Rätten att avskeda bögar och bära vapen

Det stora landet i väster har som bekant ofta det bästa och ibland det värsta, av det mesta. I landet vars grundval är att alla skapats lika med frihet att söka och skapa sin egen lycka, borde vem man blir kär i, har sex med och väljer att leva med, vara ens egen ensak.

Så är det nu inte. Som i många andra demokratier (för att inte tala om länder med mindre sympatiska statsskick) är det många som lägger sig i och har en åsikt om det är OK att vara gay, eller inte. Dit hör en del arbetsgivare. Och om du är gay och har oturen att ha en chef som inte tycker att det är OK, så är det fritt fram för denne att sparka dig i 29 amerikanska delstater.

Över hälften av USA:s delstater saknar alltså rättsligt skydd för hbt-personer som blivit av med jobbet pga sin sexuella läggning. Federalt skydd saknas fortfarande – kanske inte så märkligt när en av de största statliga arbetsgivarna, den amerikanska försvarsmakten, ännu håller fast vid ”don’t ask, don’t tell” (ett halvt framsteg jämfört med vad som gällde före Bill Clinton).

Nu kan man fråga sig om inte en arbetsgivare har rätt att anställa vem hon eller han vill. Det är en legitim åsikt, men en pragmatisk liberal måste fråga sig vilken typ av samhälle vi vill leva i – och vilka verktyg vi kan acceptera för att uppnå ett liberalt samhälle där alla respekteras för vilka de är. Ur ren rättvisesynpunkt är det dessutom oförsvarligt att tillåta diskriminering av en grupp utsatta människor, när vi inte gör det för andra.

Precis som kön, etnicitet, religion och funktionshinder är sexuell läggning individens ensak. Privatsaker ska vara privata så länge de inte inkräktar på umgänget med andra eller möjligheten att utföra en arbetsuppgift.

Den saknade federala lagstiftningen kan nu äntligen vara på gång – precis som NY Times ledare påpekar är det hög tid i ett land med t.ex. flera öppet homosexuella även från traditionellt konservativare inlandsdelstater. Och den amerikanska befolkningens värderingar verkar också snabbt skifta i mer gayvänlig riktning, som jag tidigare skrivit om.

En stark demokratisk president och starka demokratiska positioner i kongressens bägge kamrar har förväntningar på sig att agera för gayrättigheter. Men det står inte högst på agendan, liksom än mindre skärpta vapenlagar, där vapenlobbyn driver på för rätten att bära vapen i princip överallt (och lyckligtvis ibland stöter på motstånd, som NY Times också beskriver).

Vi får nog acceptera att Barack Obama, Rahm Emanuel, Harry Reid och Nancy Pelosi inrikespolitiskt i första hand koncentrerar sig på sjukvårdsreformerna (och trappar upp ansträngningarna samtidigt som motståndet mobiliseras) – nu när de ekonomiska stimulanspaketen levererats och en ny HD-domare installerats. Men värderingsfrågorna får inte underskattas. Det kan minst lika gärna bli de som i historiens backspegel definierar en nyfödd demokratisk, och förhoppningsvis långvarig, majoritet.

Intressant om , , , , , , , ,



Kategorier:Demokrati & ideologi, Jämlikhet, USA

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: