Etikett: Madeleine Sjöstedt

Dubbelt så många barn ska få delta i El Sistema

2014 blir ett riktigt barnkulturår. Utöver våra tidigare kända satsningar gör vi också en stor utbyggnad av El Sistema. Vårt mål är att dubbelt så många barn ska få lära känna musikens kraft.

El Sistema finns i många länder och städer. Här en bild från Conservatory Lab Charter School i Boston, vars El Sistema-ansvariga Rebecca Levi Winston belönats med ett musikledarpris från Yale (conservatorylab.org)
El Sistema finns i många länder och städer. Här en bild från Conservatory Lab Charter School i Boston, vars El Sistema-ansvariga Rebecca Levi Winston belönats med ett musikledarpris från Yale (conservatorylab.org)

El Sistema handlar om att använda musiken, främst klassisk musik, för kulturell och social utveckling. José Antonio Abreu, som startade det hela, belönades 2009 med Polarpriset. El Sistema har spritts från Latinamerika till många länder och städer – 2013 kom det till Stockholm. Och nu, inför 2014, satsar vi på att nå dubbelt så många barn.

I El Sistema får barn känna musikens kraft, och själva bli utövare. Det handlar om att ge makt och känna möjligheter, att förändra sin tillvaro, att många saker är möjliga. Samarbetspartner är Berwaldhallen och Radiosymfonikerna.

El Sistema finns i områden där Kulturskolan har svårare att nå ut, områden som ofta är s.k. socialt och ekonomiskt mer utsatta än andra delar av Stockholm. Nu satsar vi alltså rejält. ”Under 2014 ska inte ett enda barn gå miste om möjligheten att få pröva kulturens kraft”, som kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt säger.

I morgon tisdag får Sjöstedt och vi andra i kulturnämnden glädjen att fatta beslut om den verksamhetsplan som bl.a. innehåller utvidgningen av El Sistema och våra övriga satsningar på kultur för barn 2014.

Det glädjer en liberal och folkpartist att få vara med om att stärka bildning och kultur – för alla.

Läs mer i Madeleine Sjöstedts pressmeddelande och på hennes blogg: El Sistema byggs ut. Jag har tidigare bloggat om lässatsning för barn och barnkulturår 2014 i Stockholm.

Ett helt år för barnens kultur – och det får kosta

2014 blir ett barnkulturår i Stockholm. 20 miljoner extra satsas på olika aktiviteter – utöver all ordinarie verksamhet.

Barn ska få pröva, våga och skapa. Bild från Wikimedia, ABX.
Barn ska få pröva, våga och skapa. Bild från Wikimedia, ABX.

Barn och unga är i fokus för mycket av våra kultursatsningar. Förutom Kulturskolans breda utbud med musik, teater och dans har alla våra kulturverksamheter program och aktiviteter för barn; på biblioteken, på Kulturhuset och Stadsteatern (med Parkteatern och Skärholmen-scenen), osv. I det fria kulturlivet finns ytterligare mycket för barn att se, höra och framför allt göra själva.

Vår barnkulturplan betonar det aktiva deltagandet och kulturskapandet. Barn ska känna att de kan och får!

Alla våra ordinarie aktiviteter med och för barn och unga fortsätter givetvis nästa år, och utvecklas som alla tillsvidare-verksamheter. Men därutöver blir 2014-15 ett riktigt barnkulturår! Vi startar med buller och bång, med en stor avspark under våren. Sedan följer aktiviteter hela vägen fram till skolavslutningen sommaren 2015. Vi återkommer med allt vad programmet kan tänkas innehålla! (Läs mer om satsningen på 20 miljoner kronor i Madeleine Sjöstedts pressmeddelande.)

Kultur är ett område utan gränser. Det kommer också visa sig under vårt barnkulturår, som är ett samarbete mellan kulturnämnden, utbildningsnämnden och Kulturhuset Stadsteatern.

Barnkulturåret är ett år, med en extra satsning. Men tanken är förstås att den glädje, den inspiration och en hel del av de idéer och aktiviteter som uppstår och skapas kommer att ge en lång efterklang.

Nya kulturstödet för första gången

För första gången ska Stockholms kulturstöd helt fördelas utifrån det nya stödsystemet som beslutades 2011. 29 kulturverksamheter får höjt stöd, 13 kulturaktörer får stöd på mer än ett år.

Teatern är en av de största konstformerna inom kulturstödet. Men långtifrån den enda.
Teatern är en av de största konstformerna inom kulturstödet. Men långtifrån den enda. Bild John Reid/Wikimedia.

När vi förändrade kulturstödet, i ett brett politiskt beslut i kulturnämnden 2011, hade det flera syften. Vi ville göra stödet mer långsiktigt, med tydligare kriterier, och öppet för fler och nya aktörer. 2012 var ett övergångsår. Inför 2014 ska stödet för första gången fördelas helt enligt de nya reglerna.

Det har rått en del missuppfattningar och felaktig information men när fördelningen nu görs är det t.ex. tydligt att man kan få mer långsiktigt stöd, att det inte handlar om detaljstyrning av programmen flera år i förväg, och att t.ex. de lokaler man förstås också kan vara en kostnad man söker stöd för.

13 verksamheter får fleråriga, 2- eller 3-åriga stöd, bland andra Folkoperan, Moderna Dansteatern och Bio Rio. 29 verksamheter får höjt stöd, bl.a. Orionteatern, Unga Klara, Carl Eldhs ateljé och K A Almgrens sidenväveri.

Ärendet om kulturstödet finns här (Insyn, pdf-fil). Listan över föreslaget beviljade stöd går att läsa här och en tabell över de större stöden, jämfört med tidigare år, här. Totalt har 68 ansökningar om kulturstöd inkommit, 50 föreslås beviljas, till dans, bio, teater, litteratur, konst… Beslut tar vi i kulturnämnden på tisdagen den 26 november. Läs gärna också Madeleine Sjöstedts pressmeddelande.

Carl Eldh i sin ateljé - ett levande kulturarv som nu får höjt stöd.
Carl Eldh i sin ateljé – ett levande kulturarv som nu får höjt stöd. Bild från Stockholmskällan.

Ett drömhus vid Sergels torg

Nya Kulturhuset Stadsteatern tar fastare form. Nu visas hur summan av två blir större än delarna. Det blir mycket mer kultur i glashuset vid Sergels torg.

Kulturhuset Stadsteatern vid Sergels torg - ett hus som nu blir ett. Foto: Goombah, från Wikimedia Commons.
Kulturhuset Stadsteatern vid Sergels torg – ett hus som nu blir ett. Foto: Goombah, från Wikimedia Commons.

Ur novemberdimmorna reser sig ett nytt allkonsthus. På utsidan är det förstås samma hus som tidigare, Celsings kulturpalats mitt i city, men det kommer att fyllas med delvis annorlunda, och framför allt mycket mer, innehåll. Mer kultur helt enkelt.

Glashuset vid Sergels torg får mer än bara ett nytt namn. När vi i styrelsen för Stockholms Stadsteater AB (som det kommunägda bolaget fortfarande heter) i morgon fattar beslut om verksamheten för 2014, märks de första rejäla konkreta förändringarna. Konkreta förändringar så till vida att huset förändras fysiskt, internt. Men också konkreta förändringar i form av nya verksamheter och ett nytt sätt att organisera. Inte minst att ha chefer som också är konstnärliga utövare, är ett spännande vägval. Konsten och kulturen tar helt enkelt större plats!

Att Stockholm genom Kulturhuset Stadsteatern kan bli fristad inte bara för författare utan också för förföljda musiker är något att verkligen glädjas åt och känna stolthet över.

Glashuset öppnas upp, nya ytor blir tillgängliga för besökarna. Administration flyttar in i huset bakom, där Stadsteatern sedan tidigare har sina kontorslokaler. Kilen blir nytt hem för gästsspelsscenen. Marionetteatern får ny hemvist – i en tidigare konferenslokal – på plan 3, nära Rum för barn. Dansens intåg har berättats, och bejublats, tidigare. Och det blir ett nytt Lava-bibliotek i nuvarande Bryggan – från Sergels torg ”kommer det se ut som om biblioteket svävar i luften”, som Benny Fredriksson säger till DN.

Mer pengar blir det också utöver tidigare års ökade anslag: 14 miljoner mer 2014. Det är inte att undra på att initiativtagaren kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt är nöjd – liksom teaterstyrelsen kommer att ha anledning att vara. Men allra nöjdast hoppas jag att stockholmarna kommer att bli. Kulturhuset Stadsteatern blir det hus arkitekten Celsing drömde om – ett hus för dröm och verklighet.

Läs mer: Dagens Nyheter länk tillgänglig 24 timmar) och nu på nätet DN.se, Madeleine Sjöstedts blogg, Stadshusets pressmeddelande.

Tidigare bloggat om Kulturhuset Stadsteatern: 15 augusti, 19 april, 8 februari.

Gasklockan – kulturscen i världsklass

Världsstaden Stockholm behöver en plats för stora internationella gästspel. En sådan skapas i en av de gamla gasklockorna i Värtan. Här passar klichén ”att sätta Stockholm på kartan”.

Ferdinand Bobergs gasklockor. Bild från Holger.Ellgaard, Wikimedia.
Ferdinand Bobergs gasklockor. Bild från Holger.Ellgaard, Wikimedia.

Planerna på en internationell gästspelsscen i en av de gamla gasklockorna i Värtan har funnits i några år och hör till Folkpartiets och Madeleine Sjöstedts varmt prioriterade projekt. Stora pengar har lagts på förberedande arbeten. Nu presenteras de konkretare planerna för utformningen: upp till 900 sittplatser samt publika utrymmen. Verksamheten kommer att skötas av Kulturhuset Stadsteatern – ett nytt viktigt uppdrag – i samarbete med föreningen Internationell Scen i Gasverket. Fastighetskontoret sköter det praktiska.

2016  startar ombyggnaden, som kommer att vara klar 2018. Förhoppningen är också att Värtan med gasklockan som centrum kan få ett kulturellt kluster i det gamla gasverksområdet.

En internationell gästsspelsscen är något Stockholm behöver. Vi har Nordens största teater, vi har ett Konserthus i världsklass, Dansens hus, Moderna museet och många andra framstående institutioner. Men nu skapas också möjligheter till en annan slags internationella, stora uppsättningar. Möjligheter som en världsstad måste kunna erbjuda.

Att nutida och framtidsinriktad kultur passar väl ihop med industriellt kulturarv har vi sett många exempel på runtom i världen. Det är något särskilt med de gamla, stora byggnaderna från industrialiseringens stoltaste tidevarv, som får en ny, modern roll tack vare kulturen. Och för kulturen är de pampiga, rymliga byggnaderna tacksamma: Ett skal att fylla med något nytt.

Kultur i Ferdinand Bobergs gasklocka är också en illustration av kulturens roll i vårt nutida, och framtida, postindustriella samhälle. Kulturen för sin egen skull – men också som manifestation av framtidstro, som faktor för utveckling och attraktionskraft.

Med gasklockans dimensioner och synlighet tar kulturen också en rejäl plats i staden. Det är något vi har saknat hos senare års kulturhus, förutom Celsings skapelse vid Sergels torg. Man kan säga mycket gott om Dansens hus och Moderna museet, men någon framträdande plats i stadsbilden tar de knappast.

Nu får Stockholm verkligen en internationell kulturscen i världsklass – om uttrycket tillåts. Eller för att använda en för stunden trots allt motiverad kliché – kulturens gasklocka sätter Stockholm på den kulturella världskartan.

Läs mer: Folkpartiet på Newsdesk och hos Madeleine Sjöstedt.

Ännu mer kultur och teater – i hela stan

Det sammanslagna Kulturhuset Stadsteatern har stora förutsättningar att skapa ännu mer intressant kultur. Nu blir förutsättningarna ännu bättre: i budgeten för 2014 ökar stödet från staden med 14,5 miljoner kronor. Samtidigt satsar staden med Folkpartiet i spetsen på barnkultur och läsning.

Kulturhuset Stadsteatern har påbörjat sin gemensamma framtid. Nya chefer och konstnärliga ledare är klara och de flesta har börjat sitt arbete. Två organisationer har blivit en, och i korsbefruktningen av olika konstområden kommer mycket nytt spännande, storslaget, nydanande och utmanande att kunna hända. Det fysiska huset, ett av Sveriges största besöksmål, är också som gjort för att vara en, mångfasetterad, sprudlande verksamhet under en hatt (taket var ju redan gemensamt). Nu börjar också de rent fysiska förändringarna: Kontor blir publika ytor, det som varit skrymslen och vrår kan också öppnas för och användas av besökarna på bättre sätt, trådlösa nätverk installeras…

Nytt utseende för Kulturhuset Stadsteatern...En rejäl present kommer nu från Stadshuset och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt: stödet, som på Stadsteatertiden höjdes med 20 mkr/år i två omgångar, ökar nu med ytterligare 14,5 miljoner kronor. Det är pengar som kommer att göra stor nytta, och ge mångdubbel effekt i kultur och kulturupplevelser för stockholmarna och alla andra besökare. Tack för det till Stockholms stad och alla stockholmare – jag är övertygad om att Kulturhuset Stadsteatern kommer att ”betala tillbaka” med ränta!

bild (1)Kulturen fortsätter även att växa på andra sätt: 20 miljoner till barnkultur, för ett barnkulturår. Och lässatsningen på 15 miljoner kronor, kopplad till bibliotek och förskolor känns oerhört angelägen. Verksamheten med El Sistema ska byggas ut kraftigt. Vi fortsätter förstås också att satsa inte minst på bra, moderna bibliotek – som finns där människor finns, med ett utbud som lockar och efterfrågas, och kan vidga vyer.

Kulturen har förmåga att få människor att växa, och finna sig själva. Man kan lägga fram många instrumentella, nyttobetonade argument kring demokratiskt deltagande, bättre språkkunskaper, integration och delaktighet, tillväxt och en stads attraktivitet: i grunden handlar det om kulturen i sig. Och vi människors upplevelse av den.

Läs mer om stadens kultursatsningar 2014 här. Madeleine Sjöstedt bloggar.

”In waiting” för en plats att stanna

Konst är en viktig del av det offentliga rummet. Nu har du som stockholmare chansen att påverka var nästa konstverk ska placeras.

Ni får ursäkta den halvengelska rubriken ovan. Den anspelar förstås på Charlotte Gyllenhammars konstverk ”In waiting”, ett passande namn på en skulptur som just nu väntar på sin framtida placering i staden. Se mer i dagens DN där Stockholms Konst engagerade och energiske chef Mårten Castenfors poserar med konstverket.

DN STHLM 9 oktober 2013.
DN STHLM 9 oktober 2013.

Den mesta konstnärliga gestaltning som kommer till i vår stad beror på 1-procentregeln. Det är en väldigt viktig regel, som säger att en liten men viktig andel av kommunala anläggnings- och byggkostnader ska gå till just konst. På så sätt utvidgas gradvis stockholmarnas gemensamma konstsamling – där många kan se den. På stan, när nya torg och platser anläggs, i och utanför skolor, äldreboenden, idrottsanläggningar, saluhallar och andra fastigheter.

Det är viktigt att stadens olika verksamheter följer enprocentregeln. Konst bidrar till att göra staden roligare, tryggare, mer spännande och utmanande! Vi från staden och Stockholm Konst/konstrådet ser också gärna fler samarbeten med privata fastighetsägare. Läs mer om enprocentregeln på länken i bilden nedan! 

Sedan finns också en påse pengar – som Madeleine Sjöstedt sett till att utvidga – för att köpa in och placera ut konst på fler platser, där det kanske inte sker några stora förändringar och nybyggen men där vi ändå tycker att det behövs mer konst. Det gäller inte minst flera av våra stadsdelar i ytterstaden. Jag vet att många av mina med-Kungsholmsbor gärna ser mer kultur och konst på Kungsholmen – och det ska vi jobba för! – men just det här konstverkets placering har ett krav: Det ska vara utanför tullarna. Och det tycker jag verkligen är rätt prioriterat.

Stadsteatern i centrum

Stockholms Stadsteater drar inte bara rekordpublik. Den är också i centrum för kulturdebatten. Så ska det också vara – vår, alla stockholmares, Stadsteater, ska vara angelägen på alla sätt.

DN om Stadsteatern 22 mars 2013.
DN om Stadsteatern 22 mars 2013.

I dag skriver DN (ej på nätet men bilden t v) om att publiken har ökat med 40 procent på 10 år. Samtidigt har biljettintäkterna ökat med ca 200 procent – med 50 miljoner kronor till över 70 miljoner kronor. Och sedan 2006 har vi ökat anslaget från staden från 196 till 230 miljoner kronor.

Repertoaren är större, och bredare, än någonsin. Stadsteatern sätter upp många fler pjäser. Stora publikdragande föreställningar på Stora Scenen, som lockar många och ger stora intäkter. Och smalare, mindre uppsättningar på någon av alla våra mindre scener, som kanske drar mindre publik men är en lika viktig del av teaterns uppdrag.

Genom att ha både bredden och smalheten, både det lite lättsammare och det svåra, täcker vi vårt uppdrag från stockholmarna. Stadsteatern ska inte konkurrera med privatteatrarna och musikalscenerna – ser man en musikföreställning hos oss, ska man märka att det är Stadsteatern som står bakom. De stora publikdragarna med lite högre biljettpriser betalar för att vi också kan ha många pjäser som inte har lika stor publik, med lite lägre biljettpriser; och för att vi kan erbjuda rabatter för barn, ungdomar, studenter och pensionärer.

Vi ska inte vara publikfriande – men vi ska vara angelägna. Det betyder inte att det är ett misslyckande att nå stor publik. Tvärtom.

Vår publik är också varierad, senaste publikmätningen med några år på nacken visar att vi lockar fler med något lägre utbildningsnivå än tidigare. Det är också en stadsteaters uppgift.

Många föreställningar betyder förstås också mycket arbetstillfällen, åt skådespelare, tekniker och annan personal av alla de slag.

Ingegärd Waaranperä i DN 22 mars 2013.
Ingegärd Waaranperä i DN 22 mars 2013.

Stadsteaterns framgångar tycks dock inte falla alla i smaken. Nationalscenen Dramaten har en chef som verkar ägna sin mesta utåtriktade kommunikation åt angrepp på den kommunala teatern i huvudstaden – och inte bara det, utan åt personangrepp på sandlådenivå (Marie-Louise Ekman på DN Kultur 15 mars). Och i dagens DN kan den glada nyheten ovan inte undgå att kombineras med den sedvanliga klagosången från Ingegärd Waaranperä (se bild t h).

Naturligtvis är allt inte en dans på rosor på Stadsteatern. (Vi vill, om jag får sticka emellan med det, för övrigt gärna se mer dans i framtidens kraftsamlande Kulturhuset/Stadsteatern!) Medarbetarundersökningar med långtifrån tillräckligt bra resultat – både vad gäller själva svaren, och svarsfrekvensen (anmärkningsvärt lågt, under 40 procent) måste tas på allvar. Redan innan fjolårets medarbetarundersökning genomfördes hade teatern påbörjat ett dialog- och förändringsarbete med ledning, fack och personal.

Förändringar är sällan okomplicerade. En stor del i Stadsteaterns framgångar är den flexibilitet som en relativt hög andel frilansare och annan icke fast anställd personal innebär. För många i kultursektorn kan det för övrigt säkert vara en anställningsform som passar bra. Andra skulle hellre se fler fasta anställningar. För att kunna skapa all den teater och alla de arbetstillfällen som Stadsteatern nu åstadkommer har detta dock varit en viktig del. Nu går vi vidare och undersöker om och hur detta upplägg kan användas för fler personalgrupper än skådespelarna. Vi går också samman med Kulturhuset, för att skapa ett slagkraftigt allkonsthus, mitt i stan, som tanken var från början.

Syftet är mesta möjliga konst för pengarna. Ja, jag nämner pengarna, igen. För det är med pengar – ökade intäkter från besökarna och från staden (dock ej från staten vars bidrag har legat i princip still) som vi får mer teater. En flexibel och stark organisation är ett måste för att säkerställa en verksamhet som hela tiden måste ha koll på ekonomin – då vågar man göra så mycket teater som möjligt.

Det finns dock andra röster, som inte målar i rosenrött men pekar på orimligheter och rimligheter i debatten. Gerhard Hoberstorfers inlägg i dagens DN Kultur är befriande konstruktivt. Den är värd att citeras i några av sina mest talande delar.

Gerhard Hoberstorfer i DN Kultur 22 mars 2013.
Gerhard Hoberstorfer i DN Kultur 22 mars 2013.

Koncernbidraget till Stockholms stadsteater har under de senaste åren ökat med 50 miljoner kronor. Våra inspelade intäkter har ökat från drygt 20 till 70 miljoner per år. Teatern har växt med drygt 100 artister under samma tid. Vi har historiskt höga publiksiffror och en 85-procentig beläggningsgrad. Uppenbarligen tycks det som om teaterns rika och skiftande repertoar attraherar publiken. Man kan med fog säga att teatern utvecklats till en verklig folkteater. Denna teater har skapats genom en flexibel och dynamisk organisation och en stor genomströmning av artister på skiftande kontrakt. Repertoaren är spännande, arbetsplatsen levande.

Att i ljuset av dessa siffror fara ut om att det skulle finnas ett förakt, eller till och med en önskan att torpedera vår verksamhet från våra ägares sida, blir larvigt.

Liksom de flesta här i huset tror jag att staden vill teatern väl, och jag tror att teatern är stolt över staden som stöder den.

De ägardirektiv som är på tapeten nu talar om att ”teatern bör koncentrera resurserna till den konstnärliga verksamheten och i högre utsträckning upphandla tjänster från externa parter”, och att teatern bör ”öka de rörliga resurserna”. Detta går att läsa som en önskan om att tillförsäkra teatern den rörlighet som den utan tvivel behöver i en föränderlig omvärld; eller som ett slugt ideologiskt bakhåll mot teaterns själva väsen, där den drivs i armarna på bemanningsindustrin.

Jag delar självfallet oron för att en ideologiskt styrd ”utförsäljning” skulle förstöra stora värden. Men måste vi anta att utredaren är ett neokonservativt monster?

Låt oss glädjas över framgångarna, ta oss an utmaningarna och göra Stadsteatern, stockholmarnas teater, ännu bättre. Och inte bara stockholmarnas förresten – utan hela länets teater. Störst i Norden.

Läs gärna Madeleine Sjöstedts blogg, Stolthet över Stadsteatern.

Urholkad kultur?

Kultur och konst ägnar sig både åt att skildra verkligheten, och alternativa, ibland helt uppdiktade, verkligheter. I kulturdebatten verkar det ibland också finnas alternativa verkligheter. Kultur handlar om så mycket mer än pengar, inte minst om rätten att yttra sig fritt, om censur och frihet, vilket vi ju hört en hel del av i debatten även i Sverige på senare år. Men kulturpolitiken i det övervägande trygga Sverige handlar framför allt om pengar.

Konstigt nog kan även pengasummorna, som man kunde tro var siffror på svart och vitt, tolkas olika.

I Sverige pågår inga nedskärningar på kulturen. Runtom i världen och Europa ser vi hur kulturbudgetar får bidra när sargade nationella och kommunala ekonomier ska saneras. Så inte här – och allra minst i Stockholm.

Vi liberaler vill gärna att kulturen får mer pengar – från andra håll än kommun, landsting och stat. Vi vill medverka till att kulturskapare kan få andra intäktskällor, från publik, samarbetspartner och andra finansiärer. Men vi menar också att det behövs en omfattande kulturbudget även från det offentliga – framför allt för barn och unga, för bibliotek och läsning, och för våra stora institutioner som är en ryggrad och drivbädd för hela kulturlivet. Men också för det fria kulturlivet!

