Sverige behöver inte bara en rejäl skattereform. Vi behöver också en moderniserad arbetsrätt. Och vi behöver Europas gemensamma valuta. I alla dessa frågor är Folkpartiet drivande, och det är jag stolt över. I några har vi andra partier med oss. I grund och botten är jag förstås övertygad om att alla allianspartier, inklusive moderaterna, inser det kloka i dessa förslag – för Sveriges konkurrenskraft och politiska inflytande, i Europa och genom Europa i världen.

Moderaterna försvarar den ”svenska modellens” arbetsrätt, även om Anders Borg medger att den missgynnar unga och gynnar medelålders män (SvD ledare, SvD, DN). Samme Borg ser eurons fördelar (DN/TT) men man anser inte att införande av den gemensamma valutan är något vi bör diskutera nu, först måste Socialdemokraterna med på båten (och Mona Sahlin är lika i positiv men avvaktande). Och värnskatten är inte prioriterad.

Detta är helt legitima politiska prioriteringar. Men prioriteringarna handlar också om en avvägning mellan att följa opinionsläget – utmana inte om arbetsrätten, kampanja för euron först när majoriteten är positiv – och att bilda opinion. Det sistnämnda blir kanske en roll reserverad för det liberala partiet.