Etikett: unga

Kultur & nöje

Mer kultur för barn och unga

Kultur är något som alla barn och unga borde få ta del av. I Stockholm subventioneras skolbarns besök hos det fria kulturlivet – men tyvärr dras budgeten ner. Folkpartiet vill istället satsa mer på skolbarns kulturupplevelser.

KULTUR FÖR UNGA. Teater Giljotin är en av kulturproducenterna inom Kulan, kultur för skolbarn.
KULTUR FÖR UNGA. Teater Giljotin är en av kulturproducenterna inom Kulan, kultur för skolbarn.

För att barn och elever i förskola och skola ska få ta del av kultur av god kvalitet subventioneras besök hos det fria kulturlivet. Skolorna får en rabatt på ordinarie biljettpris, den s k Kulan-premien. På en särskild webbplats finns utbudet presenterat och där kan skolorna välja bland föreställningarna. I fjol utökade vi från Folkpartiet och Alliansen budgeten för Kulan-premien och gjorde bl a en särskild satsning på värdegrundsfrågor och mänskliga rättigheter. Skolbarnens och elevernas kulturbesök nådde också en toppnivå.

I vår oppositionsbudget för 2015 vill vi ha kvar den extra miljonen till skolbarnens kultur. Istället sker nu en reell minskning av budgeten jämfört med 2014.

För att få svar på några frågor om Kulan-premien har jag ställt en interpellation till det socialdemokratiska kulturborgarrådet Roger Mogert. Se nedan. Tyvärr väljer den nya rödgrönrosa majoriteten att satsa mer på byråkrati – 7 miljoner till kultursekreterare som ensamt alltså är mer än hela den krympta budgeten för Kulan-premien. Det är synd, särskilt som värdegrundsfrågorna känns mer aktuella än någonsin.

Kulanpremien och Kulanwebben som resurs för kulturupplevelser i förskola och skola

Kulturella upplevelser erbjuder en kanal att lyfta och diskutera viktiga frågor om den egna personen, andra människor, den större omvärlden, och de egna och samhällets värderingar. Kulturskolan är därför en oerhört viktig verksamhet i Stockholm, där det är viktigt att avgifterna hålls nere och att familjer med svårare ekonomiska omständigheter kan få nedsatt avgift samt att utbudet innehåller något för alla.

Men barn ska också få ta del av kultur under skoltid. Det fria kulturlivet erbjuder ett rikt utbud av professionell kultur som vi vill ska komma Stockholms skolbarn och elever till del. På riksplanet tog Alliansen initiativ till Skapande skola som stödjer skolan i kontakt med professionella kulturupplevelser. I Stockholm finns Kulan-premien och kulanwebben. Kulanpremien innebär att ett urval av det fria kulturlivets scenkonstutbud riktat mot förskola och skola subventioneras med en rabatt på ordinarie biljettpris. Kulanwebben är en mötesplats där förskole- och skolpersonal själva kan botanisera bland kulturutbudet och välja en föreställning att ta del av.

På Kulanwebben kan skolans personal hitta ett utbud (upplevelser och resurser för skapande) som passar undervisningen, få skräddarsydda tips, få smakprov på arrangemang genom film, bilder och ljudklipp. Det finns också möjlighet att prenumerera på nyhetsbrev, tipsa en vän, sätta ut ”kontaktannonser” till kulturlivet och bli inbjuden till utbudsdagar och mötesplatser. Här kan alltså förskollärare, lärare och skolpersonal snabbt och på sina egna villkor själva fundera, botanisera och välja helt själva vad som passar deras barn och elever utifrån en aktuell föreställning.

Bakgrunden när Kulan skapades att vi ville få till stånd enklare och bättre relationer mellan skola och kulturliv i Stockholms stad. Målet var att alla barn och unga i Stockholms skolor har likvärdig tillgång till professionella kulturupplevelser och likvärdiga möjligheter till eget skapande.

Under 2014 var budgeten för Kulan 7,75 mkr varav 7,3 mkr utnyttjades. Under året noterades toppsiffror vad gäller av antalet deltagare och besöken ökade med 16 procent jämfört med 2013. Totalt var omfattningen av besök den största sedan subventionen infördes år 2000, med 123 000 besök vilket motsvarar 71 procent av stockholmarna mellan 1 och 18 år. Det vill vi ska fortsätta.

2014 utökades Kulanpremien i en särskild kampanj kring de viktiga frågorna om värdegrund. Kulturförvaltningen dubblade under 2014 premien för att kunna erbjuda ett särskilt rabatterat utbud på teater, dans och musik för lyfta värdegrundsfrågor och arbetet med mänskliga rättigheter. Bakgrunden var då aktuella händelser med antisemitiska och nazistiska förtecken. Den senaste tiden har vi sett att det tyvärr inte finns mindre anledning att fortsätta med breda satsningar för att motverka främlingsfientlighet och antisemitism.

Tyvärr står Kulan under 2015 inför krympande resurser. Den nya majoriteten minskar anslaget till 6,85 mkr, 900 000 kronor mindre än utrymmet 2014 och 450 000 kronor mindre än vad som hann utnyttjas. Folkpartiet vill gå motsatt väg och bygga vidare på de framsteg som har gjorts. En utbyggnad och ett ökat användande behöver byggas ut successivt, inte motverkas.

I vår budget föreslår vi 2 miljoner kronor mer än majoriteten. Det innebär en utökning med 1,1 mkr jämfört med 2014, för att ännu fler barn i Stockholm ska kunna få ta del av och skapa kulturupplevelser av hög kvalitet.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till kulturborgarrådet Roger Mogert:

1. Hur har borgarrådet kommit till slutsatsen att man inte bör satsa på att utöka Kulans verksamhet utan istället skära ned på verksamheten?

2. Hur kan borgarrådet garantera att kvaliteten på Kulans utbud inte försämras i och med nedskärningen?

3. Hur avser borgarrådet arbeta för att stärka förskolors och skolors möjlighet att själva välja att ta del av olika professionella kulturupplevelser som en del i den pedagogiska verksamheten?

4. Hur anser borgarrådet med anledning av detta stärka arbetet med kultur som resurs för att arbeta med värdegrundsfrågor och mänskliga rättigheter i förskola och skola?

Rasmus Jonlund (FP)

Ekonomi & arbete, Trafik

Osäkrad näringspolitik

Med den rödgröna regeringen får vi högre skatter och fler subventioner. Den stora utmaningen för företagen och jobben kan dock bli den osäkerhet som sänker sig över näringslivet efter en rad oklara besked om allt från kärnkraft till välfärdsföretagande.

OSÄKERT KORT. Bromma flygplats (Swedavia).
OSÄKERT KORT. Bromma flygplats (Swedavia).

En mer aktiv näringspolitik, var ett mål för socialdemokratin i valrörelsen, under ledning av en tidigare Metall-ordförande. Även Miljöpartiet har på senare år intresserat sig för näringsliv och industri. När Stefan Löfven och Magdalena Andersson, Gustav Fridolin och Åsa Romson nu bildat regering är det upp till bevis.

Tyvärr verkar svenska företag och företagare ha skäl till oro för var den rödgröna näringspolitiken i slutänden landar. Som uppvuxen i en småföretagarfamilj har jag stor förståelse för den osäkerhetskänslan – men det är en oro som också bör delas inte bara av alla deras nuvarande och potentiella framtida anställda, utan av alla svenskar.

Man kan ha olika åsikter om företagens och företagens roll i samhället, om hur och var jobben bäst skapas. Effekterna av höjda skatter som gör att många fler får behålla mindre av sina arbetsinkomster, och som gör det dyrare att anställa unga och äldre, lär vara ett hett ämne för politiker och experter framöver. Nyttan av fler subventionerade jobb och praktikplatser i offentlig sektor – och hur lärare och vårdpersonal ska ha tid att ta hand om dem – kan också diskuteras. (S och MP – om inte stödpartiet V – verkar dock hålla med om vikten av det privata näringslivet, för jobb och skatteintäkter.)

Något som alla borde kunna enas om är dock att osäkerhet och oklarhet för de företag som man hoppas ska växa och skapa jobb är något dåligt. Ändå är det precis osäkerhet som den nya regeringen har skapat, genom oklara besked i många strategiska frågor.

