Tagg: Stadsbiblioteket

Freda biblioteken – porta fridsstörarna

Ingen ska behöva vara rädd på biblioteket. Varken besökare eller anställda. För att stoppa hot och trakasserier borde besökare som upprepade gånger bryter mot ordningsregler få tillträdesförbud.

Biblioteken ska vara en frizon – för dem som behöver en lugn vrå, vill resa i fantasins världar, söka information eller plugga. Biblioteken ska inte vara en frizon för stök, hot och trakasserier. Tyvärr är situationen med ordningsstörningar fortfarande allvarlig på flera av landets bibliotek. En liknande diskussion har förts om problem med hot och övergrepp i badhus och simhallar. Continue reading ”Freda biblioteken – porta fridsstörarna”

Bibliotek och museer ska stå upp mot tyckarmobben

Ett samtal om normer i scenkonsten har ställts in på Stadsbiblioteket, och debattens vågor går höga i medierna. En högljudd grupp med en stark egen uppfattning tycks ha lyckats med att hindra den öppna debatten i en aktuell och viktig fråga. Det är mycket oroande.

Goda avsikter har legat bakom de andra aktörerna i detta drama: arrangören Nationella Dramaturgiatet, de paneldeltagare som tackat ja till att medverka, och Stadsbiblioteket som ville ge rum åt ett intressant, aktuellt – och säkert evenemang. Ändå blev det fel. Ändå blir bilden och effekten att staden och kulturlivet har vikt sig för den högljudda minoriteten, för de som vill monopolisera ämnet, anser sig ha tolkningsföreträde, och rätt att avgöra vilka som ska få debattera och samtala.

Läs mer: Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet: Normkritiken satt i tvångströja. Katti Hoflin, stadsbibliotekarie: Vi gjorde allt för att samtalet skulle hållas. Kulturminister Alice Bah Kuhnke: ”Ängsligheten gör mig mörkrädd”.

TYSTA INTE SAMTALET. De som hävdar tolkningsföreträde förstör den demokratiska öppna debatten.
TYSTA INTE SAMTALET. De som hävdar tolkningsföreträde förstör den demokratiska öppna debatten. (Sankta Anna, 700-talet, nu i nationalmuseet i Warszawa, bild via Wikimedia).

De som förstör debatten är de grupper som vill kontrollera vad som sägs på en sammankomst, som anser att de själva företräder den enda Sanningen och som tycks anse att grupptillhörighet är viktigare än argument. De står i tydlig konflikt med det uttalade uppdrag vi ger våra institutioner, att stå upp för yttrandefriheten och en pluralistisk debatt.

Turerna fram och tillbaka är smått förvirrande, och för mig som en av de ansvariga kulturpolitikerna i Stockholms stad finns anledning att be om klargöranden. Naturligtvis ska Stadsbiblioteket kunna ta ansvar för säkerheten och det meningsfulla i att genomföra ett arrangemang. Om man möter aktivister som är ute efter att stoppa och förstöra – kanske genom att ta över ett arrangemang och fylla lokalen med sina meningsfränder – blir det knepigt. Vi är inte vana vid denna nivå av ”debatt”, vi som vill kunna föra sansade samtal även om svåra ämnen.

Turerna fram och tillbaka ledde till slut till att arrangemanget ställdes in, enligt en tolkning verkar det nästan ha varit av praktiska kalenderskäl: vissa deltagare sägs ha blivit uppbokade på annat. Nu utlovas nya samtal i ämnet. Det behövs.

Parallellt förs sedan en tid debatten om politiseringen av våra museer. Naturligtvis är museer, deras samlingar och hur man väljer att presentera dem, politik. Självklart ska vi ifrågasätta gångna tiders normer om manlighet och vithet. Givetvis ska moderna perspektiv och nya vinklar på samlingar och ämnen introduceras för dagens publik. Men politisk detaljstyrning och tillrättalägganden där man riskerar att inte längre presentera något som överensstämmer med kunskapsläge och fakta, är allvarligt.

