Etikett: lärare

Fler lärare behövs

En bättre skola som lyckas förmedla kunskap till alla elever fordrar bra lärare – och tillräckligt många. Regeringens utbyggnad av lärarutbildningen är välkommen och välbehövlig.

NYCKELGRUPP. Vi behöver fler och bra lärare. Och i en modern skola krävs kunskap om hur IT kan tillämpas i undervisningen. Bild från US Census Bureau.
NYCKELGRUPP. Vi behöver fler och bra lärare. Och i en modern skola krävs kunskap om hur IT kan tillämpas i undervisningen. Bild från US Census Bureau.

Lärarnas betydelse för en bra skola torde stå bortom allt rimligt tvivel. Folkpartiets och regeringens satsningar på lärare – en förändrad lärarutbildning, mer fortbildning för dagens lärare, krav på skolorna att ha behöriga lärare, och karriärtjänster med högre lön har varit viktiga att genomföra. Men för att kunna förverkliga många andra angelägna reformer – som lågstadielyftet som presenterades i veckan – krävs också fler lärare.

Utbyggnaden av lärarutbildningen med
9 000 platser är därför både välkommen och välbehövlig (SR, TT/SvD). Och den naturligtvis inte isolerad från andra välbehövliga förändringar.

För det första måste fler vilja söka utbildningen – och de måste ha rätt förutsättningar för att bli bra lärare. Det ökade söktrycket på lärarutbildningen är ett mycket positivt tecken. Högre krav på dem som antas, inför och under utbildningen, är också bra. De som ska undervisa framtidens elever ska själva ha höga kunskaper. Fortbildningen behöver också vara stark. Ett område som tycks behöva utvecklas i både grund- och fortbildningen för lärare är hur IT kan användas mer tillämpat i undervisningen (apropå den dystra internationella jämförelse från Digitaliseringskommissionen som SvD skriver om i dag).

För det andra måste villkoren för att vara, och förbli, lärare förbättras. Karriärtjänsterna är förstås oerhört betydelsefulla, både för möjligheten att utvecklas i sin yrkesroll och för den högre lönen. Kommunerna och friskolorna har ni ett stort ansvar att genomföra karriärtjänsterna – men som arbetsgivare måste de också ta ett större ansvar för alla lärares arbetsmiljö och löneutveckling. Man behöver helt enkelt, som t ex Stockholm gör, satsa på högre lärarlöner.

Så länge skolan inte är statlig måste kommunerna bli betydligt bättre arbetsgivare.

Lotta Edholm: 9 000 nya platser i lärarutbildningen.

Lågstadiet i fokus

Större resurser är inte allt svensk skola behöver. Det gäller att använda resurserna rätt, vilket Folkpartiet konsekvent arbetar för genom en lång rad genomförda skolreformer. En satsning på lågstadiet som Alliansregeringen nu aviserar är en klok prioritering av nya resurser.

FÄRRE. Färre elever per lärare och färre skolbänkar i klassrummen, satsar regeringen på.
FÄRRE. Färre elever per lärare och färre skolbänkar i klassrummen, satsar regeringen på.

Mindre klasser är en av svenskarnas mest efterfrågade skolreformer (som DN skrev i februari). Med färre elever per lärare kan varje elev få mer tid med sin lärare. Det är viktigast för elever som behöver mer stöd, men också för dem som behöver stimulans för att utnyttja sin talang och potential. Och högst prioriterat är att ge alla elever en bra start, på lågstadiet.

Regeringens satsning på mindre klasser och fler lärare för de tidigaste skolåren, är därför rätt prioritering av nya resurser till skolan (DN, TT/SvD). Folkpartiet och Alliansregeringen har redan genomfört en rad viktiga skolreformer, inte minst på lågstadiet: satsning på läsning, skrivning och räkning, tidig uppföljning för att så fort som möjligt hitta dem som behöver stöd, och senast en avisering att göra förskoleåret till en del av den vanliga skolan.

VILL MINSKA KLASSERNA. Utbildningsminister Jan Björklund satsar på mindre klasser, men vet att det inte är det enda som behöver göras. Satsningar på lärarna är minst lika viktiga.
VILL MINSKA KLASSERNA. Utbildningsminister Jan Björklund satsar på mindre klasser, men vet att det inte är det enda som behöver göras. Satsningar på lärarna är minst lika viktiga.

I ett internationellt perspektiv hör Sverige till de länder som redan satsar störst resurser på skolan, och många av de länder som når bättre kunskapsresultat i den omtalade Pisa-studien har större skolklasser. Varje skolsystem har samtidigt sina förutsättningar. Mindre klasser framför allt på lågstadiet har flera värden och syften. Nu kommer en del att skadeglatt tala om att regeringen och Jan Björklund har svängt (som Tomas Ramberg också analyserar för SR), men det utbildningsministern t ex sade då frågan var aktuell i riksdagen var: ”De tio i topp i Pisa har alla mindre resurser till skolan än vad Sverige har, allihop har lägre personaltäthet, allihop har större klasser än vad Sverige har. Jag tycker att vi ska försöka minska klasserna, men tro inte att det är detta enbart som förbättrar resultaten.” (Ekot: Regeringen vill minska klasserna). Det är fortfarande vad som gäller.

Vi måste använda de resurser vi redan lägger på skolan bättre. En större andel måste gå till undervisning. Bättre användning av skolans resurser är hela syftet med Folkpartiets skolpolitik, men under det stora reformarbetet är det rimligt att satsa ytterligare på strategiska delar av skolan. Dit hör lågstadiet, och dit hör också lärarlöner. Lärarnas strategiska roll och vikten av bättre villkor för dem var som bekant det som OECD:s skol- och Pisa-expert framför allt rekommenderade Sverige.

Lärarna är också skillnaden mellan Folkpartiets och regeringens lågstadielyft, och det som Socialdemokraterna tidigare har föreslagit. 300 miljoner till 700 fler platser på F-3-lärarutbildningen är av central betydelse. Totalt omfattar paketet 2,3 miljarder kronor. Om kommunerna och friskolorna genomför satsningen fullt ut innebär det 4-5 elever i varje svensk skolklass.

Karriärtjänster för lärarna och den nya lärarutbildningen är ett par av de viktiga reformer som genomförts av Folkpartiet i Alliansregeringen, men som liksom nya läroplaner och ny skollag ännu ej hunnit få full effekt (framför allt inte i den omtalade Pisa-rapporten, hur angelägen och bekymrande den än är). Folkpartiet har ytterligare ett viktigt förslag, för att skolreformerna verkligen ska få genomslag. Det är dags att förstatliga skolan.

Lotta Edholm: Storsatsning på lågstadiet. Folkpartiet Kumla: 4,3 miljoner till skolan i Kumla. Sivert Aronsson: MVG för lågstadielyftet.

Högre lärarlöner – och höga förväntningar på eleverna

Det är inte pengarna eller klasstorleken som främst kan lyfta svensk skola. Det är lärarna och eleverna. Rätt förutsättningar för lärarna och rätt förväntningar på eleverna är den internationella skolexpertens råd till Sverige. Det går väl i linje med den långsiktiga skolpolitiken.

FÅR RÅD OCH RÅG I RYGGEN. OECD:s skolexperts råd  går väl i linje med Jan Björklunds skolagenda: Rätt förutsättningar för lärarna och rätt förväntningar på eleverna.
FÅR RÅD OCH RÅG I RYGGEN. OECD:s skolexperts råd går väl i linje med Jan Björklunds skolagenda: Rätt förutsättningar för lärarna och rätt förväntningar på eleverna.

Skola och utbildning är förstås alltid viktiga framtidsfrågor. I år lär skolan dessutom tävla om att vara bland de allra viktigaste valfrågorna. Det nedslående resultatet av Pisa-studien i november bidrog till att än mer sätta utbildningspolitiken i centrum för debatten. Pisa satte också fokus på de viktigaste aspekterna av skolans uppdrag: Att förmedla kunskap till eleverna, och garantera arbetsro för både elever och lärare. Som många har påpekat och som också Leif Lewin visade i sin utredning om kommunaliseringens effekter (DN Debatt) har styrningen av skolan och stödet till lärarna fallerat på flera sätt, och betyget på tidigare regeringars skolpolitik får anses lågt.

