Kategori: Trygghet

Lagstifta för biblioteksfrid

Alla ska kunna vara trygga på biblioteket. Överallt. Vi behöver lagstifta om det jag kallar biblioteksfrid.

I SvD skriver jag tillsammans med Christer Nylander om att lagstifta om biblioteksfrid. Det behövs möjlighet att utfärda tillträdesförbud för personer som upprepade gånger hotar, trakasserar eller utsätter bibliotekspersonal eller besökare för våldshandlingar. Trygga och lugna bibliotek är en frihetsfråga – viktigast för de personer, kanske ungdomar utan trygga hemförhållanden, som behöver biblioteken allra bäst. Läs gärna fler av mina inlägg om #biblioteksfrid.

Trygghet ska råda på biblioteken

Biblioteken ska vara trygga för både besökare och bibliotekarier. Ett ökande antal incidenter rapporteras på biblioteken i Stockholm. Vi liberaler vill säkerställa rätt resurser för att förebygga och bemöta hot, våld och trakasserier på biblioteken. I yttersta fall ska tillträdesförbud kunna utfärdas, föreslår vi på kulturnämnden i morgon. DN skriver om våra förslag.

Biblioteksfrid ska råda i Stockholm. På biblioteket ska man kunna finna en frizon för bildning eller förströelse, läxläsning eller informationsinhämtning. En sådan frizon är extra viktig för framför allt barn och unga från mer utsatt bakgrund, där det kanske är svårt att få lugn och ro hemma eller under skoldagen. De som inte har någon annanstans att läsa läxorna, som inte tar plats i klassrummet eller på skolgården.

Biblioteken ska inte vara en frizon för stök – hot, våld och trakasserier, vilket tyvärr är alltför vanligt i dag, och tycks öka.

Continue reading ”Trygghet ska råda på biblioteken”

Freda biblioteken – porta fridsstörarna

Ingen ska behöva vara rädd på biblioteket. Varken besökare eller anställda. För att stoppa hot och trakasserier borde besökare som upprepade gånger bryter mot ordningsregler få tillträdesförbud.

Biblioteken ska vara en frizon – för dem som behöver en lugn vrå, vill resa i fantasins världar, söka information eller plugga. Biblioteken ska inte vara en frizon för stök, hot och trakasserier. Tyvärr är situationen med ordningsstörningar fortfarande allvarlig på flera av landets bibliotek. En liknande diskussion har förts om problem med hot och övergrepp i badhus och simhallar. Continue reading ”Freda biblioteken – porta fridsstörarna”

Tryggt Stadshagen

Hela Kungsholmen ska vara tryggt, för alla. I Stadshagen ryms både fler bostäder, och sociala verksamheter. Folkpartiet vill se konstruktiva lösningar kring t ex sprutbytesprogrammet. Det skriver tre liberaler i lokaltidningarna.

Kungsholmen är en av Stockholms tryggaste stadsdelar, om inte rentav den tryggaste. Det uppger Kungsholmsborna själva i enkäter. Den tryggheten måste gälla hela vår stadsdel (och hela vår stad). Samtidigt upplever vissa otrygghet vilket måste tas på allvar. Det kan handla om allt från bättre städning och parkskötsel över belysning, till kunskap och dialog om frågor som sprutbytet och andra sociala verksamheter.

Stadshagen är ett område med annorlunda karaktär än de mer tätbefolkade och kvartersbebyggda delarna. Här finns också flera av stadens sjukvårds- och sociala verksamheter: S:t Görans sjukhus, Norra Stockholms psykiatri, Stadsmissionen och sprutbytesprogrammet. Nu kommer även denna del av Kungsholmen att förtätas med fler bostäder, samtidigt som behovet av sociala verksamheter kvarstår. Vi i Folkpartiet anser att det är viktigt att vi kan skapa trygghet för alla invånare i vår stad – barnfamiljer, äldre, idrottare, men även de som lider av missbruk, hemlöshet eller psykisk sjukdom. Om detta skriver tre Kungsholmsliberaler – Maria Johansson, Magnus Liljegren och jag – i veckans Mitt i – se nedan. Uppdatering 21 oktober: Vi skriver också i Vårt Kungsholmen/StockholmDirekt

Tryggt och städat i Stadshagen

MITT I Kungsholmen 13 oktober 2015.
MITT I Kungsholmen 13 oktober 2015. Klicka för större bild.

Många delar av Kungsholmen utvecklas i snabb takt. Stadshagen öster om Hornsberg är nästa steg – här kommer det också bli fler bostäder och verksamheter, inte minst vid Stadshagens IP, vilket kommer att bidra till ökad trygghet. Men redan nu behöver vi göra åtgärder för att öka tryggheten och trivseln.

Sjukvård och sociala verksamheter finns i Stadshagens närhet. Det är viktiga funktioner för att alla stockholmare ska känna trygghet, även den som lider av missbruk, hemlöshet eller psykisk sjukdom. En viktig verksamhet är sprutbytesprogrammet, som sannolikt kommer att permanentas. Då är det viktigt med en dialog i lokalsamhället. Att sprutbytet bör finnas på fler platser och med en mobil verksamhet, inte bara på Kungsholmen, är en tanke som är viktig att utveckla.

Otrygghet handlar också ofta om hur närmiljön ser ut. Där finns en del att göra. Parker behöver skötas, bänkar repareras, klotter saneras, belysningen förbättras, papperskorgar finnas – och tömmas. Det är små, vardagliga åtgärder som kan bidra till ökad trygghet.

Stadshagen ska utvecklas, och enkla men viktiga steg kan tas redan nu. Så får vi ett Stockholm och Kungsholmen med plats för alla.

Maria Johansson (FP)
vice ordförande Kungsholmens stadsdelsnämnd

Rasmus Jonlund (FP)
kommunfullmäktige

Magnus Liljegren (FP)
ordförande Folkpartiet Liberalerna Kungsholmen

Ingen ska behöva vara rädd på biblioteket

Bibliotek ska vara trygga platser, för alla, oavsett stadsdel. När vi ser ökad rapportering om hot och våld mot bibliotek måste vi vara tydliga och hålla biblioteken öppna och säkra. Nu väcker vi liberaler frågor om trygga bibliotek i Stockholms kulturnämnd. Jag kommenterar i Sveriges Radio.

SR Kulturnytt: Rasmus Jonlund (FP): I sista hand ska biblioteken kunna porta besökare.

Interiör från Hagsätra bibliotek.
FRIZON. Interiör från Hagsätra bibliotek.

Bibliotek ska aldrig tvingas stänga på grund av hot. Nolltolerans ska råda mot alla former av trakasserier och våld. Självklarheter, kan tyckas, men varken verkligheten eller debatten ser alltid så ut. Under första halvåret i år rapporterades lika många incidenter på Stockholms bibliotek som under hela förra året. Det visar på ett reellt problem, som måste tas på allvar. Uppdaterat 24 september: I dag rapporterar facket Dik om att 6 av 10 bibliotekarier upplever oordning minst en gång i månaden, och över 8 av 10 har upplevt aggressivt beteende mot andra besökare, kollegor eller sig själva (DN Kultur).

Efter uppmärksamheten kring bråk på Hässelby bibliotek i våras startade en debatt där vi som stod upp för ordning bland annat fick höra att vi förespråkade en ”tysthetsnorm”. Det är en problematisk inställning på två sätt. Dels ges sken av att det handlar om stökiga bibliotek där några pratar för högt – med bilden av en gammaldags, sträng, hyschande bibliotekarie som blivit förnärmad. Dels förlöjligas och förminskas de som önskar just att biblioteken ska kunna vara en lugn frizon.

