelt utsatt

Fattiga tiggare i Stockholm säljer sex för att få ihop mer pengar att skicka hem till sina familjer. De drabbas av en dubbel utsatthet – som säger en hel del om både fattigdom och prostitution.

bild (48)

Från den som inget har ska tas också det hen anser sig ha. Det bibliskt grundade citatet var det första som infann sig i huvudet när jag såg DN STHLM:s förstasida i morse (till höger). Ingen kan väl undgå att se utsattheten hos de tiggare som har blivit en vanlig syn på Stockholms gator. Och kanske borde vi egentligen inte förvånas över att de utnyttjas för, och anser sig tvingade att sälja, sex.

Att människor, som Dimitri i DN:s reportage, känner sig inte kunna säga nej till att sälja sina kroppar sätter deras situation och behovet att hjälpa tiggarna i ett obehagligt skarpt strålkastarljus. Och det pekar på prostitutionens grundproblem.

Få prostituerar sig av egen fri vilja. Och att sälja sin kropp är, åtminstone för de allra flesta människor, inte en finansiell transaktion mellan två parter, så som vilken som helst. Prostitution skapar ytterligare utsatthet. Förutom de tiggare som DN skriver om i dag, har offren också ofta annars utländsk bakgrund – från redan utsatta situationer. Trafficking, modern slavhandel för sexuella ändamål, är prostitutionens ännu mycket mörkare baksida.

Vad kan då göras? Jag har inga färdiga svar. I grunden handlar det naturligtvis om att, inte minst inom ramen för EU, söka sätta stopp för diskriminering och förbättra levnadsvillkoren för människor så att de kan stanna hos sina familjer och slipper välja den desperata utvägen att tigga i ett rikare land.

Här i Sverige handlar det om att visa respekt och medmänsklighet, och ställa upp med de resurser vi kan i form av härbärgen och andra sociala insatser. Om fler istället för att tigga kan få ett jobb – som Dimitri i DN, som drömmer om att bli städare – så vore det förstås det bästa för alla. Att koppla samman människor som behöver jobb med personer och företag som behöver anställa är en viktig uppgift även ur detta perspektiv.

Och prostitutionen ska vi fortsätta belysa och bekämpa. Kanske behövs mer medmänsklighet och respekt från ”samhällets” sida även här. Och kanske kunde vi börja med att ha fler poliser och civila utredare inriktade på detta viktiga arbete. Att polisens prostitutionsgrupp i dag verkar bestå av två poliser (DN) säger något om prioriteringar och organisation.

Vad är det för fel på män?

Varför begår vissa män övergrepp? I diskussionen om mäns våld och sexövergrepp är det viktigt att män tar stor del. Övergreppen mot kvinnor får inte reduceras till en fråga enbart för kvinnor.

Sabinskornas bortrövande - på engelska The Rape of the Sabine Women, av Pietro da Cortona (1596-1669). Kapitolinska museet, via Wikimedia.
Sabinskornas bortrövande – på engelska The Rape of the Sabine Women, av Pietro da Cortona (1596-1669). Kapitolinska museet, via Wikimedia.

Det har varit mycket på sistone. Familjehemspappan som friats från våldtäkt från en av de boende flickorna, trots att hans sperma hittades i hennes underliv (P3 Nyheter). De friande våldtäktsdomarna från målet i somras. Sexköpshärvan där tonårsflickor lurades till prostitution (min blogg). Hovrättsdomarna som inte ansåg det så kränkande att bli filmad under en sexakt, och se filmen utlagd på nätet (min blogg). Nätpedofilen vars uppmärksamhet drev en 13-årig flicka till självmord (och som i dag fick en tvåårig fängelsedom; SVT). Anmälningarna från barn om sexuell posering (SVT). Och i kväll berättar SVT om en växande form av sexturism, med barn i filmer med sexuella inslag.

Vad är det för fel på män, vill jag fråga mig. Nej, jag påstår inte att män har en kollektiv skuld till andra mäns övergrepp och våld. Och jag påstår inte att män har en våldsamhet inbyggd i sin natur. Men däremot kanske att mäns traditionella könsroll i en utrerad, perverterad form kan leda fram till denna våldsamhet och dessa övergrepp. Här har män sitt ansvar – att delta i diskussionen, finna lösningar – och vara förebilder.

Vi måste diskutera mäns våld. Vi måste problematisera och analysera, fundera över allt från lagstiftning och straffskalor till terapiutbud och ända ner till hur vi uppfostrar våra barn. Inte för att pojkar är potentiella våldsverkare. Men för att nästan alla våldsverkare en gång varit små pojkar.