EU och uppförsbacken

En ny gemensam EU-linje från den rödgröna oppositionen var knappast oväntad, men även om stora steg har tagits har ett rödgrönt regeringsalternativ fortfarande en uppförsbacke inför att trovärdigt kunna företräda Sverige i Europa. Miljöpartiet har förvisso redan tidigare lagt om sin egen inställning i om inte EU-positiv så mer konstruktiv riktning. Därmed närmar de gröna sig sina europeiska systerpartier och positionsförändringen har som bekant inte straffats i opinionen – tvärtom ligger den nog bakom att många mittenväljare ser Wetterstrand och Eriksson som ett möjligt alternativ.
Även bland Europas vänstersocialister finns varma EU-vänner, medan det svenska vänsterpartiet efter miljöpartisternas omprövning har blivit de enda tjurnackade nejsägarna i riksdagen. Fortfarande kräver V:s partiprogram inte bara att Sverige ska lämna EU, utan att unionen ska upplösas. Följaktligen blir den gemensamma rödgröna EU-linjen svårast att hantera för Ohly och vänsterpartisterna, som ju även i andra frågor är de som skiljer ut sig, som inte skördat några opinionsframgångar och egentligen aldrig ville ha ett så nära rödgrönt samarbete. (Se Jinge om vänstern och svekdebatten, liksom Nemokrati.)
I utrikespolitiken återstår en del för de rödgröna att bevisa, t.ex. frågan om den svenska närvaron i Afghanistan. Frågan är förstås också hur en rödgrön utrikes- och säkerhetspolitik i EU liksom i Sverige kommer att se ut – hur var det med synen på USA kontra andra stormakters närvaro och inflytande? Sverige ut ur Afghanistan, USA ut ur allt?
Vad de rödgrönas nya EU-linje innebär i praktiken, och vad den kommer att innebära för partierna och deras utsikter inför valet, återstår alltså att se. För Sverige vore det förstås bra om fler partier hade en mer konstruktiv inställning till det europeiska samarbetet. Åsikterna om hur EU ska utvecklas lär fortsätta att gå isär, men unionen är nu en nödvändig arena för att hantera stora gränsöverskridande frågor i Europa, och för att ge oss en starkare gemensam röst i världen.
På den arenan har Alliansregeringen agerat med tydlighet och självförtroende som bottnar i en gemensam syn. Det är ett regeringsalternativ utan uppförsbacke.

Uppdaterat: Läs gärna EU-minister Birgitta Ohlssons rapport som granskar de rödgrönas något förvirrade förhållande till EU.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s