Etikett: våldtäktslagstiftning

Ett uppfattat nej – och ändå inte våldtäkt?

Ännu en friande våldtäktsdom vållar stor upprördhet. Fungerar lagen när ett uppfattat nej, och användande av våld, inte räcker?

Våldtäkten på Lucretia. Oljemålningen Tarquinius och Lucretia av Tizian, 1571.
Våldtäkten på Lucretia. Oljemålning, Tarquinius och Lucretia, av Tizian, 1571.

De har varit många på senare tid – våldtäktsrättegångarna där åtalade har friats i domstolen trots graverande omständigheter som många anser borde lett till fällande domar. ”Många” innefattar i dessa fall allt från rättskunniga över professionella opinionsbildare till arga, engagerade ”vanliga” män och kvinnor.

Nu är det en 25-årig kvinna i Lund som säger sig ha gjort allt hon kunnat för att säga nej. Något den åtalade 27-årige mannen också medger. Både offret och den misstänkte förövaren är också ense om att han har använt våld. Ändå frias han, eftersom han menar sig inte avsiktligen ha tvingat sig till sex.

Sällan har det varit tydligare att ett nej inte betyder ett nej, vare sig i manliga förövares eller svenska domstolars ögon. Det allmänna rättsmedvetandet och rättspraxis tycks allt tydligare skilja sig åt.

demo1Grunden för en rättsstat är att ingen ska dömas skyldig om inte motsatsen bevisas. Vi vill inte ha oskyldiga män som döms för våldtäkt. Sexuella relationer är inget enkelt, svartvitt område och det kommer alltid behöva göras bedömningar. Men något måste vara klart: Att ingen ska behöva ha sex mot sin vilja. Att ingen ska vara förhindrad att avbryta en påbörjad sexuell, eller sexuellt laddad, situation. Att ingen ska behöva gå med på något man inte vill, för att man tidigare ”varit med på det”, ”gett sig in i det”, ”sänt signaler”.

Är det lagen, som skärptes så sent som i somras, som det är fel på? Eller är det tillämpningen? Kanske behövs, som sades av både journalisten Cissi Wallin, frilansjournalist och chefsrådmannen i Lund Nils-Petter Ekdahl i P1 i morse, den ytterligare skärpta våldtäktslag som många efterfrågar bara som en markering mot domstolarna.

Vi har fria domstolar. Men de bör överväga hur de förhåller sig till lagstiftarnas intentioner – och till det allmänna rättsmedvetandet.

I media för den som vill veta mer om det nu aktuella våldtäktsmålet: Sydsvenskan, SvD, Metro, Expressen, P1 Morgon, GP:s Malin Lennersten: Ett nej, är ett nej, är ett ja? Läs också gärna LUF:s ordförande Linda Nordlund i Sydsvenskan: Kan en deprimerad kvinna våldtas?

Lyft (med) jämställdheten

Jämställdhetsfrågan är en god  liberal tradition. För många folkpartister känns det givet att det ska vara en av våra prioriterade frågor inför valet. Det behövs liberal jämställdhetspolitik. Jag lyfter gärna jämställdheten – och Folkpartiet med den!

Man-and-woman-icon.svgDet har sagts förr men behöver sägas om och om igen: Ja, vi har kommit långt med jämställdheten i Sverige. Men vi har lång väg kvar. Ännu tjänar kvinnor mindre än män. Offren för våldsamma övergrepp är oftare kvinnor, förövarna är oftare män. På ledande poster i samhället ser det rätt bra ut i politiken – men i näringslivet och akademin är det sämre, på vissa håll riktigt uselt.

Folkpartiet och Maria Arnholm har en diger och viktig uppgift nu när jämställdheten lyfts fram inför valet nästa år (Aftonbladet med Maria Arnholm: ”Frågan som ska lyfta FP”, SR: Jan Björklund talade om jämställdhet).

En nyckel till ökad jämställdhet är arbetsmarknaden. Förväntan att kvinnor ska ta ansvar för barn, hem och familj (kanske också åldriga föräldrar?) gör att de kan få svårare i karriären och sämre löneutveckling. En sådan inställning leder inte till fler kvinnliga styrelseordförande och VD:ar!

Ojämställdheten drabbar förstås även män som också tvingas in i könsroller av omgivningens förväntningar. Den man som vill vara föräldraledig i stor utsträckning kan fortfarande möta höjda ögonbryn.

Mot ojämställdheten har vi flera vapen: Lagstiftning (mot t.ex. ärekränkning och näthat som jag skrev om i går, eller för att skydda kvinnor från våld i hemmet, eller skärpt våldtäktslagstiftning). Pengar. Och opinionsbildning.

På Folkpartiets landsmöte i helgen handlar det bl.a. om pengarna – och opinionen. En tredje månad vikt åt ena föräldern i föräldraförsäkringen är att fortsätta i god liberal anda, att göra den individuella delen av föräldraskapet tydligare. Jag har tidigare bloggat om varför jag anser det vara liberalt med en tredje mamma/pappamånad. Det handlar om pengar i form av en generös allmän socialförsäkring, som föräldraförsäkringen är. Men det handlar också om att bidra till att skifta opinionen i än mer jämställd riktning.

Först när ojämställdhet är orimligt i allas ögon – i tanke och i handling – når vi jämställdhet.

Läs mer om Folkpartiets hjärtefråga, jämställdheten.

Dömande värderingar – när hovrätten blir sexuallivsexperter

Är det omodernt att inte vilja få sitt sexliv ofrivilligt uppvisat för andra? Efter den omdebatterade hovrättsdomen om en ung man som spred en film med sig och sitt ex, finns behov att fastslå att domstolar inte ska spekulera om saker som saknar relevans. Särskilt om de saknar expertis i ämnet.

Domstolar ska följa lag och praxis. Hovrättens dom som sänkte skadeståndskravet mot den unge mannen som spred en film med sexuellt innehåll med sin f d flickvän, kan mycket väl vara korrekt ur dessa utgångspunkter (SvD, DN). Det kan inte jag som lekman avgöra. Innan en lagändring om kränkande fotografering i somras var enskildas möjlighet till skadestånd under liknande omständigheter begränsad (DN).

Göta hovrätt.
Göta hovrätt.

Här finns en parallell med den tidigare, mycket uppmärksammade våldtäktsrättegången för snart en månad sedan, där ett flertal unga män friades av Svea hovrätt. Efter en lagändring i somras skulle de unga männens handlingar mot en ensam flicka sannolikt ha bedömts hårdare. Och dessa lagändringar, som stärker offren i framtida liknande situationer, tycks innebära mindre chanser för de här utsatta unga kvinnorna att få sina fall prövade på nytt. (Detta hindrar inte att många anser att även den nya lagstiftningen är otillräcklig; se t.ex. Cecilia Elvings och Anna Mårtenssons inlägg.)

Det må vara hur det vill med den juridiska korrektheten i Göta hovrätts dom i sexfilmsmålet. Det domstolar inte ska göra är att spekulera fritt, på områden där de inte har någon expertis. Oavsett om det har någon relevans för fallet eller inte. Därför baxnar vi så inför hovrättens förbluffande tondöva formulering: ”inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor”.

Man kan raljera mycket över hovrättsdomarnas insikter i och erfarenheter av hur öppna och utåtriktade människor ”med tiden” har blivit med sina sexuella vanor. Problemet är att sådana bedömningar näppeligen tillhör de höga juristernas expertis. Domare ska vara experter på lagen, praxisen, rättsprocessen. För en mängd andra kunskaper får man lyssna på sakkompetens. Om det, som sagt, är relevant för målet. (Här finns en annan parallell, till den mordanklagade läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, som efter en lång och traumatisk process slutligen frikändes – och där processen nog hade gått mycket annorlunda om rättsväsendet, i det fallet åklagaren, tidigt hade konsulterat relevant, medicinsk, expertis.)

Domare ska självklart också använda sig av sunt förnuft och en förankring i det allmänna rättsmedvetandet (här har de också i tingsrätt och hovrätt hjälp av nämndemän). Men då får de också tåla hård kritik när det sunda förnuftet sviker så som i Göta hovrätts formulering. För vem ska avgöra att just jag ska vara öppen med mina egna sexuella vanor, annan än jag själv? Är det en expartners uppgift? Eller en hovrättsdomares?

Det nedsatta skadeståndet i sexfilmsdomen kanske är motiverat ur juridisk synpunkt. Formuleringen om den alltmer accepterade sexuella öppenheten kanske inte hade någon som helst relevans för den värderingen. Men viktigare än värdet av skadeståndet är värdet av orden. Det är inte värderingen i kronor – utan nedvärderingen i mänsklig värdighet som det handlar om, när en svensk domstol kränker en ung person, ett brottsoffer, ännu en gång.