Tagg: Stockholms stad

Trägen vinner – ökat Alliansstöd i Stockholm

Förtroendet för Alliansen ökar när stockholmarna sätter betyg i de viktiga sakfrågorna. Mest ökar förtroendet för sjukvården, kollektivtrafiken och bostadsbyggandet. När valet närmar sig granskas alternativen hårdare – och oppositionen får svårare att lova guld och gröna skogar, särskilt när de inte kan enas om var guldet ska tas eller vilka gröna skogar som avses.

ÖKAT ALLIANSSTÖD. Invånarna i Stockholms län känner ökat förtroende för Alliansen i sakpolitiken.
ÖKAT ALLIANSSTÖD. Invånarna i Stockholms län känner ökat förtroende för Alliansen i sakpolitiken. Bild Wikimedia/Kildor.

Regerande tär inte bara på krafterna, utan ofta även på väljarstödet. Inte minst i en storstadsregion som Stockholm är man nog ofta otålig och ombytlig, och kan åtminstone i opinionsmätningar osentimentalt byta både parti och block. När det närmar sig val brukar dock energin inte brista hos politiker som åter får chansen att möta väljarna, diskutera, lyssna, förklara och argumentera för sin politik.

Samtidigt kan väljarna väntas bli mer mottagliga för att hörsamma de konstruktiva argumenten. Under mellanvalsperioder är fokus naturligt nog nästan uteslutande på den styrande majoritetens politik; det är ju den som genomförs. Det är då lätt att fokusera på det som inte fungerar tillräckligt bra, och lätt att lyssna på oppositionens locktoner om hur allt kunde bli mycket bättre. När det närmar sig val, frågar väljaren sig däremot gärna närmare hur de olika alternativen verkligen ser ut.

Att alternativen bedöms och granskas mer rättvist är det som gör valåret så spännande. Och den spänningen börjar nu alltmer att infinna sig i Stockholm. Enligt Opinion Stockholm har invånarna i Storstockholm det senaste dryga halvåret fått ett ökat förtroende för Alliansen i alla regionens viktigaste frågor: vård, skola, äldreomsorg, bostäder och kollektivtrafik. Oppositionens försprång krymper (Metro).

En orsak till att Alliansen börjat knappa in är troligen just en hårdare granskning av oppositionens alternativ – som ju än så länge är svårt att se i annat än plural. Och därtill ett plural som inte verkar helt lättförenligt. Av de frågor som Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle behöva komma överens om, som DN listade i går, är det en typisk Stockholmsfråga som verkar mest svårknäckt, mest ”digital”: Förbifart Stockholm kan antingen byggas – eller inte byggas. Och det är en fråga som kan avgöra både en statsministertaburett och en finansborgarrådsportfölj (och kanske en finanslandstingsrådsstol).

Oppositionens lättuggade kritik av det mesta majoriteten gör – om allt från förlossningsvård till äldreomsorg – och lättsmälta löften om mer till allt och alla, förlorar också allt mer realism ju närmare valdagen vi kommer.

Men granskningen av oppositionens alternativ – och skiljaktigheter – har knappt börjat. Än så länge är fokus för de rödgröna snarare på det politiska spelet än sakpolitiken. I sakpolitiken är det istället Alliansen som har levererat, och mest påtagligt på trafik- och bostadsområdet.

Satsningarna på t ex hälso- och sjukvården rullar på och får kanske inte alltid den uppmärksamhet de förtjänar. Stora investeringar i utbyggnad och upprustning, högre anslag till vården och lönesatsning på sjuksköterskor är sådant som ger trovärdighet och goda argument i valdebatten. Och förtroendet ökar också, med sex procentenheter. (Läs gärna mer hos min chef, landstingsrådet Anna Starbrink.)

Mer spektakulära är då satsningarna på trafik och bostäder – som hänger ihop och möjliggör varandra. Ett historiskt stort tunnelbanepaket med utbyggnad till Nacka/Gullmarsplan, Barkarby och Hagastaden-Arenastaden är en bedrift för den styrande Alliansen i såväl regeringen som landstinget, Stockholms stad och andra kommuner i Stockholms län (DN Debatt, Stockholmsbloggen). Att det samtidigt möjliggör nästan 80.000 nya bostäder, med en helt ny karta över Stockholm, är förstås av avgörande betydelse för vår regions utveckling. Och säkert avgörande för att Alliansens förtroende ökar tydligt både kring bostäderna och kollektivtrafiken.

Ekonomin är också en viktig fråga när väljarna bedömer de politiska alternativens regeringsfähighet, men kanske främst på nationell nivå. Ordning på pengarna och ordentliga överskott är dock också något som även Alliansen i bl a landstinget och Stockholms stad har levererat. Och det möjliggör i sin tur just satsningar på utbyggd kollektivtrafik och bostäder.

BYGGPLATS. Snart ska det byggas betydligt mer i Älvsjö än en ny pendeltågsstation: Tunnelbana, Spårväg syd och 10.000 nya bostäder. Bild Wikimedia/MjauMjauMjauMjau.
BYGGPLATS. Snart ska det byggas betydligt mer i Älvsjö än en ny pendeltågsstation: Tunnelbana, Spårväg syd och 10.000 nya bostäder. Bild Wikimedia/MjauMjauMjauMjau.

Hur Stockholms stads goda ekonomi kommer invånarna till nytta blev tydligt i dag: Man kan och vill finansiera en helt ny tunnelbaneutbyggnad och därmed ytterligare 10.000 nya bostäder. Nu handlar det om Älvsjö – som kommer att bli en dubbelt så stor stadsdel, förhoppningsvis tätt bebyggd i populär kvartersstruktur, med grönskande stadsgator och parker (DN, ABC).

Och Älvsjö blir också en stor knutpunkt för kollektivtrafiken. Förutom den nya tunnelbanan, den befintliga pendeltågsstationen och omfattande busstrafik, kommer Spårväg syd bli en kapacitetsstark tvärförbindelse för hela Söderort. (Stockholmsbloggen, Lotta Edholm.)

Med ett högt ställt mål om 140 000 nya bostäder, bara i Stockholm stad, till 2030 har Alliansen höga ambitioner. Med de beslut man nu har tagit, med kraftigt ökat byggande under 2013 (ABC) och med en kollektivtrafik som trots allt står sig väl i internationella jämförelser (DN), visar vi också att vi kan leverera resultat. Sedan handlar det också om att visa att vi kan bygga bra stadsmiljöer, där människor trivs. Och om att vi kan komplettera trafiken innan tunnelbanan är klar, ungefär samma period till 2030, med smarta tvärförbindelser, framför allt spårväg och snabba pendelbåtar (Stockholmsbloggen).

Alliansen tar in tack vare sakpolitiken – och då har valåret, och granskningen av oppositionen, bara börjat. Det är bra att stockholmarna är otåliga och har höga krav på sina politiker – och resultaten och trovärdigheten i framtidsalternativet kommer att väga tungt 14 september.

Vilka stockholmarnas viktigaste frågor är uppmärksammades redan förra veckan (Stockholmsbloggen).

Nr 10 – tack. Och grattis!

Ännu ett provval har avslutats. Nu går vi fram mot valrörelsen 2014 med starka kandidater i de lokala valen. Jag är glad över att förhoppningsvis få vara en av dem.

Nr 10.
Nr 10.

I går satte Folkpartiet i Stockholms län sin riksdagslista – för första gången gemensam för de bägge valkretsarna, Stockholms stad och (övriga) Stockholms län. I dag kom resultatet av provvalen till landstinget för Stockholms län, och för landstinget och kommunen för Stockholms stad. Det är resultat som visar på hur många starka liberala kandidater vi har i Stockholm.

Själv är jag mycket glad, och faktiskt lite överraskad, över min goda placering: nr 10 på listan. I dag har vi just tio mandat i stadsfullmäktige.

Nu är det förstås många aspekter som ska vägas in, de sex olika valkretsarna vi har i Stockholms stad, erfarenhet, kön och annat som behövs för bra listor och en bra fullmäktigegrupp efter valet 2014. Så jag är stolt – och ödmjuk inför framtiden. Jag vill förstås tacka alla som röstat på mig! Och gratulera alla andra!

Hela provvalsresultatet för Stockholms stad kommunprovval hittar du här; för Stockholms stads landstingsprovval här; och för Stockholms läns landstingsval här

Ja! Kvantitet är viktigt för kulturen

Som engagerad i och för kultur tycker jag naturligtvis att det är viktigt med kvalitet. Men jag tycker också att det är viktigt att kulturen kan nå så många som möjligt – att så många som möjligt ska känna sig berörda. Det gäller inte minst den kulturverksamhet som vi finansierar eller stödjer med skattemedel – det vi betalar tillsammans måste vi naturligtvis sträva efter är tillgängligt för alla. Nästa år satsar vi i Stockholm mer på ännu mer öppet på biblioteken och Kulturhuset, på ännu mer utställningsverksamhet på Liljevalchs och Stadsmuseet, och på ännu mer konst i det offentliga gemensamma rummet. (Läs gärna mer om hur kulturen växer på Madeleine Sjöstedts blogg.)

Liljevalchs: verksamhet med kvalitet och kvantitet. Foto från stockholm.se
Liljevalchs: verksamhet med kvalitet och kvantitet. Foto från stockholm.se

Två mål, vi kan kalla dem kvalitet och kvantitet, och jag säger det uppriktigt och rent ut: Kvantitet är viktigt för kulturen!

Kvalitet är ett svårt begrepp, som är svårt att definiera objektivt. Bedömningarna blir på ett eller annat sätt alltid subjektiva. Kvalitet betyder olika saker i olika sammanhang och för olika slags kulturaktiviteter. Kvaliteten ska därför bedömas av insatta personer med bredd i kunskap, erfarenhet och perspektiv. Kvantitet är till synes lättare att mäta. Hur många kommer på utställningarna och går på föreställningarna? Hur många besöker och lånar böcker på biblioteken? Hur långt öppethållande har vi? Hur stora intäkter, från andra håll än skattebetalarna?

Kvantiteten är samtidigt naturligtvis också relativ. Allt från lokalens storlek till nivån och inriktningen på den kulturaktivitet det handlar om, påverkar. Biblioteksbesök är något annat än en utställning på Liljevalchs konsthall. På Liljevalchs är Vårsalongen något annat än Einar Jolin. En experimentell, nyskapande teateruppsättning är något annat än en stor uppsättning med mycket musik på Stadsteaterns stora scen. Osv.

I Stockholm arbetar vi kulturpolitiskt med kvalitet och kvantitet. Vi menar att båda faktorerna är viktiga. Vi ska ha verksamheter som håller hög kvalitet, och som utifrån dessa förutsättningar når så många som möjligt.

Tyvärr verkar en del – ibland vänsteroppositionen, ibland kulturskribenter som verkar ha samma politiska tendens – inte tycka att man kan ha dessa två tankar i huvudet samtidigt. Om vi som 2013 lägger 2,6 miljoner mer på Liljevalchs utställningsverksamhet, och 3,6 miljoner på Stadsmuseets dito, då verkar en del som Aftonbladets kulturskribent Ulrika Stahre i dag anse att det är ”besökssiffror som räknas, inte kvalitet”. Vem har sagt det? Löper ni linan ut och påstår att Liljevalchs och Stadsmuseet håller låg kvalitet? Det är tydligen också fel att sträva efter ”världsklass” och att ”sätta Stockholm och Sverige på kartan” – det påstås strida mot att kunna ”samtala och analysera väsentligheter”.

Samtidigt, i verksamheten på alla våra bibliotek, på Kulturhusets alla utställningar och programaktiviteter, på Stadsmuseet och Liljevalchs, i alla fria kulturverksamheter som får stöd av staden – pågår och väcks samtal och analyser. Ständigt. Det är väl bra om fler kan delta i dem.