Vad kan sägas om Sverigedemokraternas budgetalternativ? Att partiet i god populistisk anda vill vara alla goda gåvors givare – skatterna ska vara låga men bidrag och försäkringsnivåer generösa. Och att SD trots alla dessa löften om mer pengar till pensionärer, kommuner, a-kassan, försvaret, osv befäster sin ställning som ett enfrågeparti.

För hur ska allt betalas? Med minskad invandring – samt nedskärning på biståndet. Det är fortfarande de främmande som står i fokus.

Jag ska inte fördjupa mig i hur SD har räknat – frågetecken reses dock bl.a. av professor Jan Ekberg, som har forskat mycket på just invandringens påverkan på samhällsekonomin. Som alltid kan man dock undra hur de långsiktiga kalkylerna med en åldrande befolkning i ett glesbefolkat land ska gå ihop med denna fixering vid minskad invandring, även om vi utgår från att det vore praktiskt och politiskt genomförbart sett bl.a. till våra internationella åtaganden. En misslyckad integrationspolitik kostar pengar, men har vi – förutom de medmänskliga perspektiven – råd att stänga gränserna?

Hur ett minskat bistånd ska göra att färre ska vilja fly sina hemländer och bistra ekonomiska eller politiska förhållanden är också svårt att inse. Särskilt om fler rika västländer skulle välja samma väg – eller är det bara Sverige som ska undfly internationellt ansvar?