Tagg: alkohol

Ljusnande, lättare framtid för barn och unga

Flera goda nyheter om barn och unga har lyst upp sommaren: mer läsning, mindre alkohol – och även mindre fetma. Sedan tidigare vet vi att brottsligheten sjunkit. Framtiden blir så ljus som vi tillsammans gör den.

PEKAR MOT LJUS FRAMTID? Flera trender för dagens unga går i positiv riktning.
PEKAR MOT LJUS FRAMTID? Flera trender för dagens unga går i positiv riktning. Foto Alex Proimos via sallyanspach.com och Wikimedia.

Framtidsoptimisten i mig har det inte alltid så lätt. Fenomenet att svarta rubriker och negativa nyheter får störst utrymme är bekant och ofta diskuterat – men svårt att göra något åt. Jag menar inte att katastrofer, tragedier och mänskliga tillkortakommanden att lösa konflikter som i Ukraina och Palestina inte ska bevakas och ges stort utrymme. Det är självklart att det sorgliga och ondskefulla tar stor plats i våra medvetanden – delvis för att det trots allt för de flesta är något ovanligt, avlägset och ofattbart. Det tar oftare formen av plötsliga händelser.

Det positiva är mer ett gradvist framåtskridande, och också det mer ”normala”; ett mänsklighetens grundtillstånd. Framsteg i vetenskap och välfärd rapporteras således – men varken medborgare eller journalister, i våra numera alltmer uppblandade roller som mottagare och (vidare)förmedlare, visar lika stort intresse eller ger dem lika stor uppmärksamhet.

Om sommaren – särskilt en sådan kanonsommar som vi verkar gå mot – är vår uppmärksamhet generellt mindre riktad utåt. Ett nedskjutet passagerarplan i inbördesstridernas Ukraina och ännu ett blodigt kapitel i den tröstlösa Palestinakonflikten tar förstås berättigad plats. Men dessförinnan har sommarens tunnare tidningar och fattigare nyhetssändningar också hunnit ge utrymme åt inte mindre än tre mycket glädjande nyheter som gäller våra barn och unga.

Pojkars ökade läsning var en särskilt glad nyhet eftersom den kom en smula överraskande. Vi hade inte trott att en vändning skulle komma så snabbt. Att ungas drickande minskar var mindre överraskande – de låga siffrorna jämfört med tidigare årtionden har vi sett ett tag nu – men inte mindre glädjande för det. Om dessa glädjande tidender har jag redan skrivit. Till dem kan fogas en tredje: Fetma bland barn minskar, framför allt i Stockholm.

Inte heller den minskade förekomsten av fetma hos barn är helt förvånande. Nu gällde det åttaåringar; vi har tidigare sett hur viktökningen bland barn i Stockholm stannat av och tycks ha börjat vända nedåt bland de som så var fyra år. Det glädjande är att tendensen tycks bli en trend och att Stockholm tros följas av övriga Sverige. Och vändningen beror troligen delvis på medvetna, långsiktiga insatser riktade mot barnfamiljer; det hälsofrämjande arbete i landstinget som inte minst Folkpartiet prioriterar, ger resultat.

Jag vill gärna komplettera denna triss av glada sommarnyheter med ett konstaterande av en fjärde mycket positiv trend för unga: Brottsligheten har minskat och är lägre nu än för tidigare generationer. Tryggheten i samhället, om än inte alltid vår upplevelse av trygghet, ökar.

Vad förenar dessa glada fakta? Jo, att politisk handlingskraft, långsiktiga medvetna insatser och engagemang på alla nivåer ger resultat. Och att de goda krafterna i samhället och mänsklighetens naturliga strävan efter framsteg, tillsammans, står starka. Utöver det förtröstansfulla i de goda nyheterna i sig, är detta väldigt hoppfullt för framtiden. Vi är inte utlämnade åt händelser och ofrånkomlig utveckling.

Samhället formas av oss, här, nu och varje dag framöver. Det är ingen anledning att slappna av; problem läser sig sällan av sig själva. Även trender bygger på individers handlingar och val. Fortfarande är det för många unga som dricker för mycket, har för dålig hälsa, inte läser, eller riskerar en brottslig bana. Mycket återstår att göra för att hjälpa barn och unga fram i livet, och framför allt hjälpa dem bygga sina egna liv. Vi och de kan göra det.

Den ansedda brittiska tidningen Economist skrev häromveckan om en ungdomsgeneration som tycks överträffa negativa förväntningar.

Ett monopol värt att värna

Systembolagets monopol är centralt för en ansvarsfull alkoholpolitik. Inskränkningar av näthandel med alkohol som en utredare föreslår kan vara motiverade för att värna Systembolaget – på samma sätt som fortsatt förbud mot s k gårdsförsäljning.

Systembolaget-300x200Sveriges restriktiva alkoholpolitik motiveras av omsorg om folkhälsan. Vad det handlar om är att begränsa skador, sjukdomar och brottslighet till följd av missbruk och hög alkoholkonsumtion, och minska de stora kostnader som t ex vård, sjukskrivningar och kriminalitet medför. Men för en liberal är det också en frihetsfråga för individer: brottsoffer, de människor som försöker ta sig ur ett missbruk eller begränsa sitt drickande, och alla deras anhöriga – inte minst barn till alkoholister.

Dessa människors frihetsvinst får vägas mot frihetsinskränkningen för dem som inte kan köpa vin i mataffären eller efter tre på lördagen – och den väger i mina ögon långt tyngre.

Detaljhandelsmonopolet som utövas av Systembolaget är den centrala delen av alkoholpolitiken. Jämte höga punktskatter på alkohol har begränsningen till inköp i en butikskedja, utan vinstintresse och med begränsade öppettider, avgörande betydelse. För att skydda detta monopol behöver vi värna Systembolagets legitimitet, rättsligt och opinionsmässigt.

Sveriges har som bekant fått ett undantag i EU, och den rättsliga legitimiteten handlar om att upprätthålla regelverket – de facto, att upprätthålla det alkoholmonopol vi hävdar. ”Gårdsförsäljning” skulle förutom andra problem (som gör den smått idylliska beteckningen tveksam) sannolikt innebära ett brott mot EU-rätten genom att gynna vissa aktörer – och därmed kullkasta monopolet. Näthandeln med vinklubbar, hjälp med direktimport och hemleverans skulle kunna innebära ett liknande hot mot den rättsliga legitimiteten. Därför är jag villig att välkomna dagens utredningsförslag från Jörgen Hettne om begränsningar i leveranstider, uthämtning och andra villkor för sådan näthandel (DN debatt).

Systembolagets monopol bygger också på folklig legitimitet. Stödet för monopolet brukar vara stort, och argumenten för Systembolaget brukar också handla om sådant som utbud och service. Det är en balansgång mellan service och tillgänglighet å ena sidan och riskerna för skadeverkningar å den andra, om en positiv respektive negativ alkoholkultur om man så vill. Jag tror inte att möjligheten att smaka och köpa med några flaskor lokalt vin från en gård i sig är något större hot mot folkhälsan (men gårdsförsäljning har som sagt andra problem). Lika lite ligger det kanske ett överväldigande hot i vinklubbar och hemleveranser på kvällarna; det handlar knappast om några impulsköp. Men om en aktör börjar försöka kringgå detta med snabba leveranser på dagen, blir saken en annan. Och om den rättsliga legitimiteten ifrågasätts är vi ute på mycket hal is.

En ansvarsfull alkoholpolitik innebär att vi fortsätter vår framgångsrika väg att begränsa alkoholkonsumtionen och minska alkoholens skadeverkningar, för samhälle och individ. Det innebär också en fortsatt balansgång mellan hög servicenivå och begränsad tillgänglighet. Det innebär framför allt en både rättslig och folklig legitimitet.

TT/SVT: Slut på hemleveranser av alkoholSR: Handeln kritisk till nya regler mot hemleverans av alkohol.

Rekordfå unga dricker – hjälp dem som ändå gör det

En av Almedalsveckans bästa nyheter presenterades av CAN i dag: Rekordfå niondeklassare dricker, och alkohol- eller åtminstone fylle-debuten kommer senare än någonsin. Det är mycket positivt.

NOBBAS AV UNGA. Bild från wiki.fetskolene.no
NOBBAS AV UNGA. Bild från wiki.fetskolene.no

Hur mår våra unga? En ökande psykisk ohälsa, åtminstone på det sätt som vi kan mäta den (självrapportering och vårdkonsumtion), har länge varit oroande. Vuxenblivandet, livet som ung vuxen, klivet från att vara barn till att bli en ansvarstagande individ och samhällsmedborgare, har inte blivit lättare – snarare tvärtom. Kraven från omvärlden är stora. Då menar jag inte realistiska och rimliga krav från skolan, som snarast behövs och kan vara väldigt positiva, utan förväntningarna på sig själv och från omvärlden på hur man ska vara och se ut.

Delvis är det kanske ett exempel på ett vuxenblivande som kliver för långt ner i åldrarna (även om det ofta är förväntningar som egentligen också vuxna kunde få slippa, och ibland verkar de vara tuffare på våra tonåringar än på några andra).

Ett vuxenblivande som senarelagts är dock tydligt – och väldigt positivt. Alkoholkonsumtionen har sedan länge haft en generellt positiv utveckling bland unga – och den positiva trenden fortsätter. 2013 års undersökning om skolelevers drogvanor, som genomförs av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning CAN, har aldrig visat lägre siffror för andelen niondeklassare som druckit alkohol under det senaste året (46 procent). Ett annat mycket positivt besked är att färre än någonsin druckit sig fulla redan vid 13 års ålder (7 procent).

Ett lågt drickande i ungdomen och en så sen alkoholdebut som möjligt är viktigt: Dels för att minimera risken för skador, olyckor och i värsta fall tragiska händelser just i tonåren. Dels för att ett lågt drickande och framför allt en sen alkoholdebut i ungdomen innebär att risken minskar för användning av andra droger och för alkohol- och drogproblem senare i livet. En invändning som kan riktas mot resultatet är att det bygger på ungdomarnas egen rapportering – men eftersom enkäten funnits sedan 1971 torde det eventuella problemet, och därmed jämförbarheten, vara liknande över alla dessa dryga 40 år. Minskat alkoholbruk hos ungdomar stämmer också överens med andra tecken och indikationer, och bekräftas av många ungdomar.

En viktigare invändning är att det minskade drickandet förvisso syns på generell nivå, men inte omfattar alla. Vissa unga dricker också nuförtiden, vissa börjar tidigt och dricker riktigt mycket. Sådana tecken syns också i t ex beroendevården för unga, som Maria Ungdom i Stockholm, och är något vi måste ta på största allvar. Vi måste ta tillvara den positiva trenden för de flesta ungdomar – och försöka sprida den så att alla unga omfattas. Då gäller det att finna förklaringar till varför vissa unga dricker. Som så ofta torde det finnas sociala förklaringar och vi socialliberaler i Folkpartiet har viktiga uppgifter framför oss.

En bra skola, som tidigt fångar unga med problem, sociala insatser för barn och unga som kanske inte får fullt stöd hemifrån, och kultur- och fritidsaktiviteter som är tillgängliga för och lockar alla slags unga, är angelägna insatser med stark liberal prägel. En restriktiv alkoholpolitik är förstås också allra viktigast för unga och andra som lider mest av alkoholens skadeverkningar.

SvD: Unga säger nej till alkohol. SR: Allt fler ungdomar säger nej till alkohol.

”Gårdsförsäljning” hotar vår restriktiva alkoholpolitik

Alkoholpolitiken debatteras ofta mycket i Folkpartiet. Så lär det också bli på årets landsmöte. Socialt medvetna liberaler bör rösta nej till förslag om s.k. gårdsförsäljning.

Jag skrev tidigare i höstas om min personliga syn på alkoholpolitiken. Den specifika sakfrågan den här gången gäller gårdsförsäljning – en något missvisande beteckning på vad de aktuella förslagen handlar om. I veckans nummer av det liberala nyhetsmagasinet NU, som är ett medlemsnummer som når alla medlemmar i Folkpartiet, skriver jag tillsammans med Cecilia Elving om varför socialt medvetna liberaler bör rösta nej till förslaget om s.k. gårdsförsäljning.

”Gårdsförsäljning” hotar monopolet

NU 45/2013, 7 november.
NU 45/2013, 7 november.

Alkoholpolitiken brukar vara ett säkert diskussionsämne när liberaler kommer samman. Så också på Folkpartiets landsmöte nästa vecka. Frihet och trygghet sätter alkoholpolitiken i liberalismens viktigaste skärningspunkter. Den största alkoholdebatten under landsmötet kommer tveklöst att handla om gårdsförsäljning.

Vi motsätter oss gårdsförsäljning eftersom vi är övertygade om att den innebär att Sverige tvingas ge upp Systembolagets monopol och därmed underminerar grunderna för vår restriktiva alkoholpolitik.

Frågan om gårdsförsäljning har utretts av två olika statliga utredningar som båda har kommit fram till att gårdsförsäljning i egentlig mening, d.v.s. detaljhandel från t.ex. vinodlare och tillverkare i Sverige, som motion G43 och G44 vill möjliggöra, strider mot EU-rätten eftersom det skulle diskriminera utländska tillverkare. Och ett av villkoren för att vi ska kunna behålla Systembolaget är ju att utländska tillverkare och produkter inte diskrimineras i förhållande till svenska produkter och tillverkare. Båda utredningarna konstaterar vidare att gårdsförsäljning av finsk modell, som livligt debatterades under förra landsmötet, inte kan genomföras i Sverige.

Efter att ha konstaterat att ”Gårdsförsäljning kan inte begränsas till alkoholdrycker som har tillverkats på den egna gården i Sverige”, (SOU 2010:98, s.88) utformar den senaste utredaren Lotta Nordling ett förslag till något helt annat än det vi normalt talar om som gårdsförsäljning.

Nordlings förslag går långt utöver utredningens direktiv om gårdsförsäljning från små företag på den svenska landsbygden. Lotta Nordling föreslår att alla alkoholtillverkare i världen under vissa förutsättningar ska få tillstånd att sälja alkoholdrycker direkt till konsumenter i Sverige. Tillverkare vid ”gårdsförsäljning” ska få sälja inte bara egenproducerade alkoholdrycker utan också andra alkoholdrycker av samma slag och försäljningsstället ska inte behöva ha någon anknytning till tillverkningsstället.

Det är detta förslag som motionärerna i motion G42 hänvisar till när de skriver att ”en statlig utredning om gårdsförsäljning har tagit fram förslag till hur gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker kan ske på ett sätt som är förenligt med EU rätten liksom detaljhandelsmonopolet.” Vi instämmer inte alls i den beskrivningen.

Flera tunga remissinstanser, bl.a. JK, ifrågasätter att förslaget verkligen går att förena med EU-rätten. Även Lotta Nordling själv medger att ”Man kan aldrig helt utesluta möjligheten att EU-domstolen … skulle komma fram till att införandet av utredningens modell till gårdsförsäljning ger skäl att ifrågasätta att den svenska alkohollagstiftningen på ett sammanhängande och systematiskt sätt tillgodoser behovet att nå målet att skydda folkhälsan” (ibid s. 126). Så även denna modell riskerar att vårt svenska EU-undantag som möjliggör Systembolagets monopol ifrågasätts.

Dessa argument om utredningar och EU-rätt kan tyckas torra och trista. Men de visar att debatten på landsmötet i förlängningen kommer att handla om frihet. Friheten att få köpa och dricka vad och när man vill – mot andras frihet att slippa frestas av alkohol ännu oftare i sin vardag. Andras frihet att ens partner, förälder eller barn inte blir full, igen, och kanske våldsam. Allas vår frihet att slippa betala ännu mer för alkoholens skadeverkningar. Den restriktiva alkoholpolitiken gör det svårare och dyrare att få tag i alkohol. Det är precis avsikten – så minskar vi totalkonsumtionen, skadeverkningarna – och ofriheten.

Liberalismen är inte enkel, rätt eller fel. Liberal politik handlar om avvägningar. Min frihet sträcker sig så långt inte någon annans frihet inskränks. Det är avvägningar som behövs i alkoholpolitiken. Det kan kallas pragmatism, utilitarism, medkänsla – eller liberalism.

Cecilia Elving
Landstingskandidat, vice ordförande Folkpartiet Liberalerna Norrmalm

Rasmus Jonlund
Kulturpolitiker (FP) Stockholm, ordförande Folkpartiet Liberalerna Kungsholmen

Med vreden som drivkraft

Politik handlar om fakta och saklighet. Men politiskt engagemang handlar om känslor. Att bli lite arg ibland är inte fel.

I höst genomförs provvalen i Folkpartiet i Stockholms stad. Jag kandiderar till riksdagslistan och till kommunfullmäktigelistan (provval mellan 20 oktober och 3 november). Se inlägg under kategorin ”Rasmusliberal 2014″.

Vreden över människors ofrihet var en gång inledningen på portalparagrafen i Liberala ungdomsförbundets partiprogram. När den försvann vid programrevisionen 2005 var vi så måna om formuleringen att vi istället lät den bli rubrik på hela programmet.

Ett klassiskt exempel på underskott av principen ”Kill your darlings”? Kanske. Men också en vilja att visa på engagemangets styrka. Och kanske ett behov att visa att även Folkparti-ungdomar är mer än brådmogna teoretiker.

Även vuxenpolitiken kunde må bra av mer känslor – eller av att visa dem som finns. Lite som uppmärksammades, och lite oförtjänt kritiserades, i den nyligen timade partiledardebatten. Allt utifrån sak och inte person givetvis. Och utan att urarta i handgemäng som vi ibland ser i en del utländska parlament.

Konsensus, kompromisser och det goda samtalet i en deliberativ demokrati är en god svensk tradition. Och inte oförenlig med känslor och engagemang.

Herbert Tingsten (1896-1973), statsvetare och publicist, och ofta arg.
Herbert Tingsten (1896-1973), statsvetare och publicist, och ofta arg. Bild från Stockholmskällan.

Men vrede? Ja, den har sin plats och ger rätt kanaliserad kraft att opponera och förändra. Kanske inte lika mycket i alla politikområden – som folkpartist kan jag exemplifiera med kärnkraften, värnskatten eller hushöjder i Stockholms innerstad. Viktiga, ibland känslofyllda, men kanske mer styrda av förnuft än vrede.

Talar vi däremot om flyktingar som stängs ute och riskerar drunkningsdöden. Om olaglig registrering av en folkgrupp som romer. Om undanskuffande av socialt utsatta. Om fruktansvärda sexuella övergrepp. Eller om alkohol och frihet – för att ta några ämnen som uppmärksammats i debatten eller här på bloggen. För att inte tala om förtryck, krig och fattigdom i världen.

Då handlar det om äkta vrede, över människors ofrihet. Om empati som ger vilja att förändra.

Glädje, stolthet och hopp är också viktiga känslor – men inte alltid så sporrande till handling.

Äkta vrede i måttlig mängd kan förstås också vara bra i debatter och meningsutbyten. För att citera Herbert Tingsten, DN:s legendariske chefredaktör, i dennes memoarer: ”…jag vågar påstå att jag aldrig begagnade en spelad ilska som taktiskt medel. Detta berodde inte på några slags moraliska skäl utan på att jag dessbättre blev naturligt arg så hastigt, att skådespeleri var alldeles obehövligt.”

Jag lovar att hålla mitt politiska engagemang brinnande, med vreden som bränsle. Och att bli arg åtminstone en gång per dag.

Alkoholen och friheten

Jag älskade min pappa, världens snällaste, med alla hans styrkor och svagheter. Men jag hatade den sjukdom som präglade hans liv – och även har präglat livet för oss i familjen. Och jag avskyr det lidande som beroendesjukdomar orsakar människor, och upprörs över de kostnader det innebär för oss alla. Därför vill jag skriva några ord om alkohol, politik och frihet.

I höst genomförs provvalen i Folkpartiet i Stockholms stad. Jag kandiderar till riksdagslistan (provval 15-29 september), och senare i höst till kommunfullmäktigelistan (det provvalet pågår mellan 20 oktober och 3 november). Se inlägg under kategorin ”Rasmusliberal 2014″.

Att slå vakt om. (Bildkälla: holmpartner.se)
Att slå vakt om.

Alkoholism är ingen sjukdom som drabbar en enskild person. Och det drabbar inte bara oss anhöriga, utan hela samhället. Kostnaderna för alkoholen är svåra att beräkna, en uppskattning är ca 66 miljarder per år. Det är sjukvårds- och sjukförsäkringskostnader, uteblivna skatteintäkter och förlorad produktion. Lidandet och kostnaderna finns också i form av allt bråk och våld som följer i alkoholens spår (om än inte i min pappas).

Alkohol är också en njutningsdryck och en del av mänsklighetens kultur. Att förbjuda alkohol är knappast görligt, om det vore önskvärt. Men vi måste begränsa alkoholens skadeverkningar.

Alkoholen är ett bra exempel på hur liberaler måste fundera kring frihet. Vår frihet att kunna köpa och dricka alkohol var och när vi vill, mot alkoholistens frihet, och hans barns och anhörigas frihet, att inte behöva möta frestelsen och hotet i form av vinflaskor i matbutiken eller säljinriktade privata alkoholbutiker. Friheten att inte begränsas av samhället, mot vår gemensamma frihet att inte behöva lägga onödigt mycket skattepengar på vård av alkoholskador, och att få en försämrad samhällsekonomi.

Frihet är inte, med ett populärt uttryck, helt digital. Det är inte 1 eller 0, på eller av. Min frihet kan inkräkta på andra människors. Och den frihetsinskränkningen för dem, kan vara vida större än min frihetsvinst. Det gäller i alkoholpolitiken liksom på andra områden. Därför står jag fast vid en restriktiv alkoholpolitik, med höga skatter och Systembolagets monopol.

Avvägningar hör till liberalismen. Något annat är anarki. Sedan kan vi diskutera hur vi väger.

Fredrik Adolphson bloggar också om alkoholpolitik.

Trygga parker på Kungsholmen

Det lokala liberala engagemanget för Kungsholmens parker fortgår. Det går också ihop med vårt sociala liberala engagemang, om trygghet för alla i samhället. Som framgått tidigare har vi nu gjort bedömningen att det är lämpligt att helt stoppa alkoholförtäring i Kronobergsparken (se FP Kungsholmens blogg). Vi fick mothugg med oro från en boende nära Rålambshovsparken i förra numret av Vårt Kungsholmen, och svarar i det färska numret av samma tidning. Se klipp ur tidningen nedan och hela texten inklippt därunder.

Svar om trygga parker i Vårt Kungsholmen 30 mars 2013.
Svar om trygga parker i Vårt Kungsholmen 30 mars 2013.

Folkpartiet vill göra alla parker tryggare

Vi i Folkpartiet arbetar träget och sedan länge för att göra alla Kungsholmens parker bättre, trevligare och tryggare. Våra kampanjer och våra initiativ i stadsdelsnämnden de senaste åren framgår bl.a. i denna tidning och på vår blogg fpkungsholmen.wordpress.com.

Alla Kungsholmens parker och grönstråk har olika förutsättningar och möjligheter. Det ger också alkoholhanteringen lite olika förutsättningar beroende på plats. Förbud har inget som helst egenvärde. Att kunna dricka ett glas vin i en park en varm sommarkväll är ett viktigt värde för många. Vi måste möta problem pragmatiskt och göra bedömningar för varje plats och tid.

Kronobergsparken och Rålambshovsparken skiljer sig t.ex. åt i läge, storlek och karaktär. Vi har nu gjort bedömningen att det är rimligt med ett fullt alkoholförbud i Kronis. Rålis möjligheter och utmaningar ser lite annorlunda ut, den ligger t.ex. inte lika nära bostadshus. Även i Rålis arbetar vi för ökad trygghet och har föreslagit att alkoholförbudet kunde inträda tidigare om kvällarna.

Alkoholens skadeverkningar i samhället ska mötas på många sätt. Samtidigt som vi strävar efter de bästa lösningarna för olika platser behövs andra insatser för att hjälpa människor med alkoholproblem och förebygga bråk och fylleri – bra beroendevård, synliga poliser, trygga uppväxtvillkor och bra utbildnings- och jobbmöjligheter.

Charlotta Schenholm (FP)
Gruppledare Kungsholmens stadsdelsnämnd

Rasmus Jonlund (FP)
Ordförande Folkpartiet Liberalerna Kungsholmen-Essingeöarna

Trygga och trevliga parker för alla

Diskussionen om trygghet och alkohol i Kungsholmens parker har vaknat till liv inför sommaren. Vi i Folkpartiet värnar människors frihet och allas möjlighet att vistas i parkerna. Om restriktivare alkoholregler behövs, är vi villiga att pröva det. Vår stadsdelsnämnds-gruppledare Charlotta Schenholm och jag skriver om det i veckans Mitt i.

Parkerna ska vara till för alla

Om det ska vara tillåtet att dricka alkohol i parkerna har diskuterats livligt genom åren. Nu har problem med otrygghet och störningar förvärrats i både Rålambshovsparken och Kronobergsparken – både på kvällar och dagar. Omkringboende störs, och vuxna och barn vågar inte vara i parkerna.

Folkpartiet har inget emot att vuxna dricker några öl eller ett glas vin på en parkbänk eller på en picknickfilt – men när andra störs eller rentav antastas, blir människors drickande ett problem.

Vi socialliberaler förespråkar frihet – men inte när friheten att dricka i parkerna inskränker andra människors frihet att vara där. Förskolebarn, pensionärer, hundägare, bokläsare och flanörer måste kunna vistas i våra gemensamma uterum.

Vi i Folkpartiet på Kungsholmen vill pröva om restriktivare alkoholregler kan bidra till tryggare parker. Kanske alkoholförbud under olika tider, och olika i olika delar av parkerna. Tillsammans med bra skötsel och bra belysning, synliga poliser, och trevliga serveringar, kan det göra skillnad.

Kungsholmens parker ska vara till för alla!

Charlotta Schenholm (FP)
Gruppledare stadsdelsnämnden Kungsholmen

Rasmus Jonlund (FP)
Ordförande Folkpartiet liberalerna Kungsholmen-Essingeöarna

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,