Stockholms socialdemokratiska kulturborgarråd fördummar debatten om trygga bibliotek. Det är sorgligt att se. Otrygga bibliotek drabbar framför allt de barn och unga som inte har böckerna och läsvanan med sig hemifrån.

Debatten om trygga bibliotek tog i veckan en absurd vändning. Kulturborgarrådet Roger Mogert (S) har länge varit tyst, men när han slutligen yttrar sig, blir det med en anklagelse om klassförakt och främlingsfientlighet – en anklagelse han riktar mot dem som debatterar och oroar sig för biblioteksstöket.

I sin SvD-artikel skriver Mogert om hur viktiga biblioteken är framför allt för de barn som växer upp i hem utan böcker, de som inte får läsvanan med sig hemifrån. Där har han förstås helt rätt. Att med den utgångspunkten vilja förminska debatten om trygga bibliotek är absurt.

Debatten om stök på biblioteken handlar inte om högljuddhet. Den handlar om hot, våld och trakasserier. De flesta bibliotek är trygga och lugna, men ibland, och på vissa håll, är det så illa att bibliotek rentav har tvingats stänga. Det är oacceptabelt, och därför kämpar jag och många med mig för det jag kallar biblioteksfrid.

Vilka drabbas hårdast av otryggheten på bibliotek? Vilka lider mest när biblioteket måste hålla stängt? Just de som längtar efter böckerna som mest, de barn och unga vars läslust och kunskapstörst vi vill väcka och elda under. Jämlikheten kräver trygga bibliotek.

Vi liberaler i kulturnämnden, Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag, har skrivit en replik på Mogert (inte i SvD men hos Dagens Opinion). I morse kommenterade jag också Mogerts underliga utspel i ett pressmeddelande.

UPPDATERING: Intervju med Stockholmdirekt där mina och Roger Mogerts olika uppfattningar framkommer.