Vi måste tala även om övergrepp som är så fruktansvärda att vi knappt vill höra talas om dem. Det är vi skyldiga brottsoffren – och det måste vi göra för att förebygga andra övergrepp som det nu aktuella koppleri- och våldtäktsmålet.

Det omfattande koppleri- och våldtäktsmål som väcktes i veckan är den typ av nyhet som man inte vill, men måste ta in. Att en man kan manipulera tretton unga kvinnor och förminska deras självbild då att de nästan börjar anse det normalt att ställa upp på sadistiskt sex med flera, ibland många, män, att han tjänar grova pengar på ”affären” och att andra män vill vara kunder i en sådan historia. Det är nog att få skinnet att krypa, att vilja stänga öron och ögon och varken se eller höra.

Men vi måste se och höra. För att visa att vi är människor, för att stirra förövarna i ansiktet, och för att inte tappa hoppet om mänskligheten. För vi ser att för de allra flesta andra är detta lika oförståeligt och fruktansvärt.

Att fler ser och hör är nödvändigt för att hindra att övergreppen sker. Det gäller att uppfatta såväl oroande signaler och rop på hjälp, som misstänkt beteende.

Några som borde ha sett och hört tycks vara de ansvariga för porrbiografen Blue Vision några kvarter från mig på Kungsholmen. Om det som står i dagens DN stämmer kan man fråga sig hur dylika aktiviteter kan pågå i ens lokaler utan att någon slår larm (se ovan och länken till dagensnyheter.se, tillgänglig 24 timmar).

Diskretion är naturligtvis A och O för en porrbiograf, för kunderna och gentemot omgivningen. Och vare sig porr eller porrbiografer är förbjudna. Men diskretionen får inte gå så långt att man ser åt andra hållet. För en porrbiograf gäller, med en absurd omvändning, liknelsen att Caesars hustru aldrig får misstänkas. Sådana verksamheter lever vidare för att de accepteras av omgivningen, framför allt förstås hyresvärden (i detta fall en bostadsrättsförening).

Nu har Blue Vision – liksom dess hyresvärd – fått ögonen på sig. Även porrbiografer har besittningsskydd men olagliga aktiviteter kan inte accepteras.

Men vi är fler som borde öppna ögonen oftare och försöka se tecknen och varningssignalerna. Från flickor som mår dåligt och utsätts, eller riskerar att utsättas, för övergrepp. Och från förövarna.

Nu har rättsstaten tagit vid. Den 49-årige misstänkte ska få sin prövning och rättegången lär följas intensivt i mediebevakning och debatt. Låt oss innerligt hoppas att också offren får allt det stöd och den upprättelse de behöver. Det, åtminstone, kan vi göra nu.