Det liberala samhället är den bästa platsen i historien för HBTQI-personer. Men det betyder inte att reformerna är säkra – eller tillräckliga. Fortsatt reformarbete behövs, skriver Barbro Westerholm och jag i det liberala nyhetsmagasinet NU i dag. Läs artikeln nedan!
Homo-, bi- och transpersoner behöver starkare skydd
HBTQI-reformerna i Sverige har gått i stå. Det gäller bland annat barn i regnbågsfamiljer, och transpersoners rättigheter. Samtidigt växer nya hot fram, om ett mer antiliberalt samhällsklimat. Därför krävs hårt arbete på två fronter: Dels försvar av gjorda landvinningar. Dels genomförande av viktiga nya reformer.
Jag kandiderar till förbundsordförande för HBT-liberalerna.
* I en tid när den liberala samhällsidén utmanas är HBTQI-personer en riskgrupp i farozonen. HBT-liberaler måste vara oerhört tydliga i den pågående värderingsstriden.
* Reformerna på HBTQI-området har stannat av. HBT-liberalerna ska vara drivande för att Liberalerna blir det främsta partiet på HBTQI-frågor.
* Politik är ett lagarbete. HBT-liberalerna ska bli en starkare organisation där medlemmarna och lokalavdelningarna står i fokus.
Tillsammans klarar vi coronakrisen, om vi tar ansvar för oss själva och varandra. På Kungsholmen och i Stockholm arbetar de kommunala verksamheterna hårt för att värna de mest sårbara i vårt samhälle. Och vi måste också värna vårt öppna, fria samhälle i sig. Håll ut, håll avstånd och håll ihop!
Just nu genomgår vi den största prövning många av oss svenskar förhoppningsvis någonsin kommer att uppleva. En pandemi som kommer att prägla en generation. För de flesta av oss är den förändrade vardagen och de långsiktiga följderna hanterliga. Andra drabbas värre och alltför många mister sina liv, eller mister en anhörig eller vän.
Denna kris prövar vårt samhälle, och oss som individer. Kommer vi klara att skydda de som är sårbarast för viruset? Kommer vi klara att ta ansvar och följa rekommendationer – till exempel inte trängas på uteserveringar även om solen ligger på och isoleringen känns tuff. Kan vi förvalta den frihet vi äger? Kommer vårt öppna fria samhälle påverkas? Fortsätt läsa ”Corona kräver uthållighet – ta ansvar!”→
Prideflaggan är en kraftfull symbol för frihet. Därför provocerar den också de som vill vrida klockan tillbaka. När Sverigedemokrater vill stoppa regnbågsflaggor vill vi liberaler istället fira den jämlika kärleken. I år är ett märkesår för den liberala frihetskampen för kärleken.
För SD är regnbågsflaggan och HBTQ-frågorna bara ett verktyg. Man vill utså split mellan människor och grupper av människor, skapa splittring i samhället, och provocera sina huvudfiender – de förfärliga liberalerna, vars samhällsmodell man strävar efter att rasera. Fortsätt läsa ”Flagga för kärleken”→
Tänk tanken att alltid känna dig annorlunda och utanför. Att behöva förklara mig – eller gömma mitt verkliga jag. Personliga erfarenheter av att inte passa in i normen bidrog till att jag blev liberal. De får mig att kämpa för att alla ska få möjlighet att vara de unika individer de är.
Politik är något personligt för mig. Det är det kanske för de flesta politiskt aktiva. Jag blev liberal av flera anledningar – inte minst för grundtanken att alla människor ska kunna förverkliga sig själva, och nå framgång, samtidigt som vi får stöd vid livets motgångar. Min liberala grundsyn kan sammanfattas med att problemet som politiken ska lösa aldrig kan vara människors framgång – utan när människor far illa.
För mig tar min övertygelse och mina värderingar sig praktiskt uttryck i t ex utbildningspolitiken, där jag anser att läraren ska vara auktoriteten som fokuserar på livslångt lärande – en kunskapsskola på riktigt. I skattepolitiken, där avskaffad värnskatt Fortsätt läsa ”Det politiska är personligt”→
Stockholm kan bli en ännu bättre plats att leva på – med plats för fler människor, och större frihet att forma våra liv. Jag kandiderar till kommunfullmäktige för att göra skillnad för stockholmarna.
Lokalpolitik står inte alltid i centrum. Mycket kretsar kring nationella och internationella frågor, som förvisso påverkar oss även i vår stad och stadsdel. Besluten som fattas i kommunen påverkar dock våra liv och vår vardag, varje dag. Är skolan bra för dina barn? Är biblioteket nära och öppet? Byggs det bostäder? Hålls parkerna i bra skick? Får de äldre en god omsorg? Hur fungerar det sociala skyddsnätet för de mest utsatta? Ger stadsmiljön och servicen utrymme att idrotta, umgås, trivas och roa sig – kanske hela natten lång?
Staden skapas av oss människor som bor där. Men våra förutsättningar påverkas av kommunpolitiken. Varje dag.
Migrationspolitiken från 2010 mötte en förändrad verklighet efter 2014, och behövde förändras. Det betyder inte att migrationspolitiken var fel 2010 – eller att den framgångsrike statsministern Fredrik Reinfeldt kan stämplas som misslyckad. Grunden för det öppna Sverige måste bestå.
Politik skapas aldrig i ett vakuum, utan måste förhålla sig till verkligheten. Sedan 2014 har många haft anledning att ompröva sina ställningstaganden, inte minst kring migration. Nyligen har det kommit flera avståndstaganden från en politik som man nu anser ha varit orealistisk. En politik för vilken den förre statsministern har blivit en symbol. Fortsätt läsa ”Migrationspolitiska betraktelser och bekännelser”→
Utbombade fordon i Aleppo (Voice of America via Wikimedia).
Jag hade vant mig vid bulletinerna
om död och flykt
de var numera notiser i tidningarna
misslyckade medlingsförsök
oklara konfliktlinjer
mellan fienders fiender
Regimen släpper explosiva oljefat
mot sin egen befolkning
i brist på riktiga bomber?
Men en stormakt kom till undsättning
det blir legitima bomber
på diktatorns inbjudan
Sjukhus är självklara måltavlor
i detta inbördeskrig
det handlar om utmattning
Vem håller ut längst?
Den effektivaste terrorn
är den som dödar barn
Nu kommer inga fler bulletiner
om stupade pediatriker
i Syriens största stad
Barnen blir ensamma offer
det finns inga barnläkare
mer i Aleppo
Intressanta byggnader, konstverk och kulturhistorisk information kan göras mer tillgängligt – i stadsrummet och digitalt. Det skulle gynna alla, inte bara de som till vardags upplever funktionshinder. Vi liberaler föreslår skyltar, modeller och ljudfiler som fler kan se, vidröra och lyssna på.
HÖRBART. Kulturhistoriska platser och offentlig konst kunde bli tillgängligare för många med nedladdningsbara ljudfiler. (Kashirin Nickolai, Wikimedia, ngt beskuren.)
Stockholm är fullt av spännande och intressanta platser, installationer och artefakter. Byggnader från vår nära 800-åriga historia. Statyer och offentliga från tidigare århundraden fram till i dag. Och vittnesmål från stadens fiktiva historia: litterära skyltar, som berättar om böcker, figurer och författare och deras bilder av olika delar av Stockholm.
Allt detta är tillgångar som fler kunde ta del av – om de visste var de finns, och om de var tillgängliga på fler sätt.
Skyltar kan göras tydligare, med textstorlek, färger, belysning och punktskrift. Konstverk och byggnader kan åskådliggöras även för andra sinnen med taktila tavlor och modeller. Och information kan generellt samlas, tydliggöras och tillgängliggöras digitalt i ljud, bild och kartor. En samlad sajt kring alla litterära, konstnärliga och kulturhistoriska skyltar, byggnader och installationer kunde innehålla båda nedladdningsbara ljudfiler, texter, vägvisningar och tips om stråk och områden där man kan uppleva olika sådana inslag i stadsrummet. Då kan man ladda ned sin egen kulturhistoriska och konstnärliga podd, för en egen stadsvandring. Informationen bör inte bara vara fri från funktionshinder utan även finnas på olika språk – och kan därmed också gynna både alla stockholmare, och locka turister.
