Konstprojektet kring Engelbrektshallen där jag har varit delaktig i Konstrådets arbetsgrupp belönades i går med det s.k. Enprocentpriset. Det är en ära att få ha bidragit, med en liten bråkdel, till en så prisvärd konstnärlig gestaltning.

Att vi får mer konst i det offentliga rummet och våra gemensamma fastigheter när staden växer och byggs om, beror på den s.k. enprocentregeln. Det bygger på att de ansvariga beställarna verkligen följer den av kommunfullmäktige beslutade regeln och sätter av en budget för konstnärlig utsmyckning. Processen och samordningen kring valet av konstnär, godkännande av konstverk och genomförande sköts sedan av Stockholm Konst – en liten organisation men oerhört viktig som spindeln i nätet.

Bra konstnärlig gestaltning handlar väldigt mycket om bra samarbete. I arbetsgrupperna sitter representanter för beställarna (som exploateringskontoret eller skolfastighetsbolaget Sisab), arkitekterna, målgruppen (om det t.ex. handlar om en skola), och så förtroendevalda politiker från Konstrådet, som representanter för allmänheten. Majoriteten i arbetsgrupperna har en relevant konstnärlig kompetens.

För att uppmärksamma god konstnärlig gestaltning och väl genomförda projekt finns sedan några år det s.k. enprocentpriset, som delas ut vid en festlig tillställning på Liljevalchs konsthall. I år ägde denna tillställning rum i går. Och ett av de projekt där jag har medverkat i arbetsgruppen, Engelbrektshallen, tilldelades årets pris! (Läs mer om projektet kring Engelbrektshallen och motiveringarna här, där jag också hämtat bilderna). Det handlar om att lyfta funktionen och ge den en konstnärlig form – både i kroppsvärmen från idrottarna i hallen, och i ventilationstornen på det tak som också är en del av elevernas skolgård, i Mikael Lundbergs och Henrik Brandts två verk, Reflektion med vila och Reflektion utan vila.

Projektet kring Engelbrektshallen har förstås som alla Stockholms Konsts uppdrag lett fram till ett bra konstnärligt resultat som jag är övertygad om kommer att uppskattas av de berörda – idrottarna i alla åldrar, eleverna och personalen på Engelbrektsskolan, och alla andra stockholmare som kommer att komma i kontakt med verksamheten. Det är ett glädjande projekt eftersom vi behöver fler idrottshallar och sportmöjligheter i Stockholm. Det är ett speciellt projekt eftersom själva hallen ligger nedsprängd och dold på innergården bakom skolan och bostadshusen.

Framför allt är det ett lysande exempel på god vilja och samarbetsförmåga mellan flera parter – i detta fall inom staden: skolan och utbildningsförvaltningen, idrottsförvaltningen och fastighetskontoret. I en stor verksamhet som Stockholms stad är det viktigt att få med sig alla berörda parter på ett konstruktivt och positivt sätt.

Konstnärlig gestaltning handlar om att skapa ett bra, trivsamt och vackert offentligt rum. Det handlar om att konsten ska finnas med i vardagen. Men konsten och alla som arbetar med den är också värd lite fest och uppmärksamhet. Den del av äran som tillfaller mig är förstås en bråkdel av den som tillkommer andra inblandade, inte minst konstnären. Så tack för ett roligt år i Konstrådet, för gott samarbete – och grattis!

Läs mer: Om Stockholm Konst – och stockholmarnas konst. Om enprocentregeln.  Tidigare bloggat: En procent – en regel och inget undantag, Mer konst på Kungsholmen.