Lärarna har förstås nyckelrollen för att skapa en bra skola. Det har jag och många med mig sagt och skrivit tidigare, och det bekräftas av OECD:s skolexpert och Pisa-ansvarige Andreas Schleicher i dennes råd till Sverige i dag. Att satsa på lärarna är viktigare än t.ex. mindre klasser. Det handlar om lärarlöner och om karriärmöjligheter. Och just högre löner och karriärvägar är det som Folkpartiet och regeringen nu satsar på, med förstelärare och lektorer som har större ansvar för pedagogisk utveckling och akademisk koppling.

När svenskarna i en ny undersökning har tillfrågats om vad som är viktigast för skolan hamnar mindre skolklasser överst på önskelistan. Om man ska satsa på det, eller på fler lärare i varje klass, är något som bör vara upp till professionen och varje skolas egen bedömning. Svenskarna sätter dock tydligt lärarnas villkor och förutsättningar att göra ett gott arbete högt bland sina prioriteringar – mer tid för undervisning och planering, fler specialpedagoger, höjda lärarlöner och befogenheter att skapa arbetsro i klassrummen får t ex stort stöd i samma undersökning (DN).

Ur elevperspektiv är OECD:s viktigaste rekommendation att ha rätt, och höga, förväntningar på eleverna. Som det uttrycks i Folkparti-termer: Att ställa krav i skolan är att bry sig. Förväntningar ska givetvis utgå från varje elevs förutsättningar, talanger och svårigheter och är något i grunden positivt. Det handlar om att förmedla en tydlig känsla av att vi vet att du kan anstränga dig och uppnå målen, och att du får stöd att göra det utifrån dina behov.

Stödet till eleverna handlar också om att de får den undervisning de har rätt till – något som långtifrån alltid verkar vara fallet i dagens skola. Detta problem har uppmärksammats och adresserats av min liberala Kungsholmsvän Charlotta Schenholm, vars förslag om undervisningsgaranti har blivit Folkpartipolitik (Stockholmsbloggen).

De internationella rekommendationerna utgår från vad som lyckas i andra skolsystem, och tycks alltså passa väl in i den förda skolpolitiken. Det gäller nu att ha en långsiktighet, att hålla fast vid de viktiga reformer som har beslutats, modifiera dem så som krävs (med t ex minskad administrativ börda för lärarna) och sträva efter arbetsro och kontinuitet för både lärare och elever. Mer resurser är inte det viktigaste; Sverige är redan i världstoppen i resurser till skolan – men symtomatiskt nog inte i lärarlöner.

Folkpartiets krav om statligt ansvar för skolan då? Ja, det är fortfarande i högsta grad aktuellt. Det handlar just om att implementera de långsiktiga reformerna, om t ex lärarnas karriärmöjligheter och skolresultatens uppföljning. Det är en omorganisation som inte skulle belasta lärare och elever i klassrummen – men däremot i högsta grad påverka deras förutsättningar.

SR: Så ska Sverige förbättra skolan. SVT: Satsa på lärarna. DN: OECD: Låga lärarlöner i Sverige. Läs hela rapporten ”Resources, policies and practices in Sweden’s schooling system” som pdf via regeringens hemsida. Lotta Edholm: Skickliga lärare lyfter skolan. Jan Björklund: Stöd för regeringens skolpolitik. Martin Skjöldebrand: PISA, OECD s analys. Anna Lundberg: Lärarna en nyckel till framgång. Sivert Aronsson reflekterar över utbildning och marginaleffekter: Skogstokigt av MP.

En ljusare bild av Sverige

I oppositionens ögon är det inte mycket som står rätt till i Sverige. Årets valrörelse kommer till stor del att kretsa kring om väljarna känner igen sig i svartmålningen av Sverige. Vi som tror på en ljusare bild av Sverige måste tala om den!

Från en tidigare partiledardebatt. Bild från riksdagen.se
Från en tidigare partiledardebatt. Bild från riksdagen.se

En socialdemokrat som talar om det förskingrade arvet från Göran Persson och anklagar Alliansregeringen för ekonomisk vanskötsel. En sverigedemokrat som talar suggestivt om en ökande brottslighet och otrygghet, på tvärs mot forskning och mätningar. En miljöpartist som alltid tycker att det görs för lite för miljön (något annat vore förstås konstigt). Och en vänsterpartist som, argsintast av dem alla, talar om de hemskheter som drabbar välfärden p.g.a. privata aktörer.

Det är en mörk bild av Sverige som ges från oppositionens företrädare i partiledardebatten. Fakta och argument rår inte på: Sveriges finanser är urstarka jämfört med de flesta andra västländer, som alltjämt kämpar med finanskrisens följder. Sysselsättningen har ökat rejält sedan Alliansens maktövertagande 2006 – trots finanskris. En högre arbetslöshet, förutom krisen, beror på att fler människor nu vill och kan söka jobb, och inte har gömts undan i åtgärder och förtidspensionering: arbetskraften har växt.

Brottsligheten sjunker i Sverige och andra västländer, och människors uppfattning om trygghet växer. Utsläppen sjunker. Privata vård- och välfärdsföretag har ofta nöjda patienter, brukare och anställda; och de har erbjudit makt att välja och bestämma över välfärden åt människorna som valen berör, snarare än politiker.

Positiva tecken betyder inte att vi kan luta oss tillbaka. Som jag ofta skriver på denna blogg, återstår många utmaningar: för jobben, skolan, vården, trafiken… Men känner människor igen sig i svartmålningen? Eller går de kritiska rösterna för långt i sitt negativa tonläge?

På ett övergripande plan kan man få svar om att en hel del svenskar tycker att utvecklingen går åt fel håll. Det är en känsla som är farlig för en regering. Men under valåret kommer diskussionen att flamma högre, oppositionens alternativ kommer att granskas hårdare – och ett ökande intresse kommer leda till att även positiva exempel lyfts fram. Och de är många.

Inte minst kan människors uppfattning om Sverige och om den egna erfarenheten skilja sig åt. Tidigare arbetslösa, som har fått jobb – inte minst de utlandsfödda, som fyller de flesta av de nya jobb som har tillkommit. Företagare, som känner ökad framtidstro och vilja och förmåga att anställa. De som känner ökad trygghet i sin vardag. Alla vanliga inkomsttagare som har fått en rejäl slant mer över av egna pengar i plånboken, varje månad.

Och i skolans värld efter alla de reformer som börjat implementeras för några år sedan: Studenter på den nya lärarutbildningen; lärare som ser möjlighet till karriär och såväl pedagogisk som personlig utveckling med nya förstelärar- och lektorstjänster; alla föräldrar och elever som runtom i landet upplever positiva erfarenheter från skolgången, och får tydligare och tidigare utvärdering genom bl.a. betyg och nationella prov; alla dem som själva upplever att skolresultat kan förbättras, i t.ex. Folkparti-styrda skolkommuner som Stockholm och Landskrona.

Vi som står för en ljusare bild av dagens, och framtidens, Sverige måste ut och tala om den.

Mer skoltid

Förlängd grundskola och ännu mer tid i skolan för elever med behov är kloka idéer. Eleverna borde dessutom få mer skoltid under skoldagarna.

20140108-113928.jpgSvensk skola har stora resurser men resultaten har halkat efter under lång tid. Kunskapstappet har framför allt drabbat elever med sämre förutsättningar från början. Mer och bättre undervisning krävs.

Mer tid i skolan är också vad Alliansregeringen och Folkpartiets Jan Björklund föreslår i dag (se t ex SvD/TT och SR 1, SR 2). Förlängd grundskola med ett första år är odramatiskt med den redan utbyggda sexårsverksamheten, men viktigt inte minst för de absoluta grundkunskaperna att kunna läsa, skriva och räkna. Obligatorisk sommarskola är jämte ett extra skolår för dem som ändå inte når gymnasiebehörighet angelägna reformer just för en del av de elever som har ett tuffare utgångsläge.

Tidigare skolstart är bra – men vi behöver också utnyttja tiden under skolåren och skoldagarna bättre. Många vittnar om de många håltimmarna längre fram på högstadiet och gymnasiet. Bättre schemaläggning kunde ge många fler undervisningstimmar utan att förlänga skoldagen.

Många lektioner i svensk skola blir heller inte ens av. Inställda lektioner är ett rent slöseri med tid och resurser. Eleverna har rätt till undervisning, och en undervisningsgaranti är något Folkpartiet driver, inte minst i Stockholm, och inte minst tack vare min Kungsholmsliberala kamrat Charlotta Schenholm som gjort praktisk politik av egna och andras föräldraerfarenheter.

Mer undervisning är bra – men den måste också hålla rätt nivå. Tillräckligt många och bra lärare är en grundförutsättning. Bättre lärarutbildning, bättre villkor och bättre karriärmöjligheter för lärarna är A och O för att alla de viktiga skolreformer som sjösatts de senaste åren ska kunna få effekt.

Politikerna ska ge förutsättningarna, det är skolledare och lärare som ska fylla skolan med innehåll. Och politiken borde också ta ett steg tillbaka – genom att överföra huvudmannaskapet för skolan från kommunerna, åter till staten.

Jag minns mina lärare med värme och tacksamhet

Bra lärare är det viktigaste för en bra skola. Det kan nog alla enas om – särskilt om vi tänker tillbaka på våra egna skolår och lärarerfarenheter.

Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.
Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.

Alla har vi våra minnen från skoltiden, goda och dåliga. Och alla minns vi väl våra lärare: de bra, och de mindre bra. Med åren känner jag hur det är de goda lärarerfarenheterna som finns kvar, och rentav växer.

När utbildningsministern Jan Björklund i sitt jultal som Folkpartiets partiledare lyfter fram lärarna förvånar det föga. Folkpartiets och Alliansregeringens skolreformer har handlat mycket om att stärka lärarnas ställning, höja läraryrkets status, göra det mer attraktivt att utbilda sig till och arbeta som lärare… Allt har inte landat perfekt – lärarlegitimationernas införande har varit en plågsam historia men det gör det förstås inte mindre riktigt att lyfta fram och kvalitetssäkra lärarnas utbildning och meriter, och därmed kvalitetssäkra elevernas utbildning.

Den nya lärarutbildningen kommer att få stor betydelse för framtida generationer lärare. Karriärtjänsterna, som ger pedagogisk utvecklingsansvar och koppling till den akademiska världen för förstelärare och lektorer, betyder mycket redan i dag för lärares möjligheter och vilja att stanna och utvecklas i yrket. Kunde vi bara ge lärarna  tydligare arbetsgivare, genom ett återförstatligande, skulle dessa reformer och andra åtgärder lättare implementeras och få effekt.

Betydelsen av bra lärare kan inte nog betonas. Det är lärarna som ger förutsättningar för att lusten att lära består och växer. Det är lärarna som ger trygghet i skolvardagen, som har den pedagogiska kompetensen att förmedla både kunskap, och kunskapens betydelse. Det är lärare som har förväntningar och ställer krav på barn och ungdomar som ska bli vuxna. Det är lärarna som för vidare vår bildningstradition och knyter ihop det förflutna och framtiden. Det är lärare som skapar skolan där alla barn oavsett förutsättningar får chanser att lyckas.

Jan Björklund minns Margareta, Birgitta och Maj-Lis. Jag minns Lena, Rune, Karin och Staffan; Elisabet, Lennart, Peter, Håkan, Anita, Inga-Lill, Annika och Siv; Helena, Yvonne, Eva, Per, Inga-Britt, Jan, Maria, Ewa och alla er andra. Jag minns er med värme och tacksamhet. Och det vet jag att många andra också gör. Tack. Och god jul!

Läs vad jag skrivit om lärare. LG Wallmark krönicerar om lärarnas betydelse, för honom och i allmänhet, på Stockholmsbloggen.

Reflektioner om PISA

Svenska niondeklassares sjunkande resultat i PISA-undersökningen är en mycket allvarlig signal. Orsakerna går att finna långt tillbaka. Många förändringar som kan vända utvecklingen är redan på plats. Nu behövs arbetsro.

PISA-undersökningarna har inte varit någon rolig läsning för svenskar de senaste åren. Årets redovisning – som utgår från test som gjordes 2009 – innebär ingen ljusning, tvärtom. (Om Pisa i SvD, Nattsvart chock för svenska skolan; i DN: Sverige sämst i klassen, Björklund: Det är allvarligt; och från Jan Björklund: Spiken i kistan för gamla skolpolitiken.)

Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.
Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.

Vad beror problemen på? De har i varje fall inte uppstått de senaste åren. En partipolitisk vinkling blir mycket tydlig i bilden till höger: De elever som gjorde PISA-testen 2012 hade gått sina nio år i grundskolan enligt det gamla systemet. Först några år senare genomfördes flera av Alliansens viktigaste reformer kring bl.a. betyg och nationella prov.

Andra mycket viktiga reformer handlar om lärarna: Lärarutbildningen har gjorts om och karriärtjänster har inrättats för förstelärare och lektorer. Tillräckligt många och bra lärare är det absolut viktigaste för att vända den svenska skolan. Där behöver mer göras för att få fler att vilja bli, och stanna kvar som, lärare.

Vi folkpartister ska dock inte lägga vårt krut på att skylla ifrån oss. Den utbildningspolitik som Jan Björklund har fört fram i många år har nu i stort sett accepterats brett över det partipolitiska fältet. När vi arbetar framåt ska vi göra det med utgångspunkt i våra reformer, och med öppenhet för de justeringar som behövs. Den partipolitiska enigheten i friskolekommittén och samsynen med lärarfacken och arbetsgivarna är lovande.

Efter alla reformer behöver skolan dock först och främst arbetsro och inte kortsiktiga, panikartade förslag, som ett antal folkpartister skriver i Dagens Samhälle. Det tar tid att vända utvecklingen. Sex år, talar man om i internationella PISA-sammanhang – utifrån de reformer som trädde i kraft runt 2011 blickar vi i så fall mot slutet av detta årtionde innan vi kan se effekter.

En reform som dock återstår är att förstatliga skolan. Där står Folkpartiet tillsammans med Lärarnas Riksförbund (som också debatterar i Dagens Samhälle) ganska ensamma – men fler röster börjar höjas. Om fler vinner insikt om behovet av likställdhet och uppgradering av skolans och lärarnas status, så kan PISA-chocken ha gett något bra.

Bland andra Hans Åberg, Lotta Edholm, Johan Pehrson, Per Altenberg bloggar.

Sverige blir bättre – men vi vill mer

Sverige har blivit bättre sedan 2006. Samtidigt som finanskriserna har svept över världen har vi värnat och stärkt sysselsättningen, välfärden, miljön – och kulturen. Folkpartiet och Alliansen har anledning att sträcka på sig. Men arbetet är inte avslutat.

Vi ger oss inte förrän Sverige har blivit ännu bättre och jämlikt för alla. Vi vill mer.

Sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) inviger sprutbytesverksamheten, ett fyraårigt försök lokaliserat till S:t Görans sjukhusområde. Flankerad av chefen och infektionsläkaren Martin Kåberg och chefssjuksköterskan Fredrik Lindström. I bakgrunden bl.a. landstingsrådet Gustav Hemming (C).
Sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) inviger sprutbytesverksamheten, ett tillskott i välfärden.

Val vinns inte på historien utan på framtiden – väljarna röstar inte på dig för vad du har gjort, utan för vad du vill göra. Det är en vedertagen sanning i politiken – men som alla truismer kräver den nyanser. Givetvis spelar vad man åstadkommer roll för tilliten. Den som visat sig kompetent och – eller – tursam, har större chanser att få människor – också väljare – att titta en andra gång, och överväga ett (förnyat) förtroende.

Folkpartiet och Alliansen har all anledning att lyfta fram det vi åstadkommit. När Jan Björklund i går höll sitt inledningstal på Folkpartiets landsmöte, gav han en lång grad exempel på vad som förbättrats sedan 2006. Vi har all anledning att lyssna – och berätta.

Inom välfärden har Sverige fler läkare, sjuksköterskor, vårdcentraler och apotek. Vi har kortare köer och större resurser till hälso- och sjukvården och till äldreomsorgen, liksom till personer med funktionsnedsättning. Tillgängligheten såväl till primärvården som specialiserad vård har ökat. Dessutom har bostadsbidraget för barnfamiljer, flerbarnstillägget, bostadstillägget för pensionärer och högkostnadsskyddet i tandvården höjts. Pensionärer har ett högre grundavdrag och föräldralediga en högre föräldrapenning. I skolan finns fler skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer. Men också fler utbildade lärare.

Vi har blivit mer jämställda: Sverige har fler kvinnor som är ordförande i statliga företag än 2006, fler kvinnor som är chefer, fler kvinnliga professorer. Vi har  mindre löneskillnader mellan kvinnor och män än 2006. Vi har dessutom högre sysselsättning bland invandrare och bättre diskrimineringsskydd än 2006.

Fler vindkraftverk (fast just dessa råkar vara engelska). Foto Steve Fareham, Wikimedia.
Fler vindkraftverk (fast just dessa råkar vara engelska). Foto Steve Fareham, Wikimedia.

Vi är rikare och jobbar mer, trots den djupaste ekonomiska krisen i Europa på 80 år, som även har drabbat Sverige. Hushållens disponibla inkomster har ökat och vi har många fler sysselsatta. Många fler går till jobbet en vanlig dag. Arbetskraften – de som står till arbetsmarknadens förfogande – är många fler. Hårda siffror finns bl.a. hos Per Gudmundsson i SvD: ”Alliansens politik skapar jobb”.

Miljöhoten och inte minst klimatutmaningen kan ge den mest optimistiske ångest. Tyfonen över Filippinerna gör de små förhoppningarna på klimatmötet i Warszawa än tyngre att bära. Men det finns också ljuspunkter. EU ligger trots Polens och andras kolvurm långt fram i klimatarbetet. ”En solskenshistoria”, som den kände miljöexperten Magnus Nilsson skriver på SvD Brännpunkt om EU och klimatet. Och Sverige har bland de mest ambitiösa klimatmålen i världen. ”Koldioxidutsläppen har minskat sedan 2006. Sverige har också den mest koldioxideffektiva ekonomin inom hela EU. Vindkraften har mångdubblats. Utbyggnadsplanerna för ny järnväg i Sverige har inte varit så omfattande sedan 1800-talet”, som Jan Björklund sade i går.

Mer tillgängliga bibliotek.
Mer tillgängliga bibliotek.

Och ja, även kulturen har haft relativt goda år. Medan många andra länder har skurit ned, har Sverige kunnat satsa. På riksnivå har vi sett barnkultursatsningar och kan äntligen se fram mot en upprustad och större Opera. Och i Stockholm har resurserna ökat – till det fria kulturlivet, till fler och mer tillgängliga och öppna bibliotek, med mera.

För Alliansanhängare som eventuellt känner opinionsångest: Vi har mycket att vara stolta över.

Men vi folkpartister ger oss inte förrän vi har byggt ut och rustat upp vården ytterligare, höjt sjuksköterskelönerna, nått hela vägen fram med skolans kunskapsfokus och resultat, fortsatt stärka och frigöra kulturen, höjt både Sveriges och världens miljöambitioner, osv. Vi vill mer!

Siffror åt rätt håll: Fler vill bli sjuksköterska, lärare och ingenjör

Fler vill bli lärare, läkare och ingenjörer. Framför allt vill nästan dubbelt så många bli sjuksköterskor. Det är glädjande – och viktigt för Sverige.

Som politiskt aktiv lägger man ofta pannan i djupa veck över olika opinionsundersökningar. Partisympatier och förtroende i olika frågor lär dock hinna ändra sig många gånger innan valdagen. Men i dag kom siffror som verkligen spelar roll – och som bör glädja en liberal utbildningsminister, landstingsråd och alla som värnar Sveriges framtid.

Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.
Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.

Utbildning är A och O för Sveriges framtid. Och hur många som utbildar sig till vissa centrala yrken är avgörande för allas vår framtida välstånd och välfärd. För att vi ska få vård och stöd, för att vi ska ha företag som skapas och växer, och för att framtidens elever ska få en bra skola – och själva söka sig vidare till givande yrkesvägar.

Att tillräckligt många vill bli sjuksköterskor, socionomer, läkare, ingenjörer och lärare är helt enkelt viktigt för oss alla. Därför är de färska siffrorna från Universitets- och högskolerådet över ökningar av förstahandssökande så glädjande:

lärare och förskollärare (+20 procent)
civilingenjörer (+14 procent)
högskoleingenjörer (+5 procent)
sjuksköterskor (+89 procent)
läkare (+26 procent) och
socionomer (+27 procent)

Att ökningen av lärarstudenter fortsätter är ett hoppingivande styrkebesked både för Jan Björklunds nya lärarutbildning, och för svensk skolas framtid.

Bild lånad från sverige-norge.se
Bild lånad från sverige-norge.se

Och att antalet som vill bli sjuksköterska ökar så oerhört kraftigt är kanske mest glädjande av allt.

Med en allt mer avancerad vård och stora utbyggnadsplaner inte minst i Stockholm behövs varenda sjuksköterska. Att regeringen utökar utbildningsplatserna i Stockholm rejält får nu så att säga kvittens. Nu måste landsting och sjukhus också ge sjuksköterskor den roll, det ansvar – och de löner – de förtjänar. Detsamma gäller förstås lärare, kommuner och skolor.

Förstelärare och lektorer, respektive specialistsjuksköterskor är strategiska satsningar.

Ansökan till högskolan ska kunna vara första steget på en karriär med god löneutveckling och ökande ansvar. Också för blivande lärare och sjuksköterskor.

Landstingsrådet Anna Starbrink gläds också: ”Att sjuksköterskeyrket lockar många unga har varit känt. det ha längre gått många sökande på varje utbildningsplats. Nu ökar söktrycket.

Skolmiljarder, lärarkarriärer, elevchanser

Regeringens miljardsatsning på skolan höjer trycket inför valet 2014 – som kan väntas bli ett skolval. De ökad resurserna skapar förutsättningar för lärare att skapa en god undervisning, och för fler elever att nå kunskap.

Lärarna är viktigast för en bra skola – det tål att upprepas. Och lärarna är åter i fokus för en skolsatsning från Alliansen, med tydlig liberal stämpel. Utbildningsminister Jan Björklund får som han önskat, uttryckt bl.a. i hans sommartal som Folkpartiledare, fortsätta och utöka satsningen på karriärtjänster. De är viktiga för att göra skolan bättre, med tydligare koppling till forskning, mer tid för pedagogisk utveckling, osv. Men de är också viktiga för att locka och behålla bra lärare – vilket förstås i sig är en förutsättning för en bättre skola. Att fler förstalärare kan komma till s.k. utanförskapsområden känns förstås särskilt viktigt.

Mer satsning på språk och matematik är också välkomna. Att läsa, skriva och räkna är grunden för så mycket i livet – och för många av de andra skolämnena. Allt är satsningar i samma riktning som regeringen och Folkpartiet tidigare har drivit. Tillsammans stärker det elevers chanser under sin skolgång och i sin framtid.

Jag har tidigare skrivit om att 2014 torde bli ett skolval. Anna Lundberg och Staffan Werme bloggar. Bl.a. Ekot, SVT och DN rapporterar.