Karl-Bertil är mitt julevangelium

Julen kan vara en glädjens och generositetens högtid. Låt oss fira i den krets vi önskar, men tänka på och agera även för andra. För mig är en fiktiv fjortonåring julens ängel. Hans motsvarigheter finns i verkligheten.

julklappar

Den liberale tomten i landstingskorridoren fick vakta flyktingbarnens julklappar några dagar.

Julen är årets höjdpunkt, inte bara för barn. Många längtar efter fina klappar eller julbordets delikatesser, andra hoppas på frid, eller fröjd, eller rentav fart. Vissa vill helst ha vita vidder och hustak, andra drar till sol och värme, vissa av oss trivs rätt bra med plusgrader och en grön jul. Jag önskar alla just den jul just de önskar sig.

Mest av allt önskar jag en god jul för dem som mest önskar att pappa, mamma eller partnern inte ska dricka för mycket och bete sig illa; för dem som hoppas på en fridfull jul i allra mest grundläggande betydelse, utan rädsla för slag, och utan klumpar i magen. Och för dem som inte har några självklara personer att fira med, eller dem som är på flykt från hem och härd.

För några av de sistnämnda gjordes en fin insats av goda, hjärtevarma vänner häromdagen: En fråga från en vän på Facebook som delades gav upphov till flera kassar julklappar till gömda flyktingbarn och deras familjer. Själv hade jag inte några överblivna leksaker att bidra med, och jag brukar vara rätt duktig på att fort skänka bort det som går till Myrorna eller Stadsmissionen, men jag kunde åtminstone hjälpa till att dela appellen och vara sambandscentral för en del av gåvorna – se bilden ovan till höger. I går hämtades de och fördes vidare till Läkare i världen och andra organisationer som hjälper flyktingar och andra behövande, som inte har någonstans att fira jul och ingen som ger dem julklappar. (Läs mer på Stockholmsbloggen.)

Karl-Bertil sjunger julsånger på ölcaféet. Bild från svt.se - där ni kan se julsagan på julaftons kväll, precis som varje år.

Karl-Bertil sjunger julsånger på ölcaféet. Bild från svt.se – där ni kan se julsagan på julaftons kväll, precis som varje år.

”Du är en riktig Karl-Bertil i modern tappning”, sade jag till initiativtagaren. Karl-Bertil Jonsson, denne evige snusförnuftige livsdomsvise fjortonåring i Tage Danielssons underbara tecknade julsaga, är för mig mycket av vad julen handlar om, och var ämnet för en krönika i NU för några år sedan.

Nej – inte om att ”ta från de rika” på eget bevåg (även om byrådirektörer och pensionerade generaler blir glada för att slippa tändstickstavlor på Bodens fästning, och belönar initiativet med fikon och medalj). Inte heller om den socialism, som väl var Tage Danielssons ideologiska hemvist. Utan om medmänsklighet, givmildhet, att se den andre – och sig själv.

Jag förespråkar inte ett välgörenhetssamhälle – jag vill se ett starkt välfärdssamhälle. Den grundinställningen delar jag nog med socialisten Tage Danielsson, och med många andra liberaler, även om vi nog kan tvista om utformning och upplägg. Jag tar gärna från ”de rika”, via demokratiska beslut och med en rimlig skattesats (helst inte mer än 50 procent av någon del av någons inkomst; mer är sannolikt kontraproduktivt). Men välgörenhet har också en plats att fylla, civilsamhället har en viktig roll att spela, och frivilligorganisationer kan göra saker och hjälpa på ett sätt som det offentliga aldrig kan eller bör. Det är också välfärd – mer än välfärdsstaten.

Och jag förespråkar humanismen och humorn i mitt julevangelium: Du Karl-Bertil Jonsson, som är fjorton år, tänk vad du förstår; tänk vad du är klarsynt, gänglige gestalt – kanske du begriper allt.



Kategorier:Liv & leverne, Medier

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: