Tagg: bibliotek

Lagstifta för biblioteksfrid

Alla ska kunna vara trygga på biblioteket. Överallt. Vi behöver lagstifta om det jag kallar biblioteksfrid.

I SvD skriver jag tillsammans med Christer Nylander om att lagstifta om biblioteksfrid. Det behövs möjlighet att utfärda tillträdesförbud för personer som upprepade gånger hotar, trakasserar eller utsätter bibliotekspersonal eller besökare för våldshandlingar. Trygga och lugna bibliotek är en frihetsfråga – viktigast för de personer, kanske ungdomar utan trygga hemförhållanden, som behöver biblioteken allra bäst. Läs gärna fler av mina inlägg om #biblioteksfrid.

Trygghet ska råda på biblioteken

Biblioteken ska vara trygga för både besökare och bibliotekarier. Ett ökande antal incidenter rapporteras på biblioteken i Stockholm. Vi liberaler vill säkerställa rätt resurser för att förebygga och bemöta hot, våld och trakasserier på biblioteken. I yttersta fall ska tillträdesförbud kunna utfärdas, föreslår vi på kulturnämnden i morgon. DN skriver om våra förslag.

Biblioteksfrid ska råda i Stockholm. På biblioteket ska man kunna finna en frizon för bildning eller förströelse, läxläsning eller informationsinhämtning. En sådan frizon är extra viktig för framför allt barn och unga från mer utsatt bakgrund, där det kanske är svårt att få lugn och ro hemma eller under skoldagen. De som inte har någon annanstans att läsa läxorna, som inte tar plats i klassrummet eller på skolgården.

Biblioteken ska inte vara en frizon för stök – hot, våld och trakasserier, vilket tyvärr är alltför vanligt i dag, och tycks öka.

Continue reading ”Trygghet ska råda på biblioteken”

Freda biblioteken – porta fridsstörarna

Ingen ska behöva vara rädd på biblioteket. Varken besökare eller anställda. För att stoppa hot och trakasserier borde besökare som upprepade gånger bryter mot ordningsregler få tillträdesförbud.

Biblioteken ska vara en frizon – för dem som behöver en lugn vrå, vill resa i fantasins världar, söka information eller plugga. Biblioteken ska inte vara en frizon för stök, hot och trakasserier. Tyvärr är situationen med ordningsstörningar fortfarande allvarlig på flera av landets bibliotek. En liknande diskussion har förts om problem med hot och övergrepp i badhus och simhallar. Continue reading ”Freda biblioteken – porta fridsstörarna”

Rädda Debaser och håll i kulturens pengar 

Medborgarhuset på Södermalm står inför en stor ombyggnad – som kommer bli väldigt dyr. Ändå blir det inget riktigt tunnelbanebibliotek. Och dessutom visar det sig nu att musikscenen Debaser trots stadens löften tvingas bort. Därför kräver Liberalerna nu att beslutet stoppas.

Uppdaterat 9 februari: Majoriteten i kulturnämnden valde att säga nej till vårt förslag om återremiss. Det innebär att beslutet om Medborgarhuset gick igenom, att Debaser ska slängas ut (nu får vi se hur det går med de nya löftena, om nya lokaler i centralt läge). Det innebär också att kostnaderna för bibliotek och kulturskola kommer stiga med 10 miljoner kronor om året. Hur påverkar detta stadens rykte och bilden av den politiska styrningen, eller bristen därpå?

Jag kommenterar bl.a. i Mitt i och Stockholmdirekt. Läs också vårt pressmeddelande. I går rapporterade DN:s Lars Epstein från kommunfullmäktiges frågestund där bl a jag tog upp Debaser och Medborgarhuset; Epstein ställer den relevanta frågan om politiker/tjänstemannarollen: Vem styr Stockholm egentligen!?

Uppdaterat 2 februari: Fastighetsnämnden sade nej till Liberalernas krav på omtag kring Medborgarhuset och Debaser – men vi ger inte upp utan satsar på kulturnämnden 9 februari. Stockholmdirekt rapporterar. Vi liberaler kommenterar också i Mitt i; jag försöker få kulturborgarrådet att svara kring de kulturpolitiska aspekterna och stadsutvecklingen.

Uppdaterat 1 februari: Har livemusiken en framtid innanför tullarna? Inte om man frågar den fastighetsansvarige socialdemokraten, som menar att livemusik är för bullrigt för innerstaden. Liberalerna håller inte med – fyra av oss skriver på Stockholmdirekts debattsida om att livemusiken ska få fortsätta leva i hela Stockholm.

RENOVERINGSDAGS. Skiss på förslaget till Medborgarhuset. Vy från Folkungagatan, Nyréns arkitekter via bygg.stockholm.se
RENOVERINGSDAGS. Skiss på förslaget till Medborgarhuset. Vy från Folkungagatan, Nyréns arkitekter via bygg.stockholm.se

Ett riktigt bra kulturhus ger kulturen bra lokaler, och människor bra mötesplatser. Medborgarhuset på Södermalm har många styrkor, inte minst blandningen av olika kultur- och fritidsverksamheter, kommunala och privata aktörer. En upprustning, om- och utbyggnad av Medborgarhuset har varit aktuell och efterlängtad länge. Före 2014 var det vi liberaler som bar det politiska ansvaret i fastighets- och kulturnämnden. Våra mål har bland annat varit bättre lokaler för biblioteket – företrädesvis med en direkt koppling till tunnelbanan – och Kulturskolan. Samtidigt har vi varit måna om att bevara och stärka Medborgarhusets karaktär som ett öppet och varierat kulturhus, där de privata aktörerna, restauranger och inte minst musikscenen Debaser spelar en oundgänglig roll.

Nu står det klart att Debaser inte alls har någon plats i stadens planer för det framtida Medborgarhuset. Det har gjort oss och många andra väldigt upprörda. Därför kommer Liberalerna försöka stoppa det nu aktuella beslutet, och begära återremiss i kultur- och fastighetsnämnderna. Stockholmdirekt och Södermalmsnytt rapporterar.

Hotet mot Medborgarhuset är inte nytt. En berättigad oro inför ombyggnadsplanerna har funnits hos Debaser och dess vänner. När Liberalerna var politiskt ansvariga gjorde kultur- och fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (L, dåv FP) allt för att säkra musikscenens och andra aktörers framtid. Beslutstexten i fastighetsnämnden i februari 2014 är värd att citera:

Medborgarhuset ska fortsätta att vara ett centrum för kultur och idrott på Södermalm. Inte bara kommunala utan även de kommersiella och ideella kulturella verksamheterna i fastigheten, så som Debaser och Sensus, kommer att ha en fortsatt viktig roll i huset. Dessa verksamheters behov måste ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta processen med att utveckla Medborgarhuset.

Huvudsyftet med utvecklingen av Medborgarhuset är att det ska bli ett mer tillgängligt och levande hus och inte att utöka kommunala lokaler. I det fortsatta projektet är det därför nödvändigt att inte vara helt låst vid utredningens förslag om påbyggnad eller ny lokalisering av kulturförvaltningens verksamheter, utan istället hålla fokus på att resultatet ska bli ett levande hus för många verksamheter av olika slag, som är billigt i såväl investering som drift.

Jag vågar påstå att vi aldrig skulle ha släppt fram ett sådant beslutsförslag som nu ligger på nämndernas bord. Eller ha låtit processen gå så långt.

LIVE I MEDBORGARHUSET. Debaser Medis öppnade 2006, då bland annat Slagsmålsklubben uppträdde. Foto: Rickard Laurin via Wikimedia
LIVE I MEDBORGARHUSET. Debaser Medis öppnade 2006, då bland annat Slagsmålsklubben uppträdde. Foto: Rickard Laurin via Wikimedia

I opposition har vi utgått från att denna fastslagna inriktning skulle gälla. Nu behöver vi agera snabbt för att försöka få ett annat beslut.

Hotet mot Debaser är inte det enda problemet med planerna för Medborgarhuset. Som jag skrev för snart ett år sedan, vid det förra beslutet i kulturnämnden, är det väldigt tråkigt att visionen om ett riktigt tunnelbanebibliotek – med direkt koppling till tunnelbanestationen under Medborgarplatsen – inte förverkligas. Det största problemet är dock de kraftigt ökande kostnaderna. Projektet Medborgarhuset har blivit väldigt dyrt, och det får direkt genomslag i de framtida hyreskostnaderna för kulturverksamheterna. Denna ökade hyreskostnad för biblioteket och Kulturskolan som först var 2,8 miljoner kronor per år hade för ett år sedan ökat till 5,5 mkr, och verkar nu ha dubblerats igen till över 10 mkr i högre hyra, varje år.

Tio miljoner kronor är oerhört mycket i kulturens verksamheter. Det räcker till många böcker, instrument, surfplattor, bibliotekarielöner och musiklektioner. Tio miljoner motsvarar hela budgeten för fjolårets El Sistema-verksamhet eller fem årsbudgetar för biblioteket i Hässelby.

Särskilt oroande är att Medborgarhuset inte är ensamt; många projekt i Stockholm skenar nu i väg. (Häromdagen uttryckte jag i Sveriges Radios Kulturnytt min oro för prislappen på nya Liljevalchs; ett bra och viktigt projekt som vi står bakom, men där vi måste följa utvecklingen mycket noggrant). Det oroar oss förstås såväl i fastighetsnämnden, där liberalen Richard Bengtsson är vice ordförande), som i kulturnämnden där Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag representerar Liberalerna.

Vi har inget emot satsningar på kulturen. Och självklart behöver kulturen bra och moderna lokaler. Men de högre fasta kostnaderna som de dyra projekten kommer innebära, kommer leda till att vi i framtiden får mindre pengar till själv innehållet i kulturens verksamheter: Mindre resurser till böcker, plattor, kvällsöppet, bibliotekspersonal och kulturskolelärare.

Mot bakgrund av de ouppfyllda löftena till Debaser och de kraftigt ökade kostnaderna för projektet Medborgarhuset kommer vi från Liberalerna att begära återremiss på det nu aktuella ärendet. Se vårt preliminära förslag till beslut nedan.

Liberalerna i Stockholm har skickat ett pressmeddelande från Richard Bengtsson och mig. Även Mitt i rapporterar om protesterna med 6 500 namnunderskrifter till stöd för Debaser, och om Liberalernas inställning. DN Kultur skriver om att bara restaurangen får flytta tillbaka till Medborgarhuset, och jag uttrycker att vi är både förvånade och förbannade.

Läs det senaste, nu aktuella ärendet om Medborgarhuset här.

Läs beslutet om Medborgarhuset från fastighetsnämnden i februari 2014 här.

Läs Debasers VD Annelie Telfords berättelse om turerna och löftena kring Medborgarhuset här.

Media om Debasers stängning: Stockholmdirekt, SVT Stockholm, DN.

Förslag till beslut i kulturnämnden och fastighetsnämnden

–  att återremittera ärendet;
– att därutöver anföra följande:

Det är mycket positivt att en genomgående upprustning av Medborgarhuset kan komma till stånd. Medborgarhuset ska fortsätta att vara ett centrum för kultur och idrott på Södermalm.

Det är dock inte bara de kommunala utan även de kommersiella och ideella kulturella verksamheterna i fastigheten som måste spela en fortsatt viktig roll. I och med ombyggnationen blir nattklubben Debaser nu utan lokal. Detta trots att Liberalerna tidigt i processen underströk vikten av att låta Debaser få vara kvar i huset.

Huvudsyftet med utvecklingen av Medborgarhuset är att det ska bli ett mer tillgängligt och levande hus. Att slänga ut en av Stockholms få och mest uppskattade musikklubbar, med en unik ställning i Stockholms kultur- och musikliv är inte bara kontraproduktivt utan dessutom i strid med tidigare inriktningsbeslut och politisk vilja.

Dessutom har kostnaderna skenat iväg. Hyran för biblioteket och kulturskolan höjs med 10 miljoner kr. Det är oerhört mycket i kulturens verksamheter. Det räcker till många böcker, instrument, surfplattor, bibliotekarielöner och musiklektioner. Tio miljoner kronor motsvarar hela budgeten för fjolårets El Sistema-verksamhet eller fem årsbudgetar för biblioteket i Hässelby.

Självklart behöver kulturen bra och moderna lokaler. Men de ökade kostnaderna på flera av stadens projekt kommer leda till att vi i framtiden får mindre pengar till själva innehållet i kulturens verksamheter: Mindre resurser till böcker, plattor, kvällsöppet, bibliotekspersonal och kulturskolelärare.

Vi beklagar också att den från början tänkta direkta kopplingen mellan biblioteket och tunnelbanan inte blir av. Att kunna gå direkt från tunnelbanan till biblioteket hade varit en stor fördel inte minst för spontanbesök. Staden bör sträva efter att biblioteken i största möjliga utsträckning ska finnas där människor vistas och rör sig.

Mot bakgrund av de ouppfyllda löftena till Debaser och de kraftigt ökade kostnaderna för projektet Medborgarhuset yrkar vi att ärendet återremitteras.

 

Ingen ska behöva vara rädd på biblioteket

Bibliotek ska vara trygga platser, för alla, oavsett stadsdel. När vi ser ökad rapportering om hot och våld mot bibliotek måste vi vara tydliga och hålla biblioteken öppna och säkra. Nu väcker vi liberaler frågor om trygga bibliotek i Stockholms kulturnämnd. Jag kommenterar i Sveriges Radio.

SR Kulturnytt: Rasmus Jonlund (FP): I sista hand ska biblioteken kunna porta besökare.

Interiör från Hagsätra bibliotek.
FRIZON. Interiör från Hagsätra bibliotek.

Bibliotek ska aldrig tvingas stänga på grund av hot. Nolltolerans ska råda mot alla former av trakasserier och våld. Självklarheter, kan tyckas, men varken verkligheten eller debatten ser alltid så ut. Under första halvåret i år rapporterades lika många incidenter på Stockholms bibliotek som under hela förra året. Det visar på ett reellt problem, som måste tas på allvar. Uppdaterat 24 september: I dag rapporterar facket Dik om att 6 av 10 bibliotekarier upplever oordning minst en gång i månaden, och över 8 av 10 har upplevt aggressivt beteende mot andra besökare, kollegor eller sig själva (DN Kultur).

Efter uppmärksamheten kring bråk på Hässelby bibliotek i våras startade en debatt där vi som stod upp för ordning bland annat fick höra att vi förespråkade en ”tysthetsnorm”. Det är en problematisk inställning på två sätt. Dels ges sken av att det handlar om stökiga bibliotek där några pratar för högt – med bilden av en gammaldags, sträng, hyschande bibliotekarie som blivit förnärmad. Dels förlöjligas och förminskas de som önskar just att biblioteken ska kunna vara en lugn frizon.

Jag har inga problem att försvara en slags ”tysthetsnorm” på bibliotek – även om biblioteken självklart också ska följa med sin tid och ser helt annorlunda ut i dag än de tysta hus fulla med böcker (och några skivor och filmer) som många av oss kanske minns från vår barndom. Men problemen är alltså värre än eventuell högljuddhet.

En annan problematisk relativisering görs av dem som ser skillnad på bibliotek i olika stadsdelar. Som vi skriver från Folkpartiet är frågan om lugn och ro på biblioteken ”en tydlig symbol för hur vi ser på samhället och människors lika rätt. Vi kan inte acceptera att vissa platser i Stockholm och Sverige är mer utsatta än andra, som om det vore en ”naturlag” som inte gick att påverka. Om stadens budskap blir att unga i ytterstaden inte kan räkna med en fristad på bibblan på samma sätt som andra, har vi svikit delar av Stockholm.”

BILDNINGSBORG. Interiör från Stockholms Stadsbibliotek.
FRIZON. Interiör från Stockholms Stadsbibliotek.

Kulturnytt i Sveriges Radio har rapporterat om liknande problem som i Stockholm, runtom i landet. Om att vuxna står bakom det mesta av biblioteksstöket, om de ökade incidentrapporterna på Stockholms bibliotek, och hur man vände en negativ situation på biblioteket i Malmöstadsdelen RosengårdI dag är alltså jag själv intervjuad (läs gärna också vårt pressmeddelande: Stök på biblioteken får inte relativiseras). (Uppdaterat: Jag var också med i samtal med kulturborgarrådet Roger Mogert i P4 Stockholms eftermiddagsprogram i onsdags, ca 15 min in i sändningen, och Stockholmdirekt skriver också.)

Min partivän i kulturnämnden Hanna Gerdes skrev redan i juni om ordningsproblem på biblioteken, och den problematiska relativiseringen av dessa (Bibliotekarier ska inte behöva agera väktare). Nedan kan du läsa den skrivelse som vi liberaler, Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag, lägger i kulturnämnden.

Från Folkpartiet ser vi att det är oacceptabelt att ändra öppettider eller stänga bibliotek (mer än i akuta fall) – istället måste personal och besökare känna ett stöd från staden och samhället, och det kan ta formen av extra bemanning, andra personalgrupper, samarbeten med lokalsamhället och andra aktörer – som kan hjälpa till att identifiera och kanske påverka fridsstörarna. I sista hand bör bråkstakar kunna portas. Och allt hot och våld ska naturligtvis anmälas.

Vi måste ha nolltolerans mot stök och bråk på bibliotek, oavsett var de finns. Alla har rätt att känna sig trygga på sitt bibliotek – personal liksom besökare. Sverige behöver biblioteksfrid!

Åtgärder för ökad trygghet på Stockholms stadsbibliotek

Stockholms bibliotek har under första halvåret i år rapporterat lika många incidenter av våld, hot och trakasserier som under hela förra året, enligt ny statistik från kulturförvaltningen. Siffrorna måste analyseras, men att anmälningarna ökar ger en fingervisning om att det finns problem att ta itu med.