Liberalerna i Stockholm arbetar för att göra staden mer tillgänglig på olika sätt. I kulturnämnden har Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag lagt en skrivelse från Liberalerna, just om hur kulturhistorien och konsten i vår stadsmiljö kan bli mer tillgänglig, vilket är ett tydligt exempel på hur tillgängligheten gynnar alla. Våra förslag är långsiktiga och bör kunna genomföras successivt.
Stockholmdirekt skriver om vårt initiativ i dag. Se hela vår skrivelse till kulturnämnden nedan – Moderaterna och Kristdemokraterna anslöt sig (Centerpartiet var inte närvarande vid det aktuella mötet) och vi hoppas förstås på brett stöd.
Tillgänglig konst och historia i stadsrummet
Stockholm är en stad rik på historia, konst och minnen, inte minst i det offentliga rummet. Många konstverk, byggnader, minnesskyltar och fasta installationer i staden skulle kunna göras mer tillgängliga.
Det vore ett sätt både att undanröja onödiga funktionshinder för att ta del av information, konstnärliga och kulturhistoriska upplevelser, och att samtidigt göra samma information och upplevelser lättare att hitta och ta till sig för alla stockholmare och besökare, även på utländska språk.
Efter inspiration av möte med funktionshinderrådet presenterar vi här följande tillgänglighetsskapande och -förhöjande åtgärder:
– Litterära skyltar, minnesskyltar och liknande information kring t ex kulturellt och historiskt intressanta installationer, hus och platser ses över avseende tydlighet och läsbarhet, och kompletteras i de fall det är möjligt med punktskrift. Detta kan ske i samband med renovering och uppfräschning av befintliga skyltar, alternativt när nya skyltar sätts upp.
SE OCH RÖRA? Modeller gjorda för att vidröras och ge en taktil upplevelse av existerande eller historiska byggnader kan förhöja tillgängligheten. (Skolbarn framför en modell av slottet Tre Kronor. Stadsmuseet/Stockholmskällan.)
– Informationsskyltar vid offentliga konstverk och kulturhistoriskt intressanta platser och byggnader kompletteras i möjlig mån med taktila modeller; exempel kan vara Stadshuset, Stadsbiblioteket, Stadsmuseet, Hötorgsskraporna, Västerbron, Globen, Kungstornen, Stockholms Slott, Storkyrkan, Skatteskrapan, Årsta torg, Vällingby centrum etc.
– Litterära och andra kulturhistoriska skyltar, samt även offentliga konstverk och de ovan föreslagna modellerna i den mån det är görligt och motiverat, markeras med särskilt platt/stensättning, exv kupolplattor, och görs trygga att stanna till vid utan risk för krockar med cyklister och andra trafikanter.. Även detta bör genomföras ur ett långsiktigt perspektiv, och föreslagningsvis i samband med renovering och/eller nybyggnation.
– Informationen om offentliga konstverk, litterära skyltar, intressanta byggnadsverk och platser uppdateras och samlas på en lättfunnen webbplats med information både i skrift och ljud, på de största språken i Stockholm och bland turister; denna information görs även nedladdningsbar, samt kompletteras med tydliga kartor och tips för lämpliga vandringar och promenader.
Ovanstående förslag torde vara till glädje för alla stockholmare och besökare, och kan göra vår stads kultur och kulturhistoria både mer tillgänglig och mer intressant för många, och därmed också stärka marknadsföringen och besöksnäringen. Det är ett tydligt exempel på hur tillgänglighet är bra för alla.
Mot bakgrund av vad som ovan anförs föreslår vi kulturnämnden besluta
– Att kulturförvaltningen ges i uppdrag att undersöka möjligheterna för dessa tillgänglighetsskapande och -förhöjande åtgärder.
– Att kulturförvaltningen redovisar för nämnden vad som idag görs på området.
