Först var det sjuksköterskor och läkare, sedan brandmän. Nu är det biobesökare i Västsverige som markerar mot Sverigedemokraterna – som får problem när det är ”vanligt folk” som säger ifrån. Anständigheten är på frammarsch.
En sverigedemokratisk reklamfilm stoppas av SF sedan biopubliken reagerat starkt. Filmen, som skulle visas brett på västsvenska biografer, hann bara rulla i tre dagar. Nu funderar SD på att stämma SF (SR Ekot). Huruvida en stämning avtalsrättsligt är motiverad går förstås inte att bedöma utan att känna till detaljerna, men ännu har jag inte sett några hänvändelser till yttrandefriheten, som annars brukar vara populärt bland sverigedemokrater. Det är bra.
Sverigedemokrater har som alla andra rätt att uttrycka sina åsikter och spela in reklamfilmer. Men ingen har rätt att kräva att deras budskap får annonsplats eller reklamtid. Varje medieföretag äger sitt kommersiella utrymme.
Nu verkar det inte heller vara ett principiellt avståndstagande från sverigedemokrater som motiverar SF att stoppa reklamfilmen. Det är snarare just kommersiella överväganden det handlar om – publikreaktioner som kortsiktigt kan minska biobesök och intäkter, och långsiktigt påverka varumärket. För Sverigedemokraterna å sin sida är det tacksammast att gå till storms mot, och kanske stämma, SF. Den dominerande, tidigare Bonnierägda, biografkedjan kan lätt utmålas som en del av det etablissemang som SD älskar att ställa sig i opposition mot – och påstå sig tryckas ned av.
Problemet för Sverigedemokraterna är att det inte är biografföretaget som är deras motståndare – utan biopubliken. När SD möter mothugg från ”vanligt folk” fungerar inte anti-etablissemangsrollen.
Samma mönster har märkts vid protesterna mot SD-ledaren Jimmie Åkessons arbetsplatsbesök. Då är partiledaren och den välbetalda riksdagsledamoten en del av etablissemanget, som hävdar sin rätt att synas i positiva sammanhang, på sjukhus och brandstationer. Den rätten har han – men de sjuksköterskor, läkare, brandmän och andra som protesterar och vägrar vara kuliss när Åkesson vill framstå som välfärdens varmaste vän, går inte att avfärda. Lika lite som biopubliken.
Tidigare har SD fått ökat väljarstöd när de mött motstånd och utsatts för granskning. Så inte denna gång, vilket bekräftas i dagens DN/Ipsos-mätning (vars övriga aspekter kommenteras av bl a DN ledare). Antirasismen i det svenska folkdjupet torde bli den främlingsfientliga minoritetens största, orubbliga motståndare.
Anständigheten är på frammarsch. Oavsett hur det går i partipolitiken i övrigt är det en ljusning vi tillsammans kan hoppas på.
I den andan vill jag önska alla demokrater som står upp för allas lika värde en bra första maj, oavsett om den tillbringas i demonstrationståg, i soffan eller trädgårdslandet. På lördag startar valaffischeringen!
Rasmus (liberal) 
Hej,
I USA har de en lag som benämns ”Equal Time Act”, en kort beskrivning finner ni nedan:
”The equal-time rule specifies that U.S. radio and television broadcast stations must provide an equivalent opportunity to any opposing political candidates who request it.
Equal time doctrine has been described as a ”contingent right of access”; it does not require a licensee to offer time to any candidate, but once a candidate is permitted to use the station, the station must provide other candidates with equal time at an equal rate, at a comparable hour of the day, and with a similar format for presentation.
The equal-time rule was created because the FCC thought the stations could easily manipulate the outcome of elections by presenting just one point of view, and excluding other candidates”
Lagen stiftades, som texten ovan antyder, för att hindra mediabolag från att manipulera valresultat.
Frågeställning:
(a) Med hänvisning till ovanstående; tycker ni det är rätt att ett privatägt bolag som SF skall kunna
diskriminera ett riksdagsparti parti, dvs kunna välja vilka politiska budskap som släpps fram?
(b) Skall även statliga bolag kunna diskriminera på liknande sätt?
(c) Skall tex statliga Teracom kunna förbjuda vissa reklamfilmer i sitt marknät?
(d) Om Teracom övergår till privat ägande, skall då det företaget kunna välja vilka budskap som får föras
fram i deras marknät?
(e) Tror ni att det någon gång i en oviss framtid är möjligt att en majoritet av mediabolagen ägs av en större
koncern?
(f) Om ni svarade ja på fråga (e), vad tror ni det får för konsekvenser med nuvarande lagstiftning.
(g) Tror ni på efterföljande citat:
”Lagen skall inte bara skydda oss i nuet, den skall även skydda oss i den ovissa framtiden och framtiden
kan vara för sent för nya lagar.”
Jag menar att det inte finns någon anledning till ytterligare lagstiftning kring mediernas frihet. I USA är det som bekant mycket kring b
kring både politik och medier som ser annorlunda ut, skulle jag skriva.
Även Canada, Nya Zeeland och Indien har liknande lagar.
http://aceproject.org/ace-en/topics/ei/eif/eif08/eif08a
Hämtat ur: http://ukconstitutionallaw.org/tag/political-discrimination/
”In its third-party intervention against the applicant, the Equality and Human Rights Commission argued that
employing known British National Party (BNP) members impacts on the employer’s provision of services regardless of whether or not there are any complaints about the manner in which they do their job.
It noted further that the justifiability of dismissing a BNP member could turn on a number of factors, including
whether employing him undermines public trust and confidence or harms the employer’s reputation.
These are all bad arguments: the mere fact that service users refuse to be served by workers who endorse a particular ideology is no reason to dismiss them.
Nor is it relevant that the employer’s business interests will suffer as a result of this refusal.
These are not legitimate bases for dismissing people. Just like the employer would be unjustified in firing a
communist –or, for that matter, an HIV/AIDS- worker solely because clients do not want to be served by her
or him, likewise it would be unjustified to fire BNP members, including those holding civil service jobs, solely
because ethnic minorities do not want to be served by them.”
Citat från din text:
”Nu verkar det inte heller vara ett principiellt avståndstagande från sverigedemokrater som motiverar SF att stoppa reklamfilmen. Det är snarare just kommersiella överväganden det handlar om – publikreaktioner som kortsiktigt kan minska biobesök och intäkter, och långsiktigt påverka varumärket. ”
SF hävdar kommersiella överväganden för sin vägran att visa SDs reklamfilm, SD är ett politiskt parti och således inte en individ, men partiet består av individer.
Om man nu tänker sig att SF har lyckats anställa ett antal SD sympatörer och detta kommer till allmänhetens kännedom och aktivister börjar demonstrera mot SF, skall då SF ha rätt att avskeda SD anhängarna med motiveringen att de orsakar kommersiella förluster?
Är det skillnad på att diskriminera en individ och ett parti bestående av individer?