Med det stöd jag de senaste dagarna upplevt från många medlemmar och förtroendevalda, känns det både angeläget och ansvarsfullt att fullfölja min kandidatur som ny listetta i kommunvalet och till Stockholms stadshus. Jag gläds över den fina motiveringen från reservanterna i nomineringskommittén som förordade mig:

”Liberalerna i Stockholm behöver ett ledarskap med en socialliberal kompass som stockholmarna kan fortsätta att lita på. Rasmus Jonlund är en ideologisk driven liberal som med lyhördhet och övertygelse kan leda oss framåt.”

Jag vill vara en ledare för alla Stockholmsliberaler. För de som verkligen inte gillar det vägval vår partiledning nu gjort i regeringsfrågan, så att de liksom jag ska kunna känna att de ändå kan vara kvar och vara aktiva i Stockholmspolitiken och kampanjen. Naturligtvis också för de som tycker partiet på riksnivå har valt rätt väg. Vi som tillsammans utgör Stockholmsliberalerna, vi måste i vår förening samlas och jobba tillsammans, framåt.

Stockholm behöver socialliberalismen, och socialliberalismen behöver Stockholm. Socialliberala värderingar och socialliberal sakpolitik som grundas i dessa värderingar. Och en tydlighet att Liberalerna i Stockholm aldrig kommer att styra staden tillsammans med ytterkanterna. Vi kommer inte försöka bilda ett styre med stöd av SD eller där SD ingår. Det beror just på att den socialliberala sakpolitiken, och de värderingar den grundar sig i, är så viktig.

I mitt Stockholm känner sig alla stockholmare välkomna, trygga och hemma. Här bekämpar vi brottslighet och otrygghet med tidiga och tydliga, inte bara tuffa, tag: tydlighet tidigt genom skola och socialtjänst, och i samhandling med rättsväsendet. Här råder kulturens frihet. Här vajar regnbågsfanor stolt och här är det självklart att öppna förskolor kan ha HBTQI-timmar precis som man har riktade aktiviteter för tvillingfamiljer eller andra (aktiviteter där alla självklart är välkomna).

I mitt Stockholm styr vi resurser utifrån behov, och det innebär att utländsk bakgrund ibland kan motivera till exempel en högre skolpeng. Mitt Stockholm är i framkant för miljö- och klimatarbete, för fotgängare, cyklister och kollektivtrafik (så att nyttotrafik och andra som behöver bilen också får lättare att komma fram). Vi håller gator och grönytor rena, och rustar våra parker för folkliv – och mot översvämningar.

Mitt Stockholm är inte färdigbyggt. Vi har rum för många fler nya invånare som precis som många av oss har valt att flytta hit, och för de nya generationer av stockholmare som föds här. Vi bygger fler men också bättre bostäder.

I mitt Stockholm bygger vi broar. Över vatten, och mellan människor.

Vi måste jobba tillsammans, framåt. För det Stockholm vi alla älskar. För liberalismen. För framtidstro.