Den ständiga homokalkylen: Öppenhetens risker

Två malawier dömda till straffarbete har benådats av landets president (SR, SvD. Det speciella med fallet är att de två männen är homosexuella dömdes efter att i december ha firat ett symboliskt samkönat äktenskap (DN). Malawi är inte ensamt om sitt förbud mot homosexualitet, många sådana lagar runtom i världen har många år på nacken. Det oroande med Malawi, och t.ex. Uganda, är att anti-homolagarna har aktualiserats, ibland skärpts och börjat tillämpas mer strikt.
Benådningen i Malawi är förstås positiv, och torde vara ett resultat av internationellt tryck. Hur man ska vända trenden, ändra lagarna och få en genuin förändring i dessa länder är en svårare fråga. Yttrandefrihet, dialog och demokratibistånd behövs. Det är ett långsiktigt arbete, där omvärlden måste vara tydlig utan att ta på sig en kontraproduktiv förmyndarroll. Vi ska inte kompromissa med att mänskliga rättigheter, de är inte valfria utan gäller för alla. Förebilder för hur ekonomiskt välstånd i normalfallet går hand i hand med demokrati- och rättighetsutveckling behövs.
De unga malawierna gjorde ett modigt ställningstagande i en fientlig omgivning genom att visa sin kärlek öppet. Andra, betydligt närmare oss, har inte velat eller kunnat vara lika modiga. I Storbritannien riskerar är det inte livet eller en fängelsedom som står på spel men väl en politisk karriär.
Den sanningen har nu hunnit ifatt den nye biträdande finansministern, liberaldemokraten David Laws. Rädd för att avslöja att han lever ihop med en man har han trasslat in sig i orätt mottagande av ersättning för dubbelt boende – något som i ljuset av den stora skandalen kring parlamentarikernas ersättningar naturligtvis är minst sagt problematiskt (SR, SvD, Sydsvenskan).
Liksom en kommentator i Guardian kan vi fråga oss vad som gör att en lagstiftare – och en liberal dessutom – på 2000-talet känner sig tvingad att leva kvar i garderoben, samtidigt som de lagar som stiftas i västvärlden blir mer och mer toleranta, jämlika och icke-diskriminerande. Tyvärr hade han förmodligen inte helt fel i sina farhågor – säkerligen hade han mottagits med tolerans, respekt och av gaykretsarna med öppna armar men mer omärkligt hade kanske hans politiska karriär hejdats.
Å andra sidan finns i Europa nu flera exempel på motsatsen. Öppet homosexuella politiker är nu borgmästare i två av kontinentens huvudstäder, Paris och Berlin – vilket kanske säger mest om metropolernas liberala urbanitet, men det samma gäller också utrikesministerposten i EU:s mäktigaste medlemsland, Tyskland.
Och även om det blåser snålt kring Prideparader i Litauen och Ryssland, så har EU en positiv inverkan både på nya medlemmar och i grannskapet, liksom vänlig men tydlig dialog kan ha i Malawi. I veckan kom också ett efterlängtat besked – i kongressen har beslutsprocessen kommit på god väg för att slutligen avskaffa den diskriminerande principen ”don’t ask, don’t tell” som hindrar homosexuella att öppet tjänstgöra i den amerikanska militären (DN, NYT, Rapport).

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,



Kategorier:Demokrati & ideologi, Jämlikhet, Utrikes & säkerhet

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: