Tagg: Tunnelbana

Alliansen höjer hastigheten – för tåg och bostäder

Höghastighetsbanor, ännu mer ny tunnelbana och 100 000 bostäder: Alliansregeringens ”Sverigepaket” ger anledning till framtidstro för hela landet. Inte minst för oss i Stockholm.

SNABB. SJ 2000 (X 2000) har, med moderniseringar, i 25 år varit Sveriges inhemska variant av snabbtåg.
SNABB. SJ 2000 (X 2000) har, med moderniseringar, i 25 år varit Sveriges inhemska variant av snabbtåg.

Sverige har blivit bättre på många sätt under senare år, och ekonomin tar allt bättre fart med tillväxt och ökad sysselsättning. Det känns dock fel att säga att ”Sverige går som tåget” – och det beror inte på den svenska ekonomin, utan på tågen. Tågtrafiken och resandet har ökat kraftigt på senare år, framför allt regionalt (+ 171 procent på 20 år från 1991; Trafikanalys), men utbyggnaden och framför allt underhållet har inte hängt med. I ett hårt belastat system får minsta fel stora konsekvenser. I bakgrunden finns felaktiga prognoser som överskattade vägtrafikens tillväxt.

Vi behöver mer och bättre spårtrafik framför allt mellan våra stora städer, men också i form av kollektivtrafik i och runt storstadsområdena – som tack vare tågen kan växa geografiskt när människor får lättare att bo och arbeta i större regioner. Och det behöver byggas och renoveras mer än järnvägsspår i Sverige. Vårt växande land och våra växande städer – och det gäller inte bara Stockholm, Göteborg och Malmö – behöver många fler bostäder. Det goda med infrastrukturinvesteringar är att de både skapar fler jobb och tillväxt redan när de byggs, och därtill möjliggör bostadsbyggande.

SNABBARE. Franska TGV, här under testkörning, är ett av de internationella exemplen på höghastighetsstågsystem. Foto Wikimedia/bigbug21.
SNABBARE. Franska TGV, här under testkörning, är ett av de internationella exemplen på höghastighetsstågsystem. Foto Wikimedia/bigbug21.

Eftersatt infrastruktur finns på många håll i världen, och andra länder har det betydligt värre än Sverige – inte minst USA där finansieringen av vägar och spår urholkats år efter år. Felaktiga prioriteringar i infrastrukturpolitiken tar lång tid att åtgärda, men i Sverige Alliansregeringen har vidtagit och beslutat om stora satsningar på tågen och järnvägarna – på nybyggnad men också stort på underhåll. Och nu kommer ett efterlängtat rejält paket – som rentav fått det storslagna namnet Sverigebygget (Alliansen, regeringen.se). Minst 400 miljarder beräknas investeras de kommande 20 åren, av offentliga och privata medel: 140 miljarder till stambanorna, ca 70 miljarder till kollektivtrafik i storstadsområdena och 200 miljarder till bostäder.

Det viktigaste beskedet är en stor framgång för bl a Folkpartiet: Äntligen ska Sverige få höghastighetståg mellan storstäderna. Det är en strategisk investering, för tillväxt och konkurrenskraft liksom för miljön.

För stockholmare finns anledning att glädjas över öppningar för nya tunnelbanor, t ex en fortsättning söderut från Odenplan till Liljeholmen. Fler förbindelser på tvären som knyter ihop vårt trafiksystem och gör det mer flexibelt, är smart och effektivt tänkt. Och alla svenskar bör glädjas över ökat bostadsbyggande, till följd både av infrastruktursatsningarna men också av aviserade förenklingar och ökad tillgång till byggbar mark.

Aftonbladet: Alliansens löfte: En halv biljon till tåg och bostäder. DN: Alliansen lovar höghastighetståg-  och bostäder. SVT: Alliansens vallöfte: 100 000 nya bostäder. Jesper Svensson och Martin Skjöldebrand bloggar.

Nu tar byggandet fart i Stockholm

Förra året byggdes fler bostäder än på länge i Stockholm – och 2014 väntas byggandet ta fart på allvar. Det handlar både om bostäder och trafikprojekt när byggkonjunkturen stiger i Stockholm och Mälardalen.

MER BOSTÄDER... (idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset, från Stockholms stad).
MER BOSTÄDER… (idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset, från Stockholms stad).

Vi fortsätter att bli allt fler stockholmare. Mellan 2012 och 2013 ökade befolkningen i Stockholms län återigen med nära 40 000 personer, och Stockholms stad har nu 900 000 invånare. För hela Sverige var det den största befolkningsökningen sedan 1946 (SCB, Aftonbladet).

Det är oerhört positivt att Stockholm är attraktivt. Men det innebär förstås också utmaningar.

Fler bostäder och utbyggd hör till de viktigaste faktorerna för att Stockholms attraktionskraft ska bestå. Och där ser det nu ljusare ut än på länge – med det viktiga beslutet om tunnelbanan häromdagen (Stockholmsbloggen), med det högsta byggandet sedan 2006 (ABC) och med planer på 140 000 nya bostäder bara i Stockholms stad.

...OCH MER KOLLEKTIVTRAFIK. I går togs ett historiskt beslut om tunnelbanans utbyggnad. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.
…OCH MER KOLLEKTIVTRAFIK. I går togs ett historiskt beslut om tunnelbanans utbyggnad. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.

Nu kommer också lovande nyheter inför 2014: byggkonjunkturen stiger och slår det tidigare toppåret 2007, spår Sveriges Byggindustrier. Allra mest ökar byggandet i Stockholm och Mälardalen – och här är det just bostäderna och trafikprojekten som driver utvecklingen (DN).

Byggandet av bostäder, tunnelbana, spårvägar och vägar drivs av och driver på den förbättrade konjunkturen och samhällsekonomin. Det hänger också i högsta grad samman med politiska beslut i riket, landstinget, staden och andra kommuner. Mycket mer behöver göras – också för vård och annan välfärd – men Alliansen, som noterar ökat förtroende bland stockholmarna, kan se framtiden an med viss tillförsikt.

Och vi stockholmare kan känna den stärkta framtidstro som ofta är en orsak till att vi flyttar hit till storstaden.

Trägen vinner – ökat Alliansstöd i Stockholm

Förtroendet för Alliansen ökar när stockholmarna sätter betyg i de viktiga sakfrågorna. Mest ökar förtroendet för sjukvården, kollektivtrafiken och bostadsbyggandet. När valet närmar sig granskas alternativen hårdare – och oppositionen får svårare att lova guld och gröna skogar, särskilt när de inte kan enas om var guldet ska tas eller vilka gröna skogar som avses.

ÖKAT ALLIANSSTÖD. Invånarna i Stockholms län känner ökat förtroende för Alliansen i sakpolitiken.
ÖKAT ALLIANSSTÖD. Invånarna i Stockholms län känner ökat förtroende för Alliansen i sakpolitiken. Bild Wikimedia/Kildor.

Regerande tär inte bara på krafterna, utan ofta även på väljarstödet. Inte minst i en storstadsregion som Stockholm är man nog ofta otålig och ombytlig, och kan åtminstone i opinionsmätningar osentimentalt byta både parti och block. När det närmar sig val brukar dock energin inte brista hos politiker som åter får chansen att möta väljarna, diskutera, lyssna, förklara och argumentera för sin politik.

Samtidigt kan väljarna väntas bli mer mottagliga för att hörsamma de konstruktiva argumenten. Under mellanvalsperioder är fokus naturligt nog nästan uteslutande på den styrande majoritetens politik; det är ju den som genomförs. Det är då lätt att fokusera på det som inte fungerar tillräckligt bra, och lätt att lyssna på oppositionens locktoner om hur allt kunde bli mycket bättre. När det närmar sig val, frågar väljaren sig däremot gärna närmare hur de olika alternativen verkligen ser ut.

Att alternativen bedöms och granskas mer rättvist är det som gör valåret så spännande. Och den spänningen börjar nu alltmer att infinna sig i Stockholm. Enligt Opinion Stockholm har invånarna i Storstockholm det senaste dryga halvåret fått ett ökat förtroende för Alliansen i alla regionens viktigaste frågor: vård, skola, äldreomsorg, bostäder och kollektivtrafik. Oppositionens försprång krymper (Metro).

En orsak till att Alliansen börjat knappa in är troligen just en hårdare granskning av oppositionens alternativ – som ju än så länge är svårt att se i annat än plural. Och därtill ett plural som inte verkar helt lättförenligt. Av de frågor som Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle behöva komma överens om, som DN listade i går, är det en typisk Stockholmsfråga som verkar mest svårknäckt, mest ”digital”: Förbifart Stockholm kan antingen byggas – eller inte byggas. Och det är en fråga som kan avgöra både en statsministertaburett och en finansborgarrådsportfölj (och kanske en finanslandstingsrådsstol).

Oppositionens lättuggade kritik av det mesta majoriteten gör – om allt från förlossningsvård till äldreomsorg – och lättsmälta löften om mer till allt och alla, förlorar också allt mer realism ju närmare valdagen vi kommer.

Men granskningen av oppositionens alternativ – och skiljaktigheter – har knappt börjat. Än så länge är fokus för de rödgröna snarare på det politiska spelet än sakpolitiken. I sakpolitiken är det istället Alliansen som har levererat, och mest påtagligt på trafik- och bostadsområdet.

Satsningarna på t ex hälso- och sjukvården rullar på och får kanske inte alltid den uppmärksamhet de förtjänar. Stora investeringar i utbyggnad och upprustning, högre anslag till vården och lönesatsning på sjuksköterskor är sådant som ger trovärdighet och goda argument i valdebatten. Och förtroendet ökar också, med sex procentenheter. (Läs gärna mer hos min chef, landstingsrådet Anna Starbrink.)

Mer spektakulära är då satsningarna på trafik och bostäder – som hänger ihop och möjliggör varandra. Ett historiskt stort tunnelbanepaket med utbyggnad till Nacka/Gullmarsplan, Barkarby och Hagastaden-Arenastaden är en bedrift för den styrande Alliansen i såväl regeringen som landstinget, Stockholms stad och andra kommuner i Stockholms län (DN Debatt, Stockholmsbloggen). Att det samtidigt möjliggör nästan 80.000 nya bostäder, med en helt ny karta över Stockholm, är förstås av avgörande betydelse för vår regions utveckling. Och säkert avgörande för att Alliansens förtroende ökar tydligt både kring bostäderna och kollektivtrafiken.

Ekonomin är också en viktig fråga när väljarna bedömer de politiska alternativens regeringsfähighet, men kanske främst på nationell nivå. Ordning på pengarna och ordentliga överskott är dock också något som även Alliansen i bl a landstinget och Stockholms stad har levererat. Och det möjliggör i sin tur just satsningar på utbyggd kollektivtrafik och bostäder.

BYGGPLATS. Snart ska det byggas betydligt mer i Älvsjö än en ny pendeltågsstation: Tunnelbana, Spårväg syd och 10.000 nya bostäder. Bild Wikimedia/MjauMjauMjauMjau.
BYGGPLATS. Snart ska det byggas betydligt mer i Älvsjö än en ny pendeltågsstation: Tunnelbana, Spårväg syd och 10.000 nya bostäder. Bild Wikimedia/MjauMjauMjauMjau.

Hur Stockholms stads goda ekonomi kommer invånarna till nytta blev tydligt i dag: Man kan och vill finansiera en helt ny tunnelbaneutbyggnad och därmed ytterligare 10.000 nya bostäder. Nu handlar det om Älvsjö – som kommer att bli en dubbelt så stor stadsdel, förhoppningsvis tätt bebyggd i populär kvartersstruktur, med grönskande stadsgator och parker (DN, ABC).

Och Älvsjö blir också en stor knutpunkt för kollektivtrafiken. Förutom den nya tunnelbanan, den befintliga pendeltågsstationen och omfattande busstrafik, kommer Spårväg syd bli en kapacitetsstark tvärförbindelse för hela Söderort. (Stockholmsbloggen, Lotta Edholm.)

Med ett högt ställt mål om 140 000 nya bostäder, bara i Stockholm stad, till 2030 har Alliansen höga ambitioner. Med de beslut man nu har tagit, med kraftigt ökat byggande under 2013 (ABC) och med en kollektivtrafik som trots allt står sig väl i internationella jämförelser (DN), visar vi också att vi kan leverera resultat. Sedan handlar det också om att visa att vi kan bygga bra stadsmiljöer, där människor trivs. Och om att vi kan komplettera trafiken innan tunnelbanan är klar, ungefär samma period till 2030, med smarta tvärförbindelser, framför allt spårväg och snabba pendelbåtar (Stockholmsbloggen).

Alliansen tar in tack vare sakpolitiken – och då har valåret, och granskningen av oppositionen, bara börjat. Det är bra att stockholmarna är otåliga och har höga krav på sina politiker – och resultaten och trovärdigheten i framtidsalternativet kommer att väga tungt 14 september.

Vilka stockholmarnas viktigaste frågor är uppmärksammades redan förra veckan (Stockholmsbloggen).

Mer spår också för Kungsholmen

Att tunnelbanan ska byggas ut med nya och förlängda linjer är viktigt också för Kungsholmen. Våra spårförbindelser förbättras och vi gynnas när Stockholm kan växa. Men vi behöver också egna bättre spårförbindelser – närmast spårväg på linje 4.

Utbyggnaden av tunnelbanan har varit efterlängtad (DN Debatt). Det är trångt snart sagt överallt i kollektivtrafiken. Det märks inte minst på Kungsholmen, med många både boende och arbetsplatser, och med en av länets största knutpunkter i Fridhemsplan. Tunnelbana Odenplan-Solna (via Hagastaden till Arenastaden), Kungsträdgården-Sofia-Nacka och Kungsträdgården-Sofia-Gullmarsplan, samt Akalla-Barkarby kommer också att avlasta andra delar av kollektivtrafiken. Det blir nya förbindelser, nya knutpunkter och platser att byta på.

För Kungsholmen kommer förbindelserna förbättras markant i båda riktningarna: med blå linje kan vi i framtiden åka både till Barkarby och i andra änden till Nacka, med smidigare förbindelser till både östra Södermalm och Gullmarsplan.

Det blir snabbare och smidigare att ta sig till arbetsplatser, nöjen, vänner, osv. Kungsholmen gynnas förstås också av att hela Stockholm växer. Ny tunnelbana möjliggör nästan 80.000 nya bostäder i de kommuner som berörs och bidrar.

Kungsholmen och Stockholm behöver också tvärförbindelser, med spårväg.
Kungsholmen och Stockholm behöver också tvärförbindelser, med spårväg.

Men tunnelbana är förstås inte nog. Tunnelbana och pendeltåg har egenskapen att snabbt föra många människor mellan olika platser – men det är ett radiellt nät, dvs det går in till och ut från City och andra delar av staden och länet. Vad Stockholm också behöver är mer av tvärförbindelser. Sådana – som Tvärbanans succé visar – skapar nya samband. De avlastar tunnelbanor och pendeltåg och binder samman olika knutpunkter. Med spårväg tar de fler passagerare än bussar, och får ett eget utrymme i gatumiljön.

I Stockholm och på Kungsholmen handlar det om busslinje 4. Denna stomlinje har i dag ca 70.000 passagerare om dagen – mer än dubbelt så mycket som när man i andra länder börjar planera för spårväg. Spårväg på linje 4 är en viktig framtida satsning som Folkpartiet prioriterar!

Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, Jesper Svensson, FP Haninge/Peter Olevik Dunder, Lotta Edholm, Anders Ekegren, FP Upplands Väsby bloggar.

Stockholm behöver mer spår – på längden och tvären

Snart skrivs nästa kapitel i tunnelbanans historia. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.
Snart skrivs nästa kapitel i tunnelbanans historia. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.

Bra kollektivtrafik är nödvändig för en växande storstad. Stockholm verkar nu äntligen få både nya tunnelbanor – och spårväg på tvären. Folkpartiet sätter ned foten, för tunnelbana till Solna, och för spårväg på linje 4.

Ett Stockholm som håller ihop och kan fortsätta växa behöver utbyggd kollektivtrafik. Det är nödvändigt för människor och miljö – och för att vi ska kunna bygga en tät och grön stad. Bra kollektivtrafik möjliggör fler bostäder och arbetsplatser, och håller tillbaka biltrafiken.

För att locka och få plats med så många stockholmare som möjligt är det framför allt mer spårtrafik som behövs. Vi behöver både stärka det radiella nätet – in till och ut från City – och bygga nya tvärförbindelser som binder samman pendeltågs- och tunnelbanelinjerna, skapar nya bytespunkter och nya samband. Som succén tvärbanan, som så sent som i måndags öppnade för trafik till Solna.

Vilken spårlösning som passar bäst var är en diskussionsfråga. Folkpartiet ställer sig nu bakom tunnelbana till Solna, liksom till Nacka/Gullmarsplan och Barkarby. Men vi står också fast vid att Täby behöver få tunnelbana. Det är viktigt för fler bostäder – och för miljön! Nordöstra länet har hög andel bilresande och för få kapacitetsstarka kollektivtrafik-alternativ.

Mer trafik med spårvagn väntas. Bild från Wikimedia.
Mer trafik med spårvagn väntas. Bild från Wikimedia.

Och vi får inte glömma tvärförbindelserna! Spårväg syd och tvärbanans förlängning norrut måste fullföljas.

För Stockholm är en konvertering av busslinje 4 till spårväg högprioriterad. Med 70.000 resenärer om dagen har man överträffat gränsen för när man på kontintenten bygger spårväg med mer än det dubbla.

Läs mer om Folkpartiets ställningstagande kring framtida trafiklösningar hos Birgitta Rydberg, Anna StarbrinkAnders Ekegren, Jessica Ericsson och Folkpartiet i Sundbyberg – och hos ABC och Metro.

Så kan vi få fler bostäder

Behovet av fler bostäder i Stockholm blir mer akut för varje år. Bostadsbristen är ett stort hot inte bara för bostadssökande utan mot hela regionens framitd. Lösningar som kan råda bot på bostadsbristen finns – men fler politiker, och fler än politiker, måste våga mer.

Stockholm som en av världens snabbast växande städer är en sanning vi vant oss vid. Här finns mycket som lockar – jobb, utbildning, kultur, likasinnade av alla de slag, storstadens tolerans, öppenhet och anonymitet. Och enklare vägar ut i omvärlden.

Frågan är hur länge Stockholm fortsätter att vara attraktivt, när unga inte kan få bostad och följaktligen inte kan ta jobb eller påbörja/slutföra utbildningar här. När vanliga inkomsttagare i viktiga yrken inom vård, skola, service och industri inte har råd att bo – åtminstone inte så bra som de skulle önska eller behöva. När fler måste flytta för att kunna bilda familj. Företag får svårt rekrytera. Alltfler lägger alltmer tid på pendling.

Vi ska inte måla fan på väggen, även om Viktor Barth-Krons lördagskrönika sätter problemen i blixtbelysning. Och när vi år efter år underträffar bostadsbyggarplanerna, samtidigt som befolkningsökningen slår rekord, då är det uppenbart att något måste göras.

Uppenbart är behovet att göra något nog för de flesta. Men vad? Och vem kan, och vågar? Att bygga bostäder är inte raketvetenskap. Men hindren är många, som DN:s artiklar i veckan visar (DN 1, DN 2).

Stenstaden i kvartersstruktur är en populär boendeform - och liksom med Aspudden på bilden från 1932 behöver vi låta kvartersstaden växa utanför tullarna. Bild från Stockholmskällan.
Stenstaden i kvartersstruktur är en populär boendeform – och liksom med Aspudden på bilden från 1932 behöver vi låta kvartersstaden växa utanför tullarna. Bild från Stockholmskällan.

Politiker kan och bör göra mycket. Förenkla byggprocesserna, så fler planer kan bli verklighet: enklare planförfaranden och färre överklagandemöjligheter. I kommunerna kan vi bli ännu bättre både på att ta fram mer egen byggbar mark (också något för staten!), bygga tätare, och ta fram planer. Framför allt i vissa Stockholmskommuner som i dag bygger mycket lite. Kommunala bostadsbolag kan bygga fler hyresrätter.

Statens ansvar är tungt för ny infrastruktur – vägar och framför allt spår, som kan möjliggöra nya bostadsområden. Behovet av tvärförbindelser är stort. Då gäller det att satsa mer statliga medel – och att inte lägga beslag på stockholmarnas trängselskatteintäkter! (Se bl a Birgitta Rydbergs blogg.)