Som ansvarig kulturpolitiker vill jag att våra gemensamma institutioner ska kunna fyllas även av de svåra frågorna, utställningarna, böckerna och samtalen. Att vi ska kunna stå upp för friheten. Och stå emot tyckarmobben. En offentlig institution ska inte kapitulera inför yttrandefrihetens fiender. Lättkränktheten å ena sidan, ängsligheten å den andra blir en farlig mix. Och det är ett politiskt ansvar att se till att det inte behöver bli så.

Museerna, Stadsbiblioteket och våra övriga institutioner måste känna vårt politiskt starka stöd i ryggen – att stå fria, och raka när det blåser.

Ännu ett bibliotek i tiden: Kista

Kista är platsen för nästa storsatsning på biblioteken i Stockholm, med förutspått fördubblade besök. I Kista, där jag själv bodde några trevliga år mellan Järvafältets grönska och tunnelbanans snabba väg till övriga storstaden, flyttar biblioteket in hos gallerian – och får rekordlånga öppettider. Dessutom: digital blackbox och utställningar, scen, studierum, café… Biblioteken ska finnas där människor finns, och på deras villkor.

NYÖPPNING I AUGUSTI. Kista nya bibliotek kommer att ha en bred verksamhet och öppet mellan 10 och 21, varje dag året om. Bild från madeleinesjostedt.wordpress.com
NYÖPPNING I AUGUSTI. Kista bibliotek kommer vara öppet 10-21, varje dag. Bild från madeleinesjostedt.wordpress.com

Biblioteken är en stads grundläggande kulturella infrastruktur. De är en offentlig miljö i ordets bästa bemärkelse, öppna för alla på lika villkor, där varje person ska mötas utifrån sina förutsättningar och önskemål: En plats där man utövar sin frihet precis så länge den inte inskränker någon annans. Det är med andra ord inte så konstigt att vi liberaler, som brinner för bildning och frihet, vurmar så för biblioteken. Inte minst i Stockholm.

Om bibliotekens betydelse i mitt eget liv skrev jag förra veckan i mina bokälskarens bekännelser. Min djupa önskan är att alla barn och unga ska få uppleva samma magiska känsla, av oanade kunskapsmängder och otaliga oupptäckta berättelser. Men biblioteken är förstås viktiga i alla skeden av livet, för studenten, småbarnsföräldrarna, stressade människor ”mitt i livet”, glada eller ensamma pensionärer… På biblioteket ska de kunna finna en stunds lugn och förströelse, och kanske en oväntad samvaro med medmänniskor.

Biblioteket ska finnas där människor finns. Därför satsar vi på bibliotek med längre öppettider, och på nya platser. Vi har flyttat biblioteken i bl a Högdalen och Bredäng, och vi har öppnat tunnelbanebiblioteket vid Stureplan. Så sent som i december nyöppnades tre nyrenoverade bibliotek i Sköndal, Aspudden och Hagsätra. Nu är det dags för Kista bibliotek, som flyttar in i Kista galleria; en stor satsning på något som kommer att bli ett av våra allra största, och mest öppna, bibliotek. Precis som i Skärholmen ska biblioteket ha öppet när gallerian är öppen, och i Kista betyder det mellan 10 och 21 varje dag, hela veckan, året om (med undantag av midsommardagen, juldagen och nyårsdagen).

Det nya Kista bibliotek kommer också visa på bredden i ett modernt bibliotek, med studierum, café, digital blackbox och digitalt utställningsrum, och en scen för författarsamtal, musik och teateruppträdanden. Men boken, i dess olika former, fortsätter att stå i centrum. Kistaborna och övriga besökare (säkerligen många från alla arbetsplatser i stadsdelen) har möjlighet att påverka utformningen och innehållet på öppna hus; det andra arrangeras nästa lördag, 15 mars.

Målen för Kista bibliotek är  höga – men realistiska med en stark ökning av lånen och dubbelt så många besökare. Och det är något som glädjer en bildningsinriktad, bokälskande, biblioteksvurmande liberal. Som min kollega i kulturnämnden kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt brukar uttrycka det: Klassresan börjar i klassrummet och tar vägen via biblioteket.

Att försöka göra skillnad

Många lägger stora delar av sin fritid på sitt politiska engagemang. Det handlar om att vilja göra skillnad – i det stora eller i det nära. Jag är djupt imponerad av alla fritidspolitiker och den tid och den energi de lägger ner. Själv fick jag i dag förtroende för ytterligare ett år som ordförande för Folkpartiet på Kungsholmen, och det är samtidigt läge att summera mina uppdrag i Stockholms stad, i det kulturpolitiska 2013.

ORDFÖRANDE. Redogjorde i kväll för den utåtriktade verksamheten i Folkpartiet Kungsholmen under 2013, genom nedslag på vår blogg där vi redovisar våra olika aktiviteter.
ORDFÖRANDE. Redogjorde i kväll för den utåtriktade verksamheten i Folkpartiet Kungsholmen under 2013, genom nedslag på vår blogg där vi redovisar våra olika aktiviteter.

Jag har förmånen att ägna i princip hela dagarna, inklusive många kvällar och helger, åt politik. Jag skriver förmån eftersom jag har ett så roligt jobb, så intressanta uppdrag och får chansen att lära mig, uttrycka mig, och påverka.

För mig är politiken alltså delvis ett helt vanligt, ovanligt jobb. Jag är tjänsteman som hjälper andra att formulera och kommunicera sina idéer och förslag. Att balansera detta med att själv få vara förtroendevald känns både roligt och viktigt. Exempelvis här på bloggen formulerar jag mig som mig själv. Jag har förstås förmånen av en arbetsgivare som är mycket förstående för ett politiskt engagemang. Både på jobbet och som fritidspolitiker träffar jag dagligen andra fritidspolitiker, som har helt andra ”vanliga” jobb och andra sysselsättningar. Oavsett om de är lärare, sjuksköterskor, forskare, företagare, människorättsjurister, barnskötare eller något annat imponeras jag alltid av den tid, den energi och det engagemang de lägger ner jämte sina dagliga värv och andra sysslor – ibland på någorlunda arvoderade uppdrag, ofta helt obetalt.

Politik handlar om att försöka göra skillnad. Och de flesta av oss politiker har det som fritidssyssla – även om engagemanget förstås ofta genomsyrar ett helt liv. Det är vi som fyller de vardagliga styrelsemötena, kampanjerna, nämndsammanträdena och väljarmötena, och får det demokratiska systemet att fungera. Några vill rädda världen, andra vill förbättra sin närmiljö och lokalsamhället, många vill göra både och. Från klimatutmaningar och demokratibistånd till parker och förskolor vill vi göra skillnad.

Jag må delvis tala i egen sak, men jag tycker att fritidspolitiker är värda större uppmärksamhet och mer respekt. Jag tror att det vore viktigt för demokratin. Det är synd att vi har blivit färre, och att färre svenskar därmed känner en ”vanlig” politiker. Det gäller förstås särskilt i en storstad som Stockholm. Läs gärna vad jag tidigare skrivit om demokrati och politik, bl a om att slå ett slag för fritidspolitikerna.

I kväll har jag med drygt 25 andra deltagit i vårt lokala liberala årsmöte för Folkpartiet på Kungsholmen. Vi lyssnade till jämställdhetsminister Maria Arnholm, vars område ju sträcker sig från de minsta till de största sammanhangen. Vi talade om vad vi gjort och vill göra framåt; det handlar mycket om just parker, om förskolor och stadsplanering inte minst för Fridhemsplan. Läs gärna mer på vår blogg fpkungsholmen.wordpress.com där vi samlar insändare, nyhetsartiklar, kampanjrapporter m m.

Jag fick förtroende som ordförande för ytterligare ett år, och det är dessa frågor jag och vi arbetar med lokalt: med Linda, Charlotta, Björn, Lars, Magnus, Lena och alla andra. På jobbet får jag arbeta för bl a de historiskt stora investeringarna i Stockholms sjukhus, och för en starkare och modern psykiatri. Och i mina kulturpolitiska uppdrag ägnar vi oss inte minst åt bibliotek och barnkultur men också mycket annat – läs gärna min lilla årsrapport nedan!

Och läs gärna min vän Hanna Gerdes personligt grundade betraktelse över fritidspolitiken och engagemangets drivkrafter.

Rapport från Stockholms kulturpolitik 2013

BILDNINGSBORG. Interiör från Stockholms Stadsbibliotek.
BILDNINGSBORG. Interiör från Stockholms Stadsbibliotek.

Det har som vanligt varit ett spännande och intressant kulturpolitiskt år i Stockholm. I kulturnämnden fortsätter vi satsningen på bibliotek och läsning, inte minst för barn och unga, och allra mest för att nå pojkar och unga män. Läsning är en jämställdhetsfråga och därför är denna grupp särskilt prioriterad i stadens lässatsning under 2014. En satsning på läsombud på förskolor på Södermalm har mött ett stort intresse och under 2014 är målet att införa läsombud i alla stadsdelar. Många bibliotek har renoverats under året, framför allt i förorterna. Nämnas kan bland annat Skärholmens, Björkhagens, Husby, Aspuddens, Sköndals och Hagsätra bibliotek och det nya biblioteket i Hässelby gård (invigs i februari). Öppettiderna utökas. I Husby invigdes i mars 2013 Stockholms första Berättarministerium. 2014 införs lånekort för papperslösa. Kungsholmens bibliotek, som renoverades för några år sedan, är ett av Stockholms största.

EL SISTEMA finns i många länder och städer. Här en bild från Conservatory Lab Charter School i Boston, vars El Sistema-ansvariga Rebecca Levi Winston belönats med ett musikledarpris från Yale (conservatorylab.org)
MUSIKGLÄDJE. El Sistema finns i många länder och städer. Här en bild från Conservatory Lab Charter School i Boston, vars El Sistema-ansvariga Rebecca Levi Winston belönats med ett musikledarpris från Yale (conservatorylab.org)

Kulturstödet har förändrats och utökats kraftigt. Med det nya stödet har fler än någonsin sökt kulturstöd och långt fler ansökningar har beviljats. Man kan nu få stöd för allt från enskilda program till långsiktig verksamhet upp till tre år, mot tidigare max ett år i taget. Under 2013 har Stockholm varit huvudsaklig finansiär för den mycket uppmärksammade internationella litteraturfestivalen på Moderna museet liksom dansfestivalen Dance hjärta Stockholm. Dansen, som tidigare varit underrepresenterad i bidragsgivningen, har fått flera fleråriga stöd.

Kulturskolan har med sitt nya digitala kösystem fått en mycket smidigare lösning för barn och föräldrar. Det är nu tydligt vad man köar till och var i staden. Det nya kösystemet bidrog till ca 2 000 fler elevplatser i Kulturskolan det första året. En fortsatt utmaning är att öka räckvidden och nå fler barn vilket görs bl a med El Sistema i Skärholmen/Bredäng och Husby. Omkring 330 barn deltog i det stora uppstartsmötet på Berwaldhallen. El Sistema utvidgas 2014. Allt fler elever i skolan får dessutom ta del professionell kultur genom ”Kulan”-subventionen. 2014 blir ett barnkulturår med en storsatsning i Stockholm.

Stockholms Stadsarkiv, beläget på Kungsklippan, är en central verksamhet för demokratin och offentlighetsprincipen i staden. Arkivet arbetar bl a med s k ”History Marketing” av Stockholm. Stadsbyggnadsritningarna som finns bevarade från 1713 har t ex utsetts till världsminne av UNESCO. Arkivet driver också arbetet med en modern e-förvaltning i Stockholm. Glädjande nog ökar besöken till institutionen och öppettiderna har förlängts.

Albin Karlssons blommande, magiska träd i närbild. Foto: stockholmkonst.se
PARKKONST. Albin Karlssons blommande magiska träd i Brovaktsparken. Foto: stockholmkonst.se

Stadsteatern är Nordens största teater och erbjuder en mängd föreställningar, både breda uppsättningar med stor publik och smalare uppsättningar på mindre scener. Från halvårsskiftet 2013 ingår Kulturhuset i samma organisation. Det ger stora möjligheter till att skapa mer kultur inom allt från debatt över design till musik och litteratur. Lokalerna i Sveriges största och mest centrala besöksmål, Kulturhuset vid Sergels torg, kommer också att kunna utnyttjas bättre. Sammanslagningen till Kulturhuset Stadsteatern har gått bra, tagits emot väl och redan gett positiva resultat. 2014 öppnas ett nytt profilbibliotek som riktar sig till tonåringar. Sedan Folkpartiet fick ansvar för kulturpolitiken kommer alltså tre helt nya profilbibliotek ha öppnats i Kulturhuset: Plattan, Tiotretton och Lava.

Konstrådet och Stockholm Konst fortsätter arbetet med konstnärlig gestaltning i stadens fastigheter och offentliga lokaler. Under 2013 slutfördes och invigdes bl a Kristinebergs Slottspark och Brovaktsparken på västra Kungsholmen.

Bibliotekskort till papperslösa

Människor som gömmer sig i Sverige på flykt, är likafullt människor som behöver vård, skola – och bibliotek. Jag är stolt över att Stockholm nästa år ger papperslösa tillgång till lånekort.

Bibliotekskort, snart för papperslösa.
Bibliotekskort, snart för papperslösa.

För människor som gömmer sig, på flykt, i Sverige är tillvaron svår. Den drabbar hela familjer. Att staten fattat beslut om t.ex. att säga nej till uppehållstillstånd, innebär inte att samhället ska vända ryggen till dem som ändå vistas här. Att det finns avvisningsbeslut att verkställa, innebär inte att människor kan behandlas illa.

Tillgång till vård som inte kan vänta, och skolgång för gömda flyktingbarn, är sådana reformer som Folkpartiet länge har eftersträvat och tillsammans med andra slutligen fått igenom på riksnivå.

Böcker behövs. Bild: Peter Kuiper via Wikimedia.
Böcker behövs. Bild: Peter Kuiper via Wikimedia.

Förnekande av vård och utbildning, som kunde göra ett redan mycket tufft liv odrägligt, är och ska inte vara ett sätt att verkställa migrationspolitiken.

Människor behöver också kultur, förströelse, bildning, en stunds verklighetsflykt, möjligheter att vidga sina vyer, hålla kontakt med sin kultur eller få kontakt med en ny – även och kanske allra mest när man gömmer sig, dagarna är långa och osäkra men innehållstomma. Därför behövs också tillgång till bibliotek och böcker. Jag är stolt över att vi i kulturnämnden i vår verksamhetsplan för 2014 har beslutat om att ”papperslösa och personer utan fast adress [ges] tillgång till lånekort med tillhörande service”.

Böcker och bibliotek är inte heller migrationspolitik.

Läs mer om vad jag skrivit om papperslösa. Läs också mer i Madeleine Sjöstedts pressmeddelande om att papperslösa ska få låna på stadens bibliotek. Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd och ordförande i kulturnämnden, bloggar också och berättar bl.a. hur det rent praktiskt kommer gå till, med ”ett tidsbegränsat lånekort som medger ett visst antal lån”.

E-bok på bibliotek: En Stockholmsmodell att följa

E-böckernas intåg i Sverige har varit törnbeströdd både på biblioteken och på marknaden i stort. Men Stockholm och Ordfront har funnit en modell som verkar gynna alla parter.

1381522_10152038930862150_2048305063_n
E-böckerna på bilden har inget samband med Stadsbiblioteket eller förlaget som nämns i inlägget.

Det är svårt med e-böcker. Svenskarna, oftast snabba på att ta till sig ny teknik, har inte lyft förlagens försäljning (i varje fall inte av svenska e-böcker). Och för biblioteken blir lånen av populära böcker snabbt dyra, om man ens får tillgång till dem. Om detta har jag bloggat tidigare bl.a. här.

Det krävs en samlad lösning av förlag, handel och bibliotek. En lösning som gynnar alla: för med fler lånade e-böcker tar sannolikt också försäljningen fart.

En lösning för e-böckerna är den Stockholmsmodell som skapats genom ett avtal med Ordfront, och som jag skrev om i somras. Fördelarna är många, som Inga Lundén och Mikael Petrén från Stockholms stadsbibliotek beskriver på dagens DN Debatt.

Tillgång till alla böcker och betalt för varje utlån, mer för de nyare har gett låntagarna tillgång till fler e-böcker, biblioteken lägre snittkostnad och förlag och författare högre intäkter. E-bokslånarna köper också fler egna e-böcker.

För bra för att vara sant? Men det fungerar. Och är en Stockholmsmodell värd att sprida. En nationell e-boksplattform skulle underlätta för alla berörda. Och om vi kan börja digitalisera vårt litterära arv, kommer vårt gemensamma e-bibliotek bli en verklig skattkammare.

E-boken hör hemma på biblioteket

E-böckerna behöver finnas på biblioteken. Stockholms stads biblioteks avtal med Ordfront är ett viktigt steg framåt.

Biblioteken är till för att tillhandahålla och förmedla kunskap, information och förströelse. Medieformen spelar mindre roll. Den klassiska bilden över medietyperna som finns i ett bibliotek visar tydligt hur de mångfaldigats genom årtusendena. Vissa har ersatts, andra finns kvar. E-boken är den senaste formen. Självklart behöver den också finnas hos våra bibliotek.

E-bokens utveckling i Sverige i allmänhet och på våra bibliotek i synnerhet har inte varit särskilt spikrak. Vi brukar vara tidigt ute att ta till oss ny teknik och medieformer – inte så den här gången. Jämfört med den anglosaxiska bokmarknaden ligger e-bokens andel lågt och någon stor ökning verkar inte ta fart. Däremot har den blivit relativt populär på våra bibliotek – vilket har andra komplikationer.

DN Kultur 29 juni 2013.
DN Kultur 29 juni 2013.

Den ersättning för varje lån som måste betalas till upphovsrättsinnehavarna blir en dyr affär för biblioteken, som antingen får införa begränsningar i antalet utlån, eller föra över pengar från andra medieinköp. Tidsgränser innan nya e-böcker blir tillgängliga för bibliotekslån har samtidigt införts av förlagen, i ett försök att öka deras försäljning.

Dessa problem måste få en lösning för att e-bokens utveckling ska ta fart. Och det vore verkligen synd om vi i Sverige inte tog vara på e-bokens alla möjligheter. Bibliotekslån och försäljning behöver inte ställas mot varandra. Att göra e-böcker mindre tillgängliga för bibliotekslåntagare är troligen inte en bra strategi för att öka intresset för denna nya medieform. En framtida lösning kommer kanske innebära vissa begränsningar jämfört med dagens situation, och det är givetvis viktigt att förlagen och författarna kan få rättmätiga intäkter så att den intellektuella ansträngningen får sin lön, och förlagens verksamhet förblir kommersiellt gångbar. Det är viktigt för alla bokälskare.

Stockholms stadsbiblioteks avtal med Ordfront, som DN Kultur skriver om i dag (se bild), är därför ett väldigt glädjande steg mot en framtid i konstruktiv anda. Alla Ordfronts böcker kommer bli tillgängliga för utlån samtidigt som de släpps, och vi hoppas på fler avtal med andra förlag. 

Betyder e-boken då den vanliga bokens död? Nej, kan jag trösta mig själv och andra traditionalister som fortfarande älskar tyngden av en rejäl inbunden volym, smidigheten i en billig pocket, och känslan av att vända blad. Själv håller jag fast vid mina böcker och bokhyllor – och har fått en ny vän och leksak i min e-boksläsare. Varje medieform fyller sin funktion.

Uppdatering: Madeleine Sjöstedt bloggar och skriver bl.a. om att avtalet med Ordfront också innebär att Stockholms Stadsbibliotek ska digitalisera och tillgängliggöra 25 titlar ur Ordfronts s.k. backkatalog. De titlarna kommer att kunna lånas ut utan ersättning till Ordfront, och vilka de blir kommer att bestämmas dels av bibliotekets inköpsgrupp – men dels också av stockholmarna själva. I höst kommer man på webben att kunna rösta fram vilka 10 verk som ska digitaliseras, från en lista på ca 25 titlar.