Fattiga tiggare i Stockholm säljer sex för att få ihop mer pengar att skicka hem till sina familjer. De drabbas av en dubbel utsatthet – som säger en hel del om både fattigdom och prostitution.

Från den som inget har ska tas också det hen anser sig ha. Det bibliskt grundade citatet var det första som infann sig i huvudet när jag såg DN STHLM:s förstasida i morse (till höger). Ingen kan väl undgå att se utsattheten hos de tiggare som har blivit en vanlig syn på Stockholms gator. Och kanske borde vi egentligen inte förvånas över att de utnyttjas för, och anser sig tvingade att sälja, sex.

Att människor, som Dimitri i DN:s reportage, känner sig inte kunna säga nej till att sälja sina kroppar sätter deras situation och behovet att hjälpa tiggarna i ett obehagligt skarpt strålkastarljus. Och det pekar på prostitutionens grundproblem.

Få prostituerar sig av egen fri vilja. Och att sälja sin kropp är, åtminstone för de allra flesta människor, inte en finansiell transaktion mellan två parter, så som vilken som helst. Prostitution skapar ytterligare utsatthet. Förutom de tiggare som DN skriver om i dag, har offren också ofta annars utländsk bakgrund – från redan utsatta situationer. Trafficking, modern slavhandel för sexuella ändamål, är prostitutionens ännu mycket mörkare baksida.

Vad kan då göras? Jag har inga färdiga svar. I grunden handlar det naturligtvis om att, inte minst inom ramen för EU, söka sätta stopp för diskriminering och förbättra levnadsvillkoren för människor så att de kan stanna hos sina familjer och slipper välja den desperata utvägen att tigga i ett rikare land.

Här i Sverige handlar det om att visa respekt och medmänsklighet, och ställa upp med de resurser vi kan i form av härbärgen och andra sociala insatser. Om fler istället för att tigga kan få ett jobb – som Dimitri i DN, som drömmer om att bli städare – så vore det förstås det bästa för alla. Att koppla samman människor som behöver jobb med personer och företag som behöver anställa är en viktig uppgift även ur detta perspektiv.

Och prostitutionen ska vi fortsätta belysa och bekämpa. Kanske behövs mer medmänsklighet och respekt från ”samhällets” sida även här. Och kanske kunde vi börja med att ha fler poliser och civila utredare inriktade på detta viktiga arbete. Att polisens prostitutionsgrupp i dag verkar bestå av två poliser (DN) säger något om prioriteringar och organisation.