Nu påstås – inte för första gången – på olika håll att vi sparar på kulturen; att vi slår ihop Stadsteatern och Kulturhuset för att spara pengar; att barnkulturen och kulturen i allmänhet urholkas.

Så låt oss då titta på siffrorna för Stockholms stad (också landstingets kulturbudget har ökat rejält, från ca 330 till ca 400 miljoner kronor).

  • Kulturbudgeten i sin helhet var 2006 980,4 miljoner kronor. 2013 är nivån 1.150,9 miljoner kronor. En ökning med 170,5 miljoner kronor.
  • Biblioteken, som det faktiskt skars ned på under tidigare rödgröna styret, har gått från 223 miljoner kronor till 292,5 miljoner kronor eller en ökning med nära 70 miljoner kronor.
  • Stadsteaterns anslag har ökat från 196 miljoner kronor i anslag till 230 miljoner kronor, plus 34 miljoner kronor.
  • Liljevalchs konsthall har ökat anslaget från 16 miljoner kronor  till 22,4 miljoner kronor 2013. Antalet besök ökade 2006-2012 från 86 500 till 160 800. Samtidigt har flera privata initiativ gett oss nya konstinstitutioner i Stockholm: Bonniers konsthall, Fotografiska och Sven-Harrys konsthall.
  • Och i det fria kulturlivet har vi ökat stödet från 70 till 116 miljoner kronor, infört en kulturbonus som stimulerar det fria kulturlivet att öka sin publik och reformerat kulturstödet för att öppna för fler nya aktörer – antalet ansökningar har fördubblats.

Stockholms kulturliv är en av vår vackra stads allra största styrkor.

DN STHLM Debatt om ”medveten urholkning av kulturlivet”; replik av Madeleine Sjöstedt; replikskifte i DN Kultur om barnkultur mellan Lotta Edholm/Madeleine Sjöstedt och Pia Huss; Martin Aagård i Aftonbladet Kultur om Stadsteatern; Madeleine Sjöstedts blogg om kulturdebatt och om Stadsteatern och konsten.

500 nya bostäder på Kungsholmen

På historisk Kungsholmsmark vidtar nu en ny fas. Efter att ha varit lantlig utkant, industri och kontor kommer nu området vid Klara sjö att präglas av bostäder. När Tekniska nämndhuset töms på kommunala förvaltningar, innebär det nämligen ett tillskott på 500 bostäder, som vårt liberala fastighetsborgarråd Madeleine Sjöstedt kunde presentera i dag.

Fler bostäder är mycket välkomna på Kungsholmen. Fler Kungsholmsbor betyder ett mer levande stadsliv. Här blir det ett toppenläge centralt vid vattnet, när de nuvarande tjänstemännens arbetsplatser antingen byggs om, eller rivs och ersätts med nya hus. De kommunala förvaltningarna kommer i sin tur att göra stor nytta i nya Söderstaden, i ett Söderort som behöver just fler arbetsplatser.

Läget präglar också omgivningen – entrén till Kungsholmen från City. För egen del hoppas jag på något spännande och nydanande som kan komplettera, utmana och smälta in i vår vackra stenstad. En arkitektur som kompletterar det sena 1800-talets stenkvarter, monumentalarkitekturen som Rådhus, Polishus och Stadshus, och modernare tiders märkesbyggen som Trygg Hansa-huset. En påbyggnad är förstås också en tanke.

Idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset. Källa: Stockholms stad.
Idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset. Källa: Stockholms stad.

Visst känns det redan roligare när vi betraktar bilderna ovan och nedan? Vad tycker ni, bygga nytt eller bygga på?

Idébild för påbyggnad av Tekniska nämndhuset. Källa: Stockholms stad.
Idébild för påbyggnad av Tekniska nämndhuset. Källa: Stockholms stad.

Direktpress, SVT.