Som en kall hand runt hjärtat. Så kändes rubrikerna när jag fann morgontidningen på hallgolvet i morse. Registrering av romer. I Sverige. 2013. Registrering inte baserat på brottslighet, utan vad det verkar på etnicitet. Registrering inte av vuxna straffmyndiga personer, utan även av barn. Registrering inte i öppenhet, utan hemlig.

Att den ordningsmakt som utövar det inrikes våldsmonopolet å statens vägnar tar sig dessa friheter kan inte leda en liberal till någon annan reaktion än raseri. Jag hör en av personerna i den drabbade gruppen referera till 1930- och 40-talen – och jag ser åter framför mig Folkpartiets stolta valaffisch från 1936. Bort med varje tendens.

Varje tendens.

Jag hör andra romer uttala sin förtvivlan över hur arbete som lagts ner för att minska misstro och föra en så länge så utsatt grupp mer in i samhället, nu raseras på en förmiddag.

Jag ser polisföreträdare försöka bortförklara sig; det handlar inte om registrering; och om så vore ska de komma på något nytt sätt att beskriva denna registrering som gör att vi inte ”känner oss så illa till mods”.

Och sedan hör jag, från arla morgon, auktoritet efter auktoritet, myndighetsföreträdare, ministrar, och till slut rikspolischefen uttala sig om det förkastliga i det som skett. Utlova bot och bättring, räfst och rättarting. Och jag andas ut, en smula.

Det är inte bara de liberala rösterna – Erik Ullenhag, Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström, Johan Pehrson med flera – som tydligt tar avstånd. Det gör en bredd av det politiska spektrat. Ingen ursäkt tycks finnas. Och är det något gott som kommer av detta, är det väl detta samstämmiga avståndstagande.

Men en skada är skedd och måste repareras. Polisens internutredning är en sak. Fler externa granskningar måste förstås göras. Och vi måste alla – förtroendevalda, medier, allmänhet – bidra till granskningen och hålla vår gard uppe.

Om en allmän sund skepsis mot registrering av olika slag kan väckas och växa sig starkare, är kanske också något annat och större vunnet.

Jag bloggade förra veckan om integritet och övervakning. Cecilia Elving och Johan Pehrson hör till dagens bloggare. Cecilia Wikström ryter ifrån i sitt filmade budskap. DN gjorde avslöjandet  (1, 2, 3, 4, 5, 6 med Erik Ullenhag) och Ekot (1, 2 med bl.a. Cecilia Wikström, 3 med bl.a. Birgitta Ohlsson) hör till dem som rapporterat.