Vårt nya kulturstöd har inneburit stora förändringar till det bättre. Debatten som kretsar kring påstådda försämringar behöver nyanseras rejält.

En sak kan tydligt slås fast från början – återigen – när vi talar om Stockholms stads kulturstöd: Det är större än någonsin. Sedan Folkpartiet tog ansvaret för kulturpolitiken i Stockholm igen efter valet 2006, har kulturstödet ökat från 70 till 116 miljoner kronor. Debatten om kulturstödet har förfallit så till den grad att man fritt fram kan påstå att kulturstödet minskar, trots dessa klara, otvetydiga siffror.

Men mer pengar är inte nog. Vi vill att kulturen ska nå fler stockholmare. Och vi vill att kulturaktörer ska kunna få fler intäktskällor, kunna ha större långsiktighet och stå självständigare mot kommunen.

Därför har vi infört ett bonussystem. Och därför har vi gjort om kulturstödet. Nu kan man söka för längre sammanhängande perioder – inte bara ett år i taget. Samtidigt gör vi det tydligt att kulturstöd får man för vad man vill göra framåt – vi vill släppa fram fler nya, unga, annorlunda kulturskapare. Att ha haft stöd länge är inget kriterium för att få det fortsättningsvis.

Konstnärlig kvalitet har lyfts fram, och bedömningskriterierna överlag blivit tydligare. Beslut ska vara skriftliga och kompetenta referensgrupper används i bedömningen. Politiken tar ett steg tillbaka.

Hur kan då dessa förändringar utmynna i kritik om allt från ”korvköperi” – för att vi vill att kulturen ska nå så många som möjligt – till anklagelser om censur, när vår förvaltning vill veta vad kulturstödspengarna ska användas till, och fokuserar mer på vad man vill göra framåt, än historiska meriter?

Är det så provocerande att vi nu har ett bredare kulturstöd, ett stöd som fler kan söka? (Och som fler söker!) Och som fler kan få? Även om de kanske inte är samma som ”alltid” har fått? Tydligen, för vissa röststarka personer. Men för det stora flertalet kulturaktörer, och för stockholmarna, är jag övertygad om att våra förändringar är till det bättre.

Nu ska vi gå vidare, utvärdera och utveckla kulturstödet. Vi ska inte göra om misstaget att stelna i gamla former. På vägen – läs gärna Madeleine Sjöstedts brinnande inlägg i SvD!