Näringspolitik är en bred palett som påverkas av många beslut bortanför näringsdepartementet. Det stora frågetecknet om näringspolitiken består av flera små. Eller snarare, flera ganska stora osäkerhetsfaktorer. Jag har berört dem förut: Energi- och elförsörjningen, som påverkar framför allt den tunga exportindustrin. Ska kärnkraftsreaktorer snabbstängas? Vilken stabil, väderoberoende källa kommer istället? Flyget: ska Bromma stängas och näringslivet runtom i Sverige förlora sina snabba förbindelser till Stockholm? Och vad händer med Arlandas kapacitet och direktvägarna ut i världen?

Infrastrukturen: stoppas Förbifarten – inte bara tillfälligt utan långsiktigt, och vad kostar det? Vad händer med planerna för Österleden och spårinvesteringar i och mellan storstäderna – när man t ex ska bygga snabbjärnväg i Norrbotten? Välfärden: hur inskränks möjligheterna för de entrepenörer som vill hjälpa till att utveckla skola, vård och omsorg – och hur inskränks människors valfrihet? Förändringar av skatter och arbetsgivaravgifter påverkar förstås också förutsägbarheten för företagarna – inte minst osäkerheten om det kommer mer.

Osäkerheten verkar oroa såväl Investors Börje Ekholm som andra ledande näringslivsföreträdare pch äldre S-nestorer – och, mellan raderna, näringsminister Mikael Damberg (S). Men den drabbar också många småföretag: underleverantörer till industrin, välfärdsföretag och alla andra som vill ha stabila förutsättningar. Vågar de satsa? Kommer de kunna anställa unga, och har de råd att ha kvar äldre och deras erfarenhet? Osäkerheten är allvarlig för alla som vill att det ska gå bra för Sverige, svenska företag och jobb.

Förståelsen för den investering av tid, kraft och pengar som det innebär att vara företagare – och hur osäkerheten påverkar denna tillvaro – verkar skral. Den rödgröna regeringen må ha en näringspolitik. Frågan är om den innehåller några företagare.

SvD Näringsliv, om Företagarna som menar att ”osäkerheten kan få Sverige att stanna”; Börje Ekholm som säger att ”regeringen har skapat osäkerhet”; samt En dag på jobbet med  trängd näringsminister Mikael Damberg. DN med Carola Lemne: Näringslivet tror inte på Löfven. DI om förre finansministern Kjell-Olof Feldt, som anser att Löfvens minoritet skadar Sverige. Sivert Aronsson bloggar.

Ekonomi & arbete

Fortsatt fler jobb

Jobben fortsätter att bli fler i Sverige och nu sjunker även arbetslösheten månad för månad. Även för unga och långtidsarbetslösa. Den framgångsrika jobbpolitiken måste få fortsätta efter 14 september.

FLER FÅR JOBB. Prognosen pekar på 95 000 fler jobb 2014-2015 - men det bygger på en fortsättning av dagens ansvarsfulla politik. Foto: Arbetsförmedlingen, Camilla Veide.
FLER FÅR JOBB. 95 000 fler jobb spås 2014-2015 – med dagens politik. Foto: Arbetsförmedlingen, Camilla Veide.

44 000 lediga platser rapporterades i juli – 7 000 fler än i fjol. Arbetslösheten sjunker, både i antal och i andel, rapporterar Arbetsförmedlingen. Färre nya arbetslösa skrivs in.

Medan fler jobb är något vi hört om länge – redan innan 2014 hade 250 000 jobb tillkommit sedan Alliansregeringen tog över makten 2006 – är sjunkande arbetslöshet något relativt nytt. Det hänger samman med en annan, i grunden positiv utveckling: arbetskraften har ökat kraftigt, fler vill alltså jobba, vilket betyder att arbetslösheten i procent har varit högre.

Nu blir alltså de nya jobben så många fler att även tillströmningen till arbetskraften mer än täcks. Och de nya jobben kommer nu alla grupper till del. Det gäller inte minst unga, men också andra nya på arbetsmarknaden. Sedan tidigare vet vi att många av de nya jobben fyllts av utlandsfödda. Och det gäller även långtidsarbetslösa – en positiv trend som fortsätter från förra månaden.

Jobbpolitiken fungerar. Den måste få fortsätta, och förstärkas. Vi måste få fart på lärlingssystem, yrkesintroduktion och ungdomsavtal. Fler måste få arbeta heltid inte minst i kommuner och landsting. Alliansen har gjort mycket på utbudssidan, viljan och möjligheterna att jobba, men vi måste göra mer åt efterfråge-sidan: fler jobb i växande företag.

Det Sverige inte behöver är rödgrön(rosa?) regeringspolitik med ett gemensamt: kraftigt höjda skatter på jobb och företag.

Fler jobb och färre arbetslösa rapporterar TT, hos DI, DN, SvD, SVT.

Demokrati & ideologi, Hälsa, Kultur & nöje, Kunskap & skola, Trygghet

Ljusnande, lättare framtid för barn och unga

Flera goda nyheter om barn och unga har lyst upp sommaren: mer läsning, mindre alkohol – och även mindre fetma. Sedan tidigare vet vi att brottsligheten sjunkit. Framtiden blir så ljus som vi tillsammans gör den.

PEKAR MOT LJUS FRAMTID? Flera trender för dagens unga går i positiv riktning.
PEKAR MOT LJUS FRAMTID? Flera trender för dagens unga går i positiv riktning. Foto Alex Proimos via sallyanspach.com och Wikimedia.

Framtidsoptimisten i mig har det inte alltid så lätt. Fenomenet att svarta rubriker och negativa nyheter får störst utrymme är bekant och ofta diskuterat – men svårt att göra något åt. Jag menar inte att katastrofer, tragedier och mänskliga tillkortakommanden att lösa konflikter som i Ukraina och Palestina inte ska bevakas och ges stort utrymme. Det är självklart att det sorgliga och ondskefulla tar stor plats i våra medvetanden – delvis för att det trots allt för de flesta är något ovanligt, avlägset och ofattbart. Det tar oftare formen av plötsliga händelser.

Det positiva är mer ett gradvist framåtskridande, och också det mer ”normala”; ett mänsklighetens grundtillstånd. Framsteg i vetenskap och välfärd rapporteras således – men varken medborgare eller journalister, i våra numera alltmer uppblandade roller som mottagare och (vidare)förmedlare, visar lika stort intresse eller ger dem lika stor uppmärksamhet.

Om sommaren – särskilt en sådan kanonsommar som vi verkar gå mot – är vår uppmärksamhet generellt mindre riktad utåt. Ett nedskjutet passagerarplan i inbördesstridernas Ukraina och ännu ett blodigt kapitel i den tröstlösa Palestinakonflikten tar förstås berättigad plats. Men dessförinnan har sommarens tunnare tidningar och fattigare nyhetssändningar också hunnit ge utrymme åt inte mindre än tre mycket glädjande nyheter som gäller våra barn och unga.

Pojkars ökade läsning var en särskilt glad nyhet eftersom den kom en smula överraskande. Vi hade inte trott att en vändning skulle komma så snabbt. Att ungas drickande minskar var mindre överraskande – de låga siffrorna jämfört med tidigare årtionden har vi sett ett tag nu – men inte mindre glädjande för det. Om dessa glädjande tidender har jag redan skrivit. Till dem kan fogas en tredje: Fetma bland barn minskar, framför allt i Stockholm.

Inte heller den minskade förekomsten av fetma hos barn är helt förvånande. Nu gällde det åttaåringar; vi har tidigare sett hur viktökningen bland barn i Stockholm stannat av och tycks ha börjat vända nedåt bland de som så var fyra år. Det glädjande är att tendensen tycks bli en trend och att Stockholm tros följas av övriga Sverige. Och vändningen beror troligen delvis på medvetna, långsiktiga insatser riktade mot barnfamiljer; det hälsofrämjande arbete i landstinget som inte minst Folkpartiet prioriterar, ger resultat.

Jag vill gärna komplettera denna triss av glada sommarnyheter med ett konstaterande av en fjärde mycket positiv trend för unga: Brottsligheten har minskat och är lägre nu än för tidigare generationer. Tryggheten i samhället, om än inte alltid vår upplevelse av trygghet, ökar.

Vad förenar dessa glada fakta? Jo, att politisk handlingskraft, långsiktiga medvetna insatser och engagemang på alla nivåer ger resultat. Och att de goda krafterna i samhället och mänsklighetens naturliga strävan efter framsteg, tillsammans, står starka. Utöver det förtröstansfulla i de goda nyheterna i sig, är detta väldigt hoppfullt för framtiden. Vi är inte utlämnade åt händelser och ofrånkomlig utveckling.

Samhället formas av oss, här, nu och varje dag framöver. Det är ingen anledning att slappna av; problem läser sig sällan av sig själva. Även trender bygger på individers handlingar och val. Fortfarande är det för många unga som dricker för mycket, har för dålig hälsa, inte läser, eller riskerar en brottslig bana. Mycket återstår att göra för att hjälpa barn och unga fram i livet, och framför allt hjälpa dem bygga sina egna liv. Vi och de kan göra det.

Den ansedda brittiska tidningen Economist skrev häromveckan om en ungdomsgeneration som tycks överträffa negativa förväntningar.

Hälsa, Välfärd

Rekordfå unga dricker – hjälp dem som ändå gör det

En av Almedalsveckans bästa nyheter presenterades av CAN i dag: Rekordfå niondeklassare dricker, och alkohol- eller åtminstone fylle-debuten kommer senare än någonsin. Det är mycket positivt.

NOBBAS AV UNGA. Bild från wiki.fetskolene.no
NOBBAS AV UNGA. Bild från wiki.fetskolene.no

Hur mår våra unga? En ökande psykisk ohälsa, åtminstone på det sätt som vi kan mäta den (självrapportering och vårdkonsumtion), har länge varit oroande. Vuxenblivandet, livet som ung vuxen, klivet från att vara barn till att bli en ansvarstagande individ och samhällsmedborgare, har inte blivit lättare – snarare tvärtom. Kraven från omvärlden är stora. Då menar jag inte realistiska och rimliga krav från skolan, som snarast behövs och kan vara väldigt positiva, utan förväntningarna på sig själv och från omvärlden på hur man ska vara och se ut.

Delvis är det kanske ett exempel på ett vuxenblivande som kliver för långt ner i åldrarna (även om det ofta är förväntningar som egentligen också vuxna kunde få slippa, och ibland verkar de vara tuffare på våra tonåringar än på några andra).

Ett vuxenblivande som senarelagts är dock tydligt – och väldigt positivt. Alkoholkonsumtionen har sedan länge haft en generellt positiv utveckling bland unga – och den positiva trenden fortsätter. 2013 års undersökning om skolelevers drogvanor, som genomförs av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning CAN, har aldrig visat lägre siffror för andelen niondeklassare som druckit alkohol under det senaste året (46 procent). Ett annat mycket positivt besked är att färre än någonsin druckit sig fulla redan vid 13 års ålder (7 procent).

Ett lågt drickande i ungdomen och en så sen alkoholdebut som möjligt är viktigt: Dels för att minimera risken för skador, olyckor och i värsta fall tragiska händelser just i tonåren. Dels för att ett lågt drickande och framför allt en sen alkoholdebut i ungdomen innebär att risken minskar för användning av andra droger och för alkohol- och drogproblem senare i livet. En invändning som kan riktas mot resultatet är att det bygger på ungdomarnas egen rapportering – men eftersom enkäten funnits sedan 1971 torde det eventuella problemet, och därmed jämförbarheten, vara liknande över alla dessa dryga 40 år. Minskat alkoholbruk hos ungdomar stämmer också överens med andra tecken och indikationer, och bekräftas av många ungdomar.

En viktigare invändning är att det minskade drickandet förvisso syns på generell nivå, men inte omfattar alla. Vissa unga dricker också nuförtiden, vissa börjar tidigt och dricker riktigt mycket. Sådana tecken syns också i t ex beroendevården för unga, som Maria Ungdom i Stockholm, och är något vi måste ta på största allvar. Vi måste ta tillvara den positiva trenden för de flesta ungdomar – och försöka sprida den så att alla unga omfattas. Då gäller det att finna förklaringar till varför vissa unga dricker. Som så ofta torde det finnas sociala förklaringar och vi socialliberaler i Folkpartiet har viktiga uppgifter framför oss.

En bra skola, som tidigt fångar unga med problem, sociala insatser för barn och unga som kanske inte får fullt stöd hemifrån, och kultur- och fritidsaktiviteter som är tillgängliga för och lockar alla slags unga, är angelägna insatser med stark liberal prägel. En restriktiv alkoholpolitik är förstås också allra viktigast för unga och andra som lider mest av alkoholens skadeverkningar.

SvD: Unga säger nej till alkohol. SR: Allt fler ungdomar säger nej till alkohol.

Demokrati & ideologi, Liberalerna & andra

Ungdom och erfarenhet i politiken

Vi behöver både fler unga och fler äldre i politiken. Men representativitet handlar också om förtroende och åsikter, inte bara ålder och grupptillhörighet.

MÅL FÖR KANDIDATER. Stockholms kommunfullmäktige sammanträder i Rådssalen i Stadshuset.
MÅL FÖR KANDIDATER. Stockholms kommunfullmäktige sammanträder i Rådssalen i Stadshuset.

Färre unga har en chans att komma in i riksdagen i höstens val. I kommuner och landsting är det ännu mer sällsynt med unga kandidater, rapporterar Sveriges Radio utifrån en sammanställning från SCB. En förklaring är säkert, som bl a Liberala ungdomsförbundets Linda Nordlund är inne på, att unga, nya partimedlemmar inte släpps in och fram i partierna – men det gamla påståendet om krav på mångårig kaffekokning känns väl generaliserande och orättvist.

Det är inte lätt med ålder eller representativitet rent generellt i politiken, särskilt inte för mindre partier med färre platser, ofta högst ett mandat i de flesta riksdagsvalkretsar.

Det visar sig också i att vi även har få äldre på valbara platser, i jämförelse med befolkningens sammansättning. Den underrepresentationen visar sig främst hos Socialdemokraterna, som är ”bäst” på unga kandidater. Det är inte lätt som sagt, särskilt om man också betänker utlandsfödda, HBT-personer och människor som lever med funktionsnedsättning och som också behöver vara representerade. Vi brukar också bekymra oss över hur människor ”mitt i livet”, med familj, bostad och karriär att tänka på, ska få energi, tid och lust till politik.

Representativitet i politiken väcker reflektioner om förtroende, erfarenhet och åsikter. Själv tycker jag det viktigaste är att personer som ska representera mig har mitt förtroende, står för en politik som jag delar, och kan förväntas landa i kloka svar på frågor som jag inte är insatt i eller som inte var kända vid valtillfället. Det handlar om tillit till att någon förvaltar mitt förtroende under mandatperioden. Då kan ålder och andra egenskaper vara högst relevanta – men det viktigaste är åsikter och värderingar, som den unga väljaren Victoria Lind också säger till radion: ”Vet jag vad den vill och den vill i princip samma sak som jag så spelar det ingen roll.”

Vi behöver bli bättre på att engagera och slussa fram unga i politiken – eller framför allt på att ta vara på deras engagemang. Men det gäller nog inte bara unga utan alla som är nya i, och kommer med andra erfarenheter till, den partipolitiska världen. Samtidigt är det inte märkligt att det tar ett litet tag innan man som ny, oavsett ålder, får tyngre uppdrag och en valbar plats. Det handlar inte om att koka kaffe i åratal, utan om att skaffa erfarenhet, visa vad man går för och att man är att lita på. Politiken må inte vara ett yrke men det politiska hantverket kräver också sin specifika kompetens, inte minst som komplexiteten har ökat i de politiskt styrda organisationerna. Det tar också tid att bli känd och vinna stöd, bland partimedlemmar och väljare.

Med detta sagt måste partierna naturligtvis också ta ett ansvar för en god representativitet också utifrån olika bakgrund, annan erfarenhet och personliga egenskaper. Det ansvaret ligger på valberedningar och de församlingar som fastställer listor och fördelar uppdrag, och man är olika duktiga i olika partidistrikt och föreningar. Man måste våga pröva nya krafter – men vi ska inte stirra oss blinda på listorna i valen. Många får sina första erfarenheter och får visa vad de går för i olika nämnder och styrelser i kommuner och landsting.

Själv gläds jag över tilltron som folkpartisterna visade mig, först i Falköping när jag som 18-åring fick en av platserna i barn- och utbildningsnämnden, sedan i Stockholm då jag som 22-åring tog plats i kulturnämnden – den plattform som mitt fortsatta engagemang har byggt på.

Vi behöver fler ungdomar och pensionärer

, fler med utländsk bakgrund, fler som lever med funktionsnedsättningar, i politiken. Det handlar sist och slutligen om partiernas tillgång till viktig erfarenhet och ny kompetens, om förutsättningarna att forma den bästa politiken för alla i samhället. Men den perfekta mixen finns inte. Debatten är viktig och behöver föras kontinuerligt för att vi ständigt ska vara uppmärksamma på behovet av att olika grupper är representerade, men vi kan inte sätta listor utifrån procentandelar. Värderingar är viktigast.

Kunskap & skola, Trygghet

Dagens ungdom…

Brottsligheten bland unga svenskar minskar – och toleransen mot våld verkar minska vilket leder till fler anmälningar. Dagens ungdom är helt enkelt mer skötsam. Orosmolnet är klyftorna som syns så tydligt för både brottsoffer och förövare. När det gäller ungdomsbrottslighet gäller att inte bara vara tuffa mot brottsligheten, utan framför allt mot brottslighetens orsaker.

MINSKAD UNGDOMSBROTTSLIGHET. Bild från Wikimedia/Rama.
MINSKAD UNGDOMSBROTTSLIGHET. Bild från Wikimedia/Rama.

Redan de gamla grekerna lär ha klagat över förfall hos dagens ungdom (även om filosofen Sokrates nog inte uttryckte sig så som han ofta påstås ha gjort). I verkligheten har förstås världen ofta blivit bättre, generation för generation. Det gäller också brottsligheten i Sverige. Sedan tidigare vet vi att framför allt våldsbrottsligheten minskar (DN). Nu rapporterar forskare vid Stockholms universitet om minskad brottslighet bland ungdomar; bland 60-talisterna (födda 1965) hade fler än var femte begått brott, bland 80-talisterna (födda 1985) färre än var sjunde. Och de flesta av 80-talisterna hade bara begått ett brott (DN, SvD).

Den minskade brottsligheten kanske inte passar in i alla politikers världsbild. Hotbilden av ökade antal brott används ofta av dem som vill måla upp en bild av negativ utveckling i Sverige. Det är ett problem i sig. En överdrivet negativ bild ökar i sig otryggheten – och en upplevd otrygghet kan leda till åtgärder som kanske både är onödiga och kontraproduktiva.

En kategori som ökar bland ungdomars brottslighet är våldsbrotten. Det går dock emot den generella bilden av att våldsbrottsligheten minskar och att färre utsätts för våldsbrott. Sannolikt ligger förklaringen i att toleransen för våld har minskat, mörkertalet krymper och anmälningarna ökar. Vissa menar också att brotten kanske har blivit färre, men också grövre (P3 Nyheter); de som utsätts för brott skulle alltså drabbas hårdare vilket förstås är något som behöver bevakas.

MINSKAD VÅLDSBROTTSLIGHET. Stiliserad brottslighet, bild från Wikimedia, Abu badali.
MINSKAD VÅLDSBROTTSLIGHET. Stiliserad brottslighet, bild från Wikimedia, Abu badali.

Att utvecklingen generellt går åt rätt håll betyder förstås inte heller att vi kan luta oss tillbaka. Brottsligheten är ett oerhört stort problem, framför allt för de individer som utsätts för brott, men naturligtvis kan även människor som fastnar i en kriminell livsstil ses som drabbade – om än inte som offer. Som så mycket annat i samhället slår brottsligheten hårdast mot dem med minst marginaler och sämst förutsättningar i stort. Såväl brottsoffer som brottslingar återfinns oftare bland människor som växer upp i förhållanden med lägre inkomster, lägre utbildning, egna sämre skolresultat. Det finns också en samvariation mellan fängelsedömda och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD.

En större andel av såväl brottsoffer som brottslingar har utländsk bakgrund. Det blir lätt ett slagträ i debatten om invandring – men även bland invandrarungdomar går brottsligheten ned. Faktum är också alltså att brottsligheten har minskat under de senaste decennierna, samtidigt som invandringen (och den europeiska integrationen) har ökat. Och orsaken till brottsligheten ligger förstås inte i hudfärg eller etnisk bakgrund, utan i utanförskapet, utbildningsnivån, skolgång.

Vi ska aldrig acceptera brott. Liberaler ska alltid stå på brottsoffrens sida. Men vi ska vara lika tuffa mot brottslighetens orsaker. Och den allra viktigaste insatsen mot brottsligheten är att skapa en skola som verkligen ger alla elever jämlik tillgång till kunskap.

Vi måste också arbeta brett mot det utanförskap som skapar både brottslingar och brottsoffer. Unga som ser sina föräldrar gå till jobbet, istället för att vara hemma; unga som ser vuxna i sin omgivning som har god hälsa och får tillgång till den vård de behöver; unga som själva kanske har en bokstavsdiagnos och då får rätt behandling tidigt; unga med potentiella problem som fångas upp i tid – de ungdomarna kommer sannolikt att lyckas bättre i livet, bli studenter och familjebildare istället för brottslingar och kriminalvårdsklienter.