Privata byggherrar har förstås en avgörande roll. Stat, kommuner och byggare kan tillsammans göra mer – kanske efter modell av de finska intentionsavtalen som Anders Ekegren bloggar om. För andra länder visar att det går att bygga! Också subventionerade bostäder för dem som behöver.

Parterna på bostadsmarknaden har också ansvar – för att det kan byggas mer, och för att befintliga bostäder kan komma fler till nytta genom ökad rörlighet. En friare hyressättning, som vi redan har rört oss mot, kan betyda att fler lägenheter blir tillgängliga. Förvisso dyrare – men billiga lägenheter som aldrig kommer ut på den öppna bostadsmarknaden gynnar inga bostadssökande, som idag ofta betalar höga andrahandshyror utan tryggheten i ett eget kontrakt.

Vi kan också behöva bygga billigare – enklare, mer standardiserat under ytan, men fortfarande med variation och kvalitet. Nyproduktion kommer dock aldrig att bli billigt.

Politiker, myndigheter och organisationer kan dock inte göra allt. Vi stockholmare måste inse att vi har blivit och blir fler – och att fler måste få plats. Om vi vill bevara viktig natur och inte bygga nya, socialt och ekologiskt problematiska, satellitstäder, kommer vi alla att behöva få fler nya grannar.

En tätare stad kräver hänsyn till befintliga invånare och befintlig bebyggelse. Vi måste tänka på att bygga bra, vackert och med grönområden och konstnärlig gestaltning. Vi ska peka på hur fler invånare ger mer service, handel, kultur och nöjen till alla. Men vi behöver mindre NIMBY och mer yimby!

Dagens system ger oss som redan bor en stark ställning. Det är dags att tänka lite mer på de som vill och kommer bo i framtiden. Och fler grannar kan helt enkelt vara väldigt bra och roligt.

Som en del av mitt ”valprogram” har jag bloggat om en tätare och grönare stad. Här andra blogginlägg om bostäder. Yimby är ett nätverk som vill att Stockholm ska växa och utvecklas, finns på nätet och förstås på Facebook.

Opinionsångest

Alliansen har större utmaningar än någonsin för att vinna väljarna. Men inte heller oppositionen rosar väljaropinionen. Och det finns ljuspunkter som ger hopp för 2014.

Svagt väljarstöd och två partier på gränsen till riksdagen. Lägre tilltro i flera av de viktiga sakfrågorna (DN). Sjunkande förtroende för den länge så överlägset populäre statsministern.

Alliansens anhängare, strateger och idéutvecklare kan vara ursäktade en släng av opinionsångest. Men det behöver inte vara så illa som det ser ut.

 

Dagens Samhälles opinionsprognos.
Dagens Samhälles opinionsprognos.

Vår svaghet motsvaras inte av oppositionens styrka. Varken i väljarstöd för partierna, tilltro i sakfrågor eller personligt förtroende. Många väljare är istället osäkra. Det tycks vara politiken i sig som lockar mindre. Och det är förvisso allvarligt nog.

Ökad tydlighet mellan de politiska alternativen – i sakfrågor men också om vilka man egentligen tänker regera med – är A och O. För Alliansen, och för det politiska samtalet och den demokratiska dialogen i stort. Det är vår uppgift det knappa år som återstår till valdagen.

Och sakpolitiskt finns en hel del som talar för Alliansens politik – som vi kan tala om. Sysselsättningen har ökat sedan 2006, trots mellanliggande finanskris. Våra finanser är likaså stabila, särskilt jämfört med många andra länders. Miljontals människor med vanliga inkomster har fått tusentals kronor mer att röra sig med varje månad – en påtagligt ökad frihet och mer självbestämmande i vardagen.

Vi behöver inte rädas anklagelser om minskade resurser till välfärden. Välfärdens kärna utbildning, vård och omsorg har fått mer pengar och behåller sin position som andel av BNP (som ju också har växt sedan 2006). Våra utbildningsreformer – med allt från högre forskningsanslag över förändrad lärarutbildning till ny skollag med skolpsykologer och skolbibliotek, och lärlingsutbildningar som fortsätter utvecklas – väntar på att bära frukt. Och i dag visar DN att pensionärer inte alls missgynnats – de äldres inkomster har ökat i ungefär samma takt som de yngres de senaste åren. (Utmaningen om pensionerna handlar snarast om dagens unga – framtidens pensionärer – och deras yrkesliv.)

Vi har en opposition med stora skillnader i sina budgetalternativ. Inte minst Vänsterpartiet skiljer ut sig – medan partiet som gör anspråk på stats- och finansministerposterna, Socialdemokraterna, framför allt förhåller sig till Alliansens skattesänkningar. Det viktigaste de har att säga verkar vara vilka skattesänkningar de lovar att inte återställa – senast bolagsskatten. Och vilka skattesänkningar de kritiserar hårt nu, men bara fram till 31 december. Därefter, inga återställare heller av femte jobbskatteavdraget eller en eventuellt höjd brytpunkt. Och följaktligen ett stort hål i det socialdemokratiska budgetalternativet efter 1 januari.

I Stockholmsregionen har vi också all anledning att tala om Förbifarten – som de flesta stockholmare står bakom (DN STHLM). Också där har vi en splittrad opposition, med ett mycket högljutt Miljöparti som lovar att stoppa Förbifarten med alla medel. Den som vill ha både utbyggd kollektivtrafik, framför allt tunnelbana och nya tvärförbindelser med spårväg, och strukturellt viktiga vägsatsningar gör nog säkrast i att inte rösta på socialdemokrater, som lär bli beroende av de gröna både i Stockholm och Rosenbad.

Vi har många anledningar att ta situationen på allvar – och många argument att föra fram. För mitt eget parti, Folkpartiet, ser det med undantag av några dippar oftast något ljusare ut i opinionen (se t.ex. trenden i Dagens Samhälles opinionsprognos, ovan). Men vi måste stärka oss rejält för att vinna förtroende för ännu en period. Med ett stabilt regeringsunderlag, som Sverige behöver.

Kungsholmen än mer i centrum – tunnelbana till Nacka

För mig som har förmånen att både bo och arbeta på Kungsholmen är vår vackra stadsdel förstås på många sätt världens centrum. Och en sak som jag och många Kungsholmsbor verkligen uppskattar är att det går så lätt att ta sig hit – och härifrån, när vi vill ut i världen. Om det så är till Vasastan, Solna eller Paris.

Nu ska det också bli betydligt enklare att ta sig söderöver i Stockholmsregionen – med tunnelbana hela vägen till Nacka (DN STHLM Debatt).

Folkpartiet har länge drivit på för en utbyggnad av tunnelbanan. Vi har varit med och förhandlat fram de stora trafiköverenskommelserna för Stockholmsregionen, senast 2007 där en utbyggnad av blå linje från Kungsträdgården till Nacka finns med. I fjol skrev ledande regionala företrädare i DN om att tidigarelägga viktiga infrastrukturinvesteringar, bl.a. tunnelbana till Nacka. Och förra veckan satte Erik Ullenhag och Birgitta Rydberg ned foten, förordade ett visst alternativ (bergtunnel) och ville börja förhandla om finansiering och genomförande av en sådan tunnelbana (SvD Opinion).

Alla har inte varit lika positiva. Från våra större Alliansvänner Moderaterna har det ibland låtit som om tunnelbanan skulle vara färdigbyggd. Och visst behöver vi bygga mycket annat – bl.a. komplettera det radiella tunnelbane- och pendeltågsnätet med ett kraftfullt stomnät av bl.a. spårvagnar. Folkpartiet vill konvertera 4:ans buss till spårvagn, och gärna fler linjer efter det. Men tunnelbanan kommer också ett behövas. Och utbyggnaden till Nacka är väldigt logisk – den knyter samman norra och södra länet bättre, avlastar röda och gröna linjerna och Slussen, och kommer öppna för tiotusentals nya bostäder.

Och vi Kungsholmsbor får det ännu lättare att ta oss runt i regionen.

Bloggar: Birgitta Rydberg 1, 2, FP-bloggen Stockholms län 1, 2, FP-trafikbloggen 1, 2, Anna Starbrink 1, 2, Christoffer Fagerberg 1, 2, Jesper Svensson 1, 2, FP Nacka 1, 2, Lotta Edholm, Lars Lundqvist, 2, Anders Ekegren, 2, Mark Klamberg, 2.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,