Jag har inga problem att försvara en slags ”tysthetsnorm” på bibliotek – även om biblioteken självklart också ska följa med sin tid och ser helt annorlunda ut i dag än de tysta hus fulla med böcker (och några skivor och filmer) som många av oss kanske minns från vår barndom. Men problemen är alltså värre än eventuell högljuddhet.

En annan problematisk relativisering görs av dem som ser skillnad på bibliotek i olika stadsdelar. Som vi skriver från Folkpartiet är frågan om lugn och ro på biblioteken ”en tydlig symbol för hur vi ser på samhället och människors lika rätt. Vi kan inte acceptera att vissa platser i Stockholm och Sverige är mer utsatta än andra, som om det vore en ”naturlag” som inte gick att påverka. Om stadens budskap blir att unga i ytterstaden inte kan räkna med en fristad på bibblan på samma sätt som andra, har vi svikit delar av Stockholm.”

BILDNINGSBORG. Interiör från Stockholms Stadsbibliotek.
FRIZON. Interiör från Stockholms Stadsbibliotek.

Kulturnytt i Sveriges Radio har rapporterat om liknande problem som i Stockholm, runtom i landet. Om att vuxna står bakom det mesta av biblioteksstöket, om de ökade incidentrapporterna på Stockholms bibliotek, och hur man vände en negativ situation på biblioteket i Malmöstadsdelen RosengårdI dag är alltså jag själv intervjuad (läs gärna också vårt pressmeddelande: Stök på biblioteken får inte relativiseras). (Uppdaterat: Jag var också med i samtal med kulturborgarrådet Roger Mogert i P4 Stockholms eftermiddagsprogram i onsdags, ca 15 min in i sändningen, och Stockholmdirekt skriver också.)

Min partivän i kulturnämnden Hanna Gerdes skrev redan i juni om ordningsproblem på biblioteken, och den problematiska relativiseringen av dessa (Bibliotekarier ska inte behöva agera väktare). Nedan kan du läsa den skrivelse som vi liberaler, Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag, lägger i kulturnämnden.

Från Folkpartiet ser vi att det är oacceptabelt att ändra öppettider eller stänga bibliotek (mer än i akuta fall) – istället måste personal och besökare känna ett stöd från staden och samhället, och det kan ta formen av extra bemanning, andra personalgrupper, samarbeten med lokalsamhället och andra aktörer – som kan hjälpa till att identifiera och kanske påverka fridsstörarna. I sista hand bör bråkstakar kunna portas. Och allt hot och våld ska naturligtvis anmälas.

Vi måste ha nolltolerans mot stök och bråk på bibliotek, oavsett var de finns. Alla har rätt att känna sig trygga på sitt bibliotek – personal liksom besökare. Sverige behöver biblioteksfrid!

Åtgärder för ökad trygghet på Stockholms stadsbibliotek

Stockholms bibliotek har under första halvåret i år rapporterat lika många incidenter av våld, hot och trakasserier som under hela förra året, enligt ny statistik från kulturförvaltningen. Siffrorna måste analyseras, men att anmälningarna ökar ger en fingervisning om att det finns problem att ta itu med.

Utsatta bibliotek är inget isolerat Stockholmsfenomen. Enligt en ny undersökning uppger var femte svensk bibliotekschef att det är stökigt på biblioteket flera gånger varje månad eller vecka. Var femte uppger också att stöket har ökat. Då räknas även hot, våld och trakasserier. Extra oroande är att det framför allt är personer över 18 år som står för stöket, enligt en undersökning från fackförbundet Dik.

För oss som liberaler är det oacceptabelt att vuxna tar sig friheter och gör biblioteken till sina ”uppehållsrum”. De unga är både dagens och framtidens biblioteksbesökare. Därför måste staden ställa sig på deras sida.

Det handlar inte bara om folk som pratar ”för högt”, utan också om reella hot och brott. Lika lite som vi ska acceptera att människor blir utsatta för våld, hot och trakasserier på torget, lika lite ska vi göra det på biblioteket. Det är en självklarhet för varje liberal.

Biblioteken är värdefulla platser för läslust och bildning, men är också för många en frizon, en accepterande plats där man kan vara sig själv. Det är den ungdom som lever i en miljö kantad av otrygghet och utanförskap som behöver bibliotekets trygga frizon allra mest.

Frågan om lugn och ro på biblioteket kan låta banal. Men egentligen är det en tydlig symbol för hur vi ser på samhället och människors lika rätt. Vi kan inte acceptera att vissa platser i Stockholm och Sverige är mer utsatta än andra, som om det vore en ”naturlag” som inte gick att påverka. Om stadens budskap blir att unga i ytterstaden inte kan räkna med en fristad på bibblan på samma sätt som andra, har vi svikit delar av Stockholm.

Den som inte sköter sig bör kunna mista friheten att vistas på biblioteken. Bibliotekspersonal ska ha stöd och uppbackning av arbetsgivaren, och fridsstörare ska kunna portas. Vid behov måste man kunna öka bemanningen och involvera socialtjänstens kompetenser, som fältassistenter på plats.

Mot bakgrund av vad som ovan anförs vill vi fråga förvaltningen
1. Vilka åtgärder kan idag sättas in för att komma tillrätta med ordningsproblem som visar sig på Stockholms stadsbibliotek?
2. Vilka ytterligare åtgärder för att förebygga stök, hot, våld och trakasserier på Stockholms stadsbibliotek planeras?
3. Hur bedömer förvaltningen att det förebyggande arbetet tillsammans med stadsdelarna och skolorna fungerar?

Rasmus Jonlund (FP), vice ordförande
Hanna Gerdes (FP), ledamot
Anne-Lie Elfvén (FP), ersättare

Kulturnämnden Stockholms stad

Stoppa tjuven

Ökningen av bostadsinbrott är allvarlig för de drabbade och för rättssamhället. Vi kan göra mer för att skydda oss, enskilt och tillsammans, men polisen behöver också ha rutiner och resurser att beivra och bekämpa inbrott och andra vardagsbrott.

LÅS OCH LARMA. Privatpersoner kan försvåra för inbrottstjuven, men rättsväsendet måste bli effektivare att bekämpa bostadsinbrott. Wikimedia/Holger Ellgaard.
LÅS OCH LARMA. Wikimedia/Holger Ellgaard.

Någon som har brutit upp din dörr eller tagit sig in genom källaren. Ryckt loss dator och dvd, burit iväg med tv:n, vänt upp och ned i lådorna, norpat åt sig mormors guldhalsband, rotat runt i garderoberna… Eller, kanske lika illa, målsökande gått på kapitalvaror och smycken och lämnat bostaden i övrigt orörd – och en otäck stämning efter sig.

Att någon varit inne i din bostad olovandes och med ont uppsåt, när du inte var hemma eller än värre när du sov, är en upprivande upplevelse som alla hoppas slippa – och man är glad så länge man undgår.

Bostadsinbrott är inte det värsta av brott; det riktas inte mot den fysiska personen och med en hemförsäkring är de ekonomiska konsekvenserna ringa. Men det är alltjämt ett övergrepp. Det må inte vara den fysiska integriteten som drabbas – men att gå in i någons hem och stjäla dennes saker är ett hot och en kränkning av den personliga integriteten som inte ska förminskas.

Tyvärr har bostadsinbrotten beskrivit en ökande kurva i stort sett under hela 2000-talet och ligger nu ca 30 procent högre. Varje dag begås ett 60-tal bostadsinbrott. Efter en liten nedgång ökar de nu igen, och höstens mörkare kvällar och nätter är högsäsong för inbrottstjuvarna rapporterar Ekot. Tyvärr är också risken för tjuvarna att åka fast relativt liten och uppklarningsprocenten är liten: 4,7 procent (se t ex DN från april). Vad ska man då göra mot detta? Stadigare dörrar, ordentliga lås på källarfönster och larm är sådant vi kan göra som enskilda privatpersoner. Tillsammans kan vi göra ännu mer. Grannsamverkan är ett verkningsfullt arbetssätt, som också kan skapa fler positiva effekter: ökade kontakter och sammanhållning mellan människor, ökad integration m m (Ekot: Brotten minskar när grannar knyter kontakter).

Ytterst måste dock rättsväsendet  ta ett större ansvar för att bekämpa bostadsinbrott. Att inte ens var tjugonde inbrott klaras upp är helt enkelt alldeles för dåligt – och det går att göra mer vilket våra grannländer visar. Danmark klarar 7, Norge 15 och Finland hela 22-26 procents uppklarning.

Brottsoffrens medverkan och dokumentation av vad som har försvunnit är viktigt för polisarbetet. DNA-spårning av märkta föremål är en förebyggande  åtgärd som kan hjälpa till att både hindra och lösa brott – det har varit framgångsrikt i Storbritannien och nu även på flera håll i Sverige, t ex Tyresö där inbrotten i Fornudden minskat kraftigt (ABC). Naturligtvis bör polisen också arbeta med DNA-spårning av brottslingarna.

Ny teknik kan göra mycket för polisarbetet – men minst lika mycket hänger på organisationen. Tillfälliga projekt och satsningar har ofta gett resultat men nu krävs långsiktighet. Det kan borde den nya nationella polismyndigheten kunna ge. Det är oroande att genomförandet av polisreformen kritiseras (SvD) men slutresultatet blir förhoppningsvis bra.

Hot mot demokratin

Årets valrörelser blev våldsammare och hotfullare än tidigare. Hot mot politiker är ett hot mot demokratin som bör straffas därefter. Men också vandaliserade valaffischer ska tas på allvar.

VANDALISERING. Också ett förtäckt hot. Foto från Folkpartiets valstuga i Solna, som utsattes för vandalisering med bl a färg och för inbrott med skadegörelse och stöld av FP-jackor, natten till 25 augusti. Foto från andersekegren.wordpress.com
VANDALISERING. Ett förtäckt hot. Foto från Folkpartiets valstuga i Solna, utsatt för vandalisering och inbrott. Foto från andersekegren.wordpress.com

Skadegörelse var det vanligaste anmälda brottet under valrörelserna inför Europaparlamentet och de nationella valen, framgår av polisens sammanställning av brott under valåret (SR Ekot: Ovanligt våldsamt valår, TT/SVT). Det förvånar nog ingen som sett alla vandaliserade valaffischer och valstugor, direkt och via nyheter och sociala medier.

Bakom de nära 2 000 polisanmälningarna ligger säkerligen många fler fall som aldrig anmäldes. För hur ska man orka? Som valarbetare som lägger sin fritid på demokratin vänjer man sig vid att reparera, ta ned och ersätta det som rivits ned, slagits sönder och klottrats över.

Brotten kopplade till valrörelserna var fler i år än tidigare valår. Och även om vandaliseringen kan göra en valarbetare vansinnig, är det allvarligaste förstås när personer direkt utsätts för brott: över 300 fall av hot och fler än 280 våldsbrott kopplade till valrörelsen anmäldes.

Hot och våld mot politiker är ett hot mot demokratin. Det kommer från extrema grupper men också från enskilda medborgare som anser sig felbehandlade och löper amok. Det förekommer året om och hela mandatperioden igenom. Under valrörelserna accelereras problemet och drabbar fler, men då är också vaksamheten större. Problemen under mellanvalsperioderna kan därför vara minst lika stort. Risken på sikt är förstås att färre vill ta på sig förtroendeuppdrag – då urholkas demokratin och avståndet mellan politik och vardag ökar. Stödet till utsatta politiker är viktigt – men räcker inte. Lagstiftningen och rättskipningen måste träda fram.

Det är dags att ta hotet mot demokratin på allvar. Hot och våld mot förtroendevalda måste liksom våld mot offentliga tjänstemän ses som ett särskilt allvarligt brott – och förtroendevald är man dygnet runt. Dessa brott måste prioriteras högre, och straffas hårdare. Det är hög tid för fler partier att ansluta till Folkpartiets och förra demokratiministern Birgitta Ohlssons krav.

Vandaliseringen då? Ja, ibland blir också den riktigt allvarlig – då handlar också den om regelrätt hot och latent våld. Det som hände Folkpartiets valstuga i Solna är ett av flera skrämmande exempel. Men även nedrivna, nedklottrade och sönderslagna valaffischer är ett demokratiskt problem som skapar olust, rädsla och vrede. Det är inga oförargliga busstreck. Det kan inte ursäktas av några som helst resonemang om politisk frustration, missriktat engagemang eller upplevd underordning. Vi har alla ett ansvar att orka säga emot. Demokratin och yttrandefriheten är på allvar – och det är hoten mot dem också.

Om vandaliseringen av valstugorna i Solna: Anders Ekegren, Peter Edholm, Expressen. Om hot mot politiker: Birgitta Ohlsson i DN, ”Skyddet av politiker för svagt”.

Ljusnande, lättare framtid för barn och unga

Flera goda nyheter om barn och unga har lyst upp sommaren: mer läsning, mindre alkohol – och även mindre fetma. Sedan tidigare vet vi att brottsligheten sjunkit. Framtiden blir så ljus som vi tillsammans gör den.

PEKAR MOT LJUS FRAMTID? Flera trender för dagens unga går i positiv riktning.
PEKAR MOT LJUS FRAMTID? Flera trender för dagens unga går i positiv riktning. Foto Alex Proimos via sallyanspach.com och Wikimedia.

Framtidsoptimisten i mig har det inte alltid så lätt. Fenomenet att svarta rubriker och negativa nyheter får störst utrymme är bekant och ofta diskuterat – men svårt att göra något åt. Jag menar inte att katastrofer, tragedier och mänskliga tillkortakommanden att lösa konflikter som i Ukraina och Palestina inte ska bevakas och ges stort utrymme. Det är självklart att det sorgliga och ondskefulla tar stor plats i våra medvetanden – delvis för att det trots allt för de flesta är något ovanligt, avlägset och ofattbart. Det tar oftare formen av plötsliga händelser.

Det positiva är mer ett gradvist framåtskridande, och också det mer ”normala”; ett mänsklighetens grundtillstånd. Framsteg i vetenskap och välfärd rapporteras således – men varken medborgare eller journalister, i våra numera alltmer uppblandade roller som mottagare och (vidare)förmedlare, visar lika stort intresse eller ger dem lika stor uppmärksamhet.

Om sommaren – särskilt en sådan kanonsommar som vi verkar gå mot – är vår uppmärksamhet generellt mindre riktad utåt. Ett nedskjutet passagerarplan i inbördesstridernas Ukraina och ännu ett blodigt kapitel i den tröstlösa Palestinakonflikten tar förstås berättigad plats. Men dessförinnan har sommarens tunnare tidningar och fattigare nyhetssändningar också hunnit ge utrymme åt inte mindre än tre mycket glädjande nyheter som gäller våra barn och unga.

Pojkars ökade läsning var en särskilt glad nyhet eftersom den kom en smula överraskande. Vi hade inte trott att en vändning skulle komma så snabbt. Att ungas drickande minskar var mindre överraskande – de låga siffrorna jämfört med tidigare årtionden har vi sett ett tag nu – men inte mindre glädjande för det. Om dessa glädjande tidender har jag redan skrivit. Till dem kan fogas en tredje: Fetma bland barn minskar, framför allt i Stockholm.

Inte heller den minskade förekomsten av fetma hos barn är helt förvånande. Nu gällde det åttaåringar; vi har tidigare sett hur viktökningen bland barn i Stockholm stannat av och tycks ha börjat vända nedåt bland de som så var fyra år. Det glädjande är att tendensen tycks bli en trend och att Stockholm tros följas av övriga Sverige. Och vändningen beror troligen delvis på medvetna, långsiktiga insatser riktade mot barnfamiljer; det hälsofrämjande arbete i landstinget som inte minst Folkpartiet prioriterar, ger resultat.

Jag vill gärna komplettera denna triss av glada sommarnyheter med ett konstaterande av en fjärde mycket positiv trend för unga: Brottsligheten har minskat och är lägre nu än för tidigare generationer. Tryggheten i samhället, om än inte alltid vår upplevelse av trygghet, ökar.

Vad förenar dessa glada fakta? Jo, att politisk handlingskraft, långsiktiga medvetna insatser och engagemang på alla nivåer ger resultat. Och att de goda krafterna i samhället och mänsklighetens naturliga strävan efter framsteg, tillsammans, står starka. Utöver det förtröstansfulla i de goda nyheterna i sig, är detta väldigt hoppfullt för framtiden. Vi är inte utlämnade åt händelser och ofrånkomlig utveckling.

Samhället formas av oss, här, nu och varje dag framöver. Det är ingen anledning att slappna av; problem läser sig sällan av sig själva. Även trender bygger på individers handlingar och val. Fortfarande är det för många unga som dricker för mycket, har för dålig hälsa, inte läser, eller riskerar en brottslig bana. Mycket återstår att göra för att hjälpa barn och unga fram i livet, och framför allt hjälpa dem bygga sina egna liv. Vi och de kan göra det.

Den ansedda brittiska tidningen Economist skrev häromveckan om en ungdomsgeneration som tycks överträffa negativa förväntningar.

Ett monopol värt att värna

Systembolagets monopol är centralt för en ansvarsfull alkoholpolitik. Inskränkningar av näthandel med alkohol som en utredare föreslår kan vara motiverade för att värna Systembolaget – på samma sätt som fortsatt förbud mot s k gårdsförsäljning.

Systembolaget-300x200Sveriges restriktiva alkoholpolitik motiveras av omsorg om folkhälsan. Vad det handlar om är att begränsa skador, sjukdomar och brottslighet till följd av missbruk och hög alkoholkonsumtion, och minska de stora kostnader som t ex vård, sjukskrivningar och kriminalitet medför. Men för en liberal är det också en frihetsfråga för individer: brottsoffer, de människor som försöker ta sig ur ett missbruk eller begränsa sitt drickande, och alla deras anhöriga – inte minst barn till alkoholister.

Dessa människors frihetsvinst får vägas mot frihetsinskränkningen för dem som inte kan köpa vin i mataffären eller efter tre på lördagen – och den väger i mina ögon långt tyngre.

Detaljhandelsmonopolet som utövas av Systembolaget är den centrala delen av alkoholpolitiken. Jämte höga punktskatter på alkohol har begränsningen till inköp i en butikskedja, utan vinstintresse och med begränsade öppettider, avgörande betydelse. För att skydda detta monopol behöver vi värna Systembolagets legitimitet, rättsligt och opinionsmässigt.

Sveriges har som bekant fått ett undantag i EU, och den rättsliga legitimiteten handlar om att upprätthålla regelverket – de facto, att upprätthålla det alkoholmonopol vi hävdar. ”Gårdsförsäljning” skulle förutom andra problem (som gör den smått idylliska beteckningen tveksam) sannolikt innebära ett brott mot EU-rätten genom att gynna vissa aktörer – och därmed kullkasta monopolet. Näthandeln med vinklubbar, hjälp med direktimport och hemleverans skulle kunna innebära ett liknande hot mot den rättsliga legitimiteten. Därför är jag villig att välkomna dagens utredningsförslag från Jörgen Hettne om begränsningar i leveranstider, uthämtning och andra villkor för sådan näthandel (DN debatt).

Systembolagets monopol bygger också på folklig legitimitet. Stödet för monopolet brukar vara stort, och argumenten för Systembolaget brukar också handla om sådant som utbud och service. Det är en balansgång mellan service och tillgänglighet å ena sidan och riskerna för skadeverkningar å den andra, om en positiv respektive negativ alkoholkultur om man så vill. Jag tror inte att möjligheten att smaka och köpa med några flaskor lokalt vin från en gård i sig är något större hot mot folkhälsan (men gårdsförsäljning har som sagt andra problem). Lika lite ligger det kanske ett överväldigande hot i vinklubbar och hemleveranser på kvällarna; det handlar knappast om några impulsköp. Men om en aktör börjar försöka kringgå detta med snabba leveranser på dagen, blir saken en annan. Och om den rättsliga legitimiteten ifrågasätts är vi ute på mycket hal is.

En ansvarsfull alkoholpolitik innebär att vi fortsätter vår framgångsrika väg att begränsa alkoholkonsumtionen och minska alkoholens skadeverkningar, för samhälle och individ. Det innebär också en fortsatt balansgång mellan hög servicenivå och begränsad tillgänglighet. Det innebär framför allt en både rättslig och folklig legitimitet.

TT/SVT: Slut på hemleveranser av alkoholSR: Handeln kritisk till nya regler mot hemleverans av alkohol.

Ljus och folkliv hellre än kameror

Hur skapar vi en tryggare stad? Bättre belysning och en stadsmiljö med fler människor i rörelse är viktigare och effektivare än övervakningskameror. Det skriver jag i veckans Vårt Kungsholmen.

En stad där alla kan känna sig trygga är ett viktigt mål, för politiken och för oss som människor. Staden har många kvaliteter och Stockholm är en ganska trygg stad, men upplevelser av otrygghet måste också tas på allvar. Ett bra sätt att öka tryggheten är att förbättra belysningen, både allmän gatubelysning och fasadbelysning som också kan ge skönhetsupplevelser. En mer inbjudande, trivsam miljö är också  viktigt för platser som Fridhemsplan. Jag skrev om detta här och i lokaltidningen Mitt i tidigare i veckan. Nu skriver jag om samma ämne i Vårt Kungsholmen (se text och ”urklipp” nedan – klicka för större bild).

Vi måste bygga, och belysa, staden för att skapa en miljö där människor vill vistas och kan känna sig trygga. En god stadsmiljö är också en trygg stadsmiljö. Fler människor i rörelse, på dagtid, kvällar och helger (och gärna också nätter) är i sig en stor trygghet. Det är bättre och ger fler vinster än att sätta upp övervakningskameror, med tveksam effekt. Människors ögon, och händer, är effektivare än kameraögon!

VÅRT KUNGSHOLMEN 24/2014, 14 juni.
VÅRT KUNGSHOLMEN 24/2014, 14 juni.

Fler människor och bättre belysning gör Kungsholmen tryggare

Alla borde kunna röra sig tryggt i Stockholm. På Kungsholmen tycker nästan 8 av 10 att det är tryggt att gå hem ensam på kvällen – men nästan var tredje avstår ofta från att gå på torg, parker och gångvägar för att de upplevs otrygga efter mörkrets inbrott.

Människors upplevda otrygghet är ett problem att ta på allvar.

Ljus är viktigt för trygghet dygnet och året runt. På två år har de som är nöjda med belysningen ökat från 59 till 68 procent. Vi borde också jobba mer med att lysa upp vackra hus, fasader och broar – det ger både trygghets- och skönhetsupplevelser. Hela Kungsholmen runt borde också vara upplyst.

Stor trygghet finns i andra människor. Människoögon är ofta mer effektiva än kameraögon. Mer folkliv med butiker, serveringar och ett levande torg vid Fridhemsplan är därför en av våra viktigaste trygghetsskapande åtgärder!

Rasmus Jonlund (FP)
Ordförande Folkpartiet Kungsholmen, kommunfullmäktigekandidat