Ekonomi & arbete, Kunskap & skola, Liberalerna & andra, Välfärd

Opinionsångest

Alliansen har större utmaningar än någonsin för att vinna väljarna. Men inte heller oppositionen rosar väljaropinionen. Och det finns ljuspunkter som ger hopp för 2014.

Svagt väljarstöd och två partier på gränsen till riksdagen. Lägre tilltro i flera av de viktiga sakfrågorna (DN). Sjunkande förtroende för den länge så överlägset populäre statsministern.

Alliansens anhängare, strateger och idéutvecklare kan vara ursäktade en släng av opinionsångest. Men det behöver inte vara så illa som det ser ut.

 

Dagens Samhälles opinionsprognos.
Dagens Samhälles opinionsprognos.

Vår svaghet motsvaras inte av oppositionens styrka. Varken i väljarstöd för partierna, tilltro i sakfrågor eller personligt förtroende. Många väljare är istället osäkra. Det tycks vara politiken i sig som lockar mindre. Och det är förvisso allvarligt nog.

Ökad tydlighet mellan de politiska alternativen – i sakfrågor men också om vilka man egentligen tänker regera med – är A och O. För Alliansen, och för det politiska samtalet och den demokratiska dialogen i stort. Det är vår uppgift det knappa år som återstår till valdagen.

Och sakpolitiskt finns en hel del som talar för Alliansens politik – som vi kan tala om. Sysselsättningen har ökat sedan 2006, trots mellanliggande finanskris. Våra finanser är likaså stabila, särskilt jämfört med många andra länders. Miljontals människor med vanliga inkomster har fått tusentals kronor mer att röra sig med varje månad – en påtagligt ökad frihet och mer självbestämmande i vardagen.

Vi behöver inte rädas anklagelser om minskade resurser till välfärden. Välfärdens kärna utbildning, vård och omsorg har fått mer pengar och behåller sin position som andel av BNP (som ju också har växt sedan 2006). Våra utbildningsreformer – med allt från högre forskningsanslag över förändrad lärarutbildning till ny skollag med skolpsykologer och skolbibliotek, och lärlingsutbildningar som fortsätter utvecklas – väntar på att bära frukt. Och i dag visar DN att pensionärer inte alls missgynnats – de äldres inkomster har ökat i ungefär samma takt som de yngres de senaste åren. (Utmaningen om pensionerna handlar snarast om dagens unga – framtidens pensionärer – och deras yrkesliv.)

Vi har en opposition med stora skillnader i sina budgetalternativ. Inte minst Vänsterpartiet skiljer ut sig – medan partiet som gör anspråk på stats- och finansministerposterna, Socialdemokraterna, framför allt förhåller sig till Alliansens skattesänkningar. Det viktigaste de har att säga verkar vara vilka skattesänkningar de lovar att inte återställa – senast bolagsskatten. Och vilka skattesänkningar de kritiserar hårt nu, men bara fram till 31 december. Därefter, inga återställare heller av femte jobbskatteavdraget eller en eventuellt höjd brytpunkt. Och följaktligen ett stort hål i det socialdemokratiska budgetalternativet efter 1 januari.

I Stockholmsregionen har vi också all anledning att tala om Förbifarten – som de flesta stockholmare står bakom (DN STHLM). Också där har vi en splittrad opposition, med ett mycket högljutt Miljöparti som lovar att stoppa Förbifarten med alla medel. Den som vill ha både utbyggd kollektivtrafik, framför allt tunnelbana och nya tvärförbindelser med spårväg, och strukturellt viktiga vägsatsningar gör nog säkrast i att inte rösta på socialdemokrater, som lär bli beroende av de gröna både i Stockholm och Rosenbad.

Vi har många anledningar att ta situationen på allvar – och många argument att föra fram. För mitt eget parti, Folkpartiet, ser det med undantag av några dippar oftast något ljusare ut i opinionen (se t.ex. trenden i Dagens Samhälles opinionsprognos, ovan). Men vi måste stärka oss rejält för att vinna förtroende för ännu en period. Med ett stabilt regeringsunderlag, som Sverige behöver.