Tagg: bostäder

Vad ska jag i kommunfullmäktige att göra?

Stockholm kan bli en ännu bättre plats att leva på – med plats för fler människor, och större frihet att forma våra liv. Jag kandiderar till kommunfullmäktige för att göra skillnad för stockholmarna.

Lokalpolitik står inte alltid i centrum. Mycket kretsar kring nationella och internationella frågor, som förvisso påverkar oss även i vår stad och stadsdel. Besluten som fattas i kommunen påverkar dock våra liv och vår vardag, varje dag. Är skolan bra för dina barn? Är biblioteket nära och öppet? Byggs det bostäder? Hålls parkerna i bra skick? Får de äldre en god omsorg? Hur fungerar det sociala skyddsnätet för de mest utsatta? Ger stadsmiljön och servicen utrymme att idrotta, umgås, trivas och roa sig – kanske hela natten lång?

Staden skapas av oss människor som bor där. Men våra förutsättningar påverkas av kommunpolitiken. Varje dag.

Continue reading ”Vad ska jag i kommunfullmäktige att göra?”

Äntligen stad i Stadshagen

Kungsholmen växer – och växer samman. Nu är det dags att bygga kvartersstad även i Stadshagen. Liberalerna har varit pådrivande för utveckling av Stadshagen.

Nya korsningen S:t Göransgatan/Mariedalsvägen. Ill David Wiberg (stockholm.se)
Nya korsningen S:t Göransgatan/Mariedalsvägen. Ill David Wiberg (stockholm.se)

Förändring och förtätning har skett snabbt på norra och västra Kungsholmen. En helt ny stadsdel har växt fram, i den populära kvartersstadens form. Stenstadens klassiska kvartersstruktur är inte bara uppskattad: den har också fördelen att den rymmer många bostäder för ett växande Stockholm.

Nu är det dags för nästa steg, luckan mellan Hornsberg och ”gamla” Kungsholmen om man så vill: Stadshagen.

De nya gatorna och kvarteren i Stadshagen (stockholm.se)
De nya gatorna och kvarteren i Stadshagen (stockholm.se)

Stadshagen präglas i dag av relativt gles bebyggelse, och mycket obebyggda områden. Buskage och backar som nu ska få lämna plats för bostäder, totalt 1 900; flera nya torg; och park. Förtätningen kommer ske vid S:t  Göransgatan och vid nya gator – det är Kellgrensgatan och Franzéngatan som kommer förlängas och mötas uppe på Stadshagsberget, intill idrottsplatsen. Stockholmdirekt har skrivit om planerna för nya Stadshagen. Samråd pågår just nu i Stockholms stad. I veckans Mitt i skriver vi från Liberalerna om planerna, se nedan!

Vi liberaler har länge arbetat för att bygga mer stad på Kungsholmen: kvarter, parker, torg. Det ger fler bostäder, förutsättningar för folkliv, och ökad trygghet. Det kommer bli ett lyft för oss och hela Stockholm.

Bygg ihop Kungsholmen

Stadshagen är en del av Kungsholmen med stor potential. Här kan det bli både tryggare och snyggare – och plats för fler bostäder och verksamheter. Liberalerna har länge förespråkat förtätning och att vi bygger ihop Kungsholmen genom stadsmässig bebyggelse, och det gäller inte minst Stadshagen. Liberalerna har inte minst genom Kungsholmsbon Björn Ljung varit drivande i utvecklingen och vi gläds över de planer som nu presenteras.

Stadens planer för nya Stadshagen kommer medföra stora fördelar: För de personer som kommer flytta in i de 1 900 nya bostäderna (många mindre lägenheter). För dem av oss som välkomnar nya verksamheter, affärer, restauranger och mer folkliv. För tennisspelare. För alla dem som gillar den klassiska stenstadens populära kvartersstruktur. Och för alla som önskar ökad trygghet.

Vi vill slå vakt om att möjligheter till aktiviteter och folkliv värnas, inte bara i kommersiella utan också i offentliga utrymmen. Idrottsplats, nya torg och parker är därför viktiga att värna – när vi äntligen bygger klart Stadshagen.

Mitt i Kungsholmen 2 februari 2016.
Mitt i Kungsholmen 2 februari 2016.

Bygg mer än någonsin – utan att riva funktionella historiska hus

Vi ska bygga mer än någonsin i Stockholm. Då måste vi också bygga bra. Men vi ska inte lägga energi på att riva fullt funktionella och vackra äldre stenhus – som nu föreslås i Sturegallerian.

Stockholm är en av västvärldens snabbast växande städer. Det är också en stad med en snart 800-årig historia. Det ger stora utmaningar men också stora möjligheter.

Vi liberaler vill att vi bygger mer i Stockholm, mer än någonsin.

Därför är vi också det enda parti som i vårt budgetförslag i staden gör en nettoökning på stadsbyggnadsnämnden – dvs den nämnd och den förvaltning som ska handlägga ett ökat byggande – vilket jag framhöll i kommunfullmäktiges budgetdebatt i förra veckan.

När vi bygger också måste vi också bygga bra. Det handlar inte minst om att bygga mer stad – i vissa fall trädgårdsstad men det vi framför allt måste bygga i Stockholm är den klassiska, mycket uppskattade, kvartersstaden. Den ger effektivt många bostäder, och även grönska, parker, lekplatser och alléer. Den möjliggör också mycket service och verksamheter; en god stadsplanering inbegriper såväl offentliga tjänster som förskolor, skolor och äldreboenden, som bra lokaler för affärs- och föreningslivet. Det vill säga goda förutsättningar för en levande stad.

När vi bygger den nya staden ska vi dock inte samtidigt riva den gamla. Tvärtom måste gammalt och nytt, historia och framtid, kunna samsas i staden och stadsbilden – gärna sida vid sida. Att samtidigt som vi vill bygga mer av den uppskattade kvartersstaden, riva fullt funktionella äldre stenhus i den befintliga gamla kvartersstaden är fel av flera skäl.

Skärmavbild 2015-11-24 kl. 08.23.48
STUREGALLERIAN. Stora delar av kvarteret Sperlingens backe hotas av rivning. Bild från Stockholm stad, kulturmiljöutskottets handlingar.

Ett aktuellt exempel är Sperlingens backe, som jag skrev om förra veckan (Rädda Sturegallerians dolda skatter). I dag rapporterar även DN om de omfattande rivningsplanerna i Sturegallerian, om vår kritik och om krögares och handlares protester (även SVT Stockholm rapporterar 23 och 25 nov). Ett programförslag som vi liberaler också är kritiska till på grund av det låga antalet bostäder – vi vill att var fjärde kvadratmeter vid nya projekt i centrala Stockholm ska vara en bostadskvadrat.

Vi liberaler välkomnar ny modern arkitektur – gärna mer än i dag, och gärna bättre och mer spännande än i dag. Samtidigt vill vi slå vakt om Stockholms vackra historiska hus. Framtidens stockholmare och besökare ska också kunna bo och vandra runt i en stad där årsringarna syns.

Mer än kulturhistoriska skäl talar för att inte riva äldre stenhus – inte minst miljön. Det är knappast god hushållning med resurser att riva fullt funktionella äldre stenhus för att bygga nytt, med stor energiåtgång, i betong.

Det är heller knappast med dessa rivningar och eventuella små tillskott av ytor som vi åstadkommer de många nya bostäder och den mer levande stad som vi vill uppnå. Vi borde lägga kraften på annat!

Uppdatering: Moderaterna och Socialdemokraterna tycks nu ansluta sig till vår linje om Sturegallerian, enligt DN. Nu hoppas jag bara att de också i övrigt vill sluta riva funktionella, historiska stenhus.

Bygg mycket och bra i Stockholm

Stockholm behöver bygga mycket – men vi behöver också bygga bra. Folkpartiet vill bygga vidare på Stockholms unika värden och lägga till nya tiders moderna uttryck till stadens gamla årsringar. Det skriver jag tillsammans med Lotta Edholm och Björn Ljung i Fastighetsnytt.

FASTIGHETSDEBATT. Från Fastighetsnytt.
FASTIGHETSDEBATT. Från Fastighetsnytt, redan med några tweets strax efter publicering.

Stockholm behöver arkitekturstrategi, är rubriken på vårt debattinlägg från Folkpartiet i Fastighetsnytt. Och en strategi är just vad som behövs för att uppnå målen att både bygga mycket – och bygga bra. Många nya goda bostäder men också hus som håller, arkitektoniskt, miljömässigt och funktionellt, för hundra år framåt och mer. Hus och byggnader som adderar nya, moderna inslag till den väv av årsringar från 1200-talet och framåt som är Stockholm.

”Förslaget till Nobel Center på Blasieholmen har gett upphov till en av de livligaste stadsbyggnadsdebatterna i Stockholm på länge – och det är välkommet.

För även om frågorna om hur vi bygger vår stad på bästa sätt diskuteras livligt, saknas ofta ett helhetsgrepp på Stockholms utveckling. Vi från Folkpartiet ser debatten om Nobel Center som en ingång till och en illustration av en större stadsbyggnadspolitisk debatt som Stockholm allt tydligare behöver. Det är dags att ta fram en arkitekturstrategi för Stockholm.

För vår del råder ingen tvekan om att Stockholm ska utvecklas, att vi ska bygga mer – och att det är stad vi ska bygga. När Stockholm växer gäller det att vi bygger både mycket, och bra. Både husen och arkitekturen ska hålla i minst ett hundraårsperspektiv. Vilken bild av dagens Stockholm vill vi lämna vidare till kommande generationer? Vilka nya årsringar vill vi skapa? Hur ska arkitekturen medverka till att staden fungerar för dem som bor och verkar här?”

Så börjar Lotta Edholm, Björn Ljung och jag vår artikel, och avslutar några stycken senare:

”De nya årsringarna måste få synas i staden – också centralt, också jämte tidigare generationers årsringar. Ett Nobelcenter i en modern märkesbyggnad på Blasieholmen kunde bli ett viktigt tillägg till Stockholm. Men det, och annat, måste hålla tillräcklig kvalitet och ta hänsyn till den miljö man landar i. Vi ser fram mot att om några år kunna blicka ut över staden från Söders höjder och få se vår tids avtryck gestaltade i varsam samklang med tidigare århundradens Stockholm.”

Riv Tekniska nämndhuset – och bygg 500 bostäder

Inga nya bostäder på Kungsholmen, inga nya arbetsplatser vid Gullmarsplan. Den rödgrönrosa majoritetens kursbyte gör många stockholmare till förlorare.

ALTERNATIV ANVÄNDNING? (Idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset, från Stockholms stad).
ALTERNATIV ANVÄNDNING? (Idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset, från Stockholms stad).

Strategin var tydlig och positiv: genom att flytta ut kommunala förvaltningar och bolag från innerstaden skulle flera förorter få viktiga tillskott av nya arbetsplatser. Samtidigt ville Folkpartiet och Alliansen möjliggöra för nya verksamheter och inte minst fler bostäder på t ex Kungsholmen. En strategi som många och däribland jag applåderat. Flera flyttar har redan skett, t ex av kulturförvaltningen, men en av de största och viktigaste stoppas nu av den nya rödgrönrosa majoriteten: Tekniska nämndhuset verkar bli kvar på Kungsholmen.

Att de rödgrönrosa överger Alliansens strategi betyder att det inte blir något nytt tekniskt förvaltningshus vid Gullmarsplan. Det innebär inte bara färre arbetsplatser, utan också stopp för de bostäder som samtidigt skulle byggas -bakom kontorshusets skärm mot trafikbullret.

För Kungsholmen innebär stoppet ca 500 färre bostäder, när inte Tekniska nämndhusets tomt kan användas för nya och för dagens Stockholm mer ändamålsenliga behov. Det är en förlorad chans till en mer stadsmässig miljö och ny, vacker arkitektur i ett av stans mest centrala lägen, vid Kungsbron och Klara sjö.

De stoppade planerna för Tekniska nämndhuset har kritiserats skarpt och med rätta inte minst av Folkpartiet och Lotta Edholm (bland annat också för bristande jämställdhet i besluten att behålla traditionellt ”manliga” arbetsplatser i innerstaden, till skillnad från traditionellt kvinnodominerade förvaltningar; Direktpress). Björn Ljung, Kungsholmsliberal i stadsbyggnadsnämnden, och jag följer upp i veckans Vårt Kungsholmen – se nedan. Uppdatering 21 april: Nu även i Mitt i Kungsholmen (se nedan).

VÅRT KUNGSHOLMEN 18 april 2015.
VÅRT KUNGSHOLMEN 18 april 2015.

Riv Tekniska nämndhuset

Stockholm behöver fler bostäder – och fler arbetsplatser, över hela stan. Genom att flytta ut de tekniska förvaltningarna från innerstaden kunde vi både få arbetsplatser i det växande klustret vid Gullmarsplan – och minst 500 bostäder på Kungsholmen.

Störst potential finns om vi river nuvarande Tekniska nämndhuset och bygger nytt. Då kan det bli betydligt fler än 500 bostäder. Det skulle också ge chansen till ett betydelsefullt arkitektoniskt tillskott i ett av stans mest centrala lägen vid Kungsbron.

Tyvärr backar den nya majoriteten från Folkpartiets och Alliansens strategi. Kommunala förvaltningar ska

MITT I KUNGSHOLMEN 21 april 2015.
MITT I KUNGSHOLMEN 21 april 2015.

helt plötsligt inte flyttas ut enligt de tidigare planerna. Tekniska nämndhuset verkar bli kvar. Det betyder färre arbetsplatser i ytterstaden – och färre bostäder i innerstaden.

Den rödgrönrosa röran har svårt att enas om några nya positiva beslut – men tar gärna chansen att sätta stopp för Folkpartiets och Alliansens. Stockholmarna, oavsett var de bor i stan, är att beklaga.

Rasmus Jonlund (FP)
Kommunfullmäktige, vice ordförande kulturnämnden

Björn Ljung (FP)
Kommunfullmäktige, gruppledare stadsbyggnadsnämnden

Luftslottet på Bromma flygplats

Att lägga ned Bromma flygplats och bygga en ”parkstad” för 50 000 invånare är ett luftslott. Miljöpartiets önskedröm kan dock bli en mardröm för Stockholm, med nedlagt Brommaflyg – och stopp för verkliga bostadsplaner på andra håll.

Bostäder och kommunikationer är avgörande framtidsfrågor för varje storstadsregion och inte minst för Stockholm. Det finns ofta en bred partipolitisk enighet mellan Folkpartiet och övriga Alliansen och Socialdemokraterna om behovet av att bygga fler bostäder och även viktig infrastruktur – både kollektivtrafik och vägar. Tyvärr tyder mycket på ett bostadssvek: att den nya rödgrönrosa majoriteten i Stockholm inte orkar bygga så mycket som Stockholm behöver. Bara några exempel från de senaste veckorna är hur Vänsterpartiet vill stoppa förtätningen av kvarteret Plankan (Stockholmdirekt) och lokala socialdemokrater motsätter sig byggnation på olika håll, t ex i Gubbängen (Stockholmdirekt). Miljöpartiets motstånd mot byggnation och förtätning har t o m börjat frustrera Grön ungdom (SvD).

LUFTSLOTT. 50 000 bostäder på Bromma flygplats är en orealistisk och farlig önskedröm. (Foto från Handelskammarens rapport.)
LUFTSLOTT. ”Bromma parkstad” är en orealistisk och farlig önskedröm. (Foto Handelskammaren.)

Miljöpartisterna i Stockholm försöker komma undan kritiken genom att hävda att de minsann rentav vill bygga mer än Alliansen – med 50 000 bostäder i ”Bromma parkstad”. Problemet med de planerna är att parkstaden kräver en nedläggning av Bromma flygplats; att varken tiden, eller marken, ändå räcker till för att förverkliga bostäderna; och att det knappast blir mycket till parkstad även om planerna förverkligas.

Stockholm behöver Bromma flygplats och därför är det dumt att bygga bostäder just där. Men det är alltså inte den enda anledningen att kritisera ”Bromma parkstad”. Handelskammaren gör i en granskning som presenterats i dag processen kort med de gröna önskedrömmarna. Jesper Svensson rapporterar. Tidsplanen är helt orealistisk: det går inte att stänga flygplatsen och bygga 50 000 bostäder till 2033 – snarare skulle de första kunna flytta in först året efter, 2034. Platsen räcker inte till: det handlar om mer än dubbelt så många invånare som på Östermalm, på halva ytan. Och med en så hög exploatering är frågan förstås var parken i parkstaden tog vägen.

Även om Miljöpartiet håller fast vid sina planer (Stockholmdirekt) bör stockholmarna inte låta sig luras av det som borgarrådet Lotta Edholm mycket riktigt kallar ett luftslott.

Bromma parkstad kommer knappast att förverkligas på det sätt som utmålas. Men den gröna önskedrömmen kan ändå bli en veritabel mardröm för Stockholm. Socialdemokraterna kan känna sig tvingade att ”ge” sin koalitionskamrat en framgång efter motgångarna med Förbifarten och Slussen – och tvinga fram en nedläggning av Bromma flygplats. Men det största hotet är att det tomma löftet om bostäder på Bromma får motivera och ursäkta ett stopp för riktiga bostadsplaner på andra håll i Stockholm.

Vi måste bygga Stockholm på ett realistiskt sätt. Med gradvis förtätning, genom att bygga samman inner- och ytterstad och ytterstadens olika stadsdelar, med kvartersstad och parker. Vi kan inte bygga Stockholm på gröna luftslott.

Bostadssveket

Stockholms studenter reagerar med rätta på de rödgrönrosas neddragna ambitioner för nya studentbostäder. Alla som hoppas på en bostad och vill att Stockholm ska ha plats för fler invånare bör betrakta den nya Stadshusmajoritetens politik för bostadsbyggandet med oro.

IMG_0037-2
DN STHLM 15 november 2014. Klicka för större bild.

Många har åsikter om hur Stockholm ska växa, hur och var nya bostäder ska byggas – men de flesta brukar kunna enas om att vi behöver fler bostäder, och att det är positivt att Stockholm växer. En av de viktigaste delarna i en dynamisk storstad är studenterna – dels för det inflöde av nya, unga människor från andra delar av Sverige och världen, dels för den dynamik studentlivet innebär, dels naturligtvis för den kompetens studenterna förvärvar och kan tillföra näringslivet och arbetsmarknaden i regionen. Bristen på studentbostäder blir därför ett stort problem.

Alliansen lyckades inte tillräckligt väl med att bygga studentbostäder under de gångna åtta åren. Långt därifrån. Men det berodde inte på bristande ambition; målet var 850 markanvisade studentbostäder per år. Steget blev tyvärr för långt från markanvisning till färdig bostad.

Det problem som drabbar hela den svenska bostadsmarknaden i stort, slår extra hårt mot studentbostäderna – och känns extra mycket under den relativt korta period av livet som man är student. Det finns helt enkelt för många hinder för byggande i allmänhet och bostadsbyggande i synnerhet. Att förändra förutsättningarna och åstadkomma många fler bostäder var en av huvudpunkterna i Folkpartiets och Alliansens stora satsning på byggande och infrastruktur, Sverigelyftet.

Planarbete måste förenklas, förseningar elimineras – överklagandemöjligheterna måste begränsas och planprocesserna ske på ett konstruktivt sätt som involverar det befintliga lokalsamhället på ett positivt sätt. Det blir särskilt viktigt när vi som i Stockholm ska bygga vidare på en befintlig stad, förtäta och bygga ihop åtskilda stadsdelar.

Studentbostäderna kommer dock inte bli fler för att ambitionerna sänks. Stockholms studenter reagerar med all rätt mot den nya rödgrönrosa Stadshusmajoritetens nedskärning av årsmålet från 850 till 700 markanvisningar (se dagens DN, ej på nätet men artikel ovan). Majoriteten lovar att man ändå ska se till att fler bostäder blir byggda – men den som granskar de rödgrönrosas planer för bostadsbyggande i stort, och deras agerande de senaste oron, har all anledning att misstro det löftet.

De rödgrönrosa har samma mål för bostadsbyggande som Alliansen – men de 40 000 nya bostäderna ska förverkligas två år senare, 2020 istället för 2018 (SvD). Det innebär bekvämt nog att man slipper utvärderas mot sitt mål vid mandatperiodens slut. Till 2030 blir det ännu svårare att matcha Alliansens 140 000 bostäder: Mer långsiktigt är det stora löftet ju den storskaliga drömmen om att bygga en helt ny stad på nuvarande Bromma flygplats – åtminstone om man frågar halva den spräckliga koalitionen. Det största partiet, Socialdemokraterna, är som bekant inte lika pigga på att avveckla den citynära och strategiskt viktiga flygplatsen (särskilt som Arlanda inte har plats för ökad flygtrafik – och en alternativ flygplats-placering saknas; SvD). Det gäller särskilt om man frågar S på riksnivå; statsminister Löfven verkade häromdagen åtminstone försöka sätta ned foten (TT/Travel Report).

Brommas framtid – strategisk flygplats eller miljöpartistisk stadsutopi – är kännetecknande för den inbyggda konflikten i den rödgrönrosa bostadspolitiken. Förtätningen och förändringen av befintliga stadsdelar, och mellanrummen mellan dem, vållar konvulsioner hos miljöpartister och även vänsterpartister. Ibland får de även med sig Socialdemokraterna att försöka stoppa byggnation (Jesper Svensson har beskrivit ett talande exempel från östra Söderort, Hammarbyhöjden – Björkhagen). Det tråkiga för MP och V, och med dem vid makten i Stadshuset även för stockholmarna, är att de drömda 50 000 bostäderna på Bromma lär förbli en dröm, åtminstone under överskådlig tid. Stockholmarna vet bättre vad som bör och kan prioriteras; bostäder långt före Bromma-avveckling.

Bostadsfrågan i Stockholm har ingen enkel, och inte en enda storskalig, lösning. Vill vi bo i en växande stad måste vi acceptera att den växer – kanske även på vår bakgård, eller i tomrummen mellan stadsdelar. Vi måste planera den växande staden väl med skolor, kultur och grönskande parker – men vi måste låta den växa.

Bostäder, inte bilar

Stockholm behöver fler bostäder, framför allt mindre lägenheter – men bostadsbyggandet hämmas av krav på parkeringsplatser. Den som verkligen vill få en stad med plats för alla måste allvar göra upp med bilismen som norm.

DN STHLM 29 september 2014 (klicka för större bild).
DN STHLM 29 sept 2014 (klicka).

Icke-existerande bilar hindrar byggandet av bostäder, framför allt små lägenheter. Det är de s k parkeringstalen som ställer till det: för varje nybyggd lägenhet ska en viss faktor bilparkering anläggas. Och parkeringar är dyra.

Kommunerna har dragit ner på kraven på P-platser men de är fortfarande så höga att de ofta gör att byggherrar väljer större lägenheter på samma yta (färre lägenheter ger färre P-platser) – eller väljer att inte sätta igång och skjuta upp byggprojekt.

Resultatet är en stark bidragande faktor till att det byggs för lite, för stort och för dyrt, vilket drabbar framför allt unga. Ett problem som DN uppmärksammar i dag (se också bild till höger). Och ett helt onödigt problem: mer än vartannat hushåll i lägenhet saknar bil. Och om fler studentbostäder och andra småbostäder byggdes billigare skulle de som flyttade in där knappast sakna stora och dyra garage.

Under bilismens storhetstid byggdes satellitstäderna, med stora trafikleder, och med stora gröna ytor reserverades för asfalterade parkeringar i markläge. Så bygger vi lyckligtvis inte längre – men när bilarna ska ner i garage blir P-platserna avsevärt dyrare: 3-400 000 kronor. Även om parkeringstalen inte längre kräver en P-plats per lägenhet gör det nya bostäder onödigt dyra och är en omöjlig kostnad att bära för mindre lägenheter.

Jag har tidigare skrivit om bilismens kvardröjande strypgrepp på bostadsbyggandet (Parkering kan inte vara normen). I Stockholms län varierar parkeringstalen mellan 0,25 (för de minsta lägenheterna i Sundbyberg) till 1,7 (Vallentuna) P-platser per lägenhet. Stockholms stad får i DN rätt bra betyg, men med 0,7 P-platser per lägenhet i snitt och 0,5 som parkeringstal även i de nya miljöstadsdelarna Norra Djurgårdsstaden och Årstafältet finns mer att göra även här. Och i kranskommunerna kan man förstås göra ännu mycket mer. Utbyggnaden av kollektivtrafiken kopplas redan till bostadsbyggande. Då bör det också vara bostadsbyggande som bygger på kollektivtrafik.

P-skyltStockholm är tätt med svenska mått men kan bli tätare – och därmed ännu bättre lämpat för kollektivtrafik och cykel. Bygg tätt, och grönt – och smått och yteffektivt. Låt bilarna i högre utsträckning bära sina egna kostnader, också för markanvändning och kapitalkostnader för parkeringar och garage. Förstärk kollektivtrafiken och gör den mer resenärsvänlig, med nya spår, mer kapacitet på befintliga spår tack vare ny teknik, förarlösa tåg och nya signalsystem, och nya attraktiva inslag som skapar nya samband och snabba förbindelser på tvären, med spårvägar och pendelbåtar.

Gör det enklare att ta med cykeln på pendeltåg och tunnelbanor (det är redan på gång). Bygg ordentliga cykelbanor, som inte slutar mitt i biltrafiken och inte har livsfarliga stolpar mitt i vägen men däremot hänger ihop i tydliga stråk också över kommungränser. Och kombinera ett lägre P-tal för bilar med ett avsevärt högre P-tal för cyklar! Det är inte bara studenter som cyklar i dagens Stockholm. (Folkpartiet lade inför valet fram ett ambitiöst cykelprogram: DN.)

Stockholm behöver kort sagt en stadsbyggnadspolitik för bostäder, inte bilar.

De 13 procenten och de 130 000

Världens flyktingkatastrof fortgår i oförminskad eller ökad styrka – oavsett det svenska valresultatet. Med tragedierna i Syrien och Medelhavet finns större anledning än någonsin för fler än svenskarna att öppna sina hjärtan, och gränser.

FLYKTVÄG OCH DÖDSRISK. Över 3 000 flyktingar har drunknat i Medelhavet hittills i år, jämfört med 600 under hela förra året. På överfulla och sjöosäkra båtar vågar de livet. (Bilden föreställer människor i liknande situation utanför Guatemala. US Navy.)
FLYKTVÄG OCH DÖDSRISK. (Människor i liknande situation som i Medelhavet, utanför Guatemala. US Navy.)

130 000 syriska kurder som flytt de framryckande fanatikerna i Isis på bara några dagar – många för andra gången, nu över gränsen till Turkiet. Över 3 000 flyktingar, många syrier och eritreaner, som drunknat i Medelhavet – hittills i år, jämfört med 600 under hela 2013. Miljontals flyktingar fast i läger, ofta under svåra förhållanden i fortsatt osäkra områden. De 80 000 som väntas komma till Sverige i år framstår nu, om inte förr, som så få. En annan siffra – 13 procent för Sverigedemokraterna – blir i krisen och behovet att hjälpa helt irrelevant.

Vi kan inte hjälpa alla, men vi kan göra vårt. Vi kan och ska hjälpa mer på plats, för att flyktingorganet UNHCR och grannländer som Turkiet, Jordanien och inte minst det lilla Libanon ska klara de enorma utmaningarna att ge en dräglig tillvaro för miljoner människor på flykt. Vi ska fortsätta påverka andra länder i Europa att jämte oss och Tyskland ta ett större ansvar. Men det kommer sannolikt inte göra att färre vill och behöver få skydd här i Sverige.

Efter det svenska valet väntar säkerligen en stor diskussion om integration – språk, arbete, utbildning, antidiskriminering. Både diskussionen, och den sakpolitiska utvecklingen är viktig: För att möta SD:s svartmålande, svartsynta, orealistiska och ohumanistiska människosyn och politik (som jag är övertygad om inte i grunden delas av 13 procent av väljarna). Och, framför allt, för att ge alla människor i Sverige en chans att bygga sina liv och bidra till samhället. Alliansen och Folkpartiet, med Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag som ansvariga ministrar, gjorde mycket för att bl a ändra fokus från socialtjänst till arbetsförmedling men mer kan och behöver göras. Alla ska veta att Sverige behöver fler som kan och vill arbeta framöver, också genom arbetskraftsinvandring.Det är bara att hoppas att det nya regeringspartiet Socialdemokraterna också inser behovet av både det och en integrationspolitik överhuvudtaget – de har velat stoppa det förra, och har för egen del redan avskaffat det senare.

Integration och migration är dock två olika frågor. Flyktingars behov och rätt till skydd har inget med behoven eller möjligheterna på svensk arbetsmarknad eller för den delen bostadsmarknad att göra. Det måste gå snabbare att få jobb, det måste gå snabbare att bygga bostäder. Men allra snabbast måste det gå att ge fler människor skydd.

Asyl är en rättighet. Fler med asylskäl måste få utnyttja den rättigheten i Europa – utan att riskera livet på Medelhavet. Kvotflyktingarna kan bli fler om andra länder tar ett större ansvar, men det räcker inte. Sverige måste med övriga EU öppna både våra hjärtan och våra gränser. Vi behöver tillsammans komma överens om asylvisum – möjligheten att få resa tryggt till Europa för att få sina asylskäl prövade under ordnade former. Det är något Folkpartiet driver på för, i Sverige och Europa genom bl a Europaparlamentarikern Cecilia Wikström. Vi har Miljöpartiet med oss – men vad säger deras tilltänkta regeringspartner Socialdemokraterna?

Nu agerar världens länder äntligen mot de blodtörstiga fanatikerna i Isis. Där borde Sverige också kunna ta del. Gentemot Syriens diktator Assad står världssamfundet tyvärr fortfarande handlingsförlamat, och flyktingarna blir fler. Europa måste göra mer även för dem. De krafter som vill stänga Sveriges gränser får – oavsett valresultatet – ge sig. Nu måste de stoppas även i Europa.

DN: USA i flyganfall mot IS i Syrien. SvD: Över hundratusen kurder flyr Syrien. SR Ekot: Dramatisk ökning av flyktingar till Europa. Dagens Arena: Dramatisk ökning av drunknade båtflyktingar i Medelhavet.

Fokus på de viktiga byggfrågorna

Debattens stora frågor är inte alltid de största i verkligheten. Det visar sig tydligt när väljarna rangordnar de viktigaste Stockholmsfrågorna i valet. Skolan dominerar – och när det gäller stadsbyggnadsfrågor är det bostäder som är stockholmarnas fokus. Slussen är en marginalfråga.

STOCKHOLMARNAS VIKTIGASTE FRÅGOR. Enligt DN/Ipsos 10 september.
STOCKHOLMARNAS VIKTIGASTE FRÅGOR. Enligt DN/Ipsos 10 september. Klicka för större bild.

För den som har följt Stockholmspolitiken det senaste året verkar Slussen som en av de absolut viktigaste frågorna – i debatten i allmänhet och i stadsbyggnadsdebatten i synnerhet. Det högljudda motståndet mot ombyggnaden av en, förvisso central, trafikplats i Stockholm har dock gett en mycket skev bild av verkligheten. Inte bara så att förslaget till ombyggnad, trots alla arga angrepp, verkar vara det mest populära alternativet – även i en märkligt formulerad opinionsundersökning. Den allra största skevheten gäller stockholmarnas intresse för hela frågan. Som dagens DN/Ipsos-mätning om Stockholmsväljarnas viktigaste valfrågor visar, är Slussen en väldigt marginell fråga. Att den ens kämpar sig upp till en procent är ett bevis på debattens livlighet. (Undersökningen finns inte på webben, men se bilden ovan).

INTE PRIORITERAD. Gustaf W:son Cronquists flygfoto från 1936 visar Slussens klöverblad i dess blomningstid. Den omfattande betongkonstruktionen, byggd för vänstertrafik, har aldrig utnyttjas till sin fulla kapacitet. Bild från Stockholmskällan.
INTE PRIORITERAD. Gustaf W:son Cronquists flygfoto från 1936 visar Slussens klöverblad i dess blomningstid. Den omfattande betongkonstruktionen, byggd för vänstertrafik, har aldrig utnyttjas till sin fulla kapacitet. Bild från Stockholmskällan.

Slussen-motståndarna må vara högljudda och finnas representerade i en del tongivande kretsar med tillgång till kultur- och debattsidor. Bland stockholmarna i allmänhet är det dock en annan stadsbyggnadsfråga som dominerar: Bostäder.

Det kan verka konstigt att bara sju procent anger bostäder i undersökningen – men svaren handlar om ”vilken samhällsfråga eller politisk fråga [som] är viktigast för dig när du ska bestämma hur du ska rösta i kommunalvalet”. Då är det inte märkligt att skolan överlägset hamnar i topp, följt av sjukvården. Det är de stora och dominerande frågorna för väljarna i Stockholm och Sverige. Bostadsfrågan kommer dock markant mycket högre i Stockholm än på andra håll i landet – och det är inte konstigt.

Fler bostäder, och hur vi bygger dem, är helt avgörande för vår växande huvudstads framtid. Ska nya invånare få plats? Ska vi skapa nya, goda stadsmiljöer där vi lär av historiens goda erfarenheter och dyrköpta misstag? Det är frågor som väljarna gör helt rätt i att prioritera, och att ställa till politikerna.

[ Continue reading ”Fokus på de viktiga byggfrågorna”