Utsatta bibliotek är inget isolerat Stockholmsfenomen. Enligt en ny undersökning uppger var femte svensk bibliotekschef att det är stökigt på biblioteket flera gånger varje månad eller vecka. Var femte uppger också att stöket har ökat. Då räknas även hot, våld och trakasserier. Extra oroande är att det framför allt är personer över 18 år som står för stöket, enligt en undersökning från fackförbundet Dik.

För oss som liberaler är det oacceptabelt att vuxna tar sig friheter och gör biblioteken till sina ”uppehållsrum”. De unga är både dagens och framtidens biblioteksbesökare. Därför måste staden ställa sig på deras sida.

Det handlar inte bara om folk som pratar ”för högt”, utan också om reella hot och brott. Lika lite som vi ska acceptera att människor blir utsatta för våld, hot och trakasserier på torget, lika lite ska vi göra det på biblioteket. Det är en självklarhet för varje liberal.

Biblioteken är värdefulla platser för läslust och bildning, men är också för många en frizon, en accepterande plats där man kan vara sig själv. Det är den ungdom som lever i en miljö kantad av otrygghet och utanförskap som behöver bibliotekets trygga frizon allra mest.

Frågan om lugn och ro på biblioteket kan låta banal. Men egentligen är det en tydlig symbol för hur vi ser på samhället och människors lika rätt. Vi kan inte acceptera att vissa platser i Stockholm och Sverige är mer utsatta än andra, som om det vore en ”naturlag” som inte gick att påverka. Om stadens budskap blir att unga i ytterstaden inte kan räkna med en fristad på bibblan på samma sätt som andra, har vi svikit delar av Stockholm.

Den som inte sköter sig bör kunna mista friheten att vistas på biblioteken. Bibliotekspersonal ska ha stöd och uppbackning av arbetsgivaren, och fridsstörare ska kunna portas. Vid behov måste man kunna öka bemanningen och involvera socialtjänstens kompetenser, som fältassistenter på plats.

Mot bakgrund av vad som ovan anförs vill vi fråga förvaltningen
1. Vilka åtgärder kan idag sättas in för att komma tillrätta med ordningsproblem som visar sig på Stockholms stadsbibliotek?
2. Vilka ytterligare åtgärder för att förebygga stök, hot, våld och trakasserier på Stockholms stadsbibliotek planeras?
3. Hur bedömer förvaltningen att det förebyggande arbetet tillsammans med stadsdelarna och skolorna fungerar?

Rasmus Jonlund (FP), vice ordförande
Hanna Gerdes (FP), ledamot
Anne-Lie Elfvén (FP), ersättare

Kulturnämnden Stockholms stad

Behovet av en liberal berättelse

Folkpartiet har många starka sakfrågor, grundade i våra värderingar. Hur vi får till den liberala berättelsen som knyter ihop dessa sakfrågor och deras liberala bevekelsegrunder, är vår stora uppgift i förnyelsen av Folkpartiet. Om det skriver jag en krönika i NU – och tipsar om att kulturpolitiken kan vara en hjälp.

”Vi behöver en liberal berättelse”, är rubriken på min krönika i veckans utgåva av det liberala nyhetsmagasinet NU. Nedan ser du en något längre version. Berättelser kan ibland tjäna på att kortas – vilket NU förtjänstfullt gjorde! I sökandet efter och formulerandet av den liberala berättelsen, tror jag att kulturen och kulturpolitiken kan vara en hjälp, som en liberal klangbotten – i kulturpolitiken knyter vi nämligen ihop och berör väldigt många viktiga liberala områden.

Vi behöver en liberal berättelse

BERÄTTELSEBEHOV. Krönika i NU 29/2015, 16 juli.
BERÄTTELSEBEHOV. Krönika i NU 29/2015, 16 juli. Klicka för full storlek.

Folkpartiet har en stark position i flera viktiga sakfrågor – men vilken är den liberala berättelsen? Det som knyter samman sakpolitiken, ger oss riktning och förankring? Att skapa en sammanhängande och gemensam berättelse är den viktiga uppgift vi liberaler har framför oss i förnyelsen av vårt parti.

Många av oss folkpartister känner nog en självklar hemhörighet i förstatligande av och ökad lärarstatus i skolan, antidiskriminering och tillgänglighet för personer med funktionsvariationer, nya kärnkraftsreaktorer, Europasamarbete, HBTQ-rättigheter, bistånd, pappamånader, stärkt försvar och flexiblare arbetsmarknad.

Jag kan härleda det mesta ur min liberala grunduppfattning och ideologi. Frågan är förstås hur det framstår för andra – de inte redan övertygade och insatta. Vi kan säkerligen vinna stöd av många människor som gillar våra förslag på ett visst område – borgerliga feminister, försvarsvänner på olika håll – men hur knyter vi samman helheten och vinner mer djupgrundat förtroende på lång sikt? Och hur kan vi folkpartister få ökad igenkänning i den liberala grundberättelsen, även i de nya sakpolitiska förslag som självklart måste levereras snabbt och effektivt, dag för dag?

Ett område som kan ge styrka i sökandet efter den liberala grundberättelsen är kulturpolitiken. Nej, tänker ni nu, en kulturpolitiker som vill lyfta fram sitt politikområde som den saliggörande lösningen… Men jag säger inte att det är kulturen som ska bli Folkpartiets nya stora profilfråga. Så pass realistisk är jag. Däremot kan kulturpolitiken ge en liberal klangbotten och visa hur vi kan knyta ihop och visa upp viktiga liberala värden som berör många andra områden.

Kultur och kulturpolitik handlar om bildning i bred mening och har en självklar koppling till liberalismens och Folkpartiets långvariga engagemang för skola, utbildning och forskning. Inte minst kan kulturpolitiken lyfta behovet av, och förse oss med strategier för, ökad läsning. Biblioteken är templen och palatsen i vår bildningsvurm. Böcker och litteratur i alla former, på alla slags plattformar, är något vi liberaler hänger oss åt. Ett nyttigt nöje. Och som jag svarade på en fråga här i NU häromveckan, angående lästips i sommar: Det viktiga är att ni läser! Jag kunde ha fortsatt: Särskilt om ni har barn och ungdomar – inte minst pojkar och unga män – i omgivningen. Visa att vuxna kan, vill och njuter av att läsa! (För vissa av oss gäller det bara att också visa att läsplattan bara innehåller text – inte bara häftiga eller aldrig så pedagogiska spel…)

Kultur handlar också om hälsa. Den vetenskapliga evidensen visar med all större tydlighet att framför allt sådana stimulanser som kombinerar intellekt och fysik – dans, musik, sång – har en välgörande effekt. Det ger inte bara trivsel utan kan också bidra till att bota, lindra och trösta, sjukvårdens tre viktiga uppdrag. För att inte tala om de förebyggande effekterna!

I kulturen kan vi människor komma från olika håll med olika förutsättningar och mötas som jämlikar. Den möjligheten får vi inte förlora. Kulturen som dialogskapare och överbryggare av klyftor är något vi liberaler bör värna och utveckla. I konkret politik handlar det om att slå vakt om institutioner som kommunal kulturskola och bibliotek, med sina livsviktiga uppgifter. Men det kan också vara förslag om fritidspeng – något vi nu kan och måste driva kommunalt, när den rödgröna regeringen valt att avskaffa denna subvention av alla ungas deltagande i kultur- och fritidsaktiviteter, även när föräldrarna har försörjningsstöd. Och det kan vara en Eurovisionsfinal, som vi i Stockholm hoppas kunna göra till mer än bara en folkfest – en mötesplats för stockholmare och européer oavsett bakgrund.

Sist och slutligen – men blott i denna begränsade uppräkning – är kulturen förstås arenan för liberalers varmaste hjärtefrågor: Yttrandefrihet, demokrati och värnandet av alla människors lika värden. Här försvarar vi rätten att uttala sig, friheten som sträcker sig så långt den inte inskränker någon annans. Och i den öppna debatten där åsikter bryts mot varandra, är den friheten oerhört långsträckt, nästintill obegränsad. Då kan vi ibland själva bli överbevisade, övertygade, eller åtminstone mindre tvärsäkra; en nyttig upplevelse. Och då demonstrerar vi demokratins och öppenhetens värde för liberalismens och det öppna samhällets fiender. Den frihet som är värd att försvara, även militärt – för att knyta upp ytterligare en angelägen och aktuell Folkparti-fråga.

Kulturen ger livet både sötma och sälta. Och kanske kan det också hjälpa till med inspiration till den liberala berättelse vi söker. Till synes disparata frågor har ett samband, i allmänmänsklig frihetslängtan.

(Skrev jag att kulturen också ger utrymme för högstämda formuleringar och högtidstal..?)

Rullande bibliotek till stränderna och i stan

Bibliotek ska finnas där människor finns, självklart också på stränderna. Från Folkpartiet föreslår vi därför mobila bibliotek vid Stockholms stränder och badplatser sommartid – men även på andra platser i stan.

STRANDSYSSLA. (Wikimedia/Pacostein, ngt besk.)
STRANDSYSSLA. (Wikimedia/Pacostein, ngt besk.)

Biblioteken ska finnas där stockholmarna finns. Det har varit utgångspunkten för Folkpartiets politik i biblioteksfrågor i Stockholm de senaste åren. Förutom tunnelbanebiblioteken (Östermalmstorg/Sture, Högdalen, Bredäng) och upprustade bibliotek med utökade öppettider runtom i stan (Medborgarplatsen, Kista, Sköndal m fl) har också den mobila biblioteksverksamheten utökats. Förra sommaren utökades bokbussens turer, och den dök upp både på stränderna och på Kulturfestivalen.

Nu föreslår vi från Folkpartiet utökad mobil biblioteksverksamhet, med pop up-bibliotek på stränder och badplatser men även runtom i stan. Se skrivelsen som vi lade på senaste mötet med kulturnämnden nedan!

Även sommartid finns behov av böcker som ger bildning och förströelse – kanske framför allt det senare? Just sommartid finns också extra mycket tid att läsa, och möjlighet att locka nya och fler läsare. Kanske bland unga och vuxna män, som är kritiska grupper när det gäller ökad läsning, vilket vi liberaler tycker är angeläget.

Läslust är en last som i möjligaste mån ska kunna tillgodoses omedelbart!

Läs också Stockholmdirekt som talat med Hanna Gerdes, som tillsammans med Anne-Lie Elfvén och mig representerar Folkpartiet i kulturnämnden och tagit initiativ till skrivelsen.

Pop up-bibliotek på stranden och i stan – sommarens läsgladaste överraskning

Biblioteken ska ligga där stockholmarna finns och vara öppna när de har tid att besöka dem. Därför vill Folkpartiet att stadens bibliotek ska ha nära till gallerior, till kollektivtrafiken och att de ska vara öppna också på kvällar och helger. Det nya biblioteket i Kista, Bibliotek Plattan, ungdomsbiblioteket TioTretton, Lava bibliotek och verkstad samt de renoverade och nyinvigda biblioteken ibland annat Skärholmen, Hagsätra, Aspudden, Sköndal och Husby är exempel på biblioteksverksamhet som utvecklas och möter framtiden.

Biblioteket bör också möta stockholmarna när sommaren är som vackrast. Allt för att alla ska få chansen att låna böcker, lyssna på sagor eller ordna ett bibliotekskort. Stockholms stadsbiblioteks bokbuss, som till vardags tjänstgör som ”Barnens bokbuss” är ett minibibliotek på hjul som till vardags åker runt på fast turlista till förskolor som har svårt att ta sig till biblioteket. Med start förra sommaren dök bokbussen upp också på stränderna, på Stockholms kulturfestival och på ”Världens längsta bokbord”, så att fler fick chansen att komma på besök. Det är en satsning vi hoppas att den nya majoriteten ska låta finnas kvar.

Den här satsningen både kan och bör byggas ut, så att fler stockholmare ser och får möjlighet att låna lite semesterläsning på de platser där sommaren är som allra finast; på Stockholms badstränder, men också på kulturfestivalen eller på det välfrekventerade citytorget.

Vi föreslår att kulturförvaltningen får i uppdrag att bygga vidare på erfarenheterna med bokbussens tekniska lösning så att sommarstockholmarna får njuta av ”popup-bibliotek” på stranden och i city: Mobila bibliotek som kan erbjuda ett spännande utbud av litteratur för stora och små och på olika språk, men även ordna sagostunder och andra litterära happenings . Låt tillgänglighet, kreativitet och mångfald bli nyckelorden för Stockholms bibliotek på sommaren.

Mot bakgrund av vad som ovan anförs föreslår vi kulturnämnden besluta
– att kulturförvaltningen får i uppdrag att utveckla erfarenheterna från 2014 års bokbuss på stranden till popup-bibliotek på stranden och i stan.

Låna konst på biblioteket

Låna konstverk på Stockholms bibliotek – det kan bli möjligt i framtiden, om Folkpartiet och Alliansen får genomslag för vårt förslag om konstbibliotek.

Biblioteken bör vara de viktigaste kulturinslagen i en stad, och så är det i Stockholm. Bibliotekens roll både för bildning och som gemensamma vardagsrum – med respekt för de andra som vistas där – har stärkts under Folkpartiets år som ansvariga för kulturpolitiken i Stockholm. Det är inte vi politiker som skapar goda bibliotek, men vi har gett förutsättningar för biblioteken att utvecklas. I den utvecklingen ingår t ex nya medieformer och mötesplatser. Det är länge sedan det bara var för pappersböcker man gick till biblioteken. Nu föreslår vi från Folkpartiet och Alliansen ännu ett steg: Konstbiblioket. Du ska helt enkelt kunna låna hem en tavla eller annat konstverk. Det kunde ge fler stockholmare tillgång till konst, och fler möjligheter för fler konstnärer. Kanske kan vi också få större nytta av stadens, dvs stockholmarnas gemensamma, konstsamling.

Rent praktiskt ser jag framför mig en webbaserad katalog, där man får beställa det önskade verket och hämta det på ”sitt” bibliotek. På biblioteken kan man ha ett urval verk som exempel och naturligtvis tillgång till webbkatalogen. Urvalet av konst sker med hjälp av en professionell referensgrupp. Konstnärer som deltar bör givetvis få ersättning, en parallell kan vara utställningsersättningen som förhandlats fram och som Stockholms stad numera alltid ska använda (ett beslut från Folkpartiets tid som ansvariga för kulturen i staden).

Förebilder för konstbibliotek finns utomlands, i t ex Berlin och Minneapolis som framgår nedan, och konstutlån i samarbete med konstnärer har prövats i Tensta. Vi hoppas att konstbiblioteket är en idé som går att förverkliga i större skala. Nedan ser du hela vår skrivelse!

Stockholmdirekt skriver om förslaget om konstbibliotek. Även Stockholmsbloggen skriver om konstbibliotek.

UPPDATERING: I dag 25 maj skriver Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag på Dagens Samhälle om vårt förslag om konstbibliotek.

BOKKONST. Bibliotekarien av Arcimboldo, Skokloster (Wikimedia).
BOKKONST. Bibliotekarien av Arcimboldo, Skokloster (Wikimedia).

Inrätta konstbibliotek i Stockholm

Biblioteken är på många sätt bildningssamhällets ryggrad. Vi anser att biblioteken ska ligga där medborgare lätt kan besöka dem, exempelvis nära kollektivtrafiken, ska vara öppna när medborgarna har tid att besöka dem; på kvällar, helger och somrar. I Alliansen är vi stolta över att ha kunnat rusta upp och inviga nya bibliotek inte minst i ytterstadsdelar, som det nya biblioteket i Kista eller Hagsätras nyligen återinvigda bibliotek ,och över tunnelbanebiblioteken.

Men det är också viktigt att biblioteken fortsätter att utveckla sin verksamhet så att den kan locka både nya och återkommande biblioteksbesökare att ta del av kultur. Att låna hem ett konstverk, t.ex. ett grafiskt tryck eller en skulptur till ditt hem i några veckor, precis som du lånar en bok på bibliotek, kan bli ett sådant intressant komplement till bibliotekens verksamhet.

Möjligheter att låna hem konst finns på flera håll i världen, ofta under benämningen ”artotek”. I Berlin finns alltsedan 1970-talet ett Arthotek vid Neuer Berliner Kunstverein, en verksamhet som har ca 11 000 utlån per år. Samlingarna innehåller både målningar, skulpturer, akvareller och fotografi, med flera tekniker.

Vid Minneapolis Art Lending Library (MALL) vid American Swedish Institute i Minneapolis kan varje biblioteksbesökare, som besöker bibliotekets olika ”utställningsomgångar”, kostnadsfritt låna hem ett konstverk från en känd eller ”kämpande” konstnär som är verksam lokalt i området.

Sedan våren 2014 finns möjligheten att låna hem konst även i Stockholm, från Tensta bibliotek. Allt den konstintresserade behöver är ett bibliotekskort för Stockholms stadsbibliotek. I fyra veckor får man sedan ha en konstnärs verk i sitt eget hem. Initiativet bygger på att ett antal konstnärer gått ihop med, i detta fall, Tensta konsthall och Stadsbiblioteket. Artoteket i Tensta har sedan givit sig ut i landet och bland annat gästat kulturhuset Komedianten i Varberg. Långt vanligare än ”konstbibliotek” är möjligheten för anställda att låna konst till sin arbetsplats. Så är till exempel fallet för anställda i Stockholms stad, som kan få låna konst att ha vid skrivbordet och som sedan återlämnas till stadens samlingar. Möjligheten för allmänheten att också kunna låna vissa verk ur stadens konstsamling bör prövas med de reservationer som krävs för värde, oersättlighet etc.

Ett konstbibliotek måste naturligtvis hitta former för att minimera risken för att konst skadas, tappas bort eller stjäls ochett ansvars- och avtalsförhållande måste finnas för låntagaren. Erfarenheterna från andra städer och länder, inte minst från Berlins Arthotek, visar dock på möjligheterna. För konstnärer kan detta vara ett sätt att hitta en större publik, och för biblioteksbesökarna blir det ett sätt att njuta av konst utan krav på större investeringar.

Vi vill att fler stockholmare ska kunna njuta av och kanske låna hem ett konstverk. Vi vill nu be kulturförvaltningen utreda förutsättningarna för att sprida arbetssättet med konstlån på bibliotekskortet till fler bibliotek på fler håll i staden. Urvalet i ett konstbibliotek behöver naturligtvis göras på professionellt sätt där biblioteket företrädesvis samverkar med Liljevalchs/Stockholm konst med stöd av en referensgrupp.

Medborgarhuset utan tunnelbanebibliotek

Medborgarhuset ska äntligen renoveras. Men det riskerar att bli en dyr historia – och stadens näst största bibliotek får inte den tänkta ingången från tunnelbanan. Det skrotade tunnelbanebiblioteket vid Medborgarplatsen är något Folkpartiet invänder kraftigt mot.

RENOVERINGSDAGS. Ett framtida Medborgarhus? Vy från Folkungagatan, Nyréns arkitekter via bygg.stockholm.se
RENOVERINGSDAGS. Ett framtida Medborgarhus? Vy från Folkungagatan, Nyréns arkitekter via bygg.stockholm.se

Sedan 1939 har Medborgarhuset legat vid Medborgarplatsen och inrymt olika offentliga lokaler och verksamheter. Nu finns där bland annat Forsgrénska badet, kulturskola, studieförbund och stadens näst största bibliotek. Genom åren har huset aldrig upprustats i sin helhet – det är med andra ord på tiden och något vi i Folkpartiet stödjer. När ärendet nu kommer upp en andra gång reagerar vi dock på den kraftigt ökade kostnaden. För kulturnämndens lokaler (bibliotek och kulturskola) har den beräknade investeringen stigit från 50 miljoner kronor för ett år sedan till mer än det dubbla, 110 miljoner. Det får kraftiga effekter på hyran: ökningen från dagens 4,5 mnkr har stigit från 2,8 till 5,5 mnkr. Dvs en fördubblad hyresökning, totalt mer än 120 procents ökade lokalkostnader.

5,5 miljoner kronor är mycket pengar i en kulturbudget. Det motsvarar nästan tre års driftskostnader för lokaler och personal för det nya biblioteket i Hässelby gård (2 mnkr); en miljon mer än hela satsningen på El Sistema (4,5 mnkr); eller nästan hela den kulturbonus som vi införde och som de rödgrönrosa avskaffat (6 mnkr). Det är oroande att den nya majoriteten inte verkar mer bekymrade över de stora kostnadsökningarna i detta och andra projekt i staden – men de har förstås alltid en utväg: en skattehöjning.

Än mer bekymmersamt är att det tänkta tunnelbanebiblioteket skrotas. Biblioteket kommer att rustas och få ökade publika ytor, men inte finnas i tunnelbaneplanet med en direktingång för resenärerna. Det betyder att en av de bärande tankarna med hela vår stora satsning på Stockholms bibliotek förfuskas.

Biblioteken ska finnas där människor finns och rör sig, med generösa öppettider och ett modernt medieutbud. Att behöva lägga så mycket mer pengar på lokaler och samtidigt tappa kopplingen till tunnelbanan vore därför inte bara ett utan två steg bakåt. Biblioteken ska vara stockholmarnas vardagsrum, där alla är välkomna efter sina förutsättningar men med de gemensamma spelregler om ömsesidig respekt som gäller i ett sådant rum. När kulturnämnden behandlade ärendet markerade vi från Folkpartiet mot fördyringen och det skrotade tunnelbanebiblioteket i Medborgarhuset – se nedan. DN skriver om vår inställning angående tunnelbanebibliotek i dag (ej på webben; se längst ned). Läs också mer på Stockholmsbloggen.

Upprustning och utveckling av Medborgarhuset med idrottsnämndens lokaler

Särskilt uttalande

Vi välkomnar att en genomgående upprustning av Medborgarhuset nu kommer till stånd. Detta mycket centralt belägna offentliga rum behöver bli mer fysiskt tillgängligt, effektivt utnyttjat och ändamålsenligt utrustat genom en välkommen modernisering.

Det är också positivt att mer yta för kulturverksamhet kan komma till. De ökande kostnaderna jämfört med det tidigare förslaget måste dock givetvis beaktas, så att ekonomiskt utrymme finns i bibliotekets och andra kommunala verksamheters budgetar för annat. I dagsläget handlar det om en fördubblad självkostnadshyra för investeringen för kulturförvaltningen, från 2,8 mkr till 5,5 mkr/år. Kostnadsutvecklingen måste följas noga så att så mycket som möjligt kan gå till verksamhet och inte lokaler.

Vi är också oroliga för att de tänkta planerna på ett bibliotek med koppling till tunnelbanan inte blir av. Biblioteken ska i största möjliga utsträckning finnas där människor vistas och rör sig i staden. Tunnelbanebiblioteken är uppskattade och fyller en viktig nisch för att öka tillgängligheten till litteratur. Vi beklagar därför om den tänkta direkta kopplingen mellan biblioteket och tunnelbanan inte kan förverkligas. Att kunna gå direkt från tunnelbanans vimmel och brådska till böckerna och biblioteket vore en stor fördel inte minst för spontanbesök.

DN 2 mars 2015.
DN 2 mars 2015 (klicka för förstoring).

Debattdebut – för ett rikare, friare kulturliv

Stockholms folkvalda debatterar i dag stadens framtid för andra dagen i rad. Ärendet gäller stadens budget för 2015 – men det handlar om mycket mer än anslagsnivåer och budgetposter. Det gäller olika alternativ för stadens framtid. Jag gjorde en insats som Folkpartiets huvudtalare i kulturdebatten.

Ett rikare och friare kulturliv – i och utanför kommunens hägn. Resurser till kultur istället för byråkrati. Kultur för alla barn och unga. Kultur som bygger på mångfald och överbryggar gränser. Det var mina huvudbudskap i dagens kulturdebatt i Stockholms stadsfullmäktige. Som tillträdande vice ordförande i kulturnämnden hade jag det hedrande uppdraget som huvudtalare för Folkpartiet liberalerna. Läs mitt huvudanförande och mitt andra inlägg nedan!

 

Ordförande, ledamöter, åhörare.

En Dödsdans på Maxim – eller på Strindbergs Intima. Ett allkonsthus mitt i stan som fylls av allt från dans till debatt. Ett år av magiskt tänkande som gjort succé på Galeasen och tar klivet till nationalscenen. Musikaler i toppklass på flera scener. Radiosymfonikernas och barnens från Husbys samarbete i El Sistema. Berättarministeriet som väcker barns och ungas kreativitet och självkänsla. En Parkteater med över 150 kostnadsfria föreställningar, över 150 000 besökare, på ett 40-tal platser över hela Stockholm. Sveriges första internationella komedifilmfestival, delvis tack vare det nya kulturstödet – och ett Hillfonskt konstnärshem som tack vare privata initiativ nu verkar bevaras och bli ett museum.

Stockholms kulturliv är rikt, mångfasetterat och expansivt. Jag kunde nämna så många fler exempel. En del i kommunal regi, andra med kommunalt stöd, åter andra helt fristående. Det gemensamma är att de bygger på enskilda människors engagemang, kunskap och vilja – och att de alla tillsammans bidrar till att bygga det Stockholm vi älskar, det Stockholm vi vill visa upp för omvärlden, det Stockholm som omfamnar människor av olika slag, men som vi ibland kritiserar – för allt är långtifrån perfekt – det Stockholm vi vill göra bättre.

Konst och kultur är för oss liberaler både medel och mål för individens frihet. Kultur kan främja yttrandefrihet, demokrati, integration och dialog – men finns framför allt till för sin egen skull. Stadens kulturpolitik bör handla om att öka människors tillgång till kulturupplevelser av hög kvalitet, och möjligheter att skapa de kulturupplevelserna.

Kulturen behöver mer resurser – till kultur, inte till byråkrati. Kulturen behöver större frihet – inte mer politisk klåfingrighet. Kommunala kulturinstitutioner är nödvändiga, kommunalt kulturstöd är bra, men genom att kulturlivet kan få ökade intäkter också från andra håll stärks både dess resurser och dess frihet.

Ordförande. Biblioteken är grunden i Stockholms kulturella infrastruktur och grunden i bildningssamhället. Stockholm måste fullfölja och förstärka utbyggnaden av framtidens bibliotek – som tar plats där stockholmarna rör sig, i det fysiska stadsrummet, och digitalt. Här behövs mer konkretion om satsningar – och finansiering av driften av nya bibliotek – än vad den nya majoriteten presterar i sitt budgetförslag.

Konsten ska finnas för alla stockholmare. Konst i den offentliga miljön är en oundgänglig del av den stad vi bygger ut och förtätar.

Det är angeläget att staden fullföljer utbyggnaden av Liljevalchs konsthall och ombyggnaden av Stadsmuseet.

Berättarministeriet och El Sistema hör också till den förra mandatperiodens viktiga initiativ. Där behöver vi satsa mer och bygga ut!

Det fria kulturlivet ska ges fortsatta förutsättningar att bli både rikare, och friare.

Det nya kulturstödet har stärkt principen om armlängds avstånd och öppnat stadens kulturstöd för nya sökande. 30 procent av kulturstödet går till barn och unga. Många fler söker kulturstöd, och fler –och nya aktörer – får också kulturstöd beviljat. Detta borde vi slå vakt om! Incitamentsstrukturen för ökade besök och ökade egna intäkter ska finnas kvar och utvecklas.

Ordförande, det finns mycket mer att säga. Jag återkommer i debatten men börjar med att yrka bifall till Folkpartiets förslag till budget.

* * *

 Ordförande, ledamöter, åhörare!

Alla barn ska kunna delta i Kulturskolans undervisning. Det sker bland annat genom möjligheten till reducerad avgift – men vi kan och borde göra mer för att de barn och unga som kanske allra mest behöver kulturen, kan få ta del av den och utöva den. Den rödgröna regeringen ville som bekant tyvärr avskaffa den av Alliansregeringen införda fritidspengen, som gjorde det möjligt för familjer med knappare ekonomiska omständigheter att låta sina barn delta i idrotts- och kulturaktiviteter. Det hade varit ett mycket missriktat beslut vilket säkert en del socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister i Stockholm kan hålla med om!

Vi bör istället utöka möjligheterna för alla barn att delta i fritidsaktiviteter, genom stadens norm för ekonomiskt bistånd. För barnfamiljer med försörjningsstöd ska motsvarande avgiften för kulturskola eller idrottsförening kunna ingå i det ekonomiska biståndet. Det skulle kompensera nya eventuella förslag om en slopad fritidspeng, eller skapa ett extra utrymme.

Ordförande! Jag har tidigare i dagens debatt berört fall där den nya majoriteten väljer att fullfölja eller åtminstone bibehålla våra satsningar från den förra mandatperioden på till exempel bibliotek, El Sistema och annat. Men jag är undrande inför hur och var utbyggnaden ska ske, och var pengarna ska tas – det saknas konkretion!

Kring Stadsarkivet och den för demokratin och yttrandefriheten viktiga utbyggnaden av e-förvaltningen hoppas jag att vi kan jobba vidare tillsammans.

Jag har framför allt talat om de förslag Folkpartiet har i vår budget. Men jag vill också uttrycka min oro för beslut och tendenser som syns från den nya majoriteten.

Det nya kulturstödssystemet har som sagt ökat transparensen, lett till fler ansökningar och beviljade stöd, och stärkt principen om armlängds avstånd. Jag ser med oro på den aviserade översynen av kulturstödet. Kommer Socialdemokraterna låta Vänsterpartiets syn råda – kommer bedömningarna av kulturstöd åter att politiseras?

Ordförande. Kulturen behöver mer resurser – till kultur. Men den nya rödgröna majoriteten gör en stor satsning på byråkrati. 7 miljoner till kultursekreterare – det lika mycket som hela Kulan-premien, dvs hela subventionen till skolors möjlighet att ta del av det fria kulturlivet! (En subvention som vi för övrigt vill bygga ut med över 20 procent.)

Det är en oroande prioritering att satsa på byråkrati före kultur.