Ökat stöd, förlorad majoritet

Ett utökat stöd från väljarna men en förlorad majoritet i riksdagen, blev alltså Alliansens facit av valet 2010. Vi kan glädjas åt det förra, och framför allt gratulera moderaterna, och grämas över det senare – åtminstone i avvaktan på eventuellt omval i Värmland. Dagen efter valet gjorde jag en snabbreflektion, nu en vecka senare kan det vara dags att se framåt.

Eftervalsdebatten har kommit att kretsa kring Sverigedemokraternas framgång och intåg i riksdagen, men nu finns skäl att åter fästa mer uppmärksamhet på Miljöpartiet. Särskilt efter dagens besked: de gröna säger nej till ett organiserat mer heltäckande samarbete men samarbetar gärna i konkreta frågor – närmare bestämt kring migrationsfrågor och mänskliga rättigheter.

Det är ett väl valt område, om det var ett enda som skulle väljas. Där finns en stor samsyn mellan Alliansen och de gröna att utgå ifrån. Överenskommelsen som under förra mandatperioden gav Sverige en av världens mest liberala arbetskraftsinvandrings-lagar är värd efterföljare. Ur socialliberal synvinkel kan Miljöpartiet dessutom inte bara bidra till en riksdagsmajoritet, utan även till en positiv sakpolitisk prägel mot en mer generös flykting- och invandringspolitik. Mycket finns att göra för t.ex. papperslösa och gömda.

Denna socialliberala prägel skulle kunna gälla fler områden – och Miljöpartiet och Alliansen borde kunna finna gemensam mark i fler sakfrågor. En översyn och vid behov reform av socialförsäkringen är ett exempel.

Kulturpolitiken är också ett område där det finns skäl att slå vakt mot en nationalistisk-populistisk linje som nu finns representerad i riksdagen. Vi måste stå upp mot den förenklade synen på svensk kultur, med något slags bäst före-märkning på sådant som fanns i Sverige före någon ospecifik tidpunkt, efter vilken det mångkulturella floden med ökande kraft har sköljt över oss. Den borde vara lätt att argumentera emot: för vad är detta svenska?

Hembygds- och folkdansrörelserna värjer sig mot Sverigedemokraternas omfamningar. Visst ska vi värna svenskt kulturarv – men då kan man inte välja bort allt som verkar lite besvärligt utländskt, inte bortse från alla de impulser, och människor, som har nått Sverige utifrån och berikat vår kultur. Pizza-, kebab- och thaimatsexemplen må vara banala, granen, fikonen och apelsinerna till jul likaså, men inte mindre giltiga. Hur är det med jazzen, eller nationalikonen Svenskt Tenn? Eller för den delen de miljoner svenskar som lever sina liv här i dag med bakgrund i andra länder?

Parallellerna med 1930-talets tyska ”entartate kunst” och bokbål behöver inte dras i första rummet (även om man också där strävade efter att strömlinjeforma något slags folklig germansk urkultur utan störande biljud, och utan allt som kunde ”chockera” eller ”provocera”). Det räcker med lite sunt förnuft i dag.

* * *

Åter till politikens ramar, från dess innehåll: Slutsatsen av den gångna veckan måste bli att Miljöpartiet har rört sig något i Alliansens riktning. De blir vare sig koalitionspartner eller organiserad samarbetspart, men öppnar för sakpolitiska samarbeten. Grumsandet om olika regeringsalternativ, till skillnad från den den Alliansregering som fått ett ökat förtroende av väljarna, har minskat. Och distansen växer till det rödgröna samarbetet. Gott så. Självklart ska oppositionen opponera, men att kompromissa ihop sig om allt från enhetligt budgetalternativ till en gemensam linje i stora som små frågor som hamnar på riksdagens bord – hundratals propositioner och mångfalt fler motioner och andra ärenden – verkar onödigt av flera skäl.

De tre rödgröna partierna ser kanske inte i första hand fördelen av en lättare resa för en Alliansregering i minoritet, men väl sina egna behov att profilera sig. Och inte stå med skammen av att ge det lilla främlingsfientliga, populistiska och ekonomiskt oansvariga nya riksdagspartiet inflytande, hur indirekt det än må vara. I slutänden är förstås en viktig fråga hur det stora socialdemokratiska partiet väljer att agera, i jakt på en ny identitet efter att den som statsbärande parti definitivt tycks ha gått förlorad.

Media: AB, DN, Expressen, SR 1, 2, SvD, SVT. Veckans bloggdebatt? Per AltenbergPer Ankersjö, Tobias Cuthbert, Andreas Froby, Lotta Olsson, Kent Persson 1, 2, 3.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s