Biblioteken ska vara trygga för både besökare och bibliotekarier. Ett ökande antal incidenter rapporteras på biblioteken i Stockholm. Vi liberaler vill säkerställa rätt resurser för att förebygga och bemöta hot, våld och trakasserier på biblioteken. I yttersta fall ska tillträdesförbud kunna utfärdas, föreslår vi på kulturnämnden i morgon. DN skriver om våra förslag.

Biblioteksfrid ska råda i Stockholm. På biblioteket ska man kunna finna en frizon för bildning eller förströelse, läxläsning eller informationsinhämtning. En sådan frizon är extra viktig för framför allt barn och unga från mer utsatt bakgrund, där det kanske är svårt att få lugn och ro hemma eller under skoldagen. De som inte har någon annanstans att läsa läxorna, som inte tar plats i klassrummet eller på skolgården.

Biblioteken ska inte vara en frizon för stök – hot, våld och trakasserier, vilket tyvärr är alltför vanligt i dag, och tycks öka.

I januari lade Liberalerna, med stöd av M, C och KD, en skrivelse om möjlighet till tillträdesförbud för upprepade ordningsstörare på stadens bibliotek. I morgon behandlas svaret på vår skrivelse och vi kommer att föreslå att staden uppvaktar staten:

Förslag till beslut
– att avslå förvaltningens förslag till beslut
– att kulturnämnden tillskriver kommunstyrelsen om att uppvakta regeringen i frågan om lagändring

Förvaltningen pekar på flera åtgärder som vidtagits för att komma tillrätta med problemen med hot, våld och ordningsstörningar. Det är bra. Men problemen fortsätter att öka på biblioteken. Vi kan inte acceptera att de blir till ”uppehållsrum” för personer som kränker andra, stör eller begår brott. Vi behöver freda biblioteken för att de ska fortsätta fylla sin uppgift för de som älskar läsning eller behöver studier.

Om det lagrummet idag saknas stöd för att portförbjuda en person från biblioteket under en viss tid menar vi att staden bör, som i fallet med Eriksdalsbadet, vända sig till regeringen för att en lagändring ska kunna bli möjlig.

Ett tillträdesförbud är naturligtvis inte en åtgärd man ska tillgripa i första taget (och alla brott ska givetvis polisanmälas). Det handlar om personer som upprepade gånger grovt stört ordningen, hotat, begått våldshandlingar eller trakasserat personal eller andra besökare. I de lägena måste medarbetarna på biblioteken kunna känna tryggheten i att så snabbt en dylik person dyker upp, kunna tillkalla vakt eller polis. Man ska inte behöva leva med otryggheten i att vänta tills en sådan person, vars ärende på biblioteket inte handlar om bibliotekets verksamhet, orsakar en incident, kanske hotar eller begår våld på nytt.

Biblioteken måste känna uppbackningen från stadens ledning, men också från rättssamhället. Liberalerna på riksnivå vill stärka polisen men också, som en snabbare åtgärd, införa kommunala ordningsvakter.

Det statsbidraget skulle för Stockholms stads del kunna innebära knappt 200 vakter, som har vissa befogenheter och bl.a. skulle kunna öka tryggheten på stadens bibliotek.

Många åtgärder behövs för trygga bibliotek, och mycket görs redan i dag. Snabb uppbackning ska kunna ges från ett mobilt team med väktare. Samverkan lokalt, både med kommunen i form av stadsdelsnämnderna, och med föreningsliv, företagare m m, tycks vara en strategisk faktor.

Ökningen av incidenter på biblioteken kan bero på förbättrad inrapportering, dvs ett minskat mörkertal. Det är i så fall bra. För att kunna förebygga och bemöta hot och våld på biblioteken, och sätta in resurser på rätt ställen, behöver vi ha kunskap om problemen. Tyvärr är statistiken inte komplett eller jämförbar, p.g.a. ändrat system.

Vad vi kan se är att problemen med hot, våld och trakasserier på biblioteken ökar.

2015 räknades hot/våld+ordningsstörningar + stöld + påträffad obehörig person tillsammans, totalt ca 220 incidenter. 2016 är klassificeringen annorlunda; enbart kategorin hot/våld och ordningsstörningar är dock med 230 rapporterade händelser högre än totalsumman för 2015. Inklusive kategorin ”tillbud” landar totalsumman 2016 på 412 incidenter.

För att säkerställa ett korrekt beslutsunderlag vill vi liberaler få svar på ytterligare några frågor. Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag lägger därför ytterligare en skrivelse på kulturnämnden i morgon, se nedan.

Skrivelse till kulturnämnden 2017-04-04

Otrygghet, våld och hot är ett stort och ökande problem på Stockholms bibliotek. Förra året översteg antalet incidentrapporteringar om hot/våld respektive ordningsstörningar hela 2015 års incidentrapportering av hot/våld, ordningsstörningar, stöld och obehörig påträffad person. Räknar man in kategorin ”tillbud” så slutar siffrorna för 2016 på nästan dubbelt så många incidentrapporteringar som för 2015.

Problemen varierar över tid och mellan platser men är återkommande, ofta tycks det uppblossande på en viss plats en viss tid, men man kan med säkerhet säga att de verkar öka. Att det blir stökigt ibland går inte att undvika. Men hot och våld kan och ska vi aldrig acceptera.

Problemet förstärks av att statistiska underlaget är svagt. Det är svårt att utröna hur mycket respektive problem ökar, och det är svårt att jämföra siffror från det nya riskrapporteringssystemet med de från det gamla. Bristen på underlag gör det svårare att sätta in rätt åtgärder och motivera resurser, att kunna styra dem rätt.

Stadens bibliotek ska erbjuda och säkerställa en trygg, lugn och tyst miljö för besökarna. Vi kan inte acceptera att ett fåtal individer förstör för andra besökare eller skapar otrygghet bland personalen. Den som inte sköter sig bör inte få vistas på biblioteken. Bibliotekspersonal ska ha stöd och uppbackning av arbetsgivaren, och fridsstörare ska avvisas. En lösning vore att i extrema fall av upprepade fridstörningar utan bättring, och efter noggrann prövning, kunna stänga av enskilda besökare. Om det lagrummet idag saknas stöd för att portförbjuda en person från biblioteket under en viss tid menar vi att staden bör, som i fallet med Eriksdalsbadet, vända sig till regeringen för att en lagändring ska kunna bli möjlig.

Med anledning av ovanstående vill vi fråga förvaltningen:

1. Hur kommer uppföljningen förbättras och göras jämförbar över åren?
2. Finns tillräcklig kunskap för att kunna upptäcka och adressera problem så tidigt som möjligt?
3. Har biblioteken tillräckliga resurser för exv väktare och ordningsvakter?
4. Kan en systematisk modell för förebyggande och samverkan utarbetas, då problemen är återkommande, ökande men också varierande mellan olika bibliotek och över tid?
5. Hur ställer sig förvaltningen till att staden uppvaktar regering och riksdag för att en lagändring gällande tillträdesförbud kan komma till stånd?

Läs också vårt pressmeddelande: Liberalerna föreslår tillträdesförbud på biblioteken.