När Eurovision kommer till Stockholm måste det bli en trygg folkfest, för alla. Stockholm bör bevaka att HBTQ-personer kan besöka Eurovision-festen i trygghet. Jag har ställt en interpellation till finansborgarrådet hur staden kan medverka till en trygg Eurovision för alla.
Bild Ludovic Bertron Wikimedia.
Stockholm ska vara en trygg stad för alla, alltid. Under Eurovision-finalen nästa år väntas många besökare, från världen, Europa och andra delar av Sverige, däribland en hel del HBTQ-personer. För många HBTQ-personer har Eurovision en särskild betydelse – men det finns också hotbilder.
I dagens Stockholm kan det verka självklart att personer kan röra sig säkert oavsett vem de älskar eller uttrycker sina känslor för, men vi vet att så inte är fallet.
Inte alltid i Stockholm, och otryggheten kan vara stor för besökare från andra orter och länder där det sociala trycket ser annorlunda ut. Fördomar, hederskulturer och förtryckande normer finns närmare än vi tror – och i flera Eurovision-länder är hoten mot HBTQ-personer högst påtagliga, från statsmakterna eller andra krafter i samhället. Den ryska regimens anti-gay-lagar och våldet och hoten mot Pride-manifestationer i flera länder som Serbien och Lettland under åren gör det tydligt.
Trakasserier, hot och våld mot HBTQ-personer kan aldrig accepteras, på någon plats eller någon tid på året.
Alla har inte ”kommit ut” än, och vill inte riskera att ”outas” innan de är redo. För vissa fördomsfulla och aggressiva personer är dessutom uttryck av ömhet mellan människor av samma kön så provocerande att de tar sig friheten att trakassera sina medmänniskor. Under Eurovision-veckorna kan riskerna bli extra stora – liksom behoven av trygga zoner där alla kan få vara sig själva.
Eurovision Song Contest-finalen i Stockholm i maj 2016 blir ett tillfälle till folkfest och marknadsföring av staden. Folkpartiet liberalerna för på olika sätt fram vikten av att arrangemangen kring ESC-finalen också uppmärksammar människor i Europa och vår värld som inte har samma friheter som många av oss tar för givna. För oss liberaler är det angeläget att folkfesten är till för alla. Det är också ett sätt att uppmärksamma Stockholm som en öppen världsstad.
Bland många HBTQ-personer finns ett särskilt stort engagemang för ESC. Utanför Sverige är kopplingen mellan ESC och HBTQ-världen ibland ännu större än i Sverige. Under ESC kan många besökare väntas till Stockholm, och många av dem kommer att vara HBTQ-personer, från Sverige, Europa och världen. Stockholm bör ge dem en lika fantastisk och lika säker upplevelse som alla andra besökare – och kanske en särskild möjlighet att få vara sig själva.
Vid kontakter med företrädare för HBTQ-rörelsen uttrycks behovet av säkra mötesplatser, där man vågar vara sig själv och inte är rädd att identifieras och kanske göras känd för hemlandets myndigheter eller en potentiellt hotfull omgivning i hemlandet.
Behovet av säkerhet och trygghet kan också gälla svenska bögar, flator, bisexuella, transpersoner och queera, inte minst unga. Som vi vet finns tyvärr också i Stockholm och Sverige hederskulturer och förtryckande normer som begränsar unga HBTQ-personers frihet. Både hitresta besökare till ESC och stockholmare som vill delta i evenemanget kan uppskatta och vara i behov av en särskild, trygg mötesplats.
HBTQ-rörelsens organisationer i Sverige och i Europa kan säkerligen göra stora insatser men kan behöva stadens stöd – inte nödvändigtvis eller enbart i pengar men kanske ännu mer i lokaler och samarbeten. Ett politiskt uttalat stöd vore också en markering som visar Stockholms identitet som en trygg och öppen världsstad.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga ansvarigt borgarråd
1. Vilka tankar och planer finns kring program och insatser med HBTQ-perspektiv, inför Stockholms arrangerande av ESC-finalen?
2. Har kontakter tagits med HBTQ-organisationer och företrädare?
3. Finns specifikt planer för att skapa säkra mötesplatser och trygghet för HBTQ-personer?
Rasmus (liberal) 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.