Regeringsfrågan regerar

För den som är intresserad, tjusas eller förfasas av det maktpolitiska spelet har det varit en spännande vecka där regeringsfrågan har regerat debatten, nästan ett år före valet. På ett sätt kan det ses som att Sverigedemokraterna har fått sätta agendan eftersom diskussionen så mycket har kretsat kring hur de ska hanteras av de övriga partierna – som oavsett valresultatet kommer att representera den absolut överväldigande merparten av svenskarna. Samtidigt har det parlamentariska utgångsläget nu klargjorts.

För vänstersidan, i Miljöpartiets tolkning, gäller tydligen att de alldeles oavsett om de rödgröna blir mindre än Alliansen har företräde till makten. Språkröret för bl.a. ett något underligt resonemang om att deras tyngdpunkt ju ligger mer mot mitten. Även om Alliansen blir störst så är det i de grönas ögon tydligen Folkpartiet, och kanske Centerpartiet, som bör visa ansvar genom att ta steget över blockgränsen. (Se bl.a. DN, SvD.)

En Alliansregering som fortfarande efter valet är större än de rödgröna partierna i riksdagen har alla möjligheter att sitta kvar, utan vare sig ”aktivt” eller ”passivt” stöd av Sverigedemokraterna. Alliansen skulle ha ett försteg i ett sådant läge även utifrån Maria Wetterstrands teoretiska argument om en eventuell kommande grundlagsändring där en regering som förlorar sin majoritet måste avgå (en diskussion som aktualiserats framför allt av Göran Perssons ”vi regerar vidare” efter förra S-katastrofvalet 1998). Peter Wolodarski skriver som vanligt klokt i DN idag, klok är också min Kungsholmsliberale partivän Per Altenberg.

Miljöpartiet är, liksom mitt Folkparti, i grunden ett idéparti som inte har sitt ursprung i att representera någon särskild grupp i samhället. På sin kongress har man försökt hålla den fanan högt, och säger sig vilja föra en politik som gynnar småföretag. Tidigare har Miljöpartiet son bekant gjort gemensam sak med Alliansen om friare arbetskraftsinvandring, och motsatt sig återinförd förmögenhetsskatt.

Det är både bra och lovvärt men samtidigt låser sig de gröna nu allt fastare till sina röda tilltänkta regeringspartner i jakten på regeringstaburetterna, där de lär ha större svårigheter att få igenom sina klokaste förslag. Det är tråkigt för svenska liberaler och liberala idéer.

Intressant om Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s