Flagga för kärleken

Prideflaggan är en kraftfull symbol för frihet. Därför provocerar den också de som vill vrida klockan tillbaka. När Sverigedemokrater vill stoppa regnbågsflaggor vill vi liberaler istället fira den jämlika kärleken. I år är ett märkesår för den liberala frihetskampen för kärleken.

För SD är regnbågsflaggan och HBTQ-frågorna bara ett verktyg. Man vill utså split mellan människor och grupper av människor, skapa splittring i samhället, och provocera sina huvudfiender – de förfärliga liberalerna, vars samhällsmodell man strävar efter att rasera.

Regnbågsflaggan – Prideflaggan – ska stoppas i Sölvesborg och kanske fler kommuner (SVT). SD har ibland gett sken av att stå på HBTQ-personers sida – men ser oss bara som ett verktyg för att utså split i samhället. När man inte kan svepa in sig i regnbågsflaggan för att främja sin islamofobi och främlingsfientlighet, trampar man på den. Som nu i Sölvesborg. Eller mindre välplanerat, som den tilltänkte kommunstyrelseordföranden som drog paralleller till pedofili (SVT; för övrigt en av alla sverigedemokrater som fått avgå när de nedvärderande åsikterna blev för öppna och uppmärksammade). Eller, om man inte är aktivt homofob, bryr man sig helt enkelt inte. Det visar sig också i tidningen QX partiledarintervju med Jimmie Åkesson, med det talande citatet i rubriken ”Har vi inte stött en enda HBTQ-reform i riksdagen? Där ser man.”

Nog är regnbågsflaggan politisk. Den står för demokrati och mänskliga rättigheter. För allas lika värde att få vara dem de är, och ömsesidigt älska dem de älskar. Därför gläds jag över och försvarar de framgångar vi firat de senaste årtiondena. Läs gärna kommentaren från en av de människor som gjort detta möjligt, liberalen Barbro Westerholm (Sydöstran). Nedan egna reflektioner över historien och vägen framåt, ord som jag också använder i en vigselceremoni jag har äran att få förrätta.

För det är genom att fortsätta framåt som vi svarar på högerpopulisternas och extremisternas provokationer.

”När vi står här i dag, firar vi inte bara Alexandras och Denisas kärlek. Vi firar kärleken – och friheten att få älska den man älskar, också i samhällets och lagens ögon.

För 75 år sedan avskaffade en liberal justitieminister brottsrubriceringen för homosexualitet. Vi var inte längre kriminella.

För 47 år sedan var Sverige först i världen med möjligheten att kunna ändra sin juridiska könstillhörighet. Vi var inte längre biologins fångar.

För 40 år sedan avskaffade en liberal generaldirektör sjukdomsklassifikationen för homosexualitet. Vi var inte längre sjuka.

För 25 år sedan röstade riksdagen tack vare liberaler som gick emot sina borgerliga regeringspartner och krokade arm med en progressiv vänster, igenom partnerskapslagen. Vår kärlek var inte längre rättslös.

För 10 år sedan infördes, med bred politisk enighet, en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vår kärlek var inte längre särbehandlad.

Alla dessa framgångar kan tyckas som en rosenskimrande väg. Men vi vet också att vägen varit beströdd med törnen. Och ännu är den inte slut. Många reformer återstår för att fortsätta vägen framåt – och inte gå tillbaka.
Men i dag, i dag är det mjuka rosenblad som faller på vägen och gör den mjuk och kärleksfull. För även om strävan fortsätter, ska och kan man glädjas över framgångar – och inte minst över det egna livet och friheten.
Det är er personliga framgångssaga och kärlekssaga vi firar här i dag.”

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s