Borde inte den negativa rapporteringen om kungahuset och det sjunkande förtroendet för monarkin glädja en inbiten republikan? Både och. Vi vill tala om saken – inte personerna.

I höst genomförs provvalen i Folkpartiet i Stockholms stad. Jag kandiderar till riksdagslistan och till kommunfullmäktigelistan (provval mellan 20 oktober och 3 november). Se inlägg under kategorin ”Rasmusliberal 2014″. På begäran skriver jag också ett inlägg om min självklara inställning till monarkin.

”I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig.” Med de orden i skriften”Därför är jag republikan” gav Vilhelm Moberg oss republikaner sitt stridsrop. Ur det perspektivet kan det glädja oss att skandalförfattare och kvällstidningsjournalister gör snaskiga avslöjanden om kungligheter. Det är ju knappast ägnat att öka undersåtligheten.

Men eventuella skandaler har bara indirekt med republikens princip att göra. De visar riskerna med ett statsskick där det högsta ämbetet går i arv: vi vet aldrig vad vi får. Och även om det nästa gång för Sveriges del verkar bli riktigt bra, så är det heller inget vi kan påverka eller påskynda. Vi kan inte välja bort en trött äldre man till förmån för en kompetent yngre kvinna.

Republikens princip handlar om demokrati, om meritokrati och om jämlikhet. Självklart bör även statens högsta ämbete vara demokratiskt tillsatt. Självfallet ska alla ämbeten så långt det är möjlig tillsättas efter kompetens och meriter. Och självklart är alla människor lika värda – ingen ska visas undersåtlighet för att man råkar vara född i en viss familj. Och ingen ska tvingas stå ut med svasseriet och undersåtligheten, få allt från sin religionsfrihet till sin rörelsefrihet och personliga integritet begränsad, för att man råkar ha fötts i den där familjen.

Alla ska ha rätt till att bygga sitt eget, meningsfulla liv. Även prinsar och prinsessor. Och alla borde ha möjlighet  att väljas till kung eller drottning. Eller vilken form av republik vi nu slutligen väljer. (Läs också tidigare blogginlägg om republik bl.a. i samband med kronprinsessbröllopet.)

Det handlar om saken – inte om enskilda personers väl och vandel. Men saken handlar till sist också om personerna. Om dem och om oss, och